Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 14 april 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 I DU N 1893
Stränghet mot sig själf och mildhet mot andra känneteckna en förträfflig karaktär.
F. V. jSCHILLER.
*********************************************************************************************
niug i samhället. Såsom till en öm moder
hafva harnen ofta, flere år efter sedan de läm-
nat skolan, återvändt och bedt om råd och
vägledning vid viktigare steg i lifvet, och in-
gen har i detta hänseende vändt sig förgäfves
till henne.
Då hon bland eleverna funnit något lofvande
barn, har hon sökt att bereda det möjlighet
till fortsatta studier. Hon har besökt de bättre
lottade för att förmå dem att intressera sig
för fattiga och begåfvade barn och skaffat dem
nödiga böcker och studieafgifter för att hjälpa
framåt. Med ädel själfuppoffring har det va-
rit henne möjligt att aldrig förtröttas, utan
har hon trampat många fjät för att genom
sina vidsträckta relationer bereda plats på
olika lefnadsbanor för sina skyddslingar Med
sitt deltagande har hon ryckt många modfällda
uppåt och styrkt dem i lifvets pröfvostrider.
Då man iakttager denna lifsgärning och
hennes stora omsorg äfven för de obetydliga-
ste af sina lärjungar, fästes tanken ovillkorli-
gen vid Mästarens ord: » Hvad du hafver gjort
en den minsta af dessa mina bröder, det haf-
ver du ock gjort mig.»
Förutom sin gagnande verksamhet som fost-
rarinna har Ida Raab äfven medhunnit att
mycket ägna sig åt välgörenhetens kall.
För den storartade välgörenhet, som öfvades
af drottning Josefina, tjänstgjorde Ida Raab
såsom förmedlerska inom Katarina församling,
och visar det sunda systemet i välgö enheten —
att framförallt förhjälpa familjerna till arbete
och stödja med penningehjälpen — att hon väl
fattat sitt kall. Efter drottning Josefinas död
öfvertog Karl XV:s ädla drottning hennes
skyddslingar, och Ida Raab fick fortfarande
vara den outtröttliga medlerskan.
När Fruntimmers-skyddsföreniDgen stiftades,
kallades Ida Raab till deputerad och blef på
detta sätt i tillfälle att fortfarande tillse sina
fattiga, äfven med hjälpmedel som kommo från
vår nuvarande drottning.
I torsdags, den 13 dennes, fyllde den vörd-
nadsvärda sextiofem år. Ännu sköter hon
oförtrutet sina värf. Hennes anspråkslösa lä-
rarinnelön är också allt hvad som är den upp-
offrande kvinnan förbehållet, och har hon äf-
ven däraf delat mycket med sig.
När man ser hennes själfulla och hjärte-
varma blick, förstår man, att det för henne
varit ett behof att verka i det godas tjänst.
Stundom skymtar ett sorgset vemod i hennes
ögon, och man kommer då att tänka på, att
hennes lefnadsbana icke varit fri från egna
sorger. Djupast greps hon, då hon 1871 erhöll
underrättelsen, att hennes broder, löjtnanten
vid Dalregementet, den lofvande artisten Axel
Raab, aflidit i Düsseldorf; då lades Ida Raab
af sorg på sjukbädden, och blott långsamt läk-
tes det smärtsamma sår, som denna förlust
Läckan.
dal-ttande* vindat-,
5 oo-ttt c^iänea i oolett,
en |åge! sig- sviviga-i.
mot Månande l-töj-3.
fylz -klappande iijäzta
i Minnande tonez
Iiaw ejnnyez ein ewäzta,
Itan >j-itiigex ein
0ÎLen jaet mot det Itög a
ometzåiad lian cdigez,
doch eåniiez Itano öga
mot jotden ein Hic-k.
% ineten att sjunga
oclt -klangen i 3-tillen,
eom lot- på lians tnnga,
jzån daien lian |ick.
iwiiaz liane mala
i s-k-gnvmanSe g-teteet:
tiII -kenne tiWa-ka
nn eoä|-oa-t -kan net.
