Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 17 mars 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 I DU N 1893
nen. Det var jag, som höll den. Förunderligt
nog var salen full af främmande åhörare. Magister
Fors stod på katedern. Han skakade så, att glas-
ögonen föllo i golfvet. Man såg på honom. Då
hörde jag någon af de främmande hviska: »De
där herrarne vid fönstret äro visst hitskickade af
landskamrern för att spionera.» En af eleverna
trängde sig fram för att få ett glas vatten åt ma-
gistern. Karaffinen stod bakom herrarne. »Var
god och gif mig ett glas vatten,» bad hon, »ma-
gistern är sjuk.» »Sjuk,» hånlog en, »säg full.»
Och så gingo de sin väg. Efter lektionens slut
måste magister Fors skjutsas hem i vagn.
»Nästa morgon klockan sju var han åter i ka
tedern. Litet efter kom landskamrern in. Han
gick fram till honom. »Jag förklarar magister
Fors afsatt från sin befattning,» sade han hög-
tidligt. »Herr Hansson kan sköta platsen, till
dess vi hinna få en annan förste lärare. För i
dag få ni lof.» Magister Fors bad att få vfeta
hvarför, men fick intet svar. Men då landskam-
rern gått, blef det ett tumult. »Det är en him-
melskriande orättvisa!» skrek jag, och många in-
stämde. Och en äldre elev, Emelie Lund, som
hade varit guvernant, steg upp och sade:» Flickor,
skola vi tåla, att vår lärare så här behandlas för
en skvallersjuk frus skull. Nej, vi skola ej tåla
det; vi vilja ej ha någon annan lärare.»
»Morgonen därpå kom en af folkskollärarne i
staden, vid namn Karlsson, och sade, att han fått
förordnande som förste lärare. Då bröt det löst
igen, och han gick i vredesmod. Men då började
vi sansa oss. Vi kunde ju ingenting göra,
och herr Karlsson kom tillbaka med landskam
rem och han sade, att de som ej ville begagna
seminariets undervisning, kunde ju gå till magi
ster Fors. Halfva antalet af eleverna gick, däri-
bland jag. Vi höllo ut i två dagar, men så måste
vi tillbaka. Hvad vi därunder erforo, vill jag inte
tala om. Vet ni, han var sjuk, stackarn, så sjuk,
och därför söp han verkligen, och det till och med
så att han dog någon tid därefter. Vi sörjde ho-
nom ändå, ja, jag följde honom gråtande till
grafven. Han var ändå mitt första svärmeri.
»Ja, ser ni, så gick det till den tiden. Det är
många år sedan dess. Nu har man slitit och
knogat i nära tjugufem år. Och hvad har man?
Inte mer än man får komma på fattighuset, när
man är utsliten ! Det är så man kan gråta åt
det.»
Hon började verkligen snyfta och fortsatte med
att beskärma sig öfver sin olycka. ° Hon hade
varit skapad till något bättre! Hå hå ja ja!
Men när hon väl lagt sig, somnade hon genast
ifrån alla sina bekymmer och snarkade så, att
Kerstin knappt fick en blund i ögonen på hela
natten.
SJUNDE KAPITLET.
Kerstin trifdes icke längre i sin födelsestad.
Alla ungdomens glada minnen voro som försvunna,
och hon erinrade sig endast de båda sista sorg-
liga åren efter faderns död. Hon kände det tomt
omkring sig. Bäst var det, när hon hade sina
flickor omkring sig i skolan. Då kunde hon un-
derstundom känna sig lugn och glad, helst när
de voro snälla och uppmärksamma. Och det voro
de för det mesta, ty Kerstin hade gjort sig af-
hållen af barnen genom sitt blida, allvarliga väsen.
