Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. 9 december 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 IDUN 1892
..ri
Iris
§H 2
S jjl W
«K §
2 ■ ■ -H
2(5“
h
<1
l&aS
h
S
+Ä
S
!H|
irai
«i. H
»I3«,
’’ö
©
£
M
iSr»
O
pq
• 02+3
S=l o o>
QJ.cJ-Ö
£4
a “ 3
a g:§
eô
*Sj
w tö
.“ î+ i~t
o
?
•ö+3
M +»
‘-’>0:0
eö
+£trf
:cä ra c3
h®fj
a1“«
<D CS tÖ
-Ög .
*HT? O
O >-0
-3£w
a
§"3
£*“
® 02 o
r4 O ÎH
rf_d nS
02 r-j
fl cä«
»ag
^ U tö
hflcöri
■2 ©T3
S’0 S
§3 s,
“fl »rf
•£*«5 M’Ö
"“2+3 5
CÖ 02 cö:o
ÆI © h 2
“p-ö s
ti) M O
äQ)H|“
r>u 02
5«vs
*2 «8 h
"b ö >
£flS
h „»cS
:0 <2J’-*<
+3-0 I
02 A’ï,
flW fl®
cö p* *+
»^•0
o® a
■P w P
’•g.flM
£
I
bo^
s^s
Ǥ?
s.g o
‘tö 3 ■*?
^3 3+?
W 3-0
■»g
ä®d
tÖr-1 Ö
S3 0
*■8*
Sg8
r-
10 «
*>■5
:o o .Jr;
ri
ti
î>
O
m
bo
och »Frid pä jorden» af lyckligt funnen, naivt dra-
matisk effekt. Texten omväxlande och väl vald.
En särskild bihangsafdelning med roliga lekar och
händiga små arbeten att förfärdigas af barnen själfva
ger ökadt värde åt den vackra publikationen.
Från R. Blædei & C:is förlag föreligga flere vackra
barnböcker. En äfventyrsroman af John Johnsson
bär den lockande titeln »Svenskarne i Kamerun»,
och den fantasirike berättaren har här funnit ett
ypperligt fält för sin talang. Våra käcka gossar —
och flickor desslikes — skola icke få tid att ha led-
samt i hans sällskap under de skiftesrika händel-
serna i de svartes världsdel. Edv. Forsström har
gjort »gubbar» därtill — bra gubbar, som alltid från
denna penna. — De yngre syskonen finna i E. H:s
»Små historier för smått folk» en underhållande och
god lektyr, och <de åtföljande planscherna i akvarell-
tryck äro riktigt fina. — »Hos morfar», bilder med
text af J. G. v. Hofsten röja nog mer än önskligt
sitt främmande ursprung — hvad bilderna n. b.
vidkomma. Ty någon svensk morfar med så myc-
ket marsvin och åsnor på sitt iandtgods torde man
få Bvårt uppleta. Men texten åtminstone är hem-
magjord —- det är dock något! — I form af en
gunghäst med tre ryttare på ryggen presenterar sig
en annan liten brokig bilderbok, som nog kommer
att utgöra många barnaögons fägDad. Så här finnes
att välja på för alla åldrar och smakriktningar!
Titania ; en kärlekssaga af Axel Lundegård. Albert
Bonniers förlag, Stockholm. Det ligger mycken poesi
och skärhet öfver denna hr Lundegårds nya roman,
hviiken otvifvelaktigt betecknar ett betydande fram-
steg i författarens utveckling. Det är den Shaker-
spearska Titania-sagan som fått en moderniserad
form, den blinda kärlekens vemodiga saga. Stilen
har ett drag af nobel diskretion, som verkar synner-
ligen sympatiskt, och själfva berättelsen löper med
osökt ledighet. Den nog så intressanta förhistorien
kunde måhända gärna ha varit något kortare, men
det hela verkar dock ingalunda tröttande tack vare
sin förtjänstfulla form. »Titania» bör särskildt äga
stora förutsättningar att bli en favoritroman bland
damerna, hos hvilka vi anse oss varmt kunna för-
orda densamma.
