Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 31 mars 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 I DU N 1893
Förebilden till denna valkyrjornas ställning
i Valhall har man utan tvifvel att söka i den
tjänst, som alla härtagna kvinnor i allmänhet
måste göra vid de nordiska furstehofven.
I den andra sången från det tionde århun-
dradet, i det berömda, präktiga Håkonsmål,
se vi valkyrjorna ute på själfva slagfältet.
Dikten är skrifven öfver den norske kungen
Håkon den gode, sedan han år 961 stupat i
striden emot sina brorsöner, konung Erik Blodyx
söner, på ön Stord vid Norges västkust.
En dag, berättar dikten, lyster det Odin att
upptaga hland sitt följe »en kung af Yngves
ätt» ; och han sänder därför ut två af sina val-
kyrjor, Gandul och Skagul, för att hämta en
sådan konung till Valhall.
Vi se dem sväfva öfver slagfältet, där stri-
den mellan kung Håkon och Erikssönernas
härar som häst rasar. De glädjas, när de se, hur
ur kungens hand
i kärnpakläder
svärdet bet
som svängdt i vatten;
huru
svärden trå
med tunga fotter
djupt i sköldar,
i nordmannahjässor;
huru
konungar färga
med kämpars blod
blanka sköldborgar.
Och deras tankfulla anleten ljusna, när de
höra, huru
pansar rassla,
sköldar rämna
och pilar susa
i kämpapannor.
Till sist slutar striden. Kung Håkon har
fallit och ligger där på valplatsen, omgifven
af fällda kungar och jarlar, som vänta att
hämtas af Odios mör till Valhall. Det heter ;
Där slumrade kungar
med blottade slagsvärd,
med skurna sköldar
och skjutna brynjor;
än var den här
ej glad, som hade
till gudars hem att gånga.
De båda valkyrjorna, som från sin plats
öfver stridstumultet rådt för att Håkon fallit
och hans fiender flytt, häjda nu sina hästar
och hålla dem inne öfver den slumrande Håkon.
Stödd emot spjutskaft,
sade Gandul:
»Godt varder gudars följe,
när hem de hafva
Håkon med många
kämpar till bords bjudit.»
Håkon där hörde,
huru de talte,
de härliga mör å hästrygg.
Tankfulla de syntes,
de sutto i hjälmar
med skinande sköldar för sig.
Och konung Håkon riktar då till den ena
mön den förebrående frågan :
>Skagul, hvi styrde du
striden så?
Värda vi voro
vård af gudar.»
Skagul gifver till svar — där hon sitter
uppe på sin stilla springare — att full rätt-
visa skett kungen, enär han stupat segrande:
»Vi det vållade,
att du valplatsen behöll
och fienderna dina
flyktade hän!»
»Bida vi nu skola
— kvad den höga Skagul —
till gudars gröna hem
Odin att förkunna,
det en konung kommer
till den mäktiges möte.»
Valkyrjorna sväfva ned, lyfta den fallne
kungen upp på hästmanken; och så susar det
af upp mot Valhall, där Odin snart hör dem
närma sig; hvarför han befaller skaldernas
sidskäggige gud att stå upp, gå fursten i möte
och hälsa honom välkommen.
Sedan skildras det glada och goda motta-
gande, som den af valkyrjorna framförde ko-
nungen röner i heden himmel. —
Liknande uppgifter om valkyrjorna finnas i
det kväde, som en skald ifrån det tolfte år-
hundradet lägger i deu bekante vikingahöfdin-
gen Ragnar Lodbroks mun, där denne sjunger
nere i ormagropen den sista strofen af sin
dödssång :
Gärna vill jag lifvet lykta;
diser bjuda mig ett hem;
mig att hämta upp till Valhalls
salar Odin sände dem.
Glad jag dricka skall bland gudar
öl, som räcks af högrest mö.
Lidna äro lifvets stunder;
leende jag vet att dö. —
Men de väna valkyrjorna tänktes ej blott
som Odins tjänstemör eller sändebud; de hörde
äfven till hans ständiga följe, liksom hans båda
korpar.
Detta vet man af de strofer, som ännu fin-
nas kvar af en dikt från slutet af 900-talet;
hvilken tillkommit under synnerligen intres-
santa förhållanden och har till författare den
fornisländske skalden Ulf Ugeson.
Omkring år 985 höll den praktälskande is-
ländske höfdingen Olof Höskuldsson ett stor-
artadt gästabud, hvarmed han invigde en ny-
uppförd manbyggnad å sin gård Hjardarholt.
En så ståtlig byggnad hade man ditintills
icke sett på Island. Panelningarna, takbjäl-
karne och taket voro prydda med bilder, om
hvilka det säges, att de voro så vackra, att
man tyckte salen se mycket präktigare ut, när
tak och väggar ej voro behängda med bonader.
