Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 14 april 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J 893 I DU N 117
Fröken-Berga.
Tafia från en förgången tid.
För Idun af
Theodor Hagberg.
man genom Vaxala tull i Upsala
fortsätter den stora landsvägen framåt
förbi Jälla, kommer man efter att un-
gefär en half fjärdingsväg ha färdats genom
en föga kuperad skogstrakt äter till en bör-
dig, men ganska prosaisk slätt. I början af
densamma viker landsvägen af i rät vinkel,
men i vinkelns hörn fortsätter i samma rikt-
ning en smal byväg, som med en lindrig af-
vikelse från den raka linien genom en liten
by åter för till en fattig skogstrakt. Men
i alldeles rak linie från landsvägen fortsätter
en uppkörsväg till en mycket gammal sätes-
gård kallad Vester-Berga, för en sextio år
sedan ännu af allmogen benämnd Fröken-
Berga, emedan den då länge bebotts af ett
par gamla adliga fröknar, och det är om
lifvet på Berga den tiden, som det måhända
kan intressera nutidens fröknar att få höra
ett cch annat. Det är en förgången tids se-
der och bruk i osminkade drag, som i denna
skildring skola träda dem till mötes.
De gamla fröknarnas far var den förste,
som bar det adliga namnet Silfverstedt. Han
hette förut Kilstedt, var kommissarie i Läns-
banken, men erhöll sedan han blifvit adlad namn,
heder och värdighet af öfverceremonimästare.
Han var två gånger gift, och barnen samman-
räknade i båda äktenskapen voro till antalet
nio stycken. Af dessa voro de båda yngsta
de gamla fröknarna på Berga, som den tiden
var ett äfven på kvinnolinien ärftligt fidei-
kommiss. Uppfostrade i stor tarflighet på
landet voro de ingalunda vana vid nöjen eller
någon läckerhet i mat och dryck. De kunde
t. ex. med god smak om kvällarna dricka te
på torkade gullvifvor och därmed servera äf-
ven sina gäster. Den äldsta systern dog re-
dan 1828, vid sextiotvå års ålder, men den
yngsta lefde ända till 1845. och det är un-
der hennes tid, som denna skildring af lifvet
på Berga rör sig, ehuru man med all sanno-
likhet kan anta, att det inte undergått någon
förändring, sedan de båda systrarna först slogo
sig ned därstädes.
Genom en svarttjärad grind af enklaste
beskaffenhet slapp man in genom den gärds-
gård, som omslöt den nedre delen af gården.
Denna var lång och smal och bar ej så litet
uppför öfver här och där uppskjutande sten-
hällar till husets förstudörr. Gården var för
öfrigt inte sandad, utan beväxt med ett spar-
samt gräs, öfver hvilket oregelbundet tram-
pade gångstigar ledde till de särskilda lä-
genheter, som på båda sidorna omgåfvo går-
den. Väl hunnen in i förstun, befann man
sig midt framför en dörr, hvars öfre del hade
en glasruta, som dock iunanför var försedd
med ett grönt förhänge, som efter behag kun-
de skjutas åt sidan. Till venster i den lilla
förstun hade man en dörr, som ledde till kö-
ket, och äfven midt emot till höger en annan,
men denna var alltid läst och begagnades
sällan. Genom den nyss nämnda glasdörren
midt för ingången kom man in i salen, ett
stort fyrkantigt rum, lågt i tak, med två
låga fönster midt emot ingången, men fyra
dörrar, två på tvärsidan till höger och två
till vänster. Af de båda till vänster var det
närmaste, som ledde till köket, ingensatt,
och framför densamma stod en klumpig gung-
stol, öfverdragen med svart läder; den bortre
ena
men se-
åter ledde till en hand- och pigkammare med
utgång till köket. De båda dörrarna till hö-
ger ledde till två skilda sängkammare, af
hvilka den bortersta innehafts af den
systern, så länge båda voro i lifvet,
dan den äldsta dött, användes den som gäst-
rum åt någon fattig släkting, som för längre
eller kortare tid bjudits ut att njuta af landt-
lifvet. Sängkammaren åt gården innehades
nu af den efterlefvande systern, som äfven
begagnade detta rum till sitt förmak, där hon
tog emot sina grannars och vänners besök.
Där satt den vördnadsvärda gamla i en ba-
stant länstol, försedd med ett hemmaväfdt
blått och hvitt lärftsöfverdrag, framför ett
skrifbord vid fönstret, genom hvilket hon hade
rakt framför sig en långsträckt utsikt öfver
gården och landsvägen och kunde se alla,
som följde den stora stråkvägen och med den
gjorde den nyss omtalade vinkelsvängen, som
förde vägen till landskapets nordostliga del
och öfver Grisslehamn till Finland och Ryss-
land. I sin enkla, hemmaväfda klädning med
en mössa på hufvudet, som såg ut som en
nattmössa med långa band under hakan, kun-
de hon sålunda från sin länstol lika mycket
egna sin uppmärksamhet åt socknens tilldra-
gelser som åt sin ekonomi vid det framför
länstolen vid fönstret placerade skrifbordet,
där hon hade sina räkenskapsböcker och alla
handlingar, som rörde hennes landtbruk. Ty
hon var en praktisk, duglig kvinna, som själf
under sig endast hade en rättare jämte det
nödiga antalet drängar och ladugårdspigor.
Ehuru hon hade ett högt begrepp om sin
aristokratiska börd, som på mödernet sträckte
sig längre tillbaka än på fädernet, och inte
gärna inlät sig i närmare umgänge med an-
dra än sina adliga vederlikar, var hon dock
på samma gång en hjärtegod kvinna, som
gärna såg lyckliga och glada ansikten om-
kring sig.