»Kommen til! mig!» Några tankar af Mathilda
Boos. Albert Bonniers förlag, Stockholm. Det lilla
häftet är af rent religiöst innehåll, en af inspiration
och varmhjärtad medkänsla för alla lidande dikterad
maning att vända bort från egoismen och söka »det
ena saliggörande».
Svea, den välkända och sedan gammalt i så många
hem välkomna julkalendern, har nu åter utkommit
och kan verkligen sägas bära sina år med heder.
Härnäst fyller den femtio — en riktigt respektabel
ålder för en litterär publikation. Bik växling i både
illustrations- och textväg bjuder den nu som alltid.
Ett vackert porträtt af prins Eugen inleder bandet.
Bland författarenamnen ha de flesta den bästa klang :
Mathilda Koos, Selma Lagerlöf, Anna Wahlenberg,
Elleu Key, själfve gamle Topelius, Daniel Fallström
och många andra. Svea behöfver inga långa rekom-
mendationer för att finna trogna vänner.
Prinsarnes blomsteralSabef, ritadt af Ottilia Adel-
borg. Albert Bonniers förlag, Stockholm. De för-
tjusande originalkartongerna till detta vackra arbete
voro, som vi redan då omnämnde, utställda å kvin-
nornas Chicagoutstäilning på börsen. Då nu bok-
reproduktionen ligger framför oss, är det ett verkligt
nöje att kunna loforda det konstnärliga och vackra
återgifvande de fått i trycket, där den graciösa kom-
positionen och de klara, lifliga färgerna kommit yp-
perligt till sin rätt. En vackrare julklapp kan näp-
peligen en mor finna på åt sina små abcdarier, och
priset är så moderat, att det ej bör afskräcka.
Ett par äfventyrsromaner för älskare af lätt och
spännande förströelselitteratur föreligga från hrr Nor-
din & Josephsons förlag. Den ena, »Caloola», är en
detektivhistoria från Australien af N. Oowld. Den
andra bär den lofvande rubriken »Hugh Harrods
sällsamma äfventyr», af Alfred Clark. Bägge af en-
gelskt ursprung. De svenska öfversättningarna äro
vårdade.
ßftf eu sköljd.
Berättelse
af
Vilma Lindhé.
S3
(Forts.)
r det således borta, som om det aldrig funnits,
®ls hvad jag då tänkte, kände, lofvade och före-
satte mig?» frägade hon sig med beklämdt hjärta.
»Hvartill har då alltsammans tjänat ?
»Jag är frisk, det är sannt, och kan arbeta som
förr — men skall det vara allt ? Är det målet.
»Det står kvar lika mäktigt och skönt — det
jag sett och fått kärt — det finns lika visst som
att Herren lefver — men det måste alltid vara
liksom närvarande för mig, ty står det ej bakom
mitt dagliga lif — bakom äfven de minsta af mina
sysselsättningar och tankar, som en uppehållande
förnyande kraft — lämnar det ingen efterskörd
— då har jag i sanning rest förgäfves!»
Rummet blef henne för trångt! Hon var van
att gå ut i hvad väder som helst, och ingenting,
lugnade henne så som en lång promenad, det
visste hon.
Naturen hade allt sedan faderns död varit hen-
nes enda förtrogna, och det fanns ingen skiftning
däruti, som ej hade något särskildt att säga
henne.
Ytterkläderna hängde inne i tamburen, och hon
höll på att stanna inne, bara därför att hon
måste genom förmaket för att hämta dem.
Modern satt i soffan med en skål konfekt fram-
för sig, vacker, utpyntad och själfmedveten som
alltid.
Fästmannen stod midt på golfvet. Agnes tyckte
alltid, att han såg så ohyggligt stor ut i de små
rummen. Han var rödare än vanligt och såg för-
argad ut.
