Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 20 januari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■i
W/M
’
wmÉä
yiNNAN och §§|j|
«1
ifersa ■ ’x
(Ulfe
——––––––––––––––––––––––– ––––––––- –––––––––––––- - ... - . Stockholm. Gemandts Boktr.-Aktleb.
N:r 3 (266) Fredagen den 20 januari 1893. 6:te årg.
Prenumerationspris pr är:
Idun med Modetidning och
kolorerade planscher_______ kr 9 -
Idun m. Modet, utan kol. pl. > 7: 50
Idun ensam.......................................... > 5. —
Byrå :
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr,
(Aftonbladets nya hus.)
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 12-1.
Allm. Telef. 61 47.
U tgifnlngsti d:
hvarje helgfri fredag
Annonspris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad
Prenumeration sker ä alla post-
anstalter i riket.
Lösnummerspris 1 5 öra
(vid kompletteringar)
. ■■ t*r’»- v’-.. • .*,
v I
.aii
0 ljufva lott
Alt lefva blott
För hvad man skönast skådat;
Att offer bli,
Men vissna i
Det ljus man förebådat!
Runeberg.
» ^Xag säg en under-
cj skön äDgel vandra
\1J af och an hår pä
jorden,» förtäljer- en öster-
ländsk sagoberättare.
»Han vidrörde de gamla
— dä blefvo de unga.
Han trädde in till de fat-
tiga — då blefvo de rika.
Han talade till de sorg-
tyngde -—- dä strålade
deras anleten af glädje.
— »Hvem är väl denne
härlige vandringsman?»
sporde jag, och svaret
löd: hans namn är döden.-«
Ja, döden —■ förlossa-
ren, salighetsbringaren åt
enhvar af desse utvalde,
som, änskönt de från ofvan
fått en hög maktfullkom-
lighet sig förlänad, dock
ödmjukt hörsammat Kristi
betydelsefulla maningsord
till lärjungarne: »Glädjens
icke däröfver, att andarne
äro eder underdånige, utan
glädjens, att edra namn
äro ekrifna i himmelen.»
(Luc. 10,20).
När helst en sådan lju-
sets härold, en vägrödjare
för det godas, det heligas
kommande gudsrike ned-
lägger vandringsstafven,
Huldine Beamish, född mosander.
(”Edelweiss.”)
då — det är ju vårt fasta
kristua hopp — går den
anförda sagans innebörd
i en öfversvinneligt ljuf-
lig uppfyllelse. Därför
är hon nu för visso i
öfve jordisk mening ung,
rik, glädjestrålande, hon,
sierskan, som förliden jul-
afton härstädes utandades
sin sista suck, omgifven
af de sina, och hvilkens
bild med det älskliga tyc-
ket, med »gudagnistan» i
blicken, i dag genom denna
tidning för föista gången
framställes i det offent-
liga. Hvem bon var och
hvartåt hennes lifsgärning
syftade, därom skola några
antydningar här lämnas
af en, som står i en out-
plånlig tacksamhetsskuld
till henne för andlig väg-
ledning och flerårig tro-
fast vänskap.
Huldine Beamish —
känd i literära kretsar
trader sitt nom de plume :
den enkla alpblommans
namn föddes i Stock-
holm d. 16 april 1836. För-
äldrarne voro den frejdade
kemisten, prof. Mosander,
ochhans maka, afholländsk
härkomst, firad i det för-
näma sällskapslifvet som
talangfull och spirituel
samt därtill en skönhet
af första rangen. Deras
hem var på 1830—50-ta-
len en af mötesplatserna
för den tidens vittra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
