Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. 10 februari 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 ! D U N 47
han själf föll, stod hans verk kvar. Kransen
hade han satt på tornet. Fullgodhetens värde-
märke hade han tryckt på det hus, som aldrig
skulle blifva ett hem för honom och hans sam-
tid, men som skulle tagas i arf af det kom-
mande släktet. Vägen hade han utstakat, fastän
han själf aldrig fick komma in i det förlof-
vade landet.
Han var hennes byggmästare.
Då man läst denna Ibsens senaste bok, före-
faller det en nästan, som vore den hans testa-
mente, hvari han lämnar frukterna af sitt ar-
bete åt sina efterkommande, öfvergifvande det
hopplösa begäret att själf få se sina skördar
mogna och tröstande sig med den tanken, att
om också krafterna sveko honom, sä att han
icke fick bygga färdigt, hvad han anade och
drömde om, så har han dock gjort stommen
till det hus, som den kommande generationen
skall fullborda.
Om jag icke kan hoppas, att detta är den
alldeles riktiga tolkningen af Ibsens »Bygg-
mästar Solness», så hoppas jag dock, att den
kan gifva andra hvad Solness gifver framtiden,
en ledning att bygga vidare.
Ur notisboken.
Välgörande unga damer. För 16 år se-
dan bildade fyra skolflickor härstädes en föreniDg,
som fick namnet »S. de C.» och skulle he. till upp-
gift att genom försäljning af mindre handarbeten
skaffa medel att mätta hungrande folkskolebarn.
Föreningen räknar numera 20 ledamöter, hvilka tur-
vis sammanträda hos hvarandra en gång i veckan
och förfärdiga handarbeten. Genom dess försorg
bespisas för närvarande ej mindre än 100 barn om
dagen, 50 från Katarina i församlingens skolhus och
50 från Johannes i mr 40 B. Döbelnsgatan. Dess-
utom erhålla 15 äldre fruntimmer middag på före-
ningens konto. Slutligen har föreningen äfven rik-
tat sin uppmärksamhet åt de sjuka skolbarn, hvilka
icke intagas å sjukhus, samt gjort en liten början
till inrättandet af ett barnherberge eller konvalescent-
hem i det ofvannämnda huset vid Döbelnsgatan.
Där vårdas just nu tre sjuka barn, hvilka erhålla
allting kostnadsfritt : mat, kläder, medicin och läkar-
vård, hvilken senare bestrides af d:r Wilkens.
*
En svenska i London död af svält.
Operasångaren Conrad Behrens’ maka, fru Fanny
Behrens, har nyligen aflidit i London i en ålder af
54 år. Fru Behrens har varit bosatt i London se
dan många år tillbaka, ensam och öfvergifven. Det
synes vara ett sorgligt faktum, att hon bokstafligen
dött af svält. Hon fanns liggande död på golfvet i
sitt rum i 13 Burton Street, Euston Boad. Vid
den undersökning, som hållits af coronen i S:t Panc-
rasdistriktet, vittnade Catherine Dutillieut, 3 Aflleck
Street, Pentonville, att hon hade känt den aflidna
frun sedan åtta år tillbaka. Hon hade fått penning-
sändningar då och då, men sedan november hade
hon icke mottagit ett öre. D:r Sydney Smith vitt-
nade, att när han på söndagsaftonen tillkallats, hade
han funnit den aflidna liggande död på golfvet. Dö-
den hade förorsakats af en gammal lungåkomma i
förening med brist på föda, och juryns utslag blef i
öfverensstämmelse härmed. Hr Dutillient förklarade,
att han önskade bekosta begrafningen för att däri-
genom visa sin stora vördnad för den aflidna ladyn.
*
Dödens skörd. Den 4 dennes afled i Bom i
en ålder af något öfver 73 år änkefru Maria Sofia
Louise Stuart, född Koschell. Hon var sedan år
1873 änka efter aflidne sekreteraren i riksgäldskon-
toret C. G. Stuart och efterlämnar två söner och
en dotter. En af sönerna är riddarhussekreteraren
John Magnus Stuart.
*
Den enda kvinna i världen, som åkt på
velociped mellan Landskrona och ön Hven, är en
ung fröken Wittström. Hon har i dagarne gjort
en sådan tur (och retur) på isen.
Kronprinsessans dagbok. Kronprinsessan
Victoria har förärat drottning Victoria ett exem-
plar af sin dagbok öfver sina resor i Egypten. Så-
som bekant, är boken tryckt endast i helt få
exemplar.
y
Teater och musik.
