Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 26 augusti 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 i D U N 1832
£Ê*Ê*£*£*ÊA*£**ÊÊ*A*^ÊÊÊÊ*£ÊÊÊÊ^.ÊÊÊ***£ÊÊ*Ê*ÆÊÊ:££^tÊÊÊÊÊÊÊ**É.ÊÊÊÊ*Ê**ÊÊJ£ÊÉÊÉÉÉÉÉÊÉÉÉ*ÊÊÊÉ*
Sådant äktenskapet är, sådan är familjen; sådan familjen är, sådant lifvet.
jk. DE pASPARIN.
stod hon göra mera än förhör öfver väl me-
morerade lexor, Ett i sitt slag eget erkän-
nande för sin undervisning mottog hon af en
af Sveriges allra mest praktiske män, som i
nägot ärende sökt henne och osedd frän ett
rum bredvid råkat afhöra en lektion; med
tårade ögon tackade han henne och prisade de
barn lyckliga, som fingo en sådan undervisning.
Under fransk-tyska kriget talades om en
osynlig fältherre, den tyske skolmästaren, som
ledde bataljonerna till seger. En ännu osyn-
ligare fältmarskalk — eiier marskalkinna —
som lika mycket eller mera inverkat på de
segrande, hade också kunnat blifva nämnd:
det var lärarinnan, som medelbart genom de
unga, hvilka en gång skulle blifva mödrar,
verkat på ett ännu större antal mäD. Lära-
rinnans kall — vi undvika att säga yrke —
är vida betydelsefullare, långt mera ingri-
pande, än den bullrande världen på mycket
länge velat erkänna. I litteraturen har »skol-
frun» ofta varit ett elakt stycke, och guver-
nanten har till och med på en vår scen va-
rit föremål för ett rått förlöjligande, så att det
var hög tid på att erkännandets tid infann
sig, och den form af odlingsarbete eller till
och med själavård, som nu är i fråga, fick
komma till heders. Med all aktning för konst-
närliga talenter, men virtuosen, som på skå-
debanan eller i konsertsalen hänför oss, kan,
hvad angår vikten af hennes verk, svårligen
mäta sig med den enkla, lätt förbisedda lä-
rarinnan.
Det var ej endast som föreståndarinna för
en skola, som plägade räkna 100 elever, af
hvilka ett icke litet antal »inackorderade»,
som fru Hammarstedt gjorde sig känd; hon
hade äfven ett namn som många bekymrades
och nödställdas jordiska försyn och tillflykt.
Till följd af hennes inackorderingar måste
hennes hushåll gå i något större skala än
yanliga: men däraf visste mau ock begagna
sig; hennes bord stod öppet för dagliga gäster,
som i åratal förblefvo det, och i hennes kök
träDgdes behöfvande, som aldrig hungriga
lämnade det. Därtill de många, som begärde
»en tia», »litet hjälp till hyran» o. s. v. och
ej minst gratiseleverna; korteligen, hon var
ständigt anlitad, och det var med rent mä-
sterskap hon höll de oberäkneliga, för allt an-
nat än hennes bjärta »onödiga» utgifterna
stången. Likväl lydde vid hennes mans bort-
gång, som äfven på sitt håll idkade en be-
tydande välgörenhet, de efterdömligt förda
räkenskaperna på «icke ett öres skuld».
Vi veta alla, hvilken det är, som tar när
njugg spar; men de, som göra insättningar i den
osynliga bank, hvilkens räntor heta välsignelser,
få erfara, att dessa »räntor» understundom
kunna komma till dem i merajordisk form. Un-
dret enkans oljekruka har uppenbarat sig äfven
för den gamla hjälparinnan.
Fru Fredrique Hammarstedt, född Unge,
är född den 29 november 1823 och tillbragte
sina första år på Rosersbergs lustslott, där
hennes mor efter sin mans tidiga död blifvit
oldtfru. Den sköna natur, som under upp-
växtåreu omgaf henne, och den smak och
ordning, som blomstrade i och kring slottet,
gåfvo henno för lifstiden bestämmande intryck.
Tidigt vaknade hennes lust för undervisning,
. och under ferierna samlade hon kring sig en
liten krets af kungsgårdens barn, hvilkas lä-
rarinna hon blef. Sedan hon genomgått
Wallin’ska flickskolan, som då förestods af
den utmärkta Carolina Limnell, kom hon vid
17 års ålder ut i världen som enskild lära-
rinna och undervisade i fem år lika många
elever, flere äldre än hon själf. I två år
vistades hon därefter hos den bekante orien-
talisten Lindgren i Tierp som lärarinna för
hans döttrar, sedermera i 8 år i öfverste Tu-
nes hus, hvarefter hon i ett år var lärarinna
hos grefve Lewenbaupt på Carlslund. Fröken
Cecilia Fryxell hade i grefvens hus en större
helpension, där den unga guvernanten fick
tillfälle att sätta sig in i fordringarna på en
sådan, som efter hand börjat hägra för henne
som ett mål.
