Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 7 oktober 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 IDUN 1892
hem, och glömmer ofta skillnaden i ålder, då min
nya mamma lifligt omfattar mina små intressen och
roas af hvad jag tycker mest om. Det är endast
hennes hvita hår, som åldrats, och det är så vac-
kert. Bedan första aftonen, då hon följt mig in i
mitt förtjusande sofrum, sade hon :
»Dm, lilla Annie, och jag, vi få många förtroligt
trefliga stunder tillsammans, det skall du få se.»
Jag tviflar intet alls därpå och är så glad, så
glad!
Den venstra handen.
ed tacksamhet tillgodogöra vi oss alla
„––- « dagligdags välsignelserna af vår bestän-
digt framåtgående moderna kultur, och ingen
af oss, som nu lefva och sträfva, skulle önska
sig satt tdlbaka till en tidigare kulturperiod.
Och dock måste vi tillstå inför oss själfva, att
vi i många hänseenden tjorde bättre, om vi
vände åter till naturtillståndet, ty våra bruk
och sedvänjor motsäga ofta naturens ursprung-
liga afsikt och bestämmelse.
Dessa rader vilja vara ett försök att äter
förhjälpa en af våra oumbärligaste lemmar till
sin medfödda rätt — den venstra handen.
Hvarför ■— har jag oft4 frågat mig — för-
summa vi så afsiktligt vår venstra hand? Så
afsiktligt och så oförsvarligt. Vi nyttja det
venstra ögat lika mycket som det högra, det
venstra benet som det högra, hvarför försmå
vi då bruket af vår venstra hand? Nåvon grund
därför står ej att finna; den venstra handen
är danad liksom den högra, hvarför skulle den
ieke utbildas liksom den?
Det är inte sed, skall man kanske svara
mig. Mig tyckes det emellertid vara en dålig
vana, som saknar allt berättigande. Den är
framför allt onaturlig.
Om vi till exempel aktgifva på ett litet
barn, som nyss kommit till den utvecklings-
grad, att det förmår utföra själfständiga, af-
siktliga rörelser: det använder venstra handen
som den högra. När barnet blifvit en smula
äldre, och om något föremål räckes fram emot
det, griper det utan tvekan efter detsamma
med den venstra handen såväl som med den
högra. Men nu träder uppfostran enligt mo-
dern sed emellan: »Nej, min älskling, man
sträcker fram högra handen», och modern skju-
ter tillbaka den stackars venstra handen och
lägger namnamet eller leksaken i den högra.
Ute i Kungsträdgården såg jag nyligen en
liten fyra-, femärig pys roa sid med att kasta
sten mot målet af en trädstam ; jag fäste mig
särskildt vid, att han kraftigt och skickligt
omvexlande kastade med båda händerna. Just
som jag förnöjde mig däiåt, uppträdde hans
mamma på skådeplatsen och förhöll sin lille
herr son: »Hur ofta har jag inte sagt dig,
att du bara skall kasta med högra handen ;
se bara, hur de andra små barnen göra!»
Så fortgår uppfostran, till dess det natur-
liga människobarnet vant sig att låta den ven-
stra handen hänga sysslolös och obegagnad och
endast nyttjar den högra. I människornas ur-
tillstånd emellertid icke endast ägde man, utan
nyttjade äfven två händer. Ännu i dag svinga
vildarne sina dödsbringande vapen med den
venstra handen som med den högra.
Vi ha ej att kämpa mot en naturlig brist,
utan mot en onaturlig sed, då vi förorda den
venstra handens utbildning. Hvilken vinst vore
det ej för enhvar i vår rastlösa tid att kunna
arbeta med den venstra handen som med den
högra !
Enstaka fall bland mina bekanta ha bevisat
mig, att de vuxne, som ej med våld hämmade
sin barnafärdighet, arbeta lika bra med den
ena som med den andra handen. En gosse
kom nyligen hit ned till Stockholm från Norr-
land ; han hade i den öfverfyllda folkskolan i
sin hemort oanmä kt fått skrifva med venstra
handen och gör det lika skickligt och snabbt
som sina högerhändta kamrater; vidare kän-
ner jag en dam, som understundom sköter
saxen äfven med venstra handen ; hon kan
omvexlande hvila den tröttade handen, då hon
är sysselsatt med klippning. En ung flicka,
som från födseln saknar högra armen, skrif-
ver, broderar och tecknar med sin venstra
hand bättre än många, som äga bägge ar-
rnarne i bebåll. En äldre herre, som är teck-
nare vid en litografisk anstalt, arbetar samti-
digt med båda händerna; han utför således
dubbelt mot någon annan, som också naturen
förlänat tvänne händer.
