Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. 10 februari 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 IDUN
o
C
X
rt-
<<
<Q
SS!
» »
ÎS
CL
&
c
*
*
O:
•o
CO
C/3
O
3
c
ST
<
5£
=T
o
o.
CD
P*
B Jf
3 O.
Ü co
,£•
s «
” K
o: C/3
*-* “O
m ”T
c+ CD
P •-+■
^ CO
P D3
CK? -5
rt» *
. =0
CD
ta
CD
”3
r a
ta
C/3
ta
a
r+
a
a
’ ro
ro
PO
rt-
DO
CO
rs
PO
CO
CO
rs
bara vinna en enda, så hade hennes verk icke
varit förgäfves.
Men hon ville inte grubbla allt för mycket.
Ofta är det ju så, att då man har för sig en svår
och vidtomfattande uppgift, man vid dess första
betraktande likasom förtviflar och tänker : »detta
går jag aldrig i land med!» Men man får göra
som gubben i fabeln : man får dela upp den skog,
som skall nedhuggas, i smärre parter, och en gång
skall den hel och hållen ligga fälld för yxan.
Kerstin kände sig lugnare denna afton. Ensam-
heten syntes henne icke fullt så förskräcklig. Ack,
när man måste, kan man vänja sig vid allt, tänkte
hon med fattning.
En eftermiddag, några dagar senare, just som
hon slutat skolan, fick Kerstin besök. Det ,ar
en liten torr och mager kvinna med illpariga ögon
och en lika skarp som rörlig tunga, märkte Kerstin
snart.
»God dag, fröken Sangvin,» hälsade bon med
gäll stämma, »ändtligen har jag då fått tid att
komma och hälsa på vår nya lärarinna, och jag
hoppas, att vi skola bli bättre vänner än jag och
er företrädarinna. Ja, det var sannt, ni vet väl
inte ens, hvem jag är. Fru Lager, hustru till skol-
lärarn, Lovisa är mitt namn, och det får ni kalla
mig vid genast, så säger jag Kerstin — för så är
ju namnet? — Man blir alltid lättare bekant på
det viset.»
Hon hade gått före Kerstin in i rummet och
slog sig ner i soffan.
»Se så, lilla Kerstin, nu stannar jag hos henne
i eftermiddag. Hon har det väl ensamt, kan jag
tro? Ah, jag känner till det. Hur förfärligt är
det inte för en människa som fått bildning, och
uppfostran, att sitta så här i en afkrok af världen.
Ack, nog minns jag den tiden, då jag också fick
umgås med bättre folk ! Det var lyckliga dagar,
då jag var guvernant hos stadsrådets på Drott-
ningholm ; vet lilla Kerstin, att jag hade magkatarr
den tiden — ja gunås, det är inte bättre än, fast
man nu inte kan få sköta sig •— men då, ser
Kerstin, när statsrådet fick veta det, så befallde
han sin fru, som var en obehaglig människa för-
öfrigt, att låta laga särskild mat åt mig •— råbiff
och kokta morötter hvar eviga dag. Ack, det var
en härlig tid. Men hvad här luktar kaffe godt!
Det har då Kerstin inte köpt hos handelsman
Larsson, det känner jag. Köp aldrig kaffe där,
det råder jag! Han blandar ärter i det.»
Hon hade tagit fram en påbörjad strumpa och
stickade energiskt under det hon talade. Kerstin
kände sig obehagligt berörd och var glad att en
stund få komma ut i köket och laga i ordning
kaffet. Då det var framsatt, fick fru Lager åter
språklådan öppen.
»Nå, Kerstin har träffat fröken Vallin, har jag
hört. Fröken kantänka! En vanlig bondpiga.
Alla äro ju fröknar nu, gunås ! Annat var det
den tiden jag var hos statsrådet. Då fick man
nöja sig med att heta mamsell, äfven om man
fått en aldrig så fin uppfostran. Hur tyckte
Kerstin om henne?»
»Jag hade så litet tillfälle att tala vid henne.»
