Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 22 juli 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 IDUN 1092
Bedöm en människas kraft efter de lidelser hon kufvar, ej efter dem, af hvilka hon behärskas.
f- JtOBERTSON.
grundsten, hvarpå hela hennes framtid skulle
uPP0byggas-
År 1857 gift med f. d. rytlmästaren vid
Lifregementets dragonkår Fredrik August
Björkenstam fick hon nu pä egen hand öfver-
taga ledningen af en större landthushåll-
ning och nedlade härvid all den energi,
hvaraf hon var i besittning. Att öfverlåta
åt lejda händer de plikter, som hvilade pä
en husmoder, var för henne en obekant sak.
»Själf gjordt är bäst gjordt,» var då liksom
senare hennes valspråk. Främst i spetsen,
då det gällde arbetet, fordrade hon mera af
sig själf än af andra. Ingen enskildhet i den
stora hushållningen undgick hennes uppmärk-
samhet. Vare sig det gällde skafferiet, mjölk-
kammaren, vedleveransen eller dylikt, var hon
ständigt på sin plats.
Det var dock först 1872, sedan hon den
17 maj blifvit änka, som hennes verksamhet
trädde fram för offentlighetens ögon. Hennes
make hade genom affärsförluster förlorat hela
sin förmögenhet och några år före sin död
måst lämna sitt landtbruk och flytta till Up-
sala. Yid hans frånfälle var därför änkan
hänvisad till den obetydliga pensionen, långt
ifrån tillräcklig för hennes och sonens uppe-
hälle, hvilken senares uppfostran hon betrak-
tade som en af sina käraste uppgifter.
Men grefvinnan Björkenstam stod icke råd-
lös. Utan att hon någonsin, så vidt vi veta,
hade besökt främmande länder och personligen
inhämtat kännedom om där rådande seder och
bruk, upptäckte hennes klara blick snabbt de
brister, som vidlådde många af våra förhål-
landen här hemma, och hon riktade i synner-
het sin uppmärksamhet på allt sådant, som i
hemmet kunde underlätta arbetet och inbe-
spara tid. Att adressaterna således själfva
behöfde afhämta de försändelser, hvilka an-
lände med järnvägen som ilgods, föreföll henne
med rätta som en oegentlighet. Hon ingaf
därför en ansökan till järnvägsstyrelsen att
mot en bestämd, mycket lågt tilltagen taxa
få till adressaterna hemforsla till Stockholm
ankommande ilgods, och denna begäran be-
viljades år 1875.
Men huru fullgöra denna sin skyldighet?
Detta var en fråga, som i brist på rörelse-
kapital icke var bland de lättaste. Men äf-
ven denna fann sin lösning. Bland svårig-
heterna var ordnandet af den nödiga arbets-
hjälpen icke den minsta, då omfånget af il-
godsutforslingen vid skilda tider var högst
olika och tillräckligt manskap ständigt måste
finnas till hands, då så behöfdes. Med ve-
derbörligt tillstånd från öfverslåthållareämbe-
tet grundades då år 1877 »Stockholms Ex-
pressbyrå» med hufvudsakligt syfte att göra
de krafter inkomstbringande, hvilka måste
hållas i reserv för ilgodsbefordringen. Express-
byråns förnämsta uppgift blef till en början
endast smärre budskickningar och andra mindre
förtroendeuppdrag, men så småningom utsträck-
tes verksamheten äfven till godstransporter
och flyttningar.
Det var dock ingen lätt sak att på ett till-
fyllestgörande sätt tillfredsställa allmänhetens
och järnvägens fordringar. Ingen materiel
fanns och inga pengar att anskaffa sådan för.
De ringa inkomster, som ilgodset då lämnade,
räckte knappt till för de löpande utgifterna;
något kapital kunde således icke hopsamlas.
Värst var det under jularna, då både släd-
och hjulmateriel måste finnas i beredskap,
allt efter väderlekens växlingar. Men landt-
hushållningens erfarenheter komrao till nytta.