öcfa tijeta kli ijnden,
oclt -kätlek ene Ig cl: a
den väntande ieznden
tiII lön l-tonom g,e-t.
öcf-t lejde däz ingen
|öt eånga-tn i dalen,
ej l-g|te lian vingen
mot ett-åiande höjd.
&j e-k-ulle n-t Itjätta,
eom |lö3a-t a| tone-t,
-kan slunga ein em-ätta,
Itan sj/nnga ein jzöjd.
förorsakade henne.
Af yttre utmärkelse har Ida Raab erhållit
medalj för »berömlig förtjänst» att i kedja om
halsen bäras. Denna medalj öfverlämnade
drottning Sofia till henne vid en examensfest
den 18 december 1872. Sällskapet »De fat-
tiges vänner» har äfven för ett antal år sedan
tilldelat henne sitt hederstecken.
Alexis.
Bernhard Risberg.
K
För att lyckan måtte kunna inkomma i vår
själ, måste vi börja med att rensa platsen efter
att därifrån hafva utjagat alla inbillade olyckor.
B. de Fontenelle.
Några ord om vår ”Gifter-
målsbalk.”
För Idun af Hata Dalström.
(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)
£•’ ålunda blir hela äktenskapsförordet i det
närmaste värdelöst. Man kan nästan säga
H> att lagen i detta fall ger med den ena han-
den och tar igen med den andra.
Med boskillnad åter är förhållandet något
bättre, ehuru långt ifrån tillfredsställande.
Men rätten att erhålla boskillnad är så
strängt begränsad, att det blott är i några
få fall denna kan erhållas.
Jag anför paragrafen, sådan den sfår i 1862
års boskillnadslag, för att blott ange sakför-
hållandet.
»Hustru äge ock rätt att boskillnad söka
i de fall, att makars gemensamma bo är be-
lastadt med så stor gäld, att den ej kan
betalas med den egendom, som i boet sam-
fäld är, och den enskilda, som för samma
gäld bör svara,
eller mannen genom försummelse eller van-
vård af boets angelägenheter, eller boets be-
lastande med gäld utan motsvarig nytta, kan
anses sitt målsmanskap missbruka,
eller han af ondska eller motvilja hustrun
öfvergifvit eller förlupit och ej kommit åter
inom sex månader,
eller han blifvit under förmyndare ställd. »
Rätten skall dock alltid döma till bo-
skillnad, och ofta är det ytterst svårt för
hustrun att erhålla den, utom i händelse man-
nen gjort konkurs, då hon nästan alltid kan
få boskillnad, om hon begär det.
Men får hon boskillnad först i samband
med mannens konkurs, så finnes vanligen in-
genting för henne att rädda, ty alla gemen-
samma, d. v. s. alla skulder skola först vara
betalda, innan hon får »undanskifta» någon
egendom, som det heter.
Men har hon en gång väl lyckats få bo-
skillnad, så är hon enligt nu gällande lag
någorlunda tryggad, åtminstone bättre än ge-
nom äktenskapsförord. Allt hvad hustrun
efter boskillnaden erhåller genom »arf,
gåfva eller annorledes» är hennes, hvarken
mannen eller hans kreditorer hafva det rin-
gaste med denna egendom att skaffa, och
hustrun behöfver ej svara för mannens skul-
der, dessa må nu vara gamla eller nya.
Hon måste dock noga akta sig för att ut-
färda några skuldförbindelser, däri hon lof-
var att betala mannens skulder, ty hennes
namn äger nu samma värde som mannens.
Efter boskillnaden kan hon köpa fast
egendom och äfven själf förvalta den. Äf-
ven möbler och andra lösören, som hon själf
köpt eller erhållit i gåfva, äro hennes egna.
Men hela den nuvarande boskillnadslagen
är så oklar, att stridigheter om mitt och ditt
alltid uppstå i händelse af mannens på nytt
iråkade obestånd.
Mannens kreditorer vilja då taga allt, un-
der förklaring att det är gemensam egendom.
Det finnes nämligen en liten paragraf i bo-
skillnadslagen, som säger »att hvad makarne
efter boskillnaden gemensamt förvärfva blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
