Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 3 februari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 I D U N 1893
parker och utom stadslinien 1 dollar i tim-
men och 25 cents pr kvart.
Om Ni åker i cab, så gör upp med ku-
sken i förväg!
Men, som sagdt, Ni behöfver ej anlita dem,
ty hela Chicago är öfversålladt af spårvägs-
linier, häst- och elektriska, omnibusar m. m.,
som föra Er hvart Ni vill för några cents.
Akta edra pengar!
Jag har redan sagt, att Ni bör uteslutande
röra Er med amerikanskt mynt, helst guld
och silfver, ej gärna sedlar. Småmynt af
nickel och koppar.
Se här ett amerikanskt råd om sättet att
bära pengar: »Den resande varnas särskildt
för att föra sina pengar i nattsäck eller kof-
ferten; de flesta förluster af reskassan inträffa
på detta sätt. Erfarna resande tillråda bä-
randet af kassan i ett bälte krmg kroppen
närmast chemisen. Börsen bör bäras i en
ficka å insidan af i detta fall klädningslifvet.
Ytterfickor äro ficktjufvarne särskildt öfvade
i att undersöka.
Yar alltid försedd med småmynt för att
ej bli skinnad af åkare, bärare med flere,
som alltid låtsas vara utan vexel.»
Återresan till Newyork.
Om Ni rest till Chicago Niagaravägen, så
välj någon af de många andra vägarne hem.
Såvida Ni ej köpt tur- och returbiljett, hvil-
ket just ej är att rekommendera, i synnerhet
då prisskillnaden är så liten_ I Newyork
kan Ni på samma sätt som skedde i Chicago
skaffa Er ett billigt boardinghouse (adresser
i alla Newyorktidningar), och Ni kan säkert
få det ännu billigare än i Chicago.
Då här gäller blott ett ekonomiskt öfver-
slag af utgifterna och några praktiska vin-
kar, har jag ej här upptagit anvisningar på
sevärdheter, teatrar, konserter o. d.
Dylika nöjen äro dyra i Chicago som i
Newyork.
Hvad kostar det?
Jag skall nu ändtligen komma till ett öf-
verslag af kostnaden enligt Iduns plan. Det
skulle då ställa sig ungefär så här:
Tur- och returbiljett från Gö-
teborg till Newyork, l:a kl. c:a kr.
Diverse utgifter ombord, dricks-
pengar m. m. för dit- och
återresan ........... » »
Tur och retur från Newyork
till Chicago, enl. Iduns plan
2:a klass ........................... » »
Bostad och vivre c:a 20 dygn
i Amerika (Newyork o. Chi-
cago) efter genomsnittspris
af 12 dollars i veckan = 36
dollars ..................... » »
Öfriga utgifter pr dag: Ut
ställningsentréer, spårvägsbil-
jetter, entréer till muséer,
drickspengar, förfriskningar
m. m. (högt upptaget för en
dam, som ju hvarken röker*
eller »super») 3 dollars =
60 dollars.................. » »
(Dollarn räknad till 3,80 kr.)
600
50
150
140
230
Summa kr. 1170
Jag påstår, att detta är ganska högt be-
räknadt, och att jag väl skulle kunnat hålla
dam högt tilltagna expenserna från 3 till 2
eller dollars 1,50 pr dag. Men jag är säker
om, att Idun vill, att »Iduns egen Chicago-
stipendiati» ej skall behöfva allt för ofta vända
på hvarje cent, och därför har jag satt kal-
kylen som jag gjort.
Om Idun med vanlig generositet skulle
»runda upp» summan till exempelvis 1200
kronor, så kan Iduns blifvande lyckliga pris-
vinnerska resa som en liten prinsessa.
Lycka till!
