Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. 16 december 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 IDUN 1892
Bland världsligt vise och lärde dock
Man anade, att han fanns.
Blott trenne kommo till visshet och
Förläto all lifvets glans.
De söka väg genom okändt land,
De trotsa faror och ökenbrand.
Likt glimtande stjärna ur dunkel sky
De sågo en sanning, skär och ny.
Den heliga natten skred och skred ...
— Upplyste funno de rättan led.
Bland världens ringe funnos de män,
Som trodde på Guds förbund,
Hvars fromma hopp förbidade än
Den fulla frälsningens stund.
Till dem flög ängeln ur himlakor
Och bådade: Glädje, glädje stor!
Kring dem förklarades Herrens makt
I tonejubel, i stråleprakt.
Den heliga natten skred och skred .. .
— Herdarne sutto vid krubban ned.
Ännu, som förr, finns Kristus ej till
För fåfäng mammonsträi,
Som lefver i yppig lust, men vill
Ej vårda sin arma själ.
Till trägne forskarn på dunkel stig
I brutna strålar han närmar sig.
För kärlekens längtan och trônes hopp
Han går likt skinande morgon opp,
Bebådande nådig dag, som gryr,
Evighetsljus, som aldrig flyr.
jSmittstoff.
’enna vår tid är lika full af sväf-
vande åsikter, meningar och teo-
rier, som skämd luft är fylld
med bakterier; mot dessa senare
söker man energiskt och med
förnuftiga medel värja sig själf
och sin omgifning, men den
massa af teorier, »som ligga i luften»,
insupas af ung och gammal utan en
tanke på, huruvida icke flertalet af dem
innehålla ett själs- och kroppsfördärf-
vande gift.
Kvinnan tyckes — i allmänhet taladt
— ännu icke hafva insett vådan af att
i tankar och ord leka med de mest
farliga teorier. För flertalet af kvin-
nor är det ännu tämligen nytt alt
syssla med tankeexperiment, och därför
roar det mången af oss att leka med just
de farligaste åsikter, liksom det i hög grad
roar barnet att leka med en rakknif, utan
att hafva en föreställning om det lifsfarliga
i en sådan lek.
Men följderna af att i tankar och ord leka
med moraliska giftämnen uteblifva aldrig;
och den, som nu går igenom lifvet med
vaken blick och öppet öra, den märkernog-
samt, hur dessa följder göra sig gällande
i många olika sorgliga former, så väl i
affärsvärlden, familjelifvet, som ock i våra
moderna offentliga nöjen och i sällskaps-
lifvets olika kretsar.
Nog kunde man förutse och vänta, att
en så väldig rörelse, ett så starkt ström-
drag som den så kallade kvinnofrågan med-
förde, måste afsätta mycket slam! Men
detta slam bör och måste rensas undan,
ty det är just däri som de giftiga teorierna
alstras liksom bacillerna i materiel orenlighet.
Det säges ju, att kvinnan, i så väl godt
som ondt, går längre än mannen.
Detta påstående bekräftar sig åtminstone
i fråga om sådana själslifvets yttringar,
som härleda sig från insupandet af giftiga
teorier, ty då en kvinna förfäktar dylika,
är hon långt mera fanatiskt angripen än
en af samma giftstoff angripen man. Kanske
kommer detta sig däraf, att en fanatisk
kvinna aldrig tager någon notis om logi-
ken.
I hvarje fall är faran, att förskämd smak,
råhet och tygellöshet skola starkt utbreda
sig bland ett folk, mycket nära, då den kvinn-
liga ungdomen slår sig på att leka med mo-
raliska giftämnen, ty då är mannens bästa
jordiska värn, en aktningsfull kärlek, ho-
nom beröfvadt, och därmed sjunker äfven
ett folks andliga lif med en förfärande ha-
stighet. Därför är det af allra högsta vikt,
att alla kvinnor, som sakna fast andlig
grund och lifserfarenhet, läras att värre än
pesten sky bekantskapen med sådana teo-
rier, som söka upphäfva pliktkänslan, döda
blygsamheten och därmed äfven den sedliga
renheten i hjärtat.