Vi måste äfven taga i betraktande förde-
larne af en liksidig kroppsutbildning ; miss-
bildningar genom skolios skulle förminskas ge-
nom en dylik liksidig öfning.
Och hvilken fördel vid olycksfall, som drab-
ba högra handen 1 Nu heter det: »Tyvärr är
det den högra handen ! Arbetaren, fadern är
nu arbetsoduglig !» Den venstra handen kom-
mer inte ens med i räkningen; den är inte
öfvad, men kunde dock lika väl som den högra
lära sig arbeta.
Borde vi icke försöka att äfven utbilda den
venstra handen i stället för a t afsiktligt låta
den förspillas? Om dessa rader förmådde bi-
draga till en dylik återgång till naturen, skulle
vi därigenom förskaffa kulturen nya hjälpkällor.
Jenny 0.
Husmoderlig almanack.
Oktoier.
Innan årstiden blir för ruskig och kall, undan-
stökar husmodern de sedvanliga höstgöromålen, be-
stående i byk, bak, radikalrengöring, bergning af po-
tatis, kål, rötter och frukt, inläggning af surkål m. m.,
framtar den nedlagda päls- och vintergarderoben ;
bereder potatismjöl, insätter innanfönster m. m. d. —
För mindre hushåll, där brygghus äro svårare till-
gängliga för bykning, rekommenderas anskaflande af
Huskvarna tvättmaskin, som ’visserligen kan anses
vara dyr (50 kronor), men som dock snart gör sig
betald, emedan man aldrig behöfver någon främ-
mande hjälp ; naturligtvis bör man då äfven äga en
vridmaskin. Angående den sistnämnda påstås allmänt,
att gummivalsarna blifva förderfvade af, att man
låter kläderna gå heta igenom dem. Vid användande
af Huskvarna tvättmaskin kan likväl det sistnämnda
knappt undvikas, och kan jag försäkra, att det ej
heller det ringaste skadat min vridmaskin, som va-
rit i -bruk hvar 14:de dag under 5 års tid. Kanske
detta beror på god omvårdnad i öfrigt: så t. ex.
återinsätta vi hvar gång efter slutbegagnandet de
små träklossarne vid ändan af valsarna, hvilka hålla
isär dem och sålunda bevara dem för tryck mot
hvarandra. Det lilla besväret har visat sig vara
af stor nytta. —- Förrådet efter ett större bak har
ofta sina svårigheter att en längre tid förvara. Mjukt
bröd står sig i allmänhet längre, om man i degen
tillblandar litet rifven kokt potatis, förvällda risgryn
eller några russin; förvaring i glaserade krukor är
nästan lämpligare än i bleckburkar. Om det blott
är fråga om att hindra bröd att mögla, utan afse-
ende på att det blir torrt, så nedläggas limporna,
med litet mjöl strödt emellan, ännu varma i en säck,
som upphänges på luftigt ställe. Knäckebröd »slår
ej igen sig», om det förvaras i slutna bleckkärl.