Det dröjde ej länge, förrän hon skulle vinna
detta mål. Då fröken Sofi Posse 1 855 afled,
kallade hennes bror, baron J. A. Posse, den
bekante utgifvaren af Väktaren, fröken Unge
till efterträdarinna, och i 26 år förestod bon
sedermera läroverket. Nyss nämnda år ingick
hon äktenskap med sedermera kyrkoherden i
Danviks församling, Gustaf Hammarstedt,
med hvilken hon iett29-årigtlyckligtäktenskap
hade 5 döttrar. I sin allmänt älskade, fiu-
bildade make hade fru Hammarstedt liksom
hennes skola haft ett fast stöd, då han äf-
ven bland de dugande lärarkrafter — en
Rohtlieb, May m. fl. — hon fäst vid sin
skola, framstod med sin förmåga att binda
elevernas uppmärksamhet och väcka deras in-
tresse. »Hammarstedt’ska skolan» hade så-
lunda många förutsättningar för det anseende
den vann, trots frånvaron af all reklam, allt
prål med suveräna metoder o. s. v., och dess
åldrande föreståndarinna kan nu med till-
fredsställelse blicka tillbaka på en hedrande
lifsgärning. M. M.
Segelfärd.
ugustinatt och fullmånsglans på hafvet...
hvart dagens ljud i slummerro legrafvet...
jDå reder jag min låt och seglar hän
med dig, där månens strimma glimmar vän.
jEj 1 märks en fläkt, fast låten framåt ilar,
och utan vågor lugnt och strålllankt hvilar
framfor oss hafvet, lyst af månens lloss,
men mörker höljer fjärden lakom oss.
cjDu sitter tyst i fåren, och i glansen
din llick jag spanar under ögonfransen.
3 vattnet llickar da, och hand, som sänks
i ytans glas, af silfverdroppar stänks.
fjag ville styra så min lefnads segel
med dig på månlyst sommar-vattenspegel,
där fram jag ilar, men ej vind jag hör,
ej våg jag ser, som häfves mot min för;
där drömmande vi två i snalla slupen —
lakom vår stråt de vida mörka djupen,
framför oss en oändlig skimmerlan —
hänglida öfver nattlig ocean.
Bernhard Risberg.
Jlemmet och skolai;.
För Idun
af D:r J. Hulting.
»Icke hos ungdomen och våra barn
ligger framtiden, utan hos oss själfva.»
L. Kellner.
f
et finnes hos oss många ordspråk, som
säga, att våra barn äro det förnämsta
vi äga. »Barnen äro ej för många,»
heter det, »då de arta sig väl,» och »barn äro
fattigmans rikedom» o. s. v. Är det nu så,
så är det ock en oafvislig plikt för föräldrar
och målsmän att med kärlek och verklig om-
tanke vårda de små och att med tillbörlig
omsorg leda deras uppfostran ej blott i psy-
kiskt, ü’tan äfven i fysiskt hänseende. Allt
för ofta försummas dock det senare. Föräl-
drarne placera sina barn i skolan, och där-
med tro de sig ha uppfyllt allan rättfärdig-
het. Och likväl återstår mycket i den vä-
gen. Man får eller har ej rätt att for-
dra allt af skolan. Hem och skola måste
samverka med hvarandra.
Först och främst bör hemmet se till, att
barnen få lefva under så gynnsamma hygie-
niska villkor som möjligt, och att de ej allt
för tidigt få börja sin skolgång. Hvad det
förstnämnda beträffar, måste föräldrar och
målsmän noga tänka på, att det erfordras
fysisk kraft för ett kommande intellektuelt
arbete, de böra besinna sanningen af följande
ord af W. Mathews: »Det första villkoret
för framgång i lifvet är att vara så att sä-
ga ett sundt kreatur» och »ett stort förstånd
i en svag kropp liknar guld i en utmattad
simmares ficka».
Och i och med detsamma som ett barn
får börja sin skolgång för tidigt, har ett
svårt fel begåtts mot barnet. Det är då inne
på mångläseriets vidsträckta fält, där så mån-
ga duka under till följd af öfveranstränguing,
där så många frön till nervförslappning ut-
sås, och där slutligen mången gång ej annat
än ett ruineradt nervsystem blir vinsten af
alla ansträngningar.
Men när bör då barnet sättas i skolan?
Som allmän regel må följas, att ett barn ej
må börja sin skolgång förr än vid fyllda 7
års ålder. Föga eller intet bör göras förut
i fråga om läsnmg. På andra håll, t. ex.
i England, höjas många röster för den åsik-
ten, att skolgången bör begynna ännu senare.
Dock finnes det hos oss många föräldrar, som ej
vilja tillåta sina barn att få denna behöfliga
hvilotid. Det är ej ovanligt, att de stackars
småttingarna få börja vid 5 à 6 års ålder.
Mödrarnas vanliga visa är denna: barnen äro
så tidigt utvecklade, de äro så ostyriga, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
