Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 50. 9 december 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892
fröken Giöbel som vanligt på konstslöjdens om-
råde intogo en dominerande ställning.
Hr J. Stadling, känd genom sina resor i Ryss-
land och skildringar därifrån, uppläste under sam-
manträdet ett intressant kapitel ur sin snart ut-
kommande bok »Från det hungrande Ryssland».
*
Belönad trotjänarinna. För långvarig och
trogen tjänst erhöll på Oscarsdagen silfverpolerer-
skan på k. slottet Mathilda Pettersson guldmedaljen
af 5:te storleken med krona.
*
Modersvård. Komitén inom »sällskapet för
uppmuntran till öm och sedlig modersvård», för
hvilket kronprinsessan är beskyddarinna, hade i
lördags middag sammanträde i k. slottet under
friherrinnan Skogmans ordförandeskap, hvarvid
tillerkändes understöd åt 130 däraf förtjänta möd-
rar för 601 barn till ett belopp af 2,615 kronor
förutom kläder till ett värde af 250 kronor.
*
Kvinnlig honst. En konstexposition, som är
ägnad att tilldraga sig särdeles stor uppmärksam-
het, öppnas i Paris den 20 januari nästa år. Ex-
positionens ändamål är att framvisa arbeten af
alla länders utmärktaste kvinnliga konstnärer,
som på allvar hängifvit sig åt konsten, utan af-
seende å olika skolor eller nationaliteter. De ex-
ponerandes antal får ej öfverstiga 40. Organisa-
tionskomitén, som ’utgöres af flere af de förnäm-
sta kvinliga artister i Paris, har med sig adjun-
gerat framstående kvinliga konstidkare äfven af
andra nationaliteter än den franska. Till ledamot
af organisationskomitén har äfven en svensk må-
larinna blifvit utsedd, nämligen friherinnan Em-
ma Sparre, född Munktell, som redan länge inta-
git ett ganska framstående rum bland Paris’ kvinn-
liga artister.
Friherinnan Sparre, som för närvarande vistas
i Stockholm, har antagit inbjudningen och lär
snart afresa till Paris för att deltaga i komiténs
arbeten vid anordnandet af expositionen, hvilken
kommer att äga rum i Georges Petit’s berömda,
konstlokal i Paris.
%
Teater och musik.
^Kungl. operan. Fröken Petrini afslutar i denna
manad sitt gästspel a k. operan. Hennes senaste
uppträdande är som Violetta i »Den vilseförda».
Angående denna prestation hinna vi denna gång ej
yttra något närmare.
Under Jnöfning S k. operan är »Fra Diavolo»
med hr Odmann i titelrollen. För öfrigt lära ope-
rans bästa krafter komma att medverka vid denna
intressanta repris.
K. Dramatiska teatern. I måndags afton nytt pro-
gram. Detta inleddes af en obetydlig tysk — och
riktigt äkta ändå — enaktsfars af G. Kadelburg be-
nämnd »Civilklädd». Om något konstnärligt värde
hos produkten kan ej bli tal, men den visade sig
dock förmå hålla en oförarglig munterhet uppe tack
vare sina befängda situationer och ett friskt utförande.
Särskildt roade hr Bosckström genom sin kostliga
framställning af en landtligt knipslug kalfaktor, som
gör sig till den i trångmål stadda unga kärlekens
beskyddare gent emot en barsk öfverste till pappa.
Kvällens hufvudintresse samlade sig naturligtvis
kring hr L. Josephsons nya skådespel »En stormig
dag», till hvilket ämnet befanns vara hämtadt ur
den ryktbare holländske målaren Gerhard Dous lef-
nadshistoria och närmast inspireradt af mästarens
själfporträtt i Dresdenergalleriet, där han framställer
sig själf, stående i sitt fönster och spelande fiol, samt
en med detsamma förknippad anekdot.
Den gamle Dou har en ung hustru, till hvilken
en af hans lärjungar, Frans von Mieris, fattat brotts-
lig kärlek. Mästaren upptäcker hans svek och gri-
pes af en fruktansvärd misstanke gent emot hustrun,
hvilken dock alltjämt stått ren och afvisande. Kon-
flikten mellan makens svartsjuka, hennes — den om
sin oskuld medvetnas — sårade stolthet och den
brottsliges passion utgör det versifierade styckets in-
nehåll. _ Dess upplösning är i dubbel bemärkelse
harmoni: Dou öfvertygas om Brigittas trohet, von
Mieris bringas till besinning, och sluttablån visar
oss mästaren, spelande sin fiol i fönstret inför de på
hans 60-års födelsedag uppvaktande borgarne, sedan
friden och förtroendet återställts i hans hem.
IDUN
Stycket innehåller många varmt kända och teck-
nade scener och ger framför allt tillfälle till en stäm-
ningsfull holländsk interiör, som den skicklige för-
fattaren-regissören ej försummat begagna. Tyvärr
lider det af väsentliga longörer, och nästan hela
den tredje akten kunde saklöst varit borta.