Kungl. operan har återupptagit Aubers opera» Den
stumma från Portici». Titelrollen innehafves vid
denna repris af fröken Lindzén, hvilken föga mer
än de flesta af hennes företräderskor förmår afvinna
densamma något specielt intresse. Hennes bemö-
danden, särskildt att åstadkomma en lifligare mimik,
förtjäna dock erkännande. Masaniellos sympati-
ska och i musikaliskt hänseende så tacksamma upp-
gift söker hr Lemon lösa efter bästa förmåga. Att
han ej rätt lyckas, torde böra tillskrifvas dels hans
brist på rutin, dels det släpiga sångsättet, hvilket
senare stöter ännu mera därigenom, att stämman
af naturen tyckes hafva en anstrykning af gråtmild-
het. Kan detta arbetas bort, och det borde ännu
gå lätt för sig, samt tonansatsen bli mera fast
och direkt, torde det ej vara omöjligt, att br Lemon
kan varda en framstående tenor vid vår opera. Hr
Sellergren har öfvertagit Pietros parti och utförde det-
samma högst erkännansvärdt. Nekas kan ej, att hr S.på
sista tiden i alla afseenden går framåt på sin konstnärs-
bana. Fröken Karlsohns utförande af prinsessans
parti skulle vara mönstergilt, om hon åt textuttalet
ägnade litet mera vård. Ofriga rollinnehafvare gö-
ra sitt bästa. Körerna, som i denna opera ju inta-
ga ett framstående rum, gå högst förträffligt, och
det hela ledes förtjänstfullt af kapellmästar II. Hen-
neberg.
I går torsdag skulle »Mefistofeles» uppföras med
hr Söderman som gäst i titelpartiet.
K. Dramatiska teatern. Ett äkta franskfranskt
program har under den senaste veckan stått på denna
teaters repertoar och väckt lifligt intresse och bi-
fall bland publiken. Det inledes af Coppées vers-
drama »Pater noster», hvilken gripande tafla från
kommunens blodiga dagar här förut är bekant, se-
dan stycket på nyåret 1891 först upptogs på samma
teater. Bose Morels roll, som uteslutande dominerar,
uppbars då af fröken Zetterberg; den har nu läm-
nats åt fru Fahlman. Den senare ger en kraftig och
verkningsfull tolkning af den unga kvinnans lidel-
sefulla smärta, hvilken sett sin broder, den ädle, kär-
leksfulle abbén, falla ett oskyldigt offer för kommu-
nardernas kulor.
En fullständig nyhet var däremot det följande
rimmade proverbet, sEäfven och rönnbären», af Mar-
cel Ballot, en ung pariserförfattare, som lär vara
halfbror till härvarande franske ministern Millet.
Den sirliga lilla roccoccointeriör, som här med
ledig pensel tecknas, bildade en verkningsfull kon-
trast till det föregående styckets mörka allvar. En
ung förtjusande änka och tvänne giljare, som täfla
om hennes hand — en kokett lek med graciös flir-
tation och små kärleksintriger — och så, som sig
bör, den ungdomsvarma, äkta böjelsens slutliga seger.
Fröken Seeligs naturel ligger nog icke riktigt för
den sortens fjärilsroller, men hennes rutin och be-
gåfning hjälpte henne att gifva en ganska trovärdig
bild af den lilla koketten ; fru Rundberg som den
fagre och unge abbén, hvilken behåller det sköna
priset, briljerade genom smidighet och stiläkta behag,
och hr Bceckström förlänade mycken humor åt den
»petade», allt för materielt anlagde medtäflaren-kap-
tenen.
Följer så programmets pièce de résistance, Moll-
ires klassiskt vordna lustspel »Scapins skälmstycken».
Att den friskt naiva komik, med anor ända från
gamle Terentius, som kryddar detta stycke, ännu
behåller sin kraft att verka äfven på dessa »sena
tiders» smak, därom vittnade det hjärtliga bifall, som
hälsades hr Personnes dråpligt genomförda Scapin.
Den begåfvade skådespelaren presterar ock ett af
sina allra bästa verk i den förslagne betjäntens
kläder. Hrr Oriinder och Envall framställde de
två lurade, grälsjuka gamla fäderna med saftig ko-
mik och mycket lyckade masker, och samtliga de
mindre rollerna hade äfven kommit i goda händer,
som passade dem väl in i det helas ram.
Konsert gifves om måndag i Musikaliska akade-
mien af den sedan några år tillbaka härstädes väl-
kände pianisten Alfred Reisenauer. Att det blir
fullt hus taga vi för gifvet.
