Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 48. 25 november 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
1Ô9‘2
Eq annan blomma, som också uppväckte
ett slags jaktpassion hos en som barn, var
Däckrosen.
Att komma till någon stilla skogssjö, där
näckrosorna blommade, föreföll mig alltid vara
något, som gränsade till det öfvernaturliga.
Att detta svarta, ogenomträngliga vatten
verkligen kunde frambringa en sådan flora af
hvita och gula trollblommor!
De små, gula, som likna stora guldknoppar,
föreföllo mig dock vara en simplare sort, men
dessa stora hvita näckrosor, som lågo och
simmade på de flata, gröna bladen, som om de
alldeles särskiidt, voro upplagda att beundras i
sin symmetriska, fläckfria skönhet, tycktes mig
vara uppenbarelser från någon trollvärld.
Då uppstod genast inom mig den lust, som
är så vanlig hos alla barn, att vilja rifva
af alla de blommor man ser.
Man såg sig hopplöst förtviflad omkring, i
fall det icke fanns någon gammal båt att till-
gå eller åtminstone en ära eller båtshake för
att fånga näckrosorna med, men när man var
nog lycklig att ha någon bekant bland poj-
karne, kunde man ibland få hjälp att gå på
jakt efter dem.
Hvar och en, som försökt att plocka dessa
blommor, vet, huru svåra de äro att få fatt i,
huru de med långa, sega stänglar, som likna
guttaperkarör, äro fastade vid botten af den
sjö, hvari de växa.
När man vill fånga dem, svaja de på dessa
lösa stjälkar, dyka ned som svanor, som vilja
undkomma, och får man ändtligen fatt på dem,
måste man hala som i ett långt ankartåg för
att få upp dem. Och det underliga är, att
nästan i samma ögonblick som man plockat
dem, är tjusningen vid dem förbi.
Så godt som ögonblickligen antaga de ett
slappt, ledset utseende, som visar, att de icke
längre lefva i sitt rätta element, och om man
också sedan sätter dem i stora vattenskålar,
få de dock aldrig igen sitt ursprungliga fängs-
lande utseende. De ha något stelt och tråkigt
i sin symmetriska fullkomlighet, som gör, att
man snart mister intresset för dem. De skola,
om någon, ses i sitt rätta element. Man skall
icke plocka dem.
På det hela taget borde man taga som re-
gel att aldrig afplocka för många blommor
i taget.
. Det tar ganska mycken tid att hålla afploc-
kade blommor läDge friska, och de flesta ge
sig icke tid därtill. De vårda dem ett par
dagar genom att klippa af stjälkarne och ge
dem friskt vatten och låta dem sedan vissna;
och det finns ingenting sorgligare och fulare
än vissna blommor.
Att ombyta ett par grenar eller några fä
blommor flere gånger i veckan gör däremot
intet besvär.
* *
*
Så kommer den mörka tiden bort emot ju-
len, då alla blommor äro slut, och de utländ-
ska blommorna ännu äro dyra.
Man saknar alltid i sina rum den uppfriskande
synen och den färgvärme, som blommor skänka
hela omgifningen.
För att ersätta de lefvande blommorna har
man blomstermålningarna.
I Japan brukar man om sommaren pryda
väggen med ett snölandskap för att uppfriska
sig vid åsynen af något kyligt,, om vintern
brukar man däremot målade blomstergrenar på
väggen för att glädja sig med bilden afblommor,
när de lefvande icke äro i sitt fulla flor.
Hos oss har man också i många tider odlat
blomstermålningen, men på ett mycket otill-
fredsställande sätt i de så kallade »stilleben».
En sådan blomstermålning är oftast en anord-
ning af en vas med olika blommor, ett par
frukter bredvid, en knif eller ett glas eller
andra små föremål, som strös på bordet bredvid
blomsterglaset.
