Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 2 september 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 I DUN 1892
Hvart rätt familjelif är som musik; I barn. och tjänare dess flod sig grenar
Ifrån den känsla makarne förenar Blott att sig samla nästa ögonblick,
Den strömmar ut och allting klang förlänar Och af de enta toner upp sig svingar
Och gifver lifvet takt och mål och skick; Den melodi, som hemmet genomklingar.
j^R. j^ALUDAN-PiÜLLER.
härad, ägnade hon sig i mänga är uteslutan-
de åt makans, moderns och föreständerskans
för en, omsorg och vaksamhet kräfvande,
landthushållnings plikter. De ovanliga konst-
närsanlagen, hvilka blott hunnit, under den
första ungdomen, till en obetydlig väckelse
genom några få ritlektioner, slumrade.
Då hennes make 1878 dog, befanns boets
finansiella tillstånd alldeles undergräfdt, och
änkan, redan då hunnen ett godt stycke öf-
ver det gränsskäl, där ålderdomen börjar,
måste se sig om efter nya existensmedel.
Hon kom då att tänka på de anlag hon
hade för såväl ritning som komponering af
konstföremål, och af en ren tillfällighet fästes
hennes uppmärksamhet på, att dessa anlag,
vidare utvecklade och utbildade, kunde till-
godogöras på ett både för henne själf och
hennes konstintresserade svenska samtid nytt
fält: glasetsningen.
Med friskt mod och lifligt intresse grep
hon nu först till crayon’en, och sedan hon
med dess tillhjälp fått form åt både sina
egna fantasier och de mönster, hon å äldre
konstverk fann lämpliga att återgifvas, till
kalkerpapper, asfaltfernissa, vax, fluss-spat,
saltsyra, fluorammonium, fluorkalcium och
hvad allt de nu heta, utensilierna till hennes
konst. Hennes första försök i glasetsning
vunno bifall, och de inköptes af ett par äldre
kvinnliga medlemmar af den skånska hög-
adeln, ungdomsvänner till den åldrande men
på samma gång »unga» artisten. Hennes
arbeten började blifva kända i hemlandska-
pet, och snart fick hon vid en industriexpo-
sition i Kristianstad 2:dra priset för »före-
mål af förr icke utställd konstindustriart».
Men i och för utveckling af sin konst,
äfvensom för att göra sig mera känd samt
bereda större marknad åt sina arbeten, fann
Hilda Petersson det nödvändigt att flytta till
Stockholm.
Med ett urval af sina vackraste arbeten,
omsorgsfullt nedpackade, med ett rekommen-
dationsbref från den varmhjärtade domprosten
Olbers i Lund på fickan samt med på
öret hela femtio kronor —- lånade femtio
— i portmonnän kom hon 1888 till hufvud-
staden.
Den till hvilken hon först vände sig, ut-
bjudande sina arbeten, var konung Oscar, och
hans majestät köpte ock en glaspokal. Det
kungliga handsölet —- hvilket haft lycka och
konstnärlig framgång i följe — men ännu mer
de uppmuntrande ord, hvarmed köpet följdes,
gåfvo nybörjarinnan mod att uppsöka flere af
våra främsta konstnärer och konstdomare,
bland dem professorerna grefve von Kosen
och Scholander. De sågo hennes arbeten,
lofordade och uppmuntrade. Särskildt fann
sig Scholander intresserad. »Har frun hit-
tat på de där ornamanten själf?» -— »Ja.»
— »Godt, frun har fått litet af det där, som
kallas fantasi, ser jag. Nu ska’ vi jämföra
med utländska mästerverk!» — Och med
sin gamla lindansarefärdighet hoppade den
lille gubben upp på en stol och tog ned från
ett högt skåp diverse glaspokaler och dryc-
kespokaler med inetsningar. »Se här, sådana
här arbeten ska’ frun söka göra efter; det
år nog, ty frun kan. Men det är nödvän-
digt, att frun arrangerar en utställning af
sina arbeten.»