I vår beskrifning skola vi nu också följa
samma ordning och först sysselsätta oss med
den praktiska sidan af gården och landthus-
hållningen. När man körde gården uppför,
hade man till höger rättarens rum och dräng-
kammaren med nödiga hyfvelbänkar m. m.
och kom slutligen till en utkörsväg förbi
köksfönstret, som ledde till stallet och ladu-
gården. Den senare med dess tillbehör af
spillning fortsatte sedan framför fröknarnas
salsfönster, i hvilkas omedelbara grannskap
regn och andra vattenflöden bildade en sam-
ling af flytande materia, som till följd af
sina ingalunda välluktande beståndsdelar knap-
past kunde förtjäna namnet af en damm. Det
är därför bäst att vända tillbaka på utkörs-
vägen förbi köket, förstun och den gamla
frökens utkiksfönster för att på denna sida
vandra gården utför. I omedelbar förbindelse
med hufvudbyggningen stodo nu strax bredvid
fönstret ett visthus och en matbod och där
dessa slutade en smal trätrappa, som under
ett träskjul förde upp till ett litet, litet rum
— man skulle nästan kunna kalla det för
ett skatbo — där den släktkära gamla frö-
ken för lifstiden mottagit en fattig, ändå
äldre gumma, som var hennes halfsyster.
Äfven hon satt i en massiv länstol, men ur
denna kom hon aldrig längre än i den bak-
om länstolen befintliga sängen, dit hon blott
med andras tillhjälp kunde förflytta sig. Fram-
för länstolen hade hon visserligen vid det
lilla fönstret ett bord, men till någon annan
sysselsättning än att sticka strumpor eller
något annat stickverk var hon nu mera oför-
mögen. Desto mera var det för henne väl-
kommet, om någon närmare eller fjärnare be-
kant hos henne aflade ett kortare besök, då
hon kunde få prata bort en stund om hvad
som tilldragit sig vare sig fordom eller under
den sista veckans lopp. Gumman var inte
som hennes halfsyster en gammal fröken,
utan bar titel af majorska och ett namn,
som, numera utdödt, går tillbaka ända till
hednatiden, och som är kändt af hvarje skol-
gosse, som läst vår svenska historia under
medeltiden. Af henne kunde följaktligen
Carl Johan inte betraktas annat än som en upp-
komling, men han hade ju ändå eröfrat Norge,
och från Norge visste gumman visserligen att
det kom mycket sill, men om Norge låg
öster eller väster om Sverige, det hade hon
visst aldrig haft klart för sig.
Men visiten hos majorskan får inte räcka
för länge, utan vi vandra åter den rankiga
trappan utför med tillhjälp af den väl be-
höfliga ledstången och fortsätta vägen nedåt,
som då för oss om hörnet af majorskans få-
gelbo till en köksträdgård med krus-
bärsbuskar, jordgubbar och blomsterland m.
ra. med ett så stort utrymme, att vår gäst-
fria fröken där lät uppföra en envånings trä-
byggnad, som kunde lämpa sig till en behag-
lig sommarbostad för den ungdom af båda
könen, som hon så gärna såg samlad om-
kring sig.
Någon gång aflade hon äfven själf om
sommaren ett besök i den närbelägna prest-
gården eller på de större herresätena i sock-
nen. Hon åkte då i en gammalmodig, rätt
tarflig trilla med lädersufflett, dragen af en
allt annat än välryktad arbetshäst, som hon
körde själf, men en af de yngre drängarne,
en upptagen fader- och moderlös gosse, fick
då kläda på sig en ljusblå rock, förfärdigad
af den ull, som växt på hemfödda får, och
försedd med gult livré. Såsom ett slags be-
tjänt hade han äfven på sitt sätt blifvit ad-
lad, ty af sitt namn Edla hade hans matmor
bildat namnet Edelberg, en sammansättning
af Edla och Berga. Han följde blott med för
att öppna grindarna och ta hand om hästen
vid de korta besök hon ofta gjorde, utan att
låta trillan köras från gården och hästen spän-
nas ifrån. Ett undantag från dessa korta
färder inom socknen tillät hon sig likväl, då
hon en gång om året hälsade på sina be-
kanta i Östuna. För henne var nämligen
denna socken ett jordiskt paradis, ty där
bodde nästan endast högättade adelsmän. Var
det någon, som därifrån gjorde ett undantag,
var det en kapten eller löjtnant, men så titu-
lerades också den tiden alla militärer, äfven
ofrälse löjtnanter, på bref och skriftliga hand-
lingar för välborna. Tänk hvad tiden sedan
dess har försämrats.
De båda systrarna på Berga hvila nu i sam-
ma grat under en stor, prydlig grafsten i nord-
östra hörnet af kyrkogården, och deras fidei-
kommiss Berga har förlorat sin fideikommis-
natur och sedan lång tid tillbaka öfvergått i
tarfligare händer. Det är nog möjligt, att
åkerbruket vunnit därpå, men nog hade det
gifvit dödsstöten åt de gamla iunevånarinnorna
på Fröken-Berga, om de fått upplefva en så
sorglig tilldragelse. Frid öfver deras minne!
Kvinnorna inom den fattigare klassen göra upp-
offringar, löpa faror, uthärda umbäranden och ut-
öfva tålamod och vänlighet till en grad, som världen
aldrig har en aning om och knappt skulle sätta tro
till, om den också hade det.
Samuel Smiles.
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
46 Drottninggatan 46, 1 och 2 tr.
Stor utställning och försäljning af alla slags moderna Möbler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där-
ibland Smyrna-MattOr samt Gardiner m. m. Fullständig eller delvis möblering och dekorering af våningar vgrkställas stilriktigt
och elegaut. Egna Snickare- och Tapetserareverkstäder. — Reel behandling. — Billiga priser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
