Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 24 februari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 I DU N 18Ô3
D"c*
00
CD
CO
CD
CO
C/J
CO
ro
ro
d
c
ç
"• <<
O in
3- r ®
— 6K 1
0 >ï ’
S- » Ä
B » S
5.1 P
1 P*
c a
c
r
v
>s
a- CX
hvilket hade kommit med morgonposten. Kerstin
kände ej till utanskriften och kände sig helt
orolig.
»Hvem kan det vara ifrån?» sade hon och slet
upp kuvertet. Brefvet lydde:
»Snälla fröken Sangvin.
Jag har en så sorglig nyhet att tala om för er.
Fru Sangvin dog i förriga veckan. Hon hade inte
alls varit sjuk, utan då jag kom in på fredags
morgon, låg hon stel och kall i sängen. Ni kan
tro, att jag blef något till förskräckt. Jag skickade
efter doktor Berg, och han sade, att det var slag.
Hur skulle jag bära mig åt, stackars människa I
Inte visste jag riktigt, hvar ni fanns någonstans,
men att det var långt borta, visste jag, och så
tänkte jag, att eftersom den stackars frun ändå
var död, utan att ni sett henne, kunde jag så
gärna laga, att hon kom i jorden. Och det fick
jag ensam dragas med, för släktingar hade hon ju
inga, och hennes gamla vänner hade förstås glömt
henne. Ni skall ieke vara ledsen, för begrafnin-
gen var riktigt kristlig, och pastorn höll ett sådant
vackert tal, och så fick jag af kamrerskan Johnson
veta, att ni var på ett ställe, som hette Grästorp,
och sä skref jag för att låta er veta, hur det var,
och fråga, om ni kunde komma hem och reda
litet med hvad som är kvar, för det är naturligt-
vis ert som enda barnet.
Vänligen
Kristina Holm.*
Bokstäfverna dansade för Kerstins ögon. Mod-
ren död! Nej, det var ju inte möjligt! Och utan
att hon fått säga henne ett sista farväl, utan att
hon fått följa den älskade till grafven. Det var
ofattligt! Hon ville gråta, men kunde det ej. Icke
ett ord kom öfver hennes läppar, hon sjönk ned
i gungstolen, stirrande framför sig.
»Det är sorgliga underrättelser ni fått, fröken
Sangvin ?» sade kandidaten sakta.
Hon pekade på brefvet, som var från fru Sang-
vins hyresvärdinna. Då han läst det, sade han:
»Stackars fröken! Alldeles ensam!»
(Forts.)
Från Iduns läsekrets.
En ropandes röst i öknen.
Hvad såg jag väl här om dagen bl. a. i en tid-
ning? Jo, mitt ärade herrskap, en antydan om,
att på modevärldens himmel ett stort, svart moln
hotar att uppstiga, eller rent ut sagdt, utan alla
omsvep, att krinolinen eller klock-kjolen, som den
så oskyldigt lär benämnas, åter vill träda fram
på tiljan och omsvepa och omskapa oss alla Evas
döttrar. Hvad skall man nu säga härtill? Skola
vi öppna våra dörrar och hjärtan för denna
objudna gäst från millionstaden vid Seine, eller
skola vi ha nog kurage att för en gångs skull
säga ett bleklagdt nej till våra franska systrar?
Här är frågan, men hvar är svaret? En hemsk
aning säger mig, att det kommer att lyda: antagom!
Vi, nordens döttrar, ha ju ej i mannaminne haft
hjärta att säga nej till les chères amies i det
fagra Frankrike, Gud signe deras små söta ansik-
ten och dito påhitt! Deras valspråk och följakt-
ligen äfven vårt tycks mig vara: »variatio delec-
tat!» För att nu blott tänka på vår lilla hufvud-
knopp! Än lugg fram, än bak, än beide zusammen;
än »trulsen» uppfäst strax ofvan ögonbrynen, än
behagfullt hängande ner på halsen och än, såsom
nu, någonting midt emellan.
