Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 28 april 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 I DU N 1893
13
*“S
P3
H
<
P*
«“4
c4-
i
H
po
W»TjPi
20:»
g3p
2 stf
sf
?
O:*
fff?
O- — .
S V>
SU
œ
B1
B CD
o
su
CO
men prosten klappade henne välvilligt på axeln
och bad henne uppmuntrande att bara taga saken
lugnt, och allt skulle gå bra.
Och bra gick det också, det var den allmänna
meningen. Särskildt fick Kerstin höra mycket be-
röm för det sätt, hvarpå hon ledde sången, och
hennes egen vackra röst tycktes på alla göra ett
stort intryck.
Efter profvet blef hon bjuden på middag i präst-
gården. Hon mottogs vällvilligt af den ärevördiga
prostinnan och fröken Anette, en fetlagd, fräknig
och ljushårig flicka, hvilken de trettio åren inga-
lunda gått spårlöst förbi.
Prosten föreställde kandidat Filén för Kerstin,
som ej kunde hjälpa, att hon rodnade.
»Ja, ni känna visst hvarandra,» sade han, »jag
vill minnas, att kandidaten nämnt något sådant.
Det var visst uppe i Grästorp?»
Kerstin jakade. Under middagen lade hon
märke till, hur fröken Anette uppenbarligen ko-
ketterade för Axel, och hon kände sig obehagligt
berörd. Om han ändå gifvit henne en blick af
hemligt förstånd, men hon väntade förgäfves därpå.
Icke heller efter middagen, då man företog en
promenad i trädgården, fick hon vara ensam med
honom, ty fröken Anette följde dem som en skugga.
Och det var med ganska beklämdt hjärta Kerstin
dagen därpå lämnade Åkelösa.
Några dagar in i oktober erhöll Kerstin under-
rättelse om, att hon blifvit utsedd till lärarinne-
platsen i Åkelösa. Det kom oväntadt, hon hade
aldrig trott det, och hon kände sig knappast glad
däröfver. Nu var det i alla fall ett faktum, och
en månad senare tillträdde hon sin nya befattning.
På det hela taget trifdes hon därmed. Barnen
voro snälla och läraktiga och befolkningen vänlig
mot den nya lärarinnan. Hon blef ofta inbjuden
än här och än där i familjerna, mén till präst-
gården kom hon ytterst sällan.
Hon kände sig dock sorgsen och nedstämd.
Hon förstod icke Axel. Han hade blifvit som för-
bytt. En och annan gång råkade hon honom en-
sam, och då kunde det hända, att hau för några
ögonblick blef sig lik som förr, och då kände sig
Kerstin så obeskrifligt lycklig; men så var det
långa tider, när han knappt tycktes komma ihåg,
att hon fanns till. Då kunde ej allt hans tal om
att »spela ut sina kort väl» lugna henne.
Därför var det henne en riktig lättnad, när
prosten på nyåret lyckades få en hjälppräst — en
af dessa konsistorii gamla skjutshästar, som ut-
gått från Augustanasynoden, och som aldrig
kunde vänta befordran — och Axel ånyo begaf
sig till Upsala för att läsa på sin slutliga examen.
Han började då åter skrifva till henne, men hon
märkte, att han förvände utanskriften. Han ta-
lade om för henne, hur han läste och arbetade
för henne, och när hon om aftnarne satt ensam
i sin kammare, läste hon om och om igen dessa
kära bref och gömde dem på natten under sin
hufvudkudde.
Han hade det bekymmersamt, den stackars Axel.
En gång, när hon fått ett af hans bref, där hon
mellan radera kunde läsa, att han befann sig i trång-
mål, skref hon genast tillbaka och frågade så
ödmjukt, om hon ej kunde få hjälpa honom litet.
Hon kunde det godt. Hon hade så små behof
själf, och människorna voro så snälla mot henne.
Han svarade genast, att det kunde aldrig i lifvet
komma i fråga, men han slutade med, att kunde
hon undvara 25 kronor, skulle de vara kärkomna.
Hon skulle bara använda dubbla kuvert och
adressera brefvet till hans värdinna.
Kerstin kände sig så glad och lycklig att kunna
bispringa honom, och vägen till stationen, där hon
själf lämnade in brefvet, var henne inte alls lång.
Sedan kommo dylika bref med begäran om hen-
nes hjälp ganska ofta. Ibland var det Kerstin
omöjligt att genast besvara den så som hon ville,
och det grämde henne.