»Jag frågar ännu en gång, om det är din mening
att inte vara med, när middagen redan är beställd?»
frågade han, vänd till Lilly, som satt borta vid
fönstret med nedslagna ögon och något osäkert
öfver sig.
»Jag har ju sagt, att jäg inte mår bra.»
»Men du ville gä ut nyss — i det här vädret.»
»För att få vara ifred,» svarade hon trotsigt.
Hon var blek och såg så upprifven ut, som
visste hon ej rätt hvad hon sade.
»Jag har gladt mig så åt middagen,» inföll
modern klagande. »Du vet, att det är på Grand
med tafieimusik och allt. — Tänk om du inte kan
gå på teatern i afton heller?»
Lilly slog bänderna för ansiktet. »Jag kan inte
och jag vill inte,» svarade hon häftigt. »Inte i
dag.»
I detsamma fick hon se Agnes, och det bom
något bönfaliande och på samma gång hoppfullt
i hennes ögon.
»Skall du gå ut?» frågade hon ifrigt.
»Ja !»
»Blir du länge borta ?»
»Kanske! Vill du följa med?»
»Nej — men låt mig vara i ditt rum, medan du
är ute — det är det enda ställe i hela huset, där
man får vara sig själf.»
Hon var så upprörd, att Agnes blef ängslig.
»Jag blir bättre, om jag får vara ensam,» bad
hon lidelsefullt.
»Visst får du det,» svarade Agnes och tilläde
med en menande blick på mor och fästman: »Jag
kan inte tänka, att någon förmenar dig det?»
• Lilly gick fram till fästmannen. »Förlåt mig,»
bad hon så ödmjukt, som hade det gällt att göra
afbön för något verkligt felsteg.
Hon var så kvinnligt älsklig, där hon stod —
så olik sig själf — att Agnes fick tårar i ögonen.
»Herre hjälp mig att skydda henne!» suckade
hon.
Den mörkblå klädesklädningen satt som hade
den varit gjuten kring det smidiga lifvet, den
trånga kjorteln visade de rundade höfterna, och
det ljusa, lockiga håret krusade sig ända neråt
nacken.
Det blixtrade till i fästmannens ögon, och snabbt
som tanken slog han armen om hennes lif och
tryckte en passionerad kyss på den hvita halsen
strax nerom örat.
Hon rodnade ända upp under hårfästet, ryckte
sig lös med ett skri och störtade ut ur rummet.
Agnes hade klädt sig efter vädret i gummikappa
med kapuschong, som gjorde henne nästan oigen-
känlig, men fullständigt skyddade mot regnet.
Luften var tjock och disig — himlahvalfvet en
formigt grått — men öfver denna, som det tycktes,
odelbara massa ilade ljusa töckenlika skyar så
lika bakgrunden, att de knappast aftecknade sig
däremot.
Framåt, framåt! Från hafvet — från det oänd-
liga — ilade molnen in öfver landet, lägrande sig
i mörkare förtoningar — lager efter lager — och
tömmande ur sig yrande, hvirflande, röklika vat-
tenångor.
Det låg skönhet och kraft i detta naturens vre-
desutbrott, och Agnes gick framåt medupplyftadt
hufvud och lätta steg bortåt stadens utkant, där
fält och planteringar vidtogo.
Öfver hennes hufvud dånade stormen — stillade
af som för att hämta andan och tog i med för-
nyad kraft.
Träden böjde sig, reste sig, böjdes åter och reste
sig på nytt — alldeles som människorna i lifvets
stormar.
Afslitna grenar och halfruttna, klibbiga, bruna
eller gulgröna blad lågo kringströdda på vägen
— där tusen små rännilar korsade hvarandra —
eller rundt om på den leriga uppblötta marken.
Regntjockan stängde utsikten, men några berg-
knallar nära vägen lågo blanka, slippriga och lik-
som polerade af vattnet.
Agnes försökte föreställa sig, hur det nu såg ut
på hafvet. Töcken — och så vreda, mäktiga,
kalla vågor — utan sommarens förmildrande
värme och ljufhet.