En hemslöjd, som kan blifva industri.
j I en allmänna åsikten i våra dagar är, att det
blir mycket billigare att köpa saker, som be-
C\’ höfves för hemmets behof, än att själf till-
. verka dem. Därför är det nu blott undan-
tagsvis, som man får höra spinnrocken surra och
väfstolens slag. Förhållandet är härvidlag lika i
torparens stuga och herremannens hem. Förr gällde
den grundsatsen, »att ju mera man i hemmet
kunde tillverka för husets och familjemedlemmarnes
behof, dess bättre», och därför florerade i vårt fä-
dernesland inom en mängd områden en högt upp-
drifven »hemslöjd», som icke obetydligt bidrog att
öka såväl det allmännas som den enskildes välstånd.
Denna husslöjd höll nästan på ett dö ut, hvilket
man till stor del får tillskrifva den mängd billig-
hetsvaror, som fabrikerna nu kasta ut i marknaden.
Mycket göres för att åter väcka saken till lif, och
är det verkligen glädjande att se, huru det på många
orter »blifvit modernt» att gå i »hemväfda kläder»,
och detta så väl för mannen som kvinnan. Ännu
är det jämförelsevis i blott få hem, som vackra så-
dana kunna tillverkas, och är det svårt få dugliga
väfverskor. Många äro de kvinnor i den bildade
klassen, som nu gå igenom väfskolor och lära sig
konsten, men ännu återstår lång tid, innan tjäna-
rinnorna och den arbetande klassens kvinnor åter
fått lära sig en sak, som förr ansågs höra till en
duglig kvinnas skyldighet att kunna. På många
orter inom landet har dock på senaste åren en hem-
slöjdsindustri åter börjat uppblomstra, hva-till orsa-
ken är att energiska personer föregått med exempel.
Ibland kan den lilla hemslöjden utveckla sig till
rätt stora dimensioner, om blott företagsamhet fin-
nes och tillverkningen är sådan, att den blir efter-
sökt.
Såsom ett exempel därpå kunna vi omtala den
tillverkning af helylle herrkostym-tyger, liknande s.
k. cheviot, som fru Nanny Nauchhoff på Mösa i
närheten af Enköping satt i gång.
Hösten 1891 väfde hon en dylik väf för sin fa-
miljs räkning. Några vänner i Stockholm fingo se
tyget och önskade få köpa likadant. Hon åtog sig
att låta väfva det åstundade. Genom vän och väns
vänner inkommo baställningar, hvarför hon beslöt
att låta väfva tyger i större skala.
Svårighet var att få garn af utmärkt beskaffenhet
och dugliga väfverskor. Det i handeln vanligen
förekommande engelska strumpgarnet håller icke den
blåa färgen, som inom kort bleknar och blir grede-
lin. Därför intages direkt från England garn, som
nu under garanti färgas i Stockholm, då tyvärr icke
svenskt garn af motsvarande kvalité finnes att få
köpa. Kvinnor af arbetsklassen inom orten fingo
utföra väfnaderna i sina hem, för att man på så sätt
skulle skaffa dessa förtjänst och sprida väfnadskonsten.
Svårt var att få dem, som väfde väl, och flere väf-
var blefvo förstörda, men finnes nu ett fullt tillräck-
ligt antal dugliga väfverskor.
Resultatet af förra året har visat, att tyg sändts
till 99 olika håll, från nordligaste delen af Jämt-
land till Skåne, till personer af alla möjliga sam-
hällsklasser, i större och mindre partier. Öfver 900
meter har afsändts, och har dessutom icke obetyd-
ligt förbrukats för eget behof.
Dessutom hafva många inom orten börjat väfva
liknande tyger i hemmen.
Ingen annonsering för att fa tyget spridt har före-
kommit. Endast på beställning har tyg tillverkats.
Som inga mellanhänder förekomma, kan priset
ställas lågt, blott 3 kronor pr meter, så att ett tyg till
en vanlig herrkostym endast kostar 19: 50, hvilket
i betraktande af tygets styrka och varaktighet måtte
anses billigt.