Detta slag af blomstermålning är bland det
ledsammaste man kan tänka sig, och det är
därför icke underligt, att blomtermålningen hos
oss har kommit i misskredit och anses som
en di ettantkonst, som kanske kan roa den utöf-
vande, men som ingen bryr sig om att se på.
Emellertid odlas numera blomstermålningen
på ett helt annat sätt i de stora kulturländerna.
Man finner med rätta, att allt, som hör till
växtvärlden, är det mest dekorativa, hvarmed
man kan pryda ett rum. Växterna ba både
de mest graciösa linier och de mest olika fär-
ger; de kunna anbringas horisontalt och verti-
kalt, högt uppe och lågt ned — öfver allt
taga de sig bra ut.
Man väljer helst att återge växande plantor
eller åtminstone växten i så fullständig form
som möjligt, då man ju icke får tillfälle att
se de eleganta stjälkarne och grenarne, när man
proppar ned blommor i en vas.
Med sådana blommor dekorerar man dörrar
ocb paneler, tak och skarmar. Jag har sett
ett tak i en matsal dekoreradt med växande
drufrankor, hvilket gjorde en utomordenligt
vacker verkan. Också växande klematis har
jag sett anbragt som takdekoration.
Ibland målas dessa blomsterdekorationer i
naturliga former och färger, andra gånger sti-
liseras de och lämpas efter dörren eller väggen,
hvarpå de skola målas; hållas till exempel i
en olivgrön eller mild träfärg.
Väl komponerade och väl utförda är det få
dekorotioner, som så lätt smälta tillsamman
med arkitekturen i ett rum som dekoration
med växter och blommor. Det är långt ifrån
någon lätt konst, och det fordras långsamma
och omsorgsfulla studier af både form och färg
för att rätt känna de mångfaldiga blommornas
olika karaktär och med elegans ocli säkerhet
kunna återge den, och i Paris t. ex. syssel-
sätta sig de allra förnämsta målare också med
blomstermålning.
(Slut i nästa n:r.)
Uf notisboken.
När solen dalar. Nittio år fyllde den 15
dennes änkefru prostinnan Sofia Haag, född von
Cosbotb, sedan många år tillbaka bosatt i Vimmer-
by. Den gamla, som är för sin böga ålder ovan-
ligt rask och kry, är nästan dagligen i verksamhet
med handarbeten och lättare sysslor inom hemmet.
Enkefru Haag, hvars framlidne man var kontrakts-
prost och kyrkoherde i Bumskulla pastorat, Linkö-
pings stift, är väl bekant för en hel mängd damer
nästan öfverallt inom Sverige. Under sina yngre
dagar höll nämligen fru Haag i Rumskulla präst-
gård ett väl ansedt, mycket besökt pensionat för
flickor och nnga kvinnor, hvilka där undervisades
nti såväl bokliga kunskaper som husliga göromål.
En af hufvudstadens äldsta invånarinnor, enke-
fru Ulrika Euphrosyne Roos, född von Keppel,
fyllde samma dag 94 år. Den gamla befinner sig
vid för den höga åldern goda sjals och kroppskraf-
ter. Hon äger sålunda minnet väl i behåll, och
synen är, om också något, dock icke så mycket för-
svagad, att hon icke med tillhjälp af glasögon kan
både läsa och skrifva. Sin födelsedag firade 94-
åringen hos sin måg, f. justitierådet Olivecrona, där
hon såg sig omgifven af barn, barnbarn och barn-
barnsbarn.
*
Svensk väfskola i London. Två välkända
svenska damer, grefvinnän Hamilton och fröken
3S3
Dannfelt, dotter till svensknorske generalkonsuln,
skola inom kort göra ett intressant experiment.
Dessa damer, hvilka inneha vederbörliga intyg från
»Handarbetets vänner» i Sverige, ämna i London
grundlägga en skola för svensk väfnadskonst, i hvil-
ken skola undervisning skall meddelas i hvarje slags
väfning och brodering.
