Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 10 februari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 I D U N IMS
Lycklig den, som under världens strider, Hvart hans stjärna genom rymden skrider,
Lugn och kall mot jordelifvets villa, Följer han med tillförsikt dess ljusning,
Vandrar sluten inom sig och stilla, Tills han, lönad för sin tro, med tjusning
Lyssnande till dolda andens röst! Trycker idealet till sitt bröst.
p. J_.. jSlLFYERST OLPE.
»»y******************************************************************************************
i detta ords egentliga bemärkelse, har hon
aldrig varit. Hvarhelst maken under deras
femtiofyraåriga äktenskap rest, har hon följt
honom; när han uppträdt och talat på poli-
tiska möten, har hon suttit så nära tribunen
som möjligt, och när han hållit något af
sina tal i »underhuset», har man, bakom de
dunkla rutorna, som afskilja damernas läk-
tare från debattrummet, kunnat se hennes
hvita hufvud. Och under de senaste tio åren
hafva deras resor genom England mera lik-
nat ett kungapars eriksgata — med sådan
hänförelse hafva de mottagits, hvarhelst de
färdats fram. — Hennes bästa belöning här-
vidlag torde dock vara hennes makes egna
ord, att en sådan »hjälpreda», som hon varit
för honom, som med glädje delat alla segrar
och stödt och uppmuntrat honom i nederla-
gets stund, är ovärderlig.
Till för en kort tid sedan var mrs Glad-
stone president öfver »The womans liberal
federation». Och det har inom denna utta-
lats hopp om, att hon i en icke allt för af-
lägseu framtid skall kunna förmå sin make
att för parlamentet framlägga några lagför-
slag för förbättrande af kvinnans ställning
och för att om möjligt gifva henne rösträtt.
Bland alla hennes välgörande verk är det
egentligen endast ett vi vilja dröja vid. Ar
I860 rasade i England en koleraepidemi,
väl ej så häftig som ett och två tiotal af år
förut på kontinenten, men dock tillräcklig för
att väcka till lif det brittiska folkets käns-
lor för förbättrad sjukvård. Hur mycket
man än må diskutera kvinnans rätta plats i
skapelsen, har man likväl aldrig omtvistat
henne rättigheten att komma till de sjukes
bäddar antingen i sjukhusen eller i deras
egna hem. Mrs Gladstone var en af de för-
sta att visa vägen. På de sjukhus, där far-
soten rasade som svårast, kunde man vara
säker att finna henne. Hon organiserade äf-
ven en trupp »systrar» från den välbekanta
kyrkan »All Saints» att besöka, vårda och
hjälpa de döende och sjuka af de fattigaste
klasserna.
Under det hon i spetsen för dessa besökte
de förfärligaste nästena i Londons East End,
såg hon det tillstånd, gränsande till det otro-
liga, som rådde där. Då föddes hos henne
tanken på att upprätta ett hem, hvarest kon-
valescenterna kunde återhämta sina krafter i
stället för att, kanske nätt och jämt räddade
undan sjukdomen, lämnas att i usla hem dö
af vanskötsel och brist. Först öppnade hon
ett provisoriskt konvalescenthem vid Clapton
och i förening med detta ett hem för fader-
och moderlösa, hvilkas föräldrar bortrycktes
af farsoten. Den välgörande verkan, detta hem
utvisade, gjorde, att hon ej kunde låta det
blifva provisoriskt. Hon anropade det engel-
ska folket om bistånd, och som en sådan
appell aldrig göres, utan att finna gensvar,
hade hon snart den glädjen att kunna öppna
en institution, som London ännu är stolt att
äga, nämligen »East Ends Convalescent Home».
Här mottagas patienter frän de fattigaste
klasserna, företräde gifvet åt East Ends be-
folkning; för omvårdnad, skötsel och uppe-
håll därstädes erlägges ingen betalning. Mrs
Gladstone besöker mycket ofta denna sin
stiftelse såväl som andra London-hospital.
Till slut några ord om hennes familjelif.
Yid hennes broders år 1875 inträffade död
öfvergick familjegodset Hawarden i Wales
till den Gladstoneska familjen. Här ha så-
väl hon som den åldrige statsmannen till-
bringat all den tid, han kunnat frigöra sig
från de politiska göromålen.
Hvarje morgon under vistelsen på slot-
tet begifver sig det åldriga paret till fots
till den två engelska mil aflägsna kyrkan till
morgonbön. Endast i mycket svårt väder
begagnar hon sig af en fjädervagn, förspänd
med en liten ponny, hvilken hon själf kör;
han däremot promenerar, hurudan väderleken
än är, och finner ett särskildt nöje i sin
morgonpromenad, när det, som sällan händer,
är en bra snöyra.