Ty det var icke alldeles regelbundet med den
lilla lönens utbetalande. Hvad det led, måste
Kerstin både den ena och den andra gången göra
skolrådets kassör, nämdeman Kristiansson, besök
för att få sina femtio kronor i månaden. I bör-
jan afspisade han henne med skämtsamma undan-
flykter, men slutligen blef han förargad och efter
att ha varit kort och afvisande blef han omsider
en gång grof.
(Forts.)
Till de unga!
Han I ännu genomläst tillkännagifvandet
från »Kamraten» i förra numret af Idun?
Gören det eljes nu genast och uppskjuten
ej att prenumerera på den intressanta ung-
domstidningen, som just nu anordnat en pris-
täfling med 300 kronor i pris.
De minsta bidrag mottagas tacksamt. In-
gen, som något kan offra, skall draga sig
undan —- det är vår vissa öfvertygelse.
Men vårdagarne förflyga fort, och inom
kort är sommaren här. Insänden därför,
ärade läsarinnor, oförtöfvadt edra bidrag till
Redaktionen af Idun, Stockholm, i }. ostanvis-
ning eller postsparmärken (ej frimärken). Vid
försändelsen bör tydligt angifvas, att densamma
är afsedd för »Iduns skollofskoloni».
Alla inflytande bidrag redovisas i Idun.
Redaktionen.
Innehållsförteckning.
Emma Bergh, född Forsström. (Med porträtt ) — En
riddarsaga ; poem af Tor Hedberg. — Kvinnomöte» ; af Ma-
thilda Langtet. — »Bet är hälsosamt» : Arbetet. — Olles nya
kläder; skiss af Jane Gernandt. — En kvinnogåfva och ett
kungatack. — Pristagarinnan i Iduns Chicagotäfling, fröken
Stina Bengtsson. (Med porträtt.) — Våren i sjukrummet. —
Hvad man äter i Spanien ; för Idun af C. H. E. R—g. — Ur
notisboken. —Teater och musik. — En lärarinnas roman; en
svensk kulturbild, tecknad pä verklighetens grund för Idun
af Algot Sandberg. (Forts.) — Tidsfördrif.
d d
TiåsfSråri
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
En mödans slaf jag är. När andra
hvila,
ej ro jag njuter, ständigt stadd på
språng.
I många bukter ses min stig jag ila
att söka målet, dunkelt mången gång.
Fast tungt och mödosamt mitt kall är
vordet,
jag sågs dock aldrig öfverge min post.
Då ut jag sändes att förkunna ordet,
min stråt jag vandrar så i regn som
frost.
At mången, mången jag en hälsning
bjuder,
åt mången sorgsen ger jag tröst i nöd,
men ack ! hur tuDgt ibland mitt budskap
ljuder,
då jag förkunnar endast sorg och död.
Här nedan i ett ystert lopp
de dansa, paren fem.
Då nu de artigt bjuda opp,
du vill ej neka dem 1
En däld, en tjusande — dess prakt
besjungen.
Hvad sätter hästen i ett ystert lopp?
Hvad ses på marken uti furudungen ?
Och se ! hvem spelar där i furans topp ?
En envåldsherre uti mäktigt rike.
Jag vet ett ondt, som dagen gör till
natt.
Ett ondt, som tär så mången jordisk
skatt,
En kolsvart slaf jag vet — en negerns
like.
En skönhet smekt mig med ett Ijuf-
ligt rus.
En vildsint herre, häftig, sträng, bur-
dus.
Ett mål för mången — çom så lock-
fullt glimmar.
En hvilostund emellan arbetstimmar. —
En orm sig ringla om din hals jag sett.
En ståtlig gärd, till hyllning åt de
store.
Hvad pilten önskar, att han redan
vore.
En plats, en leende, på öde slätt.
Hvad den ej njuter, som om natten
vakar.
Hvad gör väl vakten framför skyller-
kur?
Och fråga gumman,*jhuru kaffet sma-
kar.
Och fågelns nätta fot benämnes — hur?
Ett straff, som’ drabbar skurkar och
kanaljer.
Ett vänligt och förtroligt tilltalsord.
Och säg ett minnesmärke från bataljer.
Bland svenska städer små en täck och
nätt.
Hvad svampen är, som vi i skogen
leta.
