Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 3 mars 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I D ü N 69
Detta och mera i samma stil är den
»fashionabla» konversationens hufvudmoment!
En ung dam comme il faut har icke lof
att inlåta sig på mera gedigna samtalsämnen,
äfven om hon själf hade lust. Hon skulle
då kallas för »emanciperad», ett ord som
användes både i tid och otid, och som ännu
alltid har en dålig klang i öronen på stilla-
ståendets förkämpar. Och fruar och äldre
damer i allmänhet komme att högljudt be
skärma sig öfver, »hur försigkommeu ungdo-
men är nu för tiden.»
Nej, en ung kvinna är alldeles »för säker»,
om hon vågar intressera sig för saker, som
röra mänsklighetens, nationens eller ens det
lokala samhällets väl och ve. Och medlem-
mar af »de konserverande elementen» fram-
kasta med faderlig ton : »Detta tillhör icke
kvinnans verksamhetsområde, hennes arbets-
fält är hemmet.»
Det senare är sant, men ej det förra, ty
det ena utesluter icke det andra. Nord-
amerikas Förenta Stater, hvarest man i ut-
veckling och framåtskridande har ett stort
försteg framför det antika Europa, lämnar
oss lysande bevis härpå. Ingenstädes är hem-
met mera mönstergildt än där, på samma
gång som i intet annat land kvinnan är dju-
pare anlagd och äger mera allmänbildning
än där. Det skulle föra mig för långt att
här söka utveckla, hvilken oerhörd skada vi
åstadkomma därigenom, att vi vägra dem,
som skola bli eller äro mödrar åt det kom-
mande släktet, att deltaga i lösningen af lif-
vets allvarliga spörsmål. De bli ytliga, de-
ras tankar vänja sig att dröja endast vid
triviala ämnen, de bli dåliga uppfostrarinnor
åt sina barn; dessa äro några få i stort
sedda af de ödesdigra följderna.
Det är helt naturligt, att, där tillfällen att
utbilda intelligens och omdömesförmåga sak-
nas, där förekommer heller ingen utbildning.
Ty det är just ur tankeutbyte på det ena
eller det andra sättet människorna emellan,
som grundsatser och åsikter uppväxa och ut-
vecklas. Men den unga damen får icke di-
skutera, ännu mindre disputera och allra
minst i skrift framställa sina tankar. »Blå-
strumpa» är det enfaldiga slagord, som för-
domsfullheten begagnar för att uttrycka sitt
misshag med en kvinnlig författare. »Kvin-
nan tige i församlingen,» citerar man. Detta
uttalande är liksom så mycket annat i vår
religiösa urkund lämpadt efter den relativt
låga moraliska ståndpunkt, på hvilken vi be-
funno oss för snart 2000 år sedan. Helt
säkert ligger äfven i denna fördom förkla-
ringsgrunden till kvinnans jämförelsevis ringa
deltagande i mänsklighetens utvecklingsarbete
i högre mening.
Nu frågas: med hvad rätt behandla vi
våra damer på detta sätt?! Inte är det ar-
tigt åtminstone. Huru länge skall då kvin-
nan fortfara att vara något, som mannen
betraktar endast som en vacker leksak eller
en varelse, hvilken är honom till hela sitt
väsen underlägsen? Jo, lika länge som en
dum fördom hindrar henne att offentligen an-
vända sitt förnuft, eller, med andra ord, för-
nekar, att allmänbildning och sann kvinnlig-
het äro förenliga. Tills denna fördom upp-
hört, skall också det sällskapliga umgänget
de båda könen emellan kännetecknas af den-
na oerhört fadda, intetsägande konversation,
efter hvilken hvarje tänkande människa ovill-
korligen måste anställa följande betraktelse:
O, huru mycket nonsens har man icke nu
presterat ! Julius.
En bok för dagen.
S
vårt land, enkannerligen hutvudstaden, har
sedan ett par år arbetats för införande af
en hushållslära i skolornas högre flickklas
ser i samband med så kalladt skolkök. Det för-
sta skolköket öppnades i Stockholm 1889.