Nära till slottet är Hawardens barnhem,
också en af mrs Gladstones stiftelser. I
detta uppfostras under hennes öfverinseende
tjugo till trettio gossar.
Mellan godsets herrskap och de underly-
dande råder det bästa tänkbara förhållande,
och alla längta de efter deras tillbakakomst,
då de varit frånvarande en längre tid. Ar
1889 firade de sitt guldbröllop, en händelse,
som högtidlighölls rundt om i hela England.
I sitt äktenskap hafva de sju barn, fyra sö-
ner och tre döttrar, af hvilka den yngsta,
miss Helen, är föreståndarinna för det väl-
kända kvinnoseminariet- i Newham nära
Cambridge.
Mrs Gladstone har delat sitt lif mellan
tillgifvenheten och beundran för sin make —
uppfostran af sina barn. Jag må endast an-
föra, hvad en af Englands framstående tän-
kare sade om henne: »Hon har varit en säll-
synt hustru och en exempellös moder i alla
afseenden. »
Axet Josephsson.
-Gmäi
FritänkerL
({rider österlandets sol,
där naturen, yppigt fager,
äger smyckens mängd på lager
och har brokigt stickad kjol,
gick en man bland fiärd och villa,
armodsklådd sin bana stilla.
Kom sin väg han ödmjuk fram.,
höll han gudstjänst, höll predikan,
glans och lust och världslig fikan
voro honom synd och skam.
För sin tro han brottslig dömdes,
men, det sägs, hans lära gömdes.
Uti altarsmyckadt kor
står en man, i guldskrud sirad,
utaf menigheten firad,,
rik och mäktig, ämbetsstor.
Stolt han bjuder andlig ledning,
och jag tänker: se en hedning!
Uti tropisk middagsglöd,
böjd en stackars neger sträfvar,
under arbetsoket båfvar,
som det påstås, andligt död.
Tåligt bär han plågan, bristen,
och jag tänker: se en kristen!
Sigrid Etmbtad.
En landvinning -
som ingen tar i besittning.
» S^åtängdt på telegrafbanan ! » Sa ljöd den
nedslående rubriken till ett medde-
lande, som för några veckor sedan
stod att läsa i denna tidning under afdel-
ningen »Ur notisboken». Läste man vi-
dare, fick man veta, att telegrafverket fun-
nit sig för närvarande ej kunna använda
flera kvinnliga biträden, och att pä den
grund tills vidare inga kvinnliga elever
komme att mottagas i den för inträde pä
telegrafistbauan anordnade undervisnings-
kurs. Under ar 1892 inkomna 360 an-
sökningar om plats vid nämnda kurs blef-
vo med anledning häraf afslagna.
Lifligt beklaga vi dessa mänga unga kvin-
nor, som nu se en förhoppning om själf-
ständig utkomst tillintetgjord. De vägar,
på hvilka i vårt land den bildade kvinnan
kan bereda sig en framtid, äro ej så mån-
ga, att de tåla vid en minskning, och nya
sådana öppnas ej så lätt.
Emellertid — och det är till detta ämne
vi nu velat komma — inträffar härvid det
egendomliga förhållande, att, medan till-
strömningen och trängseln på ett af de ar-
betsfält, dit staten lämnat våra bildade
kvinnor tillträde, äro så öfver höfvan stora,
ett annat sådant fält, hvilket reden för U/s
år sedan öppnades för dem, ännu icke blif-
vit beträdt af någon kvinna.
Det är apotekarebanan vi här mena.
Genom en kongl. kungörelse af den 12
juni 1891 förordnades nämligen, att »kvin-
na må, lika med yngling, kunna antagas
till elev å apotek samt efter fullgjord far-
maceutisk tjänstgöring och afläggande af
de för apotekare stadgade kunskapsprof
erhålla enahanda, rättigheter, som tillkom-
ma manlig farmaceut. » Sedan denna för-
fattnings utfärdande hafva omkring 100 nya
elever antagits å apotek i vårt land, men
bland dessa ingen kvinna.
Hvadan detta?
Är det beroende på okunnighet om det
medgifna tillträdet till denna bana eller
om därför gällande fordringar och öfriga
dithörande förhållanden? För Iduns läsa-
rinnor meddelades åtminstone denna vik-
tiga nyhet redan i tidningens nummer för
den 26 sistnämnda månad och år i en
artikel kallad »Landvinning», hvari äfven
lämnades några råd och anvisningar för
dem, som kunde känna sig hågade att
blifva banbryterskor på det nya verksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