Det var, som ville stormen hjälpa till att göra
bilden helgjuten, så kraftigt högg den i just nu.
Hon stannade, medan den for fram öfver hennes
hufvud, och såg sig omkring med vidgade ögon.
Det var så mäktigt, så gripande högtidligt och
dock så sorgfylldt — så öfverflödande bittert, som
jämrade sig all världen i sorg och nöd.
De egna bekymren, hvilka liksom flugit undan
på stormens vingar, trängde sig plötsligt inpå
henne likt en flock skriande ovädersfåglar.
Hvad var det med Lilly? Hvarför var hon så
upprörd. Att hon var olycklig, var synbart —
men hvarför? Hade hennes öga öppnats? Önskade
hon bryta med fästmannen? Och om så — hur
skulle det kunna ske, när hans gåfvor och fri-
kostighet bundo liksom med olösliga bojor.
Hon rodnade af blygsel vid tanken därpå. Han
hade köpt sin fästmö, och hon hade sålt sig —
frivilligt eller med sin egen mor som rådgifvare.
Att bryta var inte hederligt, och att hålla fast
var ohederligt det också, om hjärtat ej följde med
i köpet.
»Kanske blir det bättre, när de väl äro gifta,
det händer så ofta, och jag dömer honom säkert
för strängt,» resonnerade hon, utan att kunna tro
på sina egna antaganden.
(Forts.)
Alla våra läsarinnor
uppmana vi att noggrannt genomläsa den
plan för tidningens innehåll under näst-
kommande år, som vi meddela i bilagan
till dagens nummer, och hviiken innehål-
ler åtskilligt nytt af intresse att be-
akta. Vi upptaga äfven här nedan pre-
numerationsprisen för Idun och Mode-
tidningen jämte den nya ungdomstid-
ningen Kamraten:
helt år: tre ku.: halft år: ett kv.:
3: 75 2: 50 1: 50
7: 50 5: 65 3: 75 2: 15
9: — 6: 75 4: 50 2: 50
5: — 3: 75 2: 50 1: 50
3: — .2: 25 1: 75 1: —
Idun med illustr. roman-
bibliotek ...................
d.o d:0 med Modetidn.
utan kol. planscher
d:o d:0 d:o jämte kol.
planscher...................
Modetidn. ensam––––
Kamraten ...................
Till
våra utländska prenumeranter!
För tidningen, då den befordras i korsband utom-
lands, tillkommer postporto med 10 öre pr num-
mer af Idun ensam samt 15 öre, då Modetidningen
medföljer. Alltså kostar postporto för Idun ensam
pr helår 5: 20 och för Idun med Modetidniugen
5: 80 i porto, som tillkommer till ofvanstående pre-
numerationspriser. Dubbelt korsbandsporto kan und-
vikas, om annonsbilagan får uteslutas.
Innehållsförteckning.
Två målarinnor: Ellen Jolin och Emma Löwstädt-Chadwick;
af Claes Lundin. (Med porträtt.) — Kvinnliga eröfringar. —
Giftermål ; af Marianna. — Kom och köp ; af Belxasar. —
Att bekänna sin ålder; af Tant Ann. — Idunsjulklappsbasar.
— Den beklagansvärda ; poem af Ebba Lundstedt. — Husmo-
dern och drickspengarne ; af Vera. — Ur notisboken. —
Teater och musik. — Litteratur. — Efterskörd ; berättelse af
Vilma Lindhé. (Forts.).
LABSON & C:o Juvelerare
1 Jakol)storg 1
TT.»„I-...-I utförsäljer ytterst billigt hela lagret af moderna juvel- och
JtVUIliiUlblcdillbclLlUll; guldbroscher, armhand, ringar, nålar och kedjor.
TT-^tT-i Edelweiss-broseh af silfver från 3 kr., nålar med miniatyrer, skal haggar etc.
-T * Moderna, hreda turkos- och pärlringar från 15 kr nor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