En af de personer, som isynnerhet för folksko-
lorna mest arbetat i detta afseende, ärlärarinnan vid
Klara folkskola, fru Sofi Nilsson. Med ledning af
generaldirektör Alméns tabell: »Våra vanligaste
näringsämnens sammansättning, näringsvärde, pris
och billighet» m. fl. arbeten i samma ämne upp-
gjorde hon en samling matsedlar, hvilka förenade
prisbillighet med en sådan sammansättning af
rätterna, att kroppens behof af näring blef tillgo-
sedt. Därjämte tillkommo åtskilliga anteckningar,
innehållande allmänna anvisningar och råd för
skötandet af ett hushåll. Dessa matsedlar och
anteckningar ha i dagarne utkommit från trycket
i form af en liten bok med titel: »Hushållskolans
första grunder för skola och hem.» Det är denna
bok jag här ofvan kallat en bok för dagen.
Hushållsläran som undervisningsämne i våra
flickskolor är ett önskemål, som från många håll
blifvit framstäldt och äfven i många af Europas
länder till allmän tillfredsställelse praktiserats,
men ännu torde i synnerhet hos oss finnas åt-
skilliga svårigheter att därvidlag öfvervinna.
Ser man bort ifrån den misstänksamhet, som
vanligen möter allt nytt och ibland är berättigad,
finns dock alltid i detta fall motstånd att besegra.
Skolan har så många ämnen förut, huru skall an-
talet lärotimmar räcka till, frågar man. Skall då
icke hemmet göra något för individernas uppfost-
ran, skall skolan tillskansa sig allt, är en annan
fråga, som ofta upprepas.
De, som framställa det sista spörsmålet, betänka
icke i sin, jag höll på att säga afundsjuka, att det
vore en oberäknelig vinst, om afståndet mellan
skola och hem kunde förminskas, ja, alldeles för-
svinna. Skolan är ju till för att hjälpa hemmet,
och de två borde ju sammansmälta med hvaran-
dra: hemmat borde ju vara en skola och skolan
ett hem. Nu är det så, att dessa två stå som
hvarandras antipoder, betraktande hvarandra med
misstänksamma ögon. Orsaken härtill är lätt
funnen. Vårt svenska skolväsen framkom ju ej
ur allmänhetens önskan, utan som ett påbud från
högre ort, som man måste lyda.
Nu finnas visserligen många hem, som äro
kompetenta att utan skolans hjälp uppfostra sina
barn, men ännu flere torde finnas, som af en el-
ler annan anledning sakna denna kompetens, och
därför böra vi vara tacksamma för den hjälp
skolan kan lämna. Och kanske icke minst i
hushållslära torde ett skolans ingripande få anses
vara af behofvet påkålladt. I synnerhet i en tid
af arbetsbrist och ringa tillgångar, då det gäller
att få det lilla att räcka till och ändå vara njut-
bart. Vårt svenska folk påstås ju vilja lefva öfver
sina tillgångar, och för att aftvå den beskyllningen,
om ej för annat, så är af nöden att våra barn lära
sig »hushålla», lära sig att »rätta mun efter mat-
säcken.»
Fru Nilssons bok med sina beräkningar, sina
förståndiga och praktiska vinkar om ett och annat
är i detta afseende en ypperlig hjälpreda, som
förtjänar en vidsträckt användning.
Att hushållsläran är af oberäknelig vikt för
hemmens lycka och trefnad torde ingen vilja be-
strida. Att familjens manliga medlemmar till-
bringa sin lediga tid på förlustelseställen och re-
stauranter är nog icke uteslutande deras fel. Mån-
gen gång torde hemmets kvinnliga personal, sär-
skildt husmodern, vara indirekt orsak därtill. Man
säger ju, att mannens kärlek går öfver middags-
bordet. Särskildt i städerna voro det ju då ett
önskemål, att kvinnorna uppfostrades så, att deras
hem ägde tillräcklig dragningskraft att kunna täfla
med restauranterna och vinna priset. Det vore i
mitt tycke en sport, säkerligen af större social och
ekonomisk betydelse än att kunna åka bicycle.