Bland flickans önskemål jag vet nog
ett,
Din jungfrus syssla tror jag ock mig
veta.
Och här beskrifver jag nu tiggardräk-
ten.
Och här, hvad byken blir för friska
fläkten.
P. L.
Gåta.
Mitt första finnes i bord men ej i stol.
Mitt andra uti stjärna, ej i sol.
Mitt tredje fins i in, men ej i ut.
Mitt fjärde uti Ernst, men ej i Knut.
Mitt femte ej i golf, men väl i tak.
Mitt sjätte uti krokig, ej i rak.
Mitt sjunde finnes slutligt uti blad.
Mitt hela är en vacker, engelsk stad.
Talvi.
Fyrkantgåta.
12 3 4
De mot hvarandra svarande lodräta
och vågräta raderna skola, om orden
gissas rätt, bilda samma ord, nemligen :
1) Ett fruntimmersnamn. 2) Stad i
Lombardiet. 3) Ord för afgud. 4) Ett
mansnamn.
Celia.
Bokstafsgåta.
1 2 3 4 5 6 7 8
IT d d e e e
B|
L 8 g i i i
‘ k i i
|D D n 0 0 r
|r J S 8 8 t u u
"I
5 6 7 8 i 2 3 4
Bokstäfverna i ofvanstående figur
skola ordnas på det sätt att de sneda,
af fem bokstäfver bildade 8 linierna,
lästa från venster uppifrån (1—4) samt
från venster nedifrån (5—8), bilda ord
med följande betydelse : 1) Däggdjur.
2) Prest i forntiden. 3) Mansnamn.
4) Flod i Asien. 5) Flod i Afrika. 6)
En kort tid. 7) Diktart. 8) Tygsort.
— Aro alla orden riktigt funna, så
gifver den midlersta vågräta raden
namnet på en metall. Louise.
Räkneuppgift.
En herde vaktade en stor fårahjord
i marken, större än att han kunde
räkna djurens antal. För att förvissa
sig om, att intet djur var förkommet,
plägade han om aftnarna, 6edan han
instängt fåren inom en inhängnad,
låta fåren gå in i fårahuset parvis i
bredd, hvarvid alltid ett blef öfver, alt
sist gå ensamt genom dörren. Sedan
utsläppte han dem 3 och 3 i bredd
genom dörren, hvarigenom äfven ett
sista får blef ensamt att gå ut. Så
insläpptes de i huset uti led med 4
djur i bredd uti hvarje led; men äf-
ven då blef ett ensamt öfrigt. Ytter-
liga utsläpptes de 5 och 5 i ledet och
insläpptes med led af 6 djur i hvarje,
och hvarje gång blef ett får ensamt
öfrigt såsom sista led. Men då fåren
gingo ut 7 i bredd blef intet öfver att
gå ensamt. Häraf märkte herden, att
fåren voro alla och lät dem så, glad
i sitt sinne, sista gången gå in huru
de ville. Huru många voro dessa får,
då man tillika vet, att deras antal ej
öfversteg 900 st.? frågar
Geometra.
Lösningar.
Logogryfen: Valborgsmessafton ; svan, af-
tonsol, blomster, vestan, stormen, valstoner,
svalbo, aftonmessa eller morgonmessa, aloe,
tafvelram, salva, lotsen, bro, blomstervas,
sten, mossor, lafvar och alger, nagel, al-gren,
fors, elfvar, bloss. Baner och Yrangel, lam-
bog (— O- d.), grafsten, Olofsmessa, Olof
(den helige), baronessa, solvarg, (åker-)ren
lo, vessla, svans, gam, as, sars, man, boa-
orm, mal, solar, Alfvaren, Farao, sorgsen,
lager, salt, bergsalt, borsalt och bromsalt, af-
ton, Amor, rofva, vass, vantar, mesost, broms,
»Vasen», Vega och Mars, staf, farsot, regn,
borg, grafven, svalg, balsam, sats, tagelsvans,
Eolston, lom, lans, trassel, barnet, flossa,
sensalva, ras, torn eller berg, varg, brons.
Triangelgåtan: Åsna, åtta, Anna.
Ordgåtorna: I. Tro, ort, rot, Tor. II. Pa-
ris, rispa, sirap, prisa, spira.
Nu inkommet fullständigt sorteradt lager i allra modernaste façons ochtill &iffi-
gaste pris i Stockholm hos A A A. Lamberg, A A
* “ VesterLdnggatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