Dagarne gingo utan egentlig omväxling. De
enda afbrott i enformigheten voro, då Kerstin
fick bref från Axel. Han skref icke så synnerligen
ofta — han var så upptagen af sina studier —
men när hans bref kommo. andades de den upp-
riktigaste hängifvenhet. Då kände Kerstin sig
lycklig. Hon kunde sluta ögonen och mana fram
sin älskades ståtliga bild för sin inre blick. Ja,
hon skulle nog vänta på honom, vore det än al-
drig så många år! Hon skulle arbeta ocb spara
till den tiden kom hon finge äga honom helt och
hållet. Med denna uppgift skulle väntans år sä-
kert gå fortare. Han hade på våren tagit »teolo-
gico-filen» och skulle på sommaren bort som in-
formator till en brukspatron i Vestmanland. Men
fick han råd, skulle han göra en omväg från
Upsala och hälsa på sin lilla Kerstin. Hur inner-
ligt gladde hon sig ej däråt.
Skolan slutade första dagarne i juni, och efter
den högtidliga afslutningsakten i kyrkan gick
Kerstin hem till sitt lilla tysta hem, som hon
fann mera ensamt än eljes. Hon hade beslutit
att stanna i staden öfver sommaren för att gifva
privatlektioner — hvart skulle hon för öfrigt taga
vägen? Hon hade fått behålla vikariatet äfven
för höstterminen. Så skulle det ock i augusti
månad blifva s. k. stiftsmöte i staden, och Kerstin
ville gärna deltaga i detsamma. Hon lyckades få
läsa de vanliga skolämnena med några barn i
flickskolans lägre klasser, hvilket gaf henne ett
par, tre timmars sysselsättning om dagen.
Sommaren var het och kvalmig i den lilla sta-
den. De knaggliga stenarne brände under fotterna,
och den trädplanterade promenadplatsen gaf blott
föga skugga. Men så kom »fruntimmersveckan»,
och enligt sin vana öppnade himlen då sina sluss-
portar. Ett undantag gjorde »Kristina», Kerstins
namnsdag. Då hon vaknade på morgonen, log
himlen åter klar och blå, hon öppnade fönstret
för att släppa in den af regnet uppfriskade luften.
Då klang plötsligt nere från gatan en sång af
friska barnaröster:
»O, hvad världen dock är skön.
klädd i sommardräkten!»
ljöd det unisont. Kerstin förstod, att det var
henne de gällde, att hennes flickor från klassen
velat på detta sätt hedra henne på namnsdagen.
Då de slutat, visade sig Kerstin i fönstret och
tackade dem för »serenaden». Och upp stormade
flickorna för att gratulera sin fröken. De voro
så lyckliga öfver att få gifva henne sina små
gåfvor af kakor, blommor, kort, fikonlådor, eau de
cologne m. m. och då Kerstin med tårar i ögonen
tackade dem, höjde en oppnäst liten tös ett »lefve
vår fröken på Kristinadagen!» Och så hurrade
de alla tre gånger.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Amelina Sterky ; af Mathilda Langlet. (Med porträtt.) —
Häxan ; poem af Ernst Högman. — Ett ord i sinom tid ; af
Avg. — Glasbiten i ögat ; en hvardagsbild ur lifvet, för Idun
af E. N. — I »hushållspenningfrågan» ; af Hilda —gren. —
Konstnärskap i silke. — Några ord om vår »Giftermälsbalk»
för Idun af Kala Dalström. (Forts.) — Ur notisboken. —
Teater och musik. — En lärarinnas roman ; en svensk kultur-
bild, tecknad pä verklighetens grund för Idun af Algot Sand-
berg. (Forts.) — Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
äMrorara
Logogryf.
En liten fé jag vet. På lätta vingar
så fin och späd hon tråder luftig dans.
Hör hennes lätta sus, där gladt hon
svingar
om sommardagen uti solens glans.
Men ack! hur flyktigt hennes lif, hur
kort !
Det varar blott, så länge dagen prålar;
■när afton svalkas, hennes lif flyr bort;
hon lefver och hon dör i solens strålar.
Hur många sångmör uti gudars sal?
Af runor här du ser ett lika tal.
Det yra nöje, hvarom flickan drömmer.
Den ljusa syster åt den mörka natt.
Hvad för de små så månget under
gömmer.
Hvad vårdslös jungfru ofta nog gör
spratt.
Ett rum jag vet, som bondens skatter
hyser ;
ett nyttigt redskap för hans åkerjord.
Hvad guldet äger, som så fagert lyser.
