Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 17 februari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 IDUN 1893
Hela lifvet upplefves igen i barnen. Nu först förstår man sitt eget lif.
• jSÖREN ftlERKEGAARD.
tare tid kunde bli intagna â de vanliga sjuk-
husen, hade redan länge varit i hög grad
kännbart. De fattighus och försörjningsan-
stalter Stockholm förut ägde, lämnade mänga
fordringar ouppfyllda, särskildt för dem, som
förut sett bättre dagar, men genom olyckor
af växlande slag bringats till fattigdom och
nöd, ökad genom bördan af en ofta hopplös
sjukdom. Att bereda dessa i dubbelt afse-
ende nedtryckte en tillflyktsort, ett verkligt
hem, var tanken i det upprop, som i början
af 1860-talet utfärdades af några människo-
älskande män med dåvarande professorn Mag-
nus Huss i spetsen. Detta ändamål behjär-
tades också allmänt, och inom ett par år ef-
ter uppropets utfärdande, eller i november
1867, stod hemmet, tillkommet uteslutande
genom enskild välgörenhet, färdigbygdt, fast-
än man först den 1 februari 1868 kunde
mottaga patienter där.
Genom fortsatt frikostighet har hemmet
varit i tillfälle att alltjämt utvidga sin verk-
samhet, så att detsamma efter 10 år kunde
lämna vård åt 135 obotligt sjuka åldringar,
och för närvarande vårdas därute 149.
Då man enligt reglementet ej fick mottaga
de beklagansvärda epileptiska sjuka på hem-
met, gick man för några år sedan i författ-
ning om uppförande af en särskild byggnad
för dessa olyckliga, och 1891 invigdes denna
byggnad åt människokärlekens tjänst och står
nu på andra sidan vägen som en värdig pen-
dant till den äldre syskonbyggnaden. På
hemmet för fallandesjuka vårdas för närva-
rande 43 patienter, och det beror uteslutande
på de lyckligare lottades frikostighet, om
hemmet skall kunna fortgå vidare på denna
väg.
Fröken Ida Guldbrand, Stockholms sjuk-
hems nuvarande föreståndarinna, är dotter af
filosofie doktorn, lektorn vid Skara läroverk,
sedermera prosten och kyrkoherden i Söre-
stads församling af Skara stift, Gabriel Guld-
brand, och hans maka, Tekla Amalia Brink.
Hon uppfostrades i ett gästfritt och arbet-
samt föräldrahem. Barnens undervisning öf-
vervakades hufvudsakligen af fadern, som,
själf vetenskapsman och historieforskare och
med brinnande håg för studier, sökte leda
deras håg däråt. Han var en af de få män
på sin tid, som omfattade tanken på kvin-
nans själfständiga verksamhet och inplantade
den i sina döttrars sinnen.
Efter faderns död flyttade familjen först
till Skara och sedan till Upsala i och för
sönernas studier. Några år senare upplöstes
dock det trängre familjebandet, och Ida Guld-
brands länge närda begär efter en vidsträck-
tare verksamhet tog nu ut sin rätt. Till en
början biträdde hon med undervisningen vid
Stockholms idiothem, men kallades snart att
förestå ekonomien vid Konradsbergs hospital.
I början af år 1887 antogs hon till sin
nuvarande ansvarsfulla befattning. Hon hade
under sin föregående verksamhet lyckats fästa
uppmärksamhet vid sig för sina gedigna egen-
skaper, och de år, hon hittills tillbragt på
den nya plats, dit hennes varma människo-
kärlek ställt henne, ha stadgat såväl förmän-
nens höga tankar om henne som alla de li-
dandes sanna tacksamhet, hvilka gifvits un-
der hennes vård.
Varmhjärtade svenska kvinnor skola helt
visst icke glömma, att, då tillfälle gifves,
äfven praktiskt stöda den vackra institution,
som heter Stockholms sjukhem, och som i
så hög grad gjort sig förtjänt af allt det un-
derstöd, hvaraf den kan vara i behof.
CRodellen.
V
agnen stannar, porten öppnas, festens brottning
rtalfas trappan.
3från marmorljvtta sfulbror gltber (jublöst bäfver-
fappan.
fjär är luften vartn od; mättab utaf vätluftsbofter
bliba,
©d; t)on scr en lunb i tropisf fägring prunfa vib
sin stba.
Ser — o nej, bon har eJ öga för ben praft, som
fiopen tjusar;
Hetta själfmebcetna löje, som bert röba läppen frusar,
Säger: "Hetta är min lifsluft, öbet efter gammal
uarta
©änber ljus od; fastar frisfa blommor på min jämna
bana."
Upp hon ilar till triumfer meb en fot så lätt sont
fläften.
£ift ett brofigt sagosfimmer svallar stlfessfira bräften,
©d; bemantestjärnan brinner gnistranbe på locfig
hjässa,
Hå hon spinner lift en plötslig, luftig brömsyn un-
ban bessa
Blicfar, hD<Ha tjusta följa henne på ben mjufa leben,
Utattbelagba leben, mafligt braganbe till jorbens (Eben.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
