Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3. 20 januari 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189$
f DUN 23
mycket ijust grågrön sidenmoaré med rika
guldbroderier och långt släp, kring halsen en
gnistrande briljantcollier, vid axeln porträtt
af föräldrar och svärföräldrar, infattade i
briljanter, och pâ hufvudet en krans af bril-
janter.
Prinsessan Louise, hvars ungdomliga fäg-
ring tjusade betraktaren, utmärkte sig för sin
enkelhet: en hvit brokadklädning med kort
släp omgaf den smidiga, smärta gestalten,
kring halsen endast ett band af hvita pärlor
och utan någon som helst hårprydnad.
Bland de öfriga damerna framstodo sär-
skildt stormästarinnan, grefvinuan Alice Gyl-
denstolpe, född Nieroth, som bar en char-
mant, heliotropfärgad guldbrokadklädning, ce-
remonimästarinnan, fru von Hofsten, född
Evers, med en blå brokadklädning, rikt gar-
nerad med’ silfver, grefvinnan Raben i en
blek rose atlasdräkt, kantad med sobel och
silfver, grefvinnan Ebba Åkerhielm, som bar
en grön brokadklädning, garnerad med vio-
letter, grefvinnan Elisabeth Wachtmeister, född
v. Platen, i en röd brokadklädning, fru Dick-
son, född Sparre, i en höggul brokaddräkt,
garnerad med pärlor och spetsar, friherrinnan
Armfelt i en dräkt af gult faille, garnerad
med grön sammet, madame Plunkett i en
grön brokadklädning, garnerad med violetter,
grefvinnan Gyldenstolpe, född Plunkett, i en
blå brokadklädning, garnerad med silfver, fru
Svedberg, född Wallenberg, i en blå brokad-
klädning, fru Wikström i blå atlasdräkt, öf-
verklädd med guldbrokad och gula rosor
m. fl.
Till följd af dödsfall, som under den när-
mast föregående tiden inträffat i deras famil-
jer, voro prinsessan Bernadotte och grefvin-
nan Stephanie v. Platen förhindrade att när-
vara vid balen.
Redan före fjärde valsen bryta konungen
och prins Hans upp. Så kommer i smårum-
men en supé med en trängsel, som det en-
dast kan vara vid en svensk huggsexa, och
med små stilla slagsmål efter champagne-
buteljerna och till sist som dessert efter ma-
ten, den obligatoriska kotiljongen med sina
ljufva minnen från balen.
Klockan är 1. Balen afblåses. De kung-
liga personerna draga sig tillbaka mellan
bugande skaror, de lifliga grupperna samlas
i en enda ström, som sakta rör sig nerför
trapporna, det blir allt tommare i stora börs-
salen, där nyss rådde ett brusande lif, och
utanför på Stortorget kör det ena ekipaget
fram efter det andra, dörrarna slås igen om
gestalter, huttrande i sina kalla pälsverk, och
det bär af i sporrsträck.
Men uppe i balsalen, hvars golf är öfver-
strödt med tyll- och spetsbitar och knastrar
af bortslitna perlor, släcka vaktmästarne lju-
sen och mäta med ögonen längden på de
öfverblifna stumparne, medan det uppjagade
dammet sakta lägger sig till ro och ett par
trefliga vaktmästaresjälar taga sig en liten
sväng med flickorna i köket.
Sylvester.
Ur notisboken.
Stängdt på telegrafbanan ! Som antalet
at kvinnliga e. o. telegrafister och telegrafelever
för närvarande är så stort att, med hänsyn till
såväl telegrafverkets behof af kvinnlig telegrafper-
sonal som möjligheten att bereda eleverna till-
träde till lärokurs, någon tids uppskof med nya
elevers antagande påkallas, har telegrafstyrelsen
beslutit, att antagande af kvinnliga telegrafelever
skall ti.lsvidare inställas.
Vid sådant förhållande hafva 360 ansökningar
af ifrågavarande slag, hvilka under året Ull pröf-
ning förekommit, ansetts icke kunna af styrelsen
bifallas.
Kvinnlig fattigvård.slejlamot. Vid senaste
stämman i Löts församling i Upland valdes fröken
Maria Tamm å Fånö till ledamot i fsttigvårdssty-
relsen. Valet var erhälligt.