Den radikala rengöringen och städningen gälla ej
allenast boningsrummen, utan i lika hög grad kök,
skafferi, visthus och andra uthus — vedbodar ej
förglömmandes. Till skurning af våra metallkärl
utbjudas nuförtiden mångfaldiga s. k. putsmedel, af
hvilka en del kan vara utmärkt. Ett enkelt sätt,
som man dock alltid bar tillhands, är skurning
med rå potatis och fint pulvriserad skursten, hvar-
vid dock måste iakttagas, att sista gnidningen bör
ske med rent torrt linne. — Vid förvaring af frukt
gäller detsamma som om potatis, att den står sig
bra i tunnor mellan torfströ eller torfmull. Den
som har särskilda fruktbyllor i källaren, kan lättare
syna äpplena och iakttager därvid att vända hela
förrådet, så att än stjälkarna än blomfröet är upp-
åtvändt. Ovanligt stora vackra äpplen lindas hvart
för sig i silkespapper. Helst läggas pappersark öf-
ver hyllorna. Om äpplen ligga länge i torra rum,
innan de komma i källaren, skrumpna de lätt, i
synnerhet för tidigt skördad frukt, eller om den
ligger på ett dragigt ställe. Vinterfrukt, hvarpå
solen skiner, kan ej stå sig länge.. — Af äpplekart
kokas nu genast äpplesaft, vin (cider) och marme-
lad, af den sämsta beredes ättika. Äfven kan man
koka ett förråd af sylt och äpplemos och torka en
del af förrådet. Vill man torka hela päron, så for-
vällas de förut, och ett djupt kors skäres tvärs öfver
den tjocka ändan. Under torkningen uttagas de
allt emellanåt ur ugnen och neddoppas i äpple- eller
päronsaft. — Svarta prickar på äppleskal äro ett
slags svamp, som kan inverka menligt på hälsan,
därför bör man varsamt aftorka rå frukt, innan
den förtäres. och helst alltid skala den åt barnen.
Angående inläggning af surkål (jfr Hjälpredan 1891,
187) tillägges här, att man kan förvara hela kål-
hufvuden i stället för sönderskurna eller hyflade,
och att hvita rofvor ägna sig till surjäsning. —
Potatismjöls beredning sker nog öfverallt efter un-
gefär samma metod ; under september och oktober
månad lär potatisen innehålla det finaste mjölet.
Man väljer dessutom stora, stärkelserika potatisar för
ändamålet. Under torkningen vänder man mjölet
ofta, för att skydda det från att surna. — Vid in-
köp af ljusförråd bör man ungefärligen beräkna åt-
gången för vintern, emedan gamla stearinljus upp-
lösas hastigare och rinna.
När allt höstarbete i trädgården ända till kål-
upptagning och djupgräfning är undangjordt, glömme
man ej att låta alla trädgårdsredskap grundligen ren-
göras från rost och insmörjas med fett eller olja.
Man noterar, hvad som möjligen bör nyanskaffas till
våren, och låter genast laga det bristfälliga.
Stenia.
•T*
X
Lamporna och deras skötsel.
långa mörka höstkvällarne äro redan
p/ öfver oss, och lampan tändes med hvarje
dag allt tidigare i fars studierum, vid
mors sybord eller för lexläsningen i barnakret-
sen. Det kan ju därför i dag vara skäl att
tala Dågra ord om våra lampors utstyrsel och
värd, och börja vi då med att litet orda om
lampskärmarne.
En vacker lampskärm på en stilfull lampa
kan nästan jämföras med en dyrbar och vac-
ker möbel. Den är dessutom ett af de före-
mål, som väcker mesta uppmärksamheten i ett
rum, och som oftast beskådas, måhända på
grund af sin ljusa färg. Enhvar, som tycker
om att se sina rum prydliga, olfrar därför
gärna litet på denna utgiftspost.
För inte så länge sedan tillverkade man
ganska vackra skärmar af silkespapper, som
veckades i handen ; de togo sig bra ut och
voro billiga, men man har dessvärre sett allt
för många af dem och det till och med i så
afskyvärda färger, att deras dagar väl snart
äro räknade.
Men om man nu skall öfvergifva papperet,
är det därför inte nödvändigt att ta sin till-
flykt till så dyrbara material. Som underlag
begagnar man god satin af vacker färg; öfver
denna anbringas billig crêpe, tyll eller tarlatan.
Det billigaste blir härvidlag nästan det bästa,
ty skillnaden mellan en skärm, gjord af dyr-
bara tyger, och en af billigare blir inte syn-
nerligen stor, dä det tilltalande vid ett dylikt
arbete mycket mer ligger i färgens skönhet och ett
smakfullt arrangement än i stoffets kvalitet.
Band och spetsar, som användas för skärmen,
kunna ock vara af billigare sort; endast bör
man, hvad angår spetsarne, välja dessa af lät-
taste och luftigaste slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
