Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 26 augusti 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 i DUN 275
ha inga händer med dem i hemmet o. s. v.
Därför går det, som det går. Mänga af de
små drifhusplantorna duka under. De kun-
na ej hälla stånd mot det stränga själsarbe-
tet och den ofta öfverdrifna skolexercisen.
Faran är visserligen stor när som helst under
skoltiden, dock störst för de barn, som bör-
jat sin skolgång så tidigt. Men i samma
mån som helsolärans berättigade kraf i detta
hänseende inses och upplysningen härom vin-
ner erkännande, i samma mån skola ock
dessa missförhållanden vika.
Men när barnet en gång kommit på skol-
bänken, får dock hemmet ej anse sig vara
befriadt från en mera omfattande omsorg om
de små. Det är ej nog med, att de få klä-
der och föda, tillbörlig sömn, lämpliga skol-
rum, tidsenlig gymnastik och tillfälle till le-
kar o. s. v. Äfven åtskilligt annat är af
nöden. Det är egentligen två saker, som en-
ligt vårt förmenande allt för litet uppmärk-
sammas i våra skolor, och som därför här
skola beröras, nämligen de nu så ofta före-
kommande ryggradskrökningarna och närsynt-
heten. Tyvärr förbises detta allt för mycket
i våra skolor, och därför måste i stället hem-
met vara på sin vakt. Ja, man kan rent
ut säga, att det är häpnadsväckande, att så-
dant kan och får ske, då ändock de flesta
skolor ha skolläkare.
För en 40 à 50 år sedan var det ej ovan-
ligt i flickpensioner i flere af vårt lands
städer att skolföreståndarinnorna bundo stryk-
lod i flätorna på eleverna, för att de skulle
hålla sig raka i ryggen. Denna åtgärd, som
nu möjligen förefaller barbarisk, pekade dock
åt rätta hållet. Det var ett försök, som å-
syftade att motverka snedhet. Men hvad go-
res det i den vägen i våra dagars skolor?
Vanligtvis ingenting. Och då detta är fallet,
blir det hemmets plikt att handla. Föräl-
drar böra ofta undersöka sina barn i detta
hänseende eller, om husläkare finnes, öfver-
lämna det åt honom. Ty i fråga om rygg-
radssnedhet är det bättre att stämma i bäc-
ken än i ån. Ju förr man får reda på det
onda, dess förr kan det botas. Men allden-
stund skolan i detta fall vanligen bär största
skulden, bör man ock, om skolläkare finnes,
taga honom till råds. Skolans möblering bör
noga skärskådas. Höjden hos bord, stolar
och bänkar måste vara väl afpassad efter
hvarje barns storlek. Hvarje barn bör i
skolan ha stol eller bänk med ryggstöd, sitt-
platsen får ej vara för smal, bordskifvan skall
vara något sluttande åt barnet till o. s. v.
Dessutom bör allt göras från lärares och lä-
rarinnors sida för att hindra barnen från att
sitta vårdslöst. Äfven måste de noga se
upp med dem vid hvarje skrifning. Barnet
begår nämligen då vanligen det felet, att det
låter kroppen sjunka framåt huru mycket som
helst och huru snedt som helst. En med-
verkande faktor härvid är äfven den, att bar-
nen väl ofta och för länge sysselsättas med
skrifning. Hvilostunder borde mera än nu
förekomma, eller ock skulle skriftimmarne
mera omväxla med ämnesläsning, än hvad nu
är fallet. Äfven är faran stor för snedhet
under själfva läsningen, om man ej, som of-
van sagts, ser noga till barnen. Våra sko-
lor ha i detta hänseende ett stort syndaregi-
ster. — Bland ryggradssnedheter är sido-
krökning eller s. k. snedrygg (skolios) van-
ligast, och oftast är den dubbel eller S
formig, d. v. s. att ryggradens bröst-
del är krökt åt ett håll och länddelen åt
det motsatta hållet. — Ej sällan förorsaka
trånga och oändamålsenliga kläder snedhet,
något som rätt ofta är fallet hos flickor.
Detta kan ej tillräckligt framhållas. Dylika
kläder kunna ej blott bli källan till snedhet,
utan ock inverka skadligt på bröstkorgen och
andra organ. Andhämtningen hämmas näm-
ligen därigenom, och de muskler försvagas,
som hålla kroppen upprätt. Och i och med
detsamma som andhämtningen störes, lägges
ej sällan grunden till framtida bröstsjukdo-
mar, och hjärtats normala verksamhet blir ej
sådan den bör vara. Hjärtklappning och
hufvudvärk gå snart hand i hand med hvar-
andra. ÄfveD matsmältningen lider af trångt
åtsittande kläder, och underlifslidande fram-
kallas. På senare tider har det också af lä-
karevetenskapen ådagalagts, att en normal re-
spiration är nödvändig för ordentlig gallaf-
söndring. Flickor böra därför ej uppfostras
till modets slafvinnor. Ha de beträdt den
stråten, stänga de oftast för sig själfva por-
ten till hälsans och fägringens skattkammare.
I dessa här ofvan angifna fall har aliså hem-
met mycket att göra.