Ett vattendjur, som tumlar om i nord.
Ett farligt vapen, som Kan smärtsamt
sticka,
och vet du namnet på min hulda flicka?
Ett blodigt skådespel, där eld ses brin-
na.
En omtyckt tummelplats för yra barn.
Hvad säkert finnes uti mjölnarns kvarn,
och hvad helt säkert vi på vägen finna.
Ett trefligt färdedon, som lustigt glider.
Hvad skytten må, då skottet nyss har
smäilt.
Ett vanligt vapen i förgångna tider,
och hvad en flitig pilt ses göra snällt.
Hvad fjärilns vinge ses i solens strålar.
En stadga, som till efterlefnad satts,
och säg, hvad piskan ger åt trötta
fålar,
och för familjen säg en samlingsplats.
Jag vet en plats, där fagra drömmar
hägra,
och hvad den är, som svar ej lär mig
vägra.
Jag vet ett mått, ej ofta brukadt mera.
En kunglig rättighet i Sveriges land.
En fisk, som man plär ofta nog ser-
vera.
Hvad ondsint pilt behöfver få ibland.
En liten ö i Bältets salta vågor.
Osynlig sak, som allting synligt gör.
Behöfligt redskap — står ditt hus i
lågor,
och har du skulder — hvad du skul-
den bör.
Jag vet ett träd, hvars kvist är seg
att bryta,
och hvad vi äga, som bör älskas mest.
Jag sett en fågel nppå vattnets yta.
Hvad understundom jag sett ryttarns
häst.
Hvad har väl gumman, där hon flitigt
spinner?
Hvad har min gåta, då jag mer ej
hinner ?
P. L.
Kvadratgåta.
l
2
3
4
1) Bike i Indien, 2) flicknamn, 3)
/ t t t t
t t
t t t t
t t t t t t
t t
t t t t t t
t t t 111 + t
t t
t t +
111 t t
t t t t t
t t t
t t t t t
12 3 4
och 4) romerska gudar. De med siff-
rorna 1—4 betecknade raderna gifva
samma ord.
Triangelgåta.
2
14 3
Siffrorna omkring donna triangel
skola ersättas med bokstäfver, så att
raden 1—4—2 betecknar namnet på en
fisk, raden 3—4—1 benämning på ett
rum, raden 3—4—2 namnet på ett
verktyg. Coriolana.
Homonym.
ordna så, att såväl de vågräta raderna
som den lodräta hvardera gifva ett
flicknamn.
Rebus.
Apostroferna beteckna det antal bok-
stäfver, som skall borttagas från det
ord, som betecknas af figuren.
Lösningar.
Akrostikon: Edla, Lima, Idka, Sila, Alun,
Basa, Elba, Tårtor — Elisabet.
Charaderna: I. Gifmild. II. Benjamin.
Gåtan: Anseende.
Räknegåtorna: I. Den 25 augusti 1744;.
Herder.
Har din lott på jorden blifvit
––- här igenom lifvet vandra,
tröst dig har dock ofta gifvit
––-, som dig visats utaf andra.
Bokstafsgåta.
A
A
[ E E Pl
I
I
>§1M 1 N N NiEi>
S
T
Bokstäfverna i denna figur äro att
32 38 44 i 14 20 26
40 46 3 9 15
O
O
OJ
34
48 5 11 17 23 29 42
7 13 19 25 31 37 43
8 21 27 33 39 45 2
16 22 35 41 47 4 10
24 30 36 49 6 12 18
175 175 175 175 175 176 175
Förvandlingsgåtan: 1) Galeotto. 2) Ulriks-
dal. 3) Strömstad. 4) Tannhäuser. 5) Astu-
rien. 6) Folgefonden. 7) Fristad. 8) Robert.
9) Erivan. 10) Dufva. 11) Rankhyttan. 12>
Igelkott. 13) Konsvinger. 14) Södermann.
15) Othello. 16) Nederländerna – Gustaf
Fredrikson.
Geografiska korset: Antwerpen, Rosenborg,
Cherbourg.
Ifyllningsgåtan: Löfkoj, Surgut, Calais, An-
gara, brutto, Wallin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