*
Damer på skidlöpning. En del yngre da-
mer härstädes hade för några dagar sedan anord-
nat en skidlöpningstäflan mellan hufvudstaden och
Djursholm. Starten skedde kl. 11, och i täflingen
deltogo 17 damer samt 3 herrar, som förde led-
ningen. Fyra af damerna utgingo ur täflingen,
och bland dem som först återkommo till målet,
hade 3 behöft en tid af 1 tim. 32 min. — 1 tim.
39 min. Ännu en sådan täflan torde inom kort
komma ti 1 stånd.
*
Af den gamla stamman. Den 10 dennes
afled en af hufvudstadens äldsta invånare, fru
Carolina Grunden, född Söderström, i en ålder
af öfver 94 år samt sedan 1835 änka efter kam-
marrättsrådet Julius Grundén. Den bortgångnas
make var på sin tid en af de mest bekanta per-
sonligheterna inom hufvudstaden. Han gjorde
sig först allmänt bekant bland de unga brushuf-
vudena inom Upsala studenter, hvilka deltogo i
i det famösa musikupptåget vid den akademiska
festligheten i anledning af Gustaf IV Adolfs krö-
ning. Sedermera blef han en aktad tjänsteman
samt ifrig deltagare i det musikaliska lifvet i
Stockholm, ej minst som amatörtonsättare. Det
är i sistnämnda egenskap han af August Blacnhe
bevarats för eftervärlden genom dn roliga skizzen
»En afton i Aurora-orden».
*
Luthçrs hustrus vigselring. Från Koburg
meddelas, att i Auma bor en familj, inom hvilken
generation från generation nedärfts en konstrikt
arbetad guldring. Nyligen bar den nuvarande
ägaren lyckats déchiffrera den ingraverade inskrif-
ten sålunda: »Dr Martino Luthero — Catarina c.
Boren — 15 juni 1525». Denna dag var Luthers
bröllopsdag. Ringen är prydd med religiösa sym-
boler och är en pendant till Luthers förlofnings-
ring, som förvaras i konstmuseet i Leipzig.
*
Den heliga Birgittas graf? Under resta-
urationsarbet i kyrkan San Lorenzo in Panisperna
har man nu, enligt hvad från tillförlitligt håll
meddelas, funnit det berömda svenska helgonets
graf. Grafven befann sig bakom ett altare och
består af en marmorsarkofag, förskrifvande sig
från det andra århundradet. Af kanonisations-
handlingarna framgår äfven, att det svenska hel-
gonet, som bodde i närheten af kyrkan San Lo
renzo, dog i Rom och blef begrafven i nämnda
kyrka. Vid undersökningen har man funnit några
få ben i den innersta kistan, å hvilken emellertid
förefanns en inskrift, som förklarade, att dessa
ben voro den h. Birgittas jordiska kvarlefvor.
—GB&So—
Teater och musik.
Kungl. operan skulle som i går upptaga Aubers
populära opera »Fra Diavolo» med hr Ödmann
i titelpartiet. Ett närmare omnämnande kunna vi
sålunda ej lämna förr än i nästa nummer. Denna
repris har emellertid emotsetts med mycket in-
tresse.
Konsert gafs i tisdags i Vetenskapsakademiens
hörsal af hr Hucjo Alfeén, en ung violinist, elev
af konsertmästaren Zetterqvist härstädes. Hr H.
föredrog känsligt och musikaliskt Bériots konsert
(G) för violin samt en romans af Viardot och en
ganska karaktäristisk chanson slave af den väl-
kända tonsättarinnan Lago. Det lifliga bifall, som
kom den unge konsertgifvaren till del, torde af
honom böra upptagas som en vänlig uppmaning
att med flit och arbete fortsätta sina studier, så
att han en gång i framtiden kan infria de goda
löften, han gifvit genom sin debut.
Hr H. hade erhållit ett synnerligt godt biträde,
särskildt af fröken Alma Hulling, som på det
hela taget förvånande väl utförde den fordrande
oceanarian ur »Oberon», i hvilken hennes klang-
fulla och omfångsrika stämma gjorde sig förträff-
ligt gällande, samt hr Seen Scholander, som med
erkändt mästerskap föredrog några italienska visor
och en Fredmansepistel, därvid ackompagnerande
sig på sin luta. Värdefullt biträde lämnades för
öfrigt af fröken Ek och en ung musikälskare med
en ganska tilltalande, ehuru ännu ej fullt skolad
barytonstämma. Konserten var rätt talrikt besökt.