Öfvergå vi härefter till närsynthetens om-
råde, beträda vi en föga solbelyst mark. Här
visa sig nämligen hem och skola i en allt
annat än fördelaktig dager, ty båda be-
gå stora fel och det oftast till följd af okun-
nighet, likgiltighet eller försumlighet. Sörjes
det väl tillräckligt för barnen i fråga om
lämplig belysning vid deras läsning? Är det
lämpliga stilar i skolböckerna? Får barnet
ordentlig tillsägelse om att hålla boken till-
räckligt långt ifrån ögonen? Det ’är blott
undantagsvis, som hem och skola kunna be-
svara dessa frågor jakande. Och aildenstund
närsynthet (myopi) förekommer så ovanligt
mycket ho3 våra dagars skolungdom, och enär
människoögat endast undantagsvis är behäf-
tadt med närsynthet, som är medfödd, något
som vilda folk och nomadfolk visa, så ligger
det i öppen dag, att skolan och hemmet få
och måste taga skulden på sig. Allt borde
dock göras för att förekomma närsynthet.
Ögat är nämligen ett ytterst viktigt organ.
Man har ej rätt att låta det fara illa. Olyck-
lig är i många fall den närsynte. Därför
nödgas mången afbryta sina studier, eller ock
hindras han däriegenom att beträda en bana,
som år efter år varit föremål för hans kä-
raste förhoppningar. Det tråkigaste härvid
är också det, att närsyntheten kan vara före-
nad med svåra följdsjukdomar, hvilka till
och med kunna förorsaka blindhet.
På hvad sätt kunna då hem och skola
motverka närsyntheten hos barnen? Följande
råd torde i detta fall förtjäna vederböraudes
uppmärksamhet.
Man bör först och främst se till, att be-
lysningen är lämplig: ej för svag och ej för
stark. Härutinnan bär hemmet oftast största
ansvaret. I skolan förekommer nämligen nu-
mera sällan eller åtminstone högst litet un-
dervisning vid ljus, men däremot sker lex-
öfverläsning i hemmet mycket ofta vid belys-
ning. Och det är ej nog härmed. I hemmet
få barnen vid öfverläsning af lexor vanligen
sitta huru slarfvigt som helst, de få läsa i
fullkomlig skymning o. s. v.
Det som utan tvifvel mest bidrager till
närsyntheten, är dock det att lärjungarne
vid läsning eller skrifning hålla boken för
nära ögonen. Detta beror i de flesta fall på
ren okunnighet, i andra åter på slarf eller
vårdslöshet. Och dock är det af omätlig
vikt, att ett tillräckligt stort afstånd noga
föreskrifves för barnet, och att denna före-
skrift af detsamma noga följes. Vid läs-
ning af vanligt tryck och vid skrifning af
ordinär stil bör vid normal synförmåga af-
ståndet mellan boken och ögat eller näsroten
vara 40 centimeter. Många ögonläkare for-
dra till ock med 45 centimeter. Denna åt-
gärd kan ej nog betonas.
Ögonen få ej heller tröttas för länge hvarje
gång. Vanligtvis är det i hemmet, som den-
na fara för ögonen är störst. De många
lexorna och hemskrifningarna samt ofta läs-
ning af böcker, som ligga utom skolans for-
dringar, innebära ej ringa fara för denna nyss-
nämnda ögats utmattning. Mot det onda re-
kommenderas för ögonen hvila och kalla om-
slag. Har därjämte närsynthet sällat sig till
en dylik öfveransträngniDg, då är det nöd-
vändigt att med det allra första rådfråga en-
skicklig ögonläkare. Då måste nämligen pas-
sande glasögon utses.
En olägenhet, som också rätt ofta före-
kommer i våra skolor, består däri, att såväl
svarta taflan som kartor inom lärorummet
vid undervisningen befinna sig på ett allt för
stort afstånd från lärjungarne.
Något som också i hög grad bidrager till
närsyntheten hos ungdomen, det är det olämp-
liga, fina tryck eller med andra ord de små
bokstafsstilar, som alljämt förekomma i sko-
lornas läro- och läseböcker. Äfven emot pap-
perets färg i detsamma kan mycket anmär-
kas, så ock mot de röda linierna i många
välskrifningsböcker.
Och aildenstund regeringen i vårt land in-
genting gjort i det hänseendet, blir det sko-
lans och hemmets åliggande att här med fö-
renade krafter uppträda gagnande och räd-
dande.
Mången skall möjligen tycka, att det här
sagda i många fall är ett hårdt tal. Det
kan dock ej hjälpas. Sanningen röner ofta
motstånd. Om vi fördomsfritt taga den nu
nämnda saken i skärskådande, kunna vi ej
undgå att erkänna, att våra barn stå inför
svåra faror. Det tillhör uppfostrare, föräl-
drar och målsmän till de små att söka af-
värja dessa faror. Mycket skall ock i den
vägen kunna göras, om det göres i tid, och
om oaflåtlig uppmärksamhet ägnas däråt.
”Vår gata”.
Skiss af Georg- Nordensvan.
nder det tre fjärdedels år jag flac-
kade omkring i utlandet hade jag
nog ett par gånger kommit att
tänka på mitt sammanträffande med
Olof R. i min födelsestad, där jag stannat ett
par dagar på nedresan från Stockholm. Men
det hade sedan för hvar dag som gick kom-
mit så många nya intryck af nya platser och
nya människor, så att minnet af den timme,
vi sällskapade med hvarann i —köping, och
minnet af hvad han då sagt i själfva verket
blifvit halft utplånadt.
Men när jag nu helt nyligen på uppresan
tillbaka till Stockholm åter stötte på honom,
så stod vårt förra sammanträffande för mig så
klart, som hade det varit samma dag och inte
för tre fjärdedels år sedan, jag sagt honom
farväl med några dumma ord, som förargade
mig genast jag uttalat dem.
När jag nu — nio måoader efter den kväl-
ler* — kom tillbaka till staden, där jag växt
upp och gått i skola, och skulle ligga öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