Ett ordspråk, som däremot ingen af det 19:de
århundradets kvinnor tycks vilja taga fasta på,
tyckes mig vara: »chacun à son gout», åtmin-
stone hvad deras yttre människas utstyrsel vid-
kommer. Eller hur, mina damer? Vågar väl nå
gon af er numera underlåta att begagna en half
meter höga vingar, rysch på kjolen, halflånga
kappor etc. etc. Ej ens våra dagars »lärda» kvin-
nor äro likgiltiga för modets vexlingar. Hvilket
skall bevisas!
För en tid sedan hade undertecknad äran sam-
manträffa med en dylik »utvald» och fick af henne
— hvad tron I, mina vänner? — jo, ett godtråd
angående min toalett! Hvad tycks? Hade förr
trott, jag skulle få en örfil. Ack nej, kvinnan för-
nekar sig aldrig, vare sig hon är modist eller pro-
fessor. Hvilket skulle bevisas!
Ursäkta mitt ärade herskap ! Jag har visst kom-
mit bort litet från utgångspunkten: det stora,
svarta molnet, klockkjolen = krinolinen. Atervän-
dom! Skola vi låta detta moln förmörka vår
fägrings sköna sol? Viljen ej I, alla kvinnor, som
i Sverige byggen, bon och vistens, samt och syn-
nerligen förena edra röster med undertecknads
och sluta ett anti-krinolinförbund? Det blefve ett
försvarsförbund så godt som något annat.
Ack, min fantasi för mig allt längre. Jag skå-
dar i andanom, såsom genom en spegel, hur nor-
dens kvinna efter första steget blir allt djärfvare
och till slut helt bryter slafveriets fjättrar och
aldrig mera lik en sviktande rö böjer sig för
modegalenskapens vind. Skola mina härliga luft-
slott ramla, frågar
En svensk kvinna.
Rättelse.
Vid införandet i senaste nummer af »Erfaren
husmoders» redogörelse hade ett litet fel blifvit
begånget, som härmed rättas. Vid beskrifningen
på den lilla kakan i söndagens matsedel står: »en
dryg sked rifven citron», men mjölet har blifvit
utelämnadt. Rätteligen bör det vara-, »en dryq
sked mjöl och litet citron.»
Innehållsförteckning.
Vendela Andersson-Sörensen ; af H. G. S. (Med potträtt.)
— En episod; dikt af Emil KUen. — Ebenezer; skiss för
Idun af Sophie Linge. (Slut från föreg. n:r.) — Societetsskval-
ler ; en betraktelse fiån ett smästadsfönster. För Idun af J.
jp—iffi. — Hundraäringen, fröken Charlotta Wilhelmina Fiir-
stenhoff. (Med porträtt.) — Folkköken i hufvudstaden ; hämt-
ning af matportioner ; af K. L. — En reformfråga för dagen;
af En hattaftagare — Ur notisboken. — Teater och musik.
— En lärarinnas roman ; en svensk kulturbild, tecknad pä
verklighetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.)
Från Iduns läsekrets. — Tidsfördrif.
TT
GR
*53
c/5
<
CL
CD
%
B
3 CL
<2. cd
3
ca QJ
r+ *rt
o: cn
-a
P r-L
_ <n
£
30
CD
ca
CD
ca
C/J
ca
a
»-+■
a
ro
ro
rföreterf.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Mitt första i kristall du skådar,
Dotarie dig mitt andra ger.
Utaf mitt tredje snor man trådar.
Mitt hela — intet skratt! jag ber, —
är ett af modets mästerverk,
som än ej glömts, det noga märk!
Geometrisk mosaikuppg.
£3
CO
CO
Bilda en kvadrat af dessa fyra fig.
Ifyllningsgåta.
Milan.
Förvandlingsgåta.
1) Fras-nejd-golf : sjö i Sverige. 2)
Somna-i-rot: en vetenskap. 3) Sug-
graf-best : en badort. 4) Pers-Bie-kok :
en titel. 5) Räf-sudd-van : ett adjek-
tiv. 6) Phal-pund : ett djur. 7) Ang-
fure : ett adverb. 8) Län-tralt-hot : ett
vattenfall. 9) Gom-len-hel : en stad i
Sverige. 10) Hind-gaf-lan : mindre, ve-
tenskapligt arbete.