En lärarinnas roman.
En svensk kulturbild,
tecknad på verklighetens grund för Idun
af
Algot Sandberg.
(Forts.)
ANDRA KAPITLET.
Regnet fortfor att falla lika tröstlöst följande
morgon, då kyrkoherden Magni och Kerstin satte
si? UPP i trillan för att åka till Kerstins blifvande
k.em’ Jägarna voro alldeles uppblötta, så att det
gick långsamt, och den halfva milen tog nära en
timmes tid.
»Vi komma lagom till frukostlofvet,» sade pa-
storn, »och i eftermiddag är det väl bäst att ställa
in läsningen, tänker jag.»
Nu skymtade skolhuset fram ur skogen. Det
var en gammal rödmålad, halft förfallen byggnad
med små fönster och temligen hög trappa.
Då skjutsen närmade sig, kommo barnflockarna
fram bakom knutarna för att betrakta det under-
liga skådespelet af prästgårdsskjutsen med pastorn
och den nya lärarinnan. Ty på deras miner syn.
tes, att de anade, hvem det var, pastorn hade i
följe.
Kerstin Sangvin såg på barnen. Hvad de voro
smutsiga och trasiga, och hur utsvultna somliga
sågo ut. Det gjorde henne ondt om dem. Stac-
kars småttingar != Icke kunde väl någon elakhet
bo hos dessa små tysta, magra och bleka varelser.
Pastorn hälsade^ vänligt, utan att hans hälsning
besvarades, och så stego de jupp för trappan, där
den bastanta fröken Vallin, församlingens folkskol-
lärarinna, som ett par veckor uppehållit tjänsten,
tog emot dem och förde dem in i skolsalen.
Det var ett lågt, mörkt rum, smutsigt nu i
höstvädret, med gamla, vingliga, sönderskurna
långbänkar och ett rankigt brunmåladt bord till
kateder. Ofvanför denna hängde en Sveriges karta
i ena hörnet bredvid den gropiga svarta taflan
stodo på en hylla en kulram och en liten jordglob.
Det var allt af undervisningsmateriel, som syntes,
utom några bibliska planscher, som hängde på
sned här och där på väggarna.
Pastorn föreställde de båda lärarinnorna för
hvarandra.
»Jag önskar er välkommen, fröken Sangvin,»
sade den äldre kamraten. »Måtte ni bara trifvas.
Det är visserligen ensamt här, men det vänjer
man sig vid.
Sa stego de in i det innanför skolsalen liggande
rummet, som skulle komma att utgöra Kerstins
bostad. Det var enkelt, men ganska trefligt mö-
bleradt, och de virkade dukarne spelade en stor
roll. De lågo öfverallt på bord och stolar och på
soffor. På väggarna hängde en Kristusbild i li-
tografi samt några på kartonnage med brokigt
silke sydda bibelspråk i ramar af kvistar och
ollon.
»Ja, här har ni ert lilla hem,» sade pastorn
gladt. »Köket ligger därutanför. Hur ni skall
ställa med hushållet, därom får ni nog bäst be-
sked af fröken Vallin.»
Denna kom in med en rykande panna kaffe.
Koppar stodo framsatta förut jämte en korg färskt
hvetebröd.
»Det var snällt, lilla fröken,» sade pastorn, »det
skall smaka oss båda godt efter färden i rusk-
vädret. aIi, hvad det doftar godt.»
Under kaffedrickningen fördes samtalet nästan
uteslutande mellan pastorn och fröken Vallin och
rörde skolangelägenheter. Kyrkoherden sade sig
vara mycket belåten med att det lyckats honom
att så snart få en vikarie, så att folkskolan icke
längre behöfde hvila på skolläraren ensam. När
så klockan blef ett, gick fröken Vallin ut och
ringde in barnen. Trögt samlades de i salen och
satte sig vårdslöst hängande på bänkarne.
»Kära barn,» sade kyrkoherden, »här se ni
fröken Sangvin, er nya lärarinna. Låt nu se, att
ni äro flitiga, lydiga och uppmärksamma, så skall
hon lära er många goda saker. 1 dag blir det
ingen vidare läsning, utan ni få lof ätt gå hem,
men först skola vi tillsammans förrätta bön. Stå
upp!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0027.html