Att lära oss, äfven med jämförelsevis små till-
gångar, laga välsmakande och närande mat är
också den nämnda bokens hufvudsyfte. Beräk-
ningarna äro gjorda för en familj, bestående af 4
vuxna personer eller 2 vuxna och fyra barn och
med en årlig inkomst af 900 kronor. Det gäller
då att spara och att få så mycket näringsvärde
som möjligt för denna summa. Hyra, ved, lyse,
kläder o. s. v. beräknas till 372, 508 kronor få
disponeras till mat, och 20 afsättas för en kom-
mande oviss framtid. Med de följande matsed-
larne bevisar förf., att denna ringa penning, 1,40
om dagen, kan räcka till. Så här ser en matse-
del ut:
Maträtter- Använda mängder Pris
Näringsämnen i gr.
nas namn födoämnen öre Agg-
hvita Fett
jioiny-
drater
6 hg. kött 45 100 50 _
Kött-
50 gr. »stötbröd» 3 5 2 37
1 ägg 5 5 5 —
bullar 2 dl. mjölk 1 7 1 10
med 25 gr. flott 3 — 25 —
potatis 1,5 1. potatis 8 19 2 195
1 hg. torkad frukt 9 2 — 50
Appel-
1 » risgryn
1 » sirap
3
4
7
1
1 77
75
soppa 25 gr. potatismjöl 1 — — 21
6 hg. rågbröd 11 46 6 288
salt 1 2
peppar /
Summa 95 192 92 753
För 1 vuxen pers 23,7 48 23 188
Frågan om huru hushållsläran skall få plats på
skolornas schema tyckes fru N. hafva löst på ett
lyckligt sätt. .1 förordet heter det: »1 ett par af
hufvudstadens folkskolor har under de senare åren
i samband med hälsoläran meddelats undervisning
i hushållets skötande.» Hushållsläran blir däri-
genom icke ett nytt läroämne, som behöfver sär-
skild plats på schemat, och hvarje välordnad folk-
skola bör utan vidare kunna införa detsamma.
Klart är, att då behöfves en lärobok, som genom
sammanträngd och lättfattlig framställning möjlig-
gör ämnets inhämtande på den begränsade tiden
och tillika är så billig, att dess anskaffande ej
verkar afskräckande. Fru Nilssons bok tyckes
äfven i dessa afseenden uppfylla rätt höga ford-
ringar. Af bokens 48 sidor utgöra de 16 första
den egentliga hushållsläran, de följande 32 sidorna
äro att anse som en uppslagsbok. Framställnin
gen är enkel, lättfattlig och öfvertygande och pri-
set endast 25 öre, hvilket i förhållande till bokens
innehåll och det arbete, dess tillkomst förorsakat,
måste anses mycket billigt.
En sak hade möjligen gjort boken ännu mera
användbar, om där nämligen funnits ett enkelt
och praktiskt förslag till bokföring för hushållet.
Emellertid tyckes boken, som den är, böra blifva
till stort gagn i både hemmet och skolan.
Arbetets förläggare är den ansedda firman C.
E. Fritze’s k. hofbokhandel.
Belzasar.
I telefon från Mars.
3! Idun häromda’n jag läste
Förtjust, hur det går till på Mars,
Min gubbe indignerad fräste,
Det stötte på patrull bevars.
Men jag låg hela natten vaken,
Den tanken gaf mig ingen ro,
Hur skulle man få ljus i saken,
Då dit ej leder någon bro ’/
Men snillet intet hinder stäcker,
Jag funnit upp en telefon,
Som ifrån Mars till jorden räcker,
Med. liten ■‘anha.lt* uppåt mån’ !
Så snart jag ej har annul göra,
Gunås — det räcker till man vet —
Så lyssnar jag med lur för öra
Till nytt ifrån en ann’ planet.
Här om vårt *prat* jämt männen bräka,
Och vi få finna oss däri,
Men lika lifvade att språka
Å’ fruarna på Mars som vi.
Där kvinnan tagit hand om staten,
Som är ett hushåll ju i stort,
Hon hinner ändå laga maten,
Ty där går allt så. lätt och. fort.
Och männen våga, aldrig kinka,
Men ta’ så tacksamt, hvad de få,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