Hvarje kvinna, som håller på med sin
uppfostran, och därmed böra vi ju alla hålla
på till lifvets slut, om icke en tillba-
kagång skall äga rum, måste lära sig inse,
att ett är att inträda i något arbetsfält, som
förr ensamt var förbehållet åt mannen, ett
annat är att hänfalla till sådan manliga
ovanor och förirringar, hvilka det är vår
plikt att, medels vårt föredöme och infly-
tande, bekämpa hos våra manliga arbetskam-
rater och umgängesvänner.
Vi måste alla lära oss inse, att kvinnans
frigörelse från många tvingande skrankor
medför högre förpliktelser än den att blott
och bart skapa sig en bättre ekonomisk
ställning; vi hafva nu en stor insats att
göra i det sanna framåtskridandet, i det
verkliga upplysningsarbetet, och ve oss själfva,
om vi svika denna vår högre uppgift eller
förväxla den med en falsk frihet, som för
just oss kvinnor tillbaka till träldom!
Bland sekelslutets många giftiga teorier
äro de, som sträfva efter att »frigöra» män-
niskan från den uppenbarade religionen de
farligaste. Dessa teorier spela i ett folks
andliga lif samma roll som kolerabacillen
i människans lekamliga organism, och man
skulle kunna påvisa märkliga likheter emel-
lan det andliga smittämnets härjningar i
den andliga organismen och kolerabacillens
ödeläggande makt i en däraf angripen män-
niskokropp.
Är man lycklig nog att själf vara, så att
säga, en desinficierad åhörare af nämnda
teorier och läror, förnimmer man med hä-
pen undran, huru som förfäktarne af dem
gifva ifrån sig gammalt och nytt; omtug-
gade meningar, blandade med gröna hug-
skott, allt osmält; och gifver man akt på
dessa manliga och kvinnliga »förkämpars»
lif och lefverne, så ser man lätt, att själ
och ande lida af svåra krampanfall, ända
tills en andlig död gör människolifvet till
en hemsk karrikatyr på det naturliga lif,
som tillhör djuret.
Och huru förfärligt smittosamma äro icke
nyss nämnda utgjutelser, när de strömma
ut bland en relativt okunnig och fullstän-
digt okritisk åhörareflock ; särdeles gäller
detta om ungdomen, som dessutom saknar
lifserfarenhet.
Smittade individer blifva genast liksom
besatta af eftersnackets och dumhetens dä-
moner och rent af drifvas till att i sin
ordning återgifva de hörda eller lästa för-
nekelserna, hädelserna och smädelserna,
utan att det faller dessa andligt sjuka in
att underkasta teorierna ens ett ögonblicks
pröfning eller eftertanke.
Bland de många exempel, som jag sett
härpå, skall ett nämnas, emedan det är
betecknande för giftets art.
Två unga flickor hade en lördagsafton
i ett sällskap blifvit angripna af det nämnda
onda, och följande förmiddag hördes de i
en offentlig promenad ifriga och högljudda
demonstrera de insupna lärorna för tre af
sina manliga bekanta. Den »upplysning»
de själfva erhållit om sjöodugligheten hos
-— Noaks ark hade framför allt slagit an
på flickorna, och nu när dessa fem ung-
domar tillsammans underkastade arkens
längd-, bredd- och höjdförhållanden samma
slags granskning, som kommit detta fartyg
till del föregående afton, så blef det med
ens så klart och tydligt, äfven för de tre
ynglingarne, att så väl berättelsen om syn-
dafloden som ock de öfriga af bibelns hi-
storiska skildringar voro idel dikt och säg-
ner, hvilka judendomen, i förening med
kristendomen, påtvingat det ena hedna-
folket efter det andra.
Så fördummad blef med ens blicken äfven
hos desse unge män, att de icke insågo löj-
ligheten af en sådan föreställning som den,
att gamla sägner och dikter skulle hafva
makt och kraft att omskapa världen och
gälla för människans andliga lifsfäste under
nära två tusen år.
Det är antagligt, att denna lilla ungdoms-
flock delade missödet med så många af
våra så kallade skolbildade ynglingar och
flickor, att nämligen vara blottad på just
sådana kunskaper, som skydda och bevara
det andliga lifvet. Hade de fått en klar
och lefvande upplysning om det historiska
faktum, att hvarje hedniskt folkslag, som
ägt och äger ett spår af religion och gu-
dalära, i denna bevarat minnet om synda-
floden, fastän detta minne är iklädt skilda
former?
Och som desinficierande medel borde den
upplysningen spridas, att en holländare, Pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