Spelet var förtjänstfullt. Herr Hillberg gaf Dou
med god maskering och förträfflig karaktäristik och
fru Rundberg som hans hustru Birgitta vacker färg
åt det skäligen blodlösa partiet. Herr Palmes Mieris
äger all den patos, som rollen kräfver. Alldeles
förträfflig var fröken Behrens som en yr, men käns-
lig ung holländsk flicka. Det var riktig tidsstil öfver
hennes prestation.
Herr Tor Aulin har till stycket komponerat en
gammalmodigt verkande, stämningsfull musik, af hvil-
ken särskildt Dous violinsolo i fönstret förtjänar
framhållas.
Bifallet var lifligt, och författaren framropades
efter styckets slut.
403
vara prisbelönt af Musikaliska konstföreningen och
röjde vackra anlag; i synnerhet andantet var af
melodisk fägring. Hr Ödmann bidrog — naturligt-
vis under stort bifall — med en aria ur Ennas
»Hexen» och tvänne sånger af Mascagni, af hvilka
den ena gafs utom programmet.
Andra kammarmusiksoarén gifves i afton i Veten-
skapsakademiens hörsal af den välkända Aulinska
kvartetten, biträdd af fru Ida Aqvist samt förste
hofkapellmästaren C. Nordqvist, hvilket senare kom-
mer att förläna soarén särskildt intresse och publi-
ken en angenäm öfverraskning, då det ju är första
gången under innevarande säsong, som hr N. på
något sätt deltager i en offentlig musiktillställning.
Litteratur.
Konserter.
Konsert-säsongen står nu i sitt högsta flor. Knappt
en dag förflyter, utan att en konsert gifves. Gläd-
jande nog för tillställarne synes publiken räcka till
för dem alla. Angående de senaste dagarnes kon-
serter må här i korthet meddelas följande i den ord-
ning musiktillställningarna förekommit.
Herr Johannes Elmblads konsert — länge bebådad
— gick i lördags ändtligen af stapeln och bekräf-
tade sig här, att hade publiken ock fått vänta, hade
den denna gång fått vänta på något verkligt godt.
Och då blir det ju aldrig för länge, säger ordspråket.
Herr Elmblad, som med icke mindre än ett tjugu-
tal nummer i det närmaste ensam utfyllde det rika
programmet, dokumenterade sig som en helt enkelt
genialisk romans- och balladsångare, som på det in-
timaste genomträngde de skiftande kompositionernas
karaktär och fann lika träffsäkert och omedelbart
gripande uttryck för den veka lyriken i Schumanns
»Dichterliebe» som för det skakande tragiska i »Der
Tod und das Mädchen» af Schubert eller den pompösa
effekten i »Die Grenadiere». Den väldiga basstäm-
man har en utmärkt klangskönhet och sällsynt om-
fång, men fogar sig lika villigt till ett bedårande
välljud — exempel: den italienska folkvisan — som
till de öfverväldigande kraftprof, den presterade i
exempelvis Sjögrens ungdomsdjärfva komposition
»Bergmanden».
Fröken Gerda Pettersson utfyllde med några sån-
ger, rätt förtjänstfullt föredragna, det intressanta pro-
grammet, som för konsertgifvarens vidkommande
mottogs med entusiastiskt bifall. Han föredrog ock
som extranummer Schuberts »Erlkönig». — Konun-
gen öfvervar konserten.
Musikföreningen gaf i måndags konsert — den
trettioandra — i Musikaliska akademiens stora sal,
hvilken var ganska väl besatt. Det intressanta och
omväxlande programmet inleddes med ett par af
prof. O. Byström harmonierade gamla psalmer,
följda af Haydns härliga »Aftonbön», allesammans
förträffligt utförda af sångkören under hr Frans
Nerudas skickliga ledning. Programmets båda huf-
vudnummer utgjordes af Franz Schuberts berömda
octett för stråkkvintett, klarinett, horn och fagott,
briljant utförd af medlemmar ur hofkapellet samt hr
Neruda, som själf spelade violoncellstämman, samt
Aug. Södermans lika originella som anslående mu-
sik till »Peer Gynt». Detta stycke var otvifvelak-
tigt aftonens intressantaste nummer. Såväl körerna
som solonumren i detsamma, de senare förträffligt
tolkade af fru Edling och hr Ödmann, erhöllo ett
utförande, som framkallade det lifligaste bifall. Ett
förnyadt utförande af detta nummer på en följande
konsert skulle säkerligen också hälsas med tillfreds-
ställelse af alla. Fru Edlings tolkning af Schumanns
cykel »Frauenliebe und Leben», välkänd från före-
gående konserter, mottogs likaledes med stort och
välförtjänt bifall. — Konungen samt prins Eugen
och hertiginnan af Dalarne bevistade konserten.