En mâtiné, värd allmänt intresse, gifves om sön-
dag i Musikaliska akademins stora sal till förmån
för Stockholms postkontors brefbärares änke- och
pupillkassas grundfond. Bland de biträdande mär-
kas sådana förmågor som hrr Ödmann och Lundqvist
samt premieraktören Bseckström och Bellmanskören
under anförande af dir. Åkerberg. Ur brefbärarnes
eget led uppträder därjämte hr Westin.
%*.
En lärarinnas roman.
En svensk kulturbild,
tecknad på verklighetens grund för Idun
af
Algot Sandberg.
(Forts.)
»Tlet något af barnen, hvad man använder för
V att elda under ångpannorna med då?»
»Kol,» svarade Petter, som var idel öra under
hela tiden.
»Det är rätt. Man använder kol därtill. Hvar
månne man får den ifrån?»
Intet svar.
»Å, nog vet någon det.»
»Från fjärdingsmannen,» svarade Olof skrat-
tande.
»Jaså, från fjärdingsmannen ... ja, det kan
nog hända, men ...»
»Jo, mor hon tar allt där hon om nätterna,
fastän inte fjärdigsmannen vet om det.»
Kerstin blef alldeles förvirrad. Menade gossen,
att modern stal? Det var icke omöjligt, ty så
ringa erfarenhet hon än kunnat förvärfva om bar-
nen och deras hem på denna enda dag, förstod
hon, att begreppen om rätt och orätt icke voro
vidare klara. Det var emellertid slut med läs-
ningen för den gången. Hon hade inte mod att
göra flere frågor. Kanske på dem skulle följa
ännu flere liknande svar, ägnade att ytterligare
röja, hvad hon icke hade allt för brådt med att
lära känna.
Kerstin hade tänkt sig, att hon skulle sluta
hvarje dags arbete med säng. Någon liten skol-
orgel fanns icke, men Kerstin hade en gitarr, som
bon ganska skickligt lärt sig handtera.
»Ha ni brukat sjunga något, barn?» frågade
hon.
»Nej, den gamla mamsellen kunde inte,» sva-
rade ett af barnen.
»Nå, då skola vi lära oss det tillsammans.
Känna ni till ett stycke i er läsebok, som lyder
så: Du gamla, du friska du fjällhöga nord».?
»Ja, ja,» ropade barnen i korus.
»Då skall jag sjunga den för er och spela på
det här instrumentet, som kallas för gitarr, och
så få ni försöka att sjunga efter, så godt ni
kunna.»
Hon började den vackra sången. Men intet af
barnen öppnade munnen för annat än att gapa
af förvåning. Något sådant hade de aldrig hört.
Kerstin log, då hon såg deras beteende.
»Tyckte ni det var vackert, barn,» sporde hon.
»Ja, jal» ropade lille Petter så förtjust, att han
nära nog klappade händerna,
»Då skall jag spela och sjunga för er, när ni
äro snälla och lydiga, och lära er många vackra
sånger också. Men nu får det vara nog för i dag.
Stå upp, så göra vi bön.»
Efter bönen fingo tre af flickorna stanna kvar
och sopa skolsalen. En af dem var Olofs syster,
och brodern opponerade sig så högljudt, att Ker-
stin slutligen måste taga honom i örat och leda
ut honom. Skrikande sprang han sin väg och
lofvade att tala om det både för far och stora
bror. Kerstin ångrade sin häftighet, men då var
det för sent.
Då Kerstin blef ensam, gick hon till rätta med
sig själf, i det hon öfvertänkte dagens erfarenheter.
För henne, som hittills tagit sitt kall på lek, salt
sig in i det endast för att ej gå sysslolös, tedde
det sig nu med sådana svårigheter, att hon kände
sig helt ängslig. Hur skulle hon kunna göra nå-
got af dessa barn, som i de flesta fall fått växa
upp utan tillhåll i dåliga hem? Visserligen fanns
ett och annat från en bondgård, från handelsman-
nen eller någon annan, som tillhörde socknens
»öfverklass», men skillnaden mellan dem och de
andra tycktes egentligen inskränka sig till klä-
derna. Dock, hon ville vara lugn och fast, kär-
leksfull och söka förstå de små. Hon mindes väl
kyrkoherdens råd att icke söka upprycka ogräset
helt hårdhändt på en gång. Så tänkte hon på
den stackars lille Petter. Han tycktes vara ett
naturligen godt och bildbart barn. Kunde hon
.risiiedsftttiiing å
’Spis-&XZziäclse’bröd
Begär priskurant !
O. W. SCHUMACHER
^ _ Kongl. liofleverantör „
-*■ M Norrlandsgatan, Stockholm, A /
aires & Biscuits
fås hos de flesta
Speceriltandlare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0051.html