Ja, en sådan utställning kom ock till verk-
lighet. Lokalen var ett litet mörkt rum vid
en af de obetydligare gatorna i Klara-trak-
ten, och den som inom tidningspressen skref
den första skildringen däraf, var ännu obe-
tydligare . . . det var, i förbigående sagdt,
nedskrifvaren af dessa enkla rader . . ., men
som denna skildring inflöt i N. Dagl. Alle-
handa, kom den lilla konstexpositionen att
kanske observeras just af de samhällslager,
där konstintresse och medel till uppmuntran
förefunnos. Fru Petersson fick snart åtskil-
liga beställningar, bl. a. af kommendörkapten
Palander å glaspokaler med inetsade figurer
och porträtt* från Yega-färden -— ej ens den
världsberyktade skeppskatten och dito hunden
saknades å dessa konstverk. Prinsessan Eu-
genie lät göra flere skänker till sina närma-
ste: en dryckeskanna med glas åt kungen,
juvelskrin åt drottningen, hertiginnan af Da-
larne och kronprinsessan af Danmark, kan-
nor med glas åt prinsarne Carl och Eugen.
Prinsessan Ebba Bernadotte beställde härom
året ett halft dussin frukostglas för att för-
ära sin höga svärmor.
Då Christina Nilsson senast var i Stock-
holm, beställde hon en hel montering af bords-
glaskärl: ej mindre än 54 konstetsade kan-
nor, pokaler samt större och mindre dricks-
glas m. m. Yid arvodets öfversändande, se-
dan denna storartade beställning utförts och
denlamma lyckligen hamnat i den världsfrej-
dade sångerskans hôtel i London, medföljde
ock ett större fotografiporträtt med tillskrift
samt ett tack för »det charmanta arbetet».
Äfven för framstående personer i norra Tysk-
land har fru Petersson utfört beställningar af
inetsade vapen m. m.
Yid två tillfällen har hon fått — på lof-
ordande vitsord af professorerna frih. v. Ro-
sen och Scholander, slottsintendenten Jacobs-
son och kapten Alf. Björkman — mindre
statsanslag för studier samt har från flere
offentliga utställningar — i Malmö, Kri-
stianstad, Borås och Kongsbacka — för
utställda glasetsningar erhållit belöningar
i form af diplomer samt brons- och silfver-
medaljer.
För Stockholms Handtverksförenings indu-
strilotteri har hon utfört flere arbeten åren
1890—91..
Från trycket har hon utgifvit »Handled-
ning i etsningskonst» med talrika mönster
(Sthlm 1882) samt l:sta häftet af »Mönster-
bok för etsning på glas» (Sthlm 1886). Hon
har f. n. under förberedelse tre följande häf-
ten af detta arbete med rön och försök sam-
lade under de senare åren.
Vidare har den åldriga konstnärinnan för
närvarande hågen och tankarne riktade åt
den stundande världsutställningen i Chicago.
Må hon, hoppas vi, ock komma att där få
utställdt något föremål från den vackra in-
dustriella konst, hvarinom hon är mästarin-
na, t. ex. något erinrande om den af skal-
den besjungna
*Dylika Vega-pokaler innehafvas af kronprinsen,
frih. Nordensköld, kommendörkapten Palander, hr
Frans Beijer m. fl.
»bländande pokalen,
den värmaren vid isig pol.
Af purpur gjuts ett sken kring salen,
en strimma af burgundisk sol.
På bägarn Carols namn och strider
en konstnär etsat i kristall.
Se, hur hvar bild får färg omsider :
bak tomma harnesk drufvan sprider
som hjälteblod sitt ädla svall ...»
Birger Schö/dström.
M
Æffonmolnet.
>- 11 aftonmoln så fint och skärt
V-} bland westerns guldstoft sam —
allt hvad jag kallar minnas värdt
drog i dess skimmer fram.
Let molnet där vår kärlek var:
når först den tände sig,
så brann den stilla, brann den klar
och lyste dig och mig.
Förklarad hela världen låg
i fager ungdomsglans,
i mina drömmar dig jag såg
med krona och med krans.
Men molnet skiftade i rödt,
i purpur snart det brann,
den skära färgen hade dödt,
liksom vår oskuld svann.
Passionens eld med stormens fart
i våra själar tog,
och snart vi kände — allt för snart,
hur all vår lycka dog.
Se’n molnet sjönk i vester ned —
hvart flydde det, ja, hvart?
Men desto längre bort det gled,
ju mera blef det svart.
Omsider bröt då natten in,
dock länge stod jag kvar
och kände mig för alltid din,
fast molnet borta var.
Daniel Fallström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
