Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 3 februari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I D U N 39
drickes ur eu tjock, oäkta porslinskopp; och
det smakligaste öl behöfver man se bornera
i en slipad sejdel för att rätt njuta af det.
Det är därför icke oväsendtligt att vid
måltiderna icke blott smaksinnet, utan äf-
ven de öfriga på ett behagligt sätt tilltalas,
hvarför det ofta blifvit upprepadt, att bordet
skall utmärka sig för prydlighet — duken
vara fläckfri, silfret blankskuradt, glasen
skimra — maten vara väl upplagd, några
blommor sprida en behaglig doft o. s. v.
»Ja, det där låter nog godt och väl för
små familjer i goda ekonomiska villkor,» ut-
brister kanske här någon husmoder med
mycket barn omkring sig och knappt om
penningar, »men en annan får vara glad, om
man på tarfligaste sätt kan mätta alla hung-
riga magar.»
Nåja, förhållandena äro ju verkligen olika,
och för den ena kan det falla sig lättare,
för den andra svårare. Ett är emellertid
säkert: alla kunne vi göra något, ja rätt
mycket, om vi hafva intresse för saken och
icke vilja skona oss själfva. Ty härpå beror
det hufvudsakligast. Naturligtvis måste till-
gångar finnas i något så när rimlig propor-
tion till behofven — »det fattiga, men trefliga
hemmet» är en chimère; verkligt armod, äf-
ven där det förstår att dölja sig för en ytlig
betraktare, och hemtrefnad stämma ej öfverens
— men det anmärkningsvärda är, att man
ej sällan i en mindre bemedlad familj skall
finna maten bättre och bordet mera inbjudande
än i en förmögnare grannfamilj. Och hvari
är orsaken då att söka ? Jo i fruarnas olika
egenskaper. I den förra har hon ett »godt
mathjärta», spar hellre in på andra saker än
på maten, är vaken öfver att otrefnad, ohälsa
och dåligt lynne ofta härröra från målidernas
mindre goda beskaffenhet, hvarför hon lägger
sig vinn om, att tillagningen blifver omsorgs-
full, smaken den rätta, att omväxling råder,
att rätterna passa till hvarandra och ingre-
dienserna blifva uppköpta med urskiljning
o. s. v., hvarjämte hennes skönhetsinne kom-
mer henne att före måltiderna själf gå och
ordna bordet på det prydligaste. I den senare
är hon antingen snål, eller ock anser hon
matlagning, dukning och dithörande sysslor
allt för underordnade och öfverlåter dem åt
sina tjänare, medan hennes intresse omfattar
tusen andra saker.
»Vet kvinnans hjärta, det på gåfvor rika,
Bäst röjs på smaken af den mot hon lagar»
sjunger helt realistiskt själfve Lenau, melan-
koliens skald. Må vi taga fasta på hans
ordl
Den snålhet, som stundom i förmögna hem
sticker fram just i mat och dryck, bör, inom
parentes sagdt, stämplas som rent af skam-
lig. Där finns det ingen ursäkt för brister i
ofvannämnda stycken.
Som ung flicka brukade jag ofta besöka
en gammal tant, som då gärna såg, att jag
stannade kvar hos henne till middagen eller
kvällen. Hon hörde till den gamla skolans
fruar och gick själf och månade om sin mat
i köket. Och den maten kan jag aldrig
glömma! Den kunde ibland utgöras af så
enkla saker som fläsk och bruna bönor; men
huru dessa bönor voro kokade, hvad fläsket
var lagom salt och lagom fett och lagom
stekt! Hon förstod konsten, den goda gum-
man, att af en så anspråkslös rätt göra en
delice, och på samma sätt var det med allt,
hon bjöd på.
Sålunda kan gärna den så kallade hus-
manskosten, hvilken blifvit mycket förkätt-
rad, till en del dock oförskyldt, stundom få
omväxla med det färska köttet och fisken.
Detta så väl af sparsamhetsskäl som för att
undvika enformighet. Håll på med de ut-
söktaste chateaubriander eller de möraste
kycklingar en tid bortåt, och du skall säkert
längta efter sill och potatis! En af Stock-
holms mest framstående gastronomer lär —
så berättas det — som favoriträtt äta blod-
pudding med smör och lingon. Den tarfli-
gaste anrättning, tillagad efter konstens regler,
kan blifva en läckerhet, den finaste och dy-
raste genom okunnighet eller vårdslöshet fuskas
bort.
Lifvet är så rikt på sorger, bekymmer och
vedervärdigheter, som ej kuuna undvikas.
Inom det tillåtnas område må vi af dess
goda göra det bästa vi kunna! Det behöfver
sannerligen ej belamras med obehag och led-
samheter, som kunna vara borta.
Up notisboken.
Fru Fmilie Billmark, hvilkens por-
trätt Idun meddelade i sitt förra n:r med an-
ledning af hennes den 23 jan. fyllda 80 år,
var på sin hedersdag föremål för en hjärtlig
och festlig hyilning af den skandinaviska Pa-
riskoloniens medlemmar.
Uti svensk-norska sällskapets i Paris lokal, 51
Rue de la Chaussée Antin, hade ett fyrtiotal af
koloniens medlemmar, damer och herrar, samlats.
Uti den stora salen var det festligt smyckade häst-
skobordet dukadt. Fru Billmark innehade heders-
platsen. Bakom denna hade på en fond af franska,
svenska och norska flaggor anordnats en transpa-
rang med hedersgästens väl lyckade porträtt, omgif-
vet af en lagerkrans samt årtalen 1813—1893. Skå-
larnes rad öppnades af sällskapets ordförande, som
bjöd välkommen, hvarpå pastor Hemberg böll fest-
talet och erinrade om, huru fru Billmark för nära
46 år sedan kom till Paris, om hennes gästfria hem,
hennes djupa sorg, då hon 1870 förlorade sin make,
den fräjdade artisten, samt huru hon sedan dess
liksom förut med sitt blida och angenäma väsende
städse spridt glädje och trefnad omkring sig samt
utöfvat stor välgörenhet. Därpå upplästes en mängd
telegram från vänner i Sverige. Två versifierade
tal förekommo äfven samt en mera personlig tack-
samhetsskål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