. *
Tre och en half månad som fabriksar-
beterska. Fru Minna Wettstein, en fint bildad
kvinna och en kraftig förkämpe för kvinnans rättig-
heter i staten och samhället, har nyligen i tre och
en half manad lefvat som fabriksarbeterska i ett af
Sachsens fabrikscentra för att kunna stadera dessa
arbeterskors lif. Sina intryck och sin erfarenhet
har hon framlagt i en bok, som i dessa dagar ut-
kommit i Berlin och väckt stort uppseende,
Den innehåller mycket af stort intresse, mycket
som bör beaktas af lagstiftare, lärare, präster, läkare,
fabriksidkare m. fl. och icke minst af de högre klas-
sernas kvinnor.
*
Vetenskaplig utmärkelse åt en prinsessa.
Prinsessan Thérèse af Bayern, syster till regenten
prins Luitpold, har blifvit hedersledamot af veten-
skapsakademien i München, hvilken för första gån-
gen förlänat denna utmärkelse åt en kvinna. Prin-
sessan Thérèse har utgifvit flere arbeten om Ryss-
land och Brasilien och är direktris och abbedissa
vid kungliga ordenskapitlet St. Anna i München.
Härberget för tjänstflickor, Klara östra
kyrkogata 7. Vi ha flere gänger i Idun talat om
denna vackra institution och dess behjärtansvärda
verksamhet, så att vi nu endast helt kort behöfva
påpeka, att — för att i någon mån lätta dess eko-
nomiska trångmål — den 14 och 15 december en
försäljning kommer att anordnas i härbergets lokal,
till hvilken alla slags gåfvor under den nämnda
adressen med tacksamhet mottagas.
Litteratur.
En ny diktsamling af Daniel Fallström utkommer
inom kort i bokhandeln. »Vildrosor» — så blir
den nya bokens namn — lär erhålla en synner-
ligen elegant utstyrsel, och då den omtyckte
författarens veka och stämningsfulla diktning bor-
gar för innehållets motsvarande fägring, förmoda
vi, att de många beundrarinnorna bland Iduns lä-
sarinnor till hr Fallströms skaldskap med nöje-
skola motse hans insats i julbokmarknaden och
i — deras julklappskorg. Diktsamligen utkommer
på Frithiof Hellbergs förlag.
Teater och. musik.
Kung!, operan uppför i morgon för första gången
prof. Ivar Hallströms opera »Granadas dotter». Iluf-
vudroilerna innehafvas af fru Sterky och hr Lemon.
K. Dramatiska teatern synes detta spelår hysa en
i allo berömvärd afsikt att i mindre vanlig utsträck-
ning tillgodose den inhemska dramatiska konsten,
och flere svenska originalstycken motse ett snart
uppförande. Efter den fägnande framgången för
Micbaelsons »Ett ungkarlshem» följde i lördags ny-
heten n:r två, G. af Geijerstams fyraaktslustspel
»Andras affärer». Efter allt att döma kunna vi vis-
serligen icke förespå det senare ett lika varaktigt
lif som det förra, då det onekligen står åtskilligt ef-
ter både i underhållande intrig, skicklig dramatisk
byggnad och dialogens osökta kvickhet. Men af
den vane och ofta lyckade lustspelsförfattaren åter-
fanns dock så pass mycket i flere verkningsfulla
scener och fyndiga repliker, att intresset och äfven
munterheten hållas rätt väl uppe för de fyra akterna.
De hufvudsakligaste felen torde ligga dels i den
slitna ram, inom hvilket stycket spelar, dels i en
viss benägenhet för allt för farsartade effekter. Äfvenså
borde de fyra akterna med fördel för koncentratio-
nen ha kunnat sammandragas till tre.
Emellertid stöder ett förtjänstfullt utförande lyck-
ligt smyckets egna förtjänster. Den af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0389.html