Med skäl kan tillverkningen anses som en verk-
lig hemslöjd, som förtjänar all efterföljd.
denna summa nere vid t. ex. det runda talet H. J—n.
1000 — blott genom att minska de för en
»Maten är halfva födan».
Ett realistiskt inpass
af
Ellen Bergström.
(Forts. o. slut fr. föreg. mr.)
»Der Mensch ist was er isst,» sade v.
Rumohr, och, vi må nu hafva gjort oss reda
därför eller ej, det förhåller sig verkligen så,
att maten öfvar ett mycket stort inflytande
på både vårt andliga och kroppsliga befin-
nande. Det är ej likgiltigt med hvad man
eldar en vanlig ångmaskin, huru mycket
mindre då den komplicerade maskinen: vår
kropp. Den som äter bra, kan arbeta bra,
och så blifver det måhända till och med
besparing i längden att elda med dyrare
bränsle, synnerligast om men tager med i
räkningen, att »apoteket är dyraste spiskvar-
teret.» Skånske bonden, som påstås vara
Sveriges styfvaste arbetare, vill ha »go mad,
möe mat och mad i rättan tid.» Vetenska-
pen har noga utredt, huru stor procent kväf-
vehaltiga ämnen, ägghvita, stärkelse m. m.
kroppen behöfver, och i hvilka proportioner
dessa beståndsdelar finnas hos olika födoäm-
nen; detta böra vi taga noga reda på och
inrätta dieten därefter. Litet kemi bör höra
till en husmoders bildning, helst som dess
element äro lätt inhämtade och genom expe-
riment kunna göras så nöjsamma. Men icke
nog härmed; vi måste äfven låta födan fram-
träda så angenäm som möjligt, ty olika an-
rättningar inverka olika på lynne och sinnes-
stämning, ehuru det knappt är möjligt att
utreda, på hvilka vägar detta går. »Mycket,
mycket bra det här, men icke blir man glad
af det,» yttrade en känd Stockholmshumorist
om ölosten, och Haydn komponerade alltid,
sedan han ätit våfflor. Är det således vissa
rätter, som förefalla motbjudande, må vi und-
vika dem och i stället lägga oss vinn om
att välja sådana, som smaka bra ! Visst är
det godt, att barnen vänjas att ej rata nå-
gon mat, men om nu t. ex. den i mångas
tycke barbariska ölsupan förvandlar middagen
till en pinostund för dem, hvarför då i all
rimlighets namn envisas att gifva dem den
en gång i veckan?
Låtom oss af måltiderna göra vederkvic-
kelsestunder, efter hvilka hela familjen läng-
tar ej blott af hunger och törst, utan eme-
dan de äro de angenämaste stunderna på da-
gen. Till dem böra vi gifva oss tid, så att
lugu och ro må få utmärka dem; till dem
spara att berätta något nytt, vi hört eller
upplefvat under dagen: ett glädtigt bordsam-
tal lär underlätta matsmältningen. Vare här-
med huru som helst, säkert är, att om något
litet missöde skulle inträifat med maten, märks
det mindre, ja, kanske alls icke, om något
intressant berättas, under det man äter eller
får gå förbi rätten i fråga. Jag vill minnas
det är Brillat-Savarin, som berättar, huru en
stackars kokerska kommer inrusande till sin
matmoder strax före en festmiddag och ut-
ropar: »Steken är bränd, frun måste tala.»
Och frun talade, och ingen af gästerna ob-
serverade, att steken fattades.
Hvad som blifvit kalladt sinnenas vikariat
är något rätt underbart. Det ena sinnet un-
derstödjer eller rent af supplerar det andra.
Huru de öfriga sinnena underhjälpa smaken,
vill jag påpeka med ett exempel. Om man
håller för näsan och äter en skifva rödlök,
känner man ingen löksmak. Till och med
äkta karavante förlorar sin arom, om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