För att hugfästa tilldragelsen och roa värdfol-
ket och gästerna, framsade den inbjudne skal-
den Ulf ett kväde, hvari han skildrade den
nya salens utseende och särskildt beskref dess
bildverk, som framställde åtskilliga mytologi-
ska tilldragelser. Af de bevarade diktfrag-
menten framgår det, att bildverkets mästare
bland annat framställt på en af väggarne det
långa liktåg af sörjande gudar och gudinnor,
som ledsagade den döde Balder till det skepp,
hvarpå han skulle brännas. Och i detta tåg
synes också Odin själf, kringfladdad af korpar
och valkyrjor. Skalden säger:
där såg jag rida vise Odiu ock,
följd af valkyrjor och svarta korpars flock.
(Forts. o. slut i nästa n r.)
Befängda historier om Iduns
Chicagotäfling
utkolporteras här och hvar genom landsorts-
pressen och blifva nog tyvärr på många håll
trodda, trots våra egna tillkännagifvanden. Se-
nast har en fantasirik korrespondent låtit ut-
sprida den osannfärdiga uppgiften, att Iduns
prisdomare icke skulle hinna bli färdiga med
sitt värf på sex månaders tid, och att så-
ledes ej skulle kunna bli tal om någon Chica-
goresa. Vi tillråda på det bestämdaste våra
läsarinnor att ej fästa något afseende vid andra
uppgifter rörande denna sak än dem, som vi
själfva i Idun lämna, och upprepa till ytter-
mera visso, hvad vi förut betonat :
att prisnämndens granskningsarbete oafbrutet
och med största möjliga skyndsamhet fortgår;
samt att vi ha bästa hopp att inom någon
af de närmaste veckorna kunna offentliggöra
resultatet.
Den 30 mars 1893.
Red. af Idun.
»Det är hälsosamt.»
S
ender denna titel har helt nyligen utgifvits ett
litet tyskt arbete af Alfons vom Bhein, som
innehåller en sammanställning af viktiga lefnadsreg-
ler, hvilka synas vara väl betänkta och aflattade
samt värda att behjärtas. Författaren har gruppe-
rat sina lärdomar i fem afdelningar: Näringen —
Klädedräkten — Bostaden — Vanorna — Arbetet —
Kroppens vård. Vi skola gifva våra läsarinnor in af
denna praktiska lelnadsvishet i dosis af ett kapitel
åt gången och begynna då i dag med
Näringen.
Det är hälsosamt att förtära så blandad föda som
möjligt, d. v. s. hvarken uteslutande vegetabi-
lisk eller uteslutande köttmat. Bäst är bland-
ningen, om näringsmedel ur växtriket få vara
öfvervägande i vår dagliga diet.
Det är hälsosamt att ordentligt tugga födan. Magens
arbete blir därigenom väsentligt underlättadt,
då den föda, som blir grundligt söndertuggad,
ordentligt kan genomfuktas af den för smältnin-
gen viktiga saliven.
Det är hälsosamt att icke dricka under måltiden
eller åtminstone blott helt litet. Man bör hellre
dricka före eller ett par timmar efter. Genom
mycket drickande under måltiden blir magsaf-
ten starkt utspädd och matsmältningen försvåras.
Det är hälsosamt att hålla måtta i mat och dryck.
Det är hälsosamt att upphöra med ätandet, medan
det ännu smakar som bäst. Magen har då, en-
ligt hvad erfarenheten lär, fått lagom och kan
bekvämt tillgodogöra sig den inmundigade kvan-
titeten.
Det är hälsosamt atf efter måltiden hvila en half
eller — om man så hafva kan — en hel timme.
Den öfriga kroppen behöfver ro, om magen or-
dentligt skall kunna utföra sitt smällningsarbete.
Eller med andra ord; det blod, som under mat-
smältningsakten rikligare tillföres magen och
larmarne, måste nödvändigt tagas från öfriga
delar af kroppen. Anstränger sig då människan
kroppsligen eller andligen, d. v. s. förbrukar
hon sitt blod för sin hjärnas eller sina musk
lers arbete, så kan själfklart icke matsmältnings-
processen ostördt försiggå.
Det är hälsosamt att efter måltiden äta frukt. Den
höjer betydligt matsmältningen. Kedan de gamla
romarne afslutade sina måltider med ett äpple.
Det är hälsosamt att mellan hvarje måltid göra ett
uppehåll på 3—4 timmar. Magen vill ock hafva
sin hvila.
Det är hälsosamt att inta sin aftonmåltid i tid, helst
2—3 timmar, innan man går till sängs. Sent
aftonmål skadar nattron.
Det är hälsosamt att undvika starkt kryddade och
allt för sura rätter. Om de ock att börja med
tyckas befordra matsmältningen, så reta de myc-
ket magslembinnan och verka i längden skadligt.
Det ärh älsosamt att tillsätta starkt alkoholhaltiga dryc-
ker med vatten före inmundigandet, på det att
blodet icke allt för våldsamt må drifvas fram
genom ådrorna. De gamle drucko alltid en
blandning af § vatten och J vin.
Det är hälsosamt att efter hvarje måltid skölja mun-
nen med vatten och rengöra tänderna. Åtmin-
stone morgon och afton bör detta ske, ty just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