Begynnelsebokstäiverna bilda latin-
ska namnet på en blomma.
Milan.
Stafvelsearitmogryf.
De 24 tomma rutorna i nedanstå-
ende kvadrat skola ifyllas hvar och
en med en bokstaf sålunda, att de 6
vågräta raderna utgöra bekanta ord.
Orden, men i annan ordningsföljd, be-
teckna : ett djur, ett mått, flod i Frank-
rike, en stad i Spanien, stat i Grek-
land, ett fångstmedel,
Ofvanstående siffror beteckna staf-
velser, hvilka skola sammanställas till
ord :
1. 1: En bekant roman.
1. 2: En flod i Sydamerika.
3. 1 : En flod i Ryssland.
3. 4: Spansk provins.
1. 2. 3. 4: Ett berömdt namn.
Matematiska uppgifter.
I.
88 88 88 88 88 88
88 63 63 63 6b 88
88 63 39 39 63 88
88 63 39 39 63 88
88 63 63 63 63 88
88 88 88 88 88 88
Af de 36 talen i vidstående figur
skola 11 strykas, så att summan af de
25 återstående talen utgör 1877.
Hvartdera af talen 39—63—88 skall
strykas minst en gång och måste bli
kvarstående minst en gång. Hur mån-
ga gånger skall då talet 39, hur mån-
ga talet 63 och hur många talet 88
strykas ?
II.
En dam hade två ringar af olika
utseende. Hon brukade alltid bära
dem båda två, dock aldrig på samma
finger och aldrig någon på tummen.
På huru många olika sätt kunde hon
placera ringarna?
Geografisk gåta.
Hopställ 8 geografiska benämningar
så, att öfversta och sista raden bilda
namn på en svensk stad och begyn-
nelse- och slutbokstäfverna på en dito.
De 8 orden beteckna, dock ej i ord-
ningsföljd :
en flod i Sydamerika,
en » i Nordamerika,
en » i Tyskland,
en stad i Ryssland,
en » i Sverige,
en stad i Sverige,
ett bekant sund,
en järnvägsstation i Sverige.
En gammal vän af Idun.
Punktgåta.
Sök 13 ord och insätt dem i de
uppifrån och nedåt gående rutraderna
så, att en bokstaf kommer i hvarje
ruta. De tretton orden äro: 1) En stad
i Finland. 2) En ö i Atlantiska ocea-
nen. 3) En flod i Frankrike. 4) Halfö i
norra Europa. 5) En af Roms triumvi-
rer. 6) Ett slags stenart. 7) En kardinal
i Frankrike. 8) Ett berglaDd i Sahara.
9) En president i Nordamerika. 10) En
stad i Finland. 11) Namn på en blom-
ma. 12) En stad i Preussen. 13) Ett
land i Europa.
Äro orden funna, bilda de bokstäfver,
som komma i de med punkter utmärkta
fälten i ofvanstående figur, namnet på
en hjältekonung.
Lösningar.
Logogryfen: Lärttsskjorta ; ask, tass, skä-
ra, saf, tossa, fläta, slask, käft, »katt», tofs,
kort, kart, koj, ark, tjära (kol), skrof, torrt,
kalf, kalott, kjolar, räka, stork, tok, os,
rot, kofta, so, skot, krafs, kosa, ära, tro,
skjorta, färla, torsk (kolja), kar, arf, far (stoft),
falk, jarl, tolft, salt, klot, ko, ass, lo, skäl,
sot, slarf, lots, fora, stäf, ro, fars, fot, skrot,
tolk, kolf, larf, fals, falsk, karl, lära, kost,
fä, fart, flor, staf, gäst, alt, ärr, alf, träta,
rost, skoj, jäf, älta, fras, lärka, kraft, frakt,
kors, ros, saft, skratt, rätt, kraf, sol, sjal,
last, koja, skott, fjät, klo, sko, kräfta, ras,
ärter, fläsk, Lotta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