Fröken Sigrid Carlheim-Gylienskölds konsert å Mu-
sikaliska akademien i tisdags afton var besökt af
en talrik publik, biand hvilken äfven märktes konun-
gen. Konsertgifvarinnan hyllades med lifligt bifall
och lager för sitt vårdade spel, öfver hvilket dock
måhända en viss matthet hvilade, antagligen bero-
ende af en tillfällig indisposition. Bäst lyckades
hon enligt vårt förmenande i de olika numren af
Chopin — särskildt preluden utfördes med mycken
känslighet och smak — i Paderewskis »Melodie»
och i »Lagos» nya konsertetyd »Feu follet», som
var en ganska intressant och elegant skapelse. En
annan nyhet för dagen var den unge kompositören
hr B. Beckmans sonat för violin och piano, vid
hvilken hr Tor Aulin biträdde. Kompositionen lär
Kärlekssagan på Björkeberga, sommaren 1629.
Diktcykel af A. U. Bååth. Illustrerad af Victor
Andrén. Frithiof Hellbergs förlag, Stockholm. Utan
någon gensägelse föreligger i detta arbete årets in-
tressantaste och gedignaste boknyhet — ett från alla
synpunkter märkligt praktverk, på hvilket vi vilja
fästa den litteratur- och bokälskande publikens syn-
nerliga uppmärksamhet. Den framstående skalden
har kanske aldrig nått högre med sin diktning än
i denna romantiska skildring af en hjärteepisod ur
den svenske renässansskalden och vagabonden Lars
Wivallius’ lif. Wivallius, född 1605 och död 1669,
anses vara den rikast begåfvade visdiktaren i vår
litteratur före Stjernhjelm och förde ett mycket skiftes-
rikt ungdomslif.
Till d:r Bååths synnerligen vackra dikt ha nu
konstnären och förläggaren fogat en ram, som kan
betecknas som verkligt lysande, på samma gång den
verkar fullt stilenligt. I ett tjugutal helsidsillustra-
tioner och några mindre har V. Andréns eleganta
pensel lifligt och tidstroget återgifvit diktens illustra-
tiva scener, hvilka sedan reproducerats i tekniskt
fulländad autotypi. Det i två färger utförda trycket
liksom den sällsynt vackra pärmen och utstyrseln i
öfrigt samverka till en helhet, som hedrar svensk
boktryckarkonst. Priset, 10 kronor, måste anses lågt
i förhållande till arbetets gedigna egenskaper. Ett
i alla afseenden nationelt verk, som må finna in-
gång i många svenska hem. Skalden har ägnat sin
dikt »Till min moder».
»Vildrosor». Dikter af Daniel Fallström. Tredje
samlingen. Frithiof Hellbergs förlag, Stockholm.
Denna fina och tilltalande diktsamling, som af oss
förut förebådats såsom den där helt visst kommer att
förvärfva våra damers synnerliga ynnest, är nu ut-
kommen i bokhandeln. Utstyrseln är innehållet i
allo värdig, och det högeligen lyckade porträtt af den
populäre författaren, som inleder boken, kan endast
bidraga att höja dess begärlighet.
Reseminnen från Tyrolen, Italien, Schweiz och
Nordafrika af E. J. Ekman. Den bekante pastor
E. J. Ekman har från en resa i ofvannämnda ro-
mantiska trakter hemfört en stor samling synnerligen
vackra bilder, hvilka han låtit gifva en vårdad repro-
duktion i ej mindre än 200 helsideautotypier i stort
format, hvilka bilda ett intressant galleri och sätta
läsaren — åskådaren — i tillfälle att i fred och ro
i hemmets hörn göra efter den lärorika turen. Ut-
gifvaren har bifogat en läsvärd text, och det hela,
samladt i ett vackert band, erbjuder för det moderata
priset af 8 kr. en vacker boknyhet, som väl torde
finna många köpare bland de talrika vännerna af
reseskildringslitteratur.
»Paletiskrap», de unga akademielevernas präktigt
utstyrda julnummer, fyller äfven i år med heder sin
plats bland högtidspublikationerna. Voro utgifvarne
i fjol mindre lyckliga med själfva omslagsvignetten,
gifva de nu godt vederlag i den mycket smakfulla
och originella kompositionen af hr F. Hofving.
Illustrationerna för öfrigt äro ock goda, somliga
verkligt delikata som B. Hedbergs »Morgon», T).
Ljungdahls smålandskapsskisser,H. Lindqvists »Regn»,
K. Borghs teckningar till Heidenstams »December-
saga». Ur skaldegardet lysa för öfrigt så goda namn
som Gellerstedt, Holmgren, Levertin och Melin samt
på prosans område Viktor Rydberg, V. von Heidcn-
stam, F. Hedberg och H. Weiselgren. Så det är allt
ganska godt, äfven priset, 1 krona.
»Barnens julrosor» från Ernst Bojesens välrenom-
merade förlag förtjänar vackert betyg i julkonkur-
rensen. Den illustrativa afdelningen är helt enkelt
öfverdådig, och de präktigt utförda färgtrycksplan-
scherna böra både till stil och innehåll lifligt fängsla
barnasinnet, på samma gång de ha gediget konst-
värde. Mycket roliga äro H Tegnérs bilder från
»leksakslandet» och L. M. Moes »Häxan i backen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0409.html