På Expressbyrån timrades och snickrades af
vana slöjdkarlar under grefvinnans egen led-
ning, och med små medel fylldes ändock till
sist behofven.
Om någon under dagarne före julen tidigt
på morgonen tillfälligtvis haft sina vägar förbi
Centralstationen, skulle han där blifvit vittne
till en verksamhet, en yrande brådska, som
säkerligen skulle hafva väckt både hans för-
våning och beundran. Och midt ibland denna
skara af arbetare, hästar och kärror skulle
han hafva sett en högrest kvinna, som med
den yttersta liflighet öfvervakade det hela.
Det var chefen för Expressbyrån, som enligt
sitt valspråk »själf gjordt är bäst gjordt» på-
skyndade och ledde utforslingen af de på så
många håll efterlängtade julklapparne.
För hvarje år gjordes nya förbättringar, och
äfven smärre hopsparingar kunde göras, detta
senare dock endast med de största inskränk-
ningar för ägarens personliga del. Med dessa
medel i förening med en sparsamt använd
kredit kunde affären så småningom väsent-
ligen utvidgas, ty för en personlighet som
grefvinnan Björkenstam var det otänkbart att
stå stilla på samma ställe och nöja sig med
redan vunna resultat. Hennes tankar riktade
sig nu på att lämpligt ordna införseln af
landtmannaprodukter till hufvudstaden, ett
företag som, ehuru det icke blef Expressbyrån
gifvet att till sin påtäukta utsträckning reali-
sera det, dock blef upphofvet till flerfaldiga
affärer med enahanda uppgift.
Bland de olika grenarne af denna verksam-
het förtjänar mjölkförsäljningen ett särskildt
omnämnande. Denna hade förut inom Stock-
holm tillgått på så sätt, att mejerierna insände
sin mjölk med de olika samfärdsmedel, som
stodo dem till buds, och tillhandahöllo all-
mänheten varan på gator och torg. Att ett
dylikt försäljningssätt menligt inverkade på
mjölkens beskaffenhet låg i öppen dag, fast
ingen kommit att fästa uppmärksamheten där-
vid. Kontrakt uppgjordes nu i stället med
mejerier i närheten af Stockholm att dagligen
leverera sin mjölk till Expressbyrån, som se-
dan åtog sig att utforsla den till konsumen-
ternas hem. En särskild afdeluing inrättades
för denna brauch. Mjölk skummades, smör
kärnades, särskilda vagnarmed iskylningsappa-
rater anordnades, och länge dröjde det ej, förr-
än allmänheten i stor utsträckning begagnade
sig af de sålunda erbjudna fördelarna. Stun-
dom räckte dock icke den inkomna mjölken
till för att fullgöra åtagna leveranser, och
biträdena måste då utskickas på landet och
där för tillfället uppköpa all den mjölk, som
de kunde komma öfver, ofta i småposter och
till fabelaktiga priser. Ett gjordt afcal fmge
icke brytas, äfven om det skulle vara före-
nadt med dryga förluster. På så sätt fort-
sattes en följd af år, men flere konkurrenter
uppstodo, och Expressbj’rân utvecklade sig på
andra områden, så att krafterna hade svårt
att räcka till för allt och denna afdelning
till sist nedlades.
Att här följa gången af Expressbyråns ut-
veckling till nuvarande tid skulle blifva för
vidlyftigt, må det därför endast vara sagdt,
att med samma kraft som affären börjades,
fortsattes den intill innehafvarinnans död. Un-
der de senare åren har dess verksamhet äfven
sträckts utom Stockholms område, så att den-
samma omfattat långväga flyttningar, möbel-
transporter och emballeringar i landsorten.
Äfven ingick grefvinnan Björkenstam förbin-
delser medde förnämsta utländska transportaffä-
rer för befordrandet af möbler till och från ut-
landet. Expressbyråns vidsträckta verksamhet
fortsättes efter moderus död under sonens —
löjtnant F. Björkenstams — ledning.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