»Hon försökte ställa sig in, kan jag tro? Jo,
jag anade det. Men jag anser det vara min plikt
att varna lilla Kerstin... ja tack, en liten tår
till, det var så utmärkt godt. Jag känner henne,
jag. Vi bo förstås i skolhuset båda två, ha ge-
mensam farstu. Hu, jag kan inte tåla henne, hon
är för obstinat. Kan Kerstin tänka sig, att när
hon städar sitt rum och Gud vet, hur hon bär sig
åt, men det är alltid så mycket sopor som i en
drängstuga — öppnar hon alltid dörren, så att vi ska
ha in all smörjan till oss. Och när jag då helt
vänligt bad henne låta bli, så — så sannt jag sitter
här — slog bon inte ett helt spann skurvatten
öfver mig. Kerstin kan själf tänka sig, hur jag,
en bildad människa, skulle känna sig. Men så
är det, när man ger sig i lag med slikt folk. Na-
turligtvis gick jag genast till psstor Magni och
talade om saken som den var, men han, den
otäcka karlen, sa’ att han inte ville lägga sig i frö-
ken . . . hm ... Vallins skurvatten. Ja, det är då
också en präst — förskräckligt viktig, när det inte
behöfs, men annars . . . ja, jag vill inte förtala
någon ; lilla Kerstin får nog själf snart se, hur det
är fatt. Men han är rysligt svag för fröken
Vallin. Hon skall se bra ut, gubevars, fast jag
tycker, hon är otäck; så såg ej skönheler ut i
mina unga dagar, när jag var guvernant hos
statsrådet; ja inte för det passar en gammal män-
niska som jag att skryta med hvad som farit,
men hade jag varit anlagd för flärd, kunde jag
ha fått mig en husarlöjtnant och varit generalska
nu. Ack, jag kan ändå inte hjälpa, att jag får
tårarne i ögonen, hvar gång jag ser hans namn i
tidningen. Men nu skall lilla Kerstin tala om för
1893
mig litet om sig själf. Jag hyser verkligen ett
sådant hjärtligt deltagande för min lilla vän, som
ser så rar ut, alldeles för rar för att vara i detta
ulfva näste, och jag vill så gärna vara Kerstin
till all möjlig hjälp. Håll sig bara till mig, så
skall nog allt gå bra.»
Men Kerstin kände ingen benägenhet att vara
meddelsam Fru Lager fick anställa en riktig
pumpning, som räckte så länge det fanns en tår
kvar i kaffepannan, och fick ändå på långt när
inte veta, hvad hon ville. Det var inte utan, att
hon kände sig litet stött, men hon beslöt att inte
låtsa om någonting. Det skulle nog lyckas bättre
nästa gång.
Kerstin kände en riktig lättnad, när hon gick,
och beslöt att så litet som möjligt umgås med
skollärarefamiljen. Hon skulle bestämdt inte trif-
vas där.
Dagarne gingo sin jämna gång, fördelade mellan
ett ansträngande och otacksamt arbete och enslig-
heten i den lilla kammaren inne i den djupa sko-
gen. Brefväxlingen med modern sköttes flitigt,
men på alla hennes förslag att komma till Gräs-
torp hade Kerstin ännu undvikande svar. Hon
ville ej, att hennes mor skulle veta, huru hon
verkligen hade det.
(Korts )
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
Innehållsförteckning.
Catherine Gladstone; af Axel Josephsson. (Med porträtt.)
— Fritänkeri; poem af Sigrid Elmblad. — En landvinning —
som ingen tar i besittning; af H. H. — Lifvets prosa; skiss
afErnst Lundguist. — Kvinnornas världsutställning; brefkorttill
Idun frän Signe Ankarfelt. — Vår pristäfltng — «Det bästa
åt våra barn»; af Hanna Kamke. —Byggmästar Solness ; skå-
despel i tre akter af Henrik Ibsen Ett försök till tolkning
af Anna Wahlenberg. (Stut fr. föreg. n:r.) — Ur notisboken.
— Teater och musik. — En lärarinnas roman ; en svensk kul-
turbild, tecknad pä verklighetens gsund för Idun af Algot
Sandberg. (Forts.) — Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Mitt värde aldrig någon fann,
på guidvikt jag ej vägas kan,
och syskon har jag utan tal;
vi visa oss i mången form,
och städer ta’ vi in med storm
och söka upp båd’ berg och dal.
På tio fotter kommer jag,
och fast jag är så klen och svag,
man mycket lätt af mig kan få
väl tjugo småord eller så.
Hvad kallas Floras parasoll?
Hvad ofta orsak är till groll
emellan fru och tjänare.
Hvad ej man sitt beröm kan ge.
Ett rum, som alltid dragning har
för ungdomen i vinterns Ua’r.
Hvad vägen är till vännen kär,
och hvad som lillan snart sig lär.
Ett nyttigt, fastän bräckligt ting,
och bvad däri kan bjudas kring.
Ett träd, som gärna spegel har
i källan, himmelsblå och klar.
Så det, som fjärilns vinge är,
och en produkt, som landet bär.
Ett djur uti sin ungdoms vår.
En fisk, som man ej sällan får.
Hvad Pålle gjorde morsk och glad,
då han med fröken drog åstad,
och hvad han gärna ville dit,
som hon begaf sig på visit.
Ett redskap som till köket hör,
och ett, som smeden nytta gör.
Ett nyttigt husdjur och så en symbol.
En sak, som just ej hårda stötar tål.
Ett namn, som mången flicka bär —
nu gissar ni väl, hvem jag är.
L-s.
Dubbelaritmogryf,
Fig. A.
i 2 3 3 4 i
5 6 6 7 1 2
Fig. B.
8 9 1 10 11 i
5 12 7 3 5 2
4 2 13 2 14 3
3 7 1 1 5 4
7 12 12 5 4 5
I3
5 1 5 15 2 12
5 1 15 12 2 i 6
Ersätter man siffrorna i ofvanståen-
de figurer med bokstäfver, så bilda fig.
A:s horisontala rader namnet på en
herskare, under det att de horisontala
raderna i fig. B. gifva följande ord :
1) skiljetecken; 2) flicknamn; 3) furste-
titel ; 4) sinne ; 5) biflod till Donau ;
6) land i Afrika; 7) land i Europa.
De med feta typer tryckta vertikala
raderna i fig. B gifva slutligen nam-
net på det af den ofvannämnda her-
skaren regerade landet samt dettas huf-
vudstad.
X—x.
Charad.
Ej någon finns, som ju ej skall
mitt första bli en dag ;
oblidklig sträng, oblidklig kall —
i sten skref Nornan denna lag.
Ej någon finns, som hvarje tid
mitt andra verkligt var,
och däri ligger dock den frid,
som ljuft försötmar lifvets da’r.
Ej någon finns, som stundens harm
mitt tredje icke gör ;
med ångerns giftstygn i sin barm
har mången plikta fått därför.
Ej någon finns, som lyckan når,
om blott mitt hela råda får.
Gamla farmor.
Ifyllningsgåta.
De 24 tomma rutorna i nedanståen-
de kvadrat skola ifyllas hvar och en
med en bokstaf sålunda, att de 6 våg-
räta raderna utgöra bekanta ord. Or-
den, men i annan ordningsföljd, be-
teckna : en stad i Sverige, en fisk, en
stenart, ett fruntimmersnamn, en opera,
en blomma.
Förvandlingsgåta.
1) Dig och rena: ett trädslag. 2} Sten
och hem : en flod. 3) Dun och dem :
ett namn. 4) Bilan och oss : en stad.
5) Fel, bry och elak: ett vattenfall.
6) Flög och knipa : en stad. 7) Brud
och logen : ett hertigdöme. 8) Sig,
hon och rönn: ett djur.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en teaterpjes.
Mira,
Dechiffreringsuppgift.
Tre steg tillbaka — och du ser
hvad som för mången hårdt sig ter.
Mcorgp hbt vknnxc,qp^Jjp|^
Lödningar.
Kedjegåtan: Lama. mara, rasta, stare, repa,
pasta, staka, kali, Lisa, Sara, rata, tala.
Charaderna : 1) Molin. 2) Döfstum.
Domino-mosaikuppgiften :
14 14 14 14
Famgåtan : Nelson, elegie, Lionel, Sestos,
Otello, Nelson.
Bokstafsfyrkanten : Gräs, råda, ädel, salt.
Förvandlingsgåtan: Pallas Athene.
Ordgåtorna: Stol—stop ; viol, fiol; lukt—
luft ; graf—gran ; kupa—kåpa ; kors—fors ;
kåta—kota ; vax—sax.
Bokstafsgåtorna : I. kolt, klot, tolk. II.
eld, del, led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0052.html
