Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 28 april 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893
I DU N
till en enda liten »puchero», om allt stekande
och kokande inhiberades och en anspråkslös
»pot-du-feu» toge dess plats — nog skulle
det spara dem mycket bekymmer besvär och
kostnad alltid ! Men de svenske herrarue —
hvad skulle de väl säga? Säkert blefve det
dem svårt nog att finna sig uti en dylik en-
kel enformighetI Med denna anspråkslösa
middag hålla dock i Spanien både hög
och låg med högst obetydliga variationer till
godo, dag ut och dag in, året om och hela
lifvet igenom. Till och med i rika aristokra-
tiska och millionärshus, där franska kockar
hållas, börjar middagsmåltiden med soppa och
soppkött — man skulle visst annars tro, att
man förverkat all rättighet till namnet span-
jor och begått högförräderi mot fäderneslan-
det.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
135
Teater och musik.
Ur notisboken.
Vår kronprinsessa i Rom. Kronprinses-
sans hälsotillstånd är, enligt de senast ingångna
underrättelserna, ganska tillfredsställande. Den
enskilda våning i Palazzo Vaccari, som hon bebor,
lämpar sig särdeles väl för det mer tillbakadragna
lif, som hennes hälsa betingar. Kronprinsessan
deltog icke i festligheterna för det italienska ko-
nungaparets silfverbröllop, som firades förliden
lördag. Hon studerar med stort intresse fornläm-
ningarna, som hon besöker under docenten Wides
ledning, men undviker de kalla museerna och
kyrkorna, gör dagligen långa promenader, men
går aldrig ut efter solnedgången, utan mottager
då i audiens eller till middagen en del af de per-
soner, som anmält sig. Doktor Munthe, som är
anställd som hennes läkare under vistelsen i Ita-
lien, öfvervakar med all noggrannhet att all för-
siktighet iakttages.
I Ufvets afton. Nittio år fyllde den 19 den-
nes grefvinnan Fredrique Snoilsky, bosatt i Karls-
krona och änka efter kommendörkapten Gustaf
Snoilsky — skalden Karl Snoilskys farbror — hvil-
ken afled 1844. Den vördnadsvärda gamla äger
ännu sina själsförmögenbeter i oförminskad grad
i behåll. På födelsedagen uppvaktades den gamla
af många vänner i Karlskrona, hvarjämte talrika
lyckönskningar i bref och telegram under dagens
lopp ingingo från å andra orter boende släktingar
och vänner.
Fru Elna Tenow höll förliden fredag föredrag
härstädes >om läkare och läkaransvar», i Arbeta-
reföreningens stora sal, hvilket hade lockat så
många åhörare, som lokalen lämpligen kunde
rymma. Det var i sin helhet af den art, att de
talrikt samlade medlemmarne af vår läkarekår väl
ej med alldeles oblandade känslor mottogo den-
samma.
Föreläsarinnan framhöll, hur vid hvarje sjukdom
läkaren verkade suggtestivt, och att han mer än
han gör borde beakta detta faktum. I stället för
att som nu inveckla sjukdomen för att efter dess
besegrande kunna framhålla vetenskapens glans,
borde han verka som människa. »Läkaren är nu
en yrkesman, som lefver på sitt yrke och vill lefva
pa bästa sätt.» Det vore bättre att gifva hygie-
niska råd i hälsovårdsläran än att briljera med
lyckade kurer.
En kvinnlig karavanledare. Några för-
mögna svenskar i Amerika ha fallit på den idén
att till Chicago-utställningen inbjuda ett större
sällskap dalfolk och lappar, hvilka i sina vackra,
färgrika nationaldräkter utan tvifvel komma på
denna täflingsfest for alla jordens nationer med
heder representera folklifvet i »midnattssolens
land». Karavanen får en kvinnlig ledare. Detta
uppdrag har erbjudits at fröken Agnes Bosceus,
dotter till borgmästaren R. Bosæus i Arboga,
och fröken Bosæus har mottagit uppdraget. Frö-
ken Bosæus, som är född i Leksand, har afrest
till Falun, där hela ressällskapet samlas, och så
går karavanens färd till Trondhjem och därifrån
med ångare öfver hafvet.
K- Operan har under den teatervecka, som för-
flutit, sedan Idun senast utkom, ej utan framgång
återupptagit Meyebeers stora opera Profeten, hvil-
ken på halftannat decennium ej uppförts å svensk
scen. Om än man icke kan undgå att numera i
ett och annat finna dess musik föråldrad, verkar
den dock ännu genom sin pompösa kraft och ge-
nom de inströdda partier af ovanskligare skönhets-
värde, som den onekligen äger. Den Scribeska
libretton har då tagit vida djupare intryck af tidens
tand och förefaller en modern åskådare delvis
rent af parodisk; men den präktiga sceniska ut-
styrseln, som godt harmonierar med den på effek-
ten anlagda musiken, bär äfven här öfver mycket
och försonar påtagligen den mindre anspråksfulla
kritiken.
Hr Ödmann ådagalägger som Johan af Leyden
en erkännansvärd energi både i spel och sång,
och i de stora numren får han verkligen något af
hjältetenorens masskraft och klang in i sitt före-
drag. Hans mask var äfven lyckad, och rikligt bi-
fall lönade hans uppträdande. Fröken Hallgren
som Bertha gaf ett nytt bevis på, att operan en
gång bör kunna ha något att vänta af denna
sångerska, om blott i tid hennes stämma får nödig
skolning. Fidés’ parti var synnerligen lämpadt
för fröken Alnxati, som både i vokalt och drama-
tiskt hänseende förstod att gifva sin prestation
den s. k. stora stilens bredd, här väl på sin
plats. Vederdöparnes och Oberthals mindre rol-
ler sköttes ock med förstånd, och vi kunna
som totalomdöme beteckna reprisen med betyget:
bland de mera lyckade, som gjorts på senare
tider.
>Es regnet» äro de mest äkta smyckena af hr
Goldschmidts konst.
Filharmoniska sällskapet gifver i morgon sin tredje
abonnementskonsert för säsongen i Musikaliska
akademien. Bland nyheter på programmet må
påpekas August Södermans efterlämnade konsert-
dikt »Signe fill’s färd», för soli och kör med
ackompagnemang. Sofi utföras af fröken Sigrid
Hallgren samt hrr Lundqvist och C. A. Söderman.
Sällskapets blandade kör sjunger vidare bland an-
nat ett par nya a-cappellasånger, »Höstbilder», af
A. M. Myrberg, samt tvänne med intresse motsedda
körer ur Max Zengers »Forngrekiska sångcykel».
Den hittills här okände Zenger är professor i
München och ledare af sångsällskapet Vocalquar-
tett därstädes Dessutom utföres J. Brahms’ kvin-
tett op.115 tör klarinett och stråkkvartett af dir.
J. Kjellberg tch Aulinska kvartetten.
En lärarinnas roman.
En svensk kulturbild,
tecknad på verklighetens grund för Idun
af
Algot Sandberg.
(Forts.)
K. Dramatiska teatern gifver i dag, fredag, till för-
mån för^ de k. teatrarnes pensionsinrättning, för
första gången »Emilia Galotti», sorgespel i fem
akter af Lessing, fri öfversättning af N. P. Samma
Pjäs gifves äfven om lördag och söndag.
Fru Jungstedt-Linilens sedan gammalt stadgade
popularitet hos hufvudstadens musikpublik hade
naturligtvis ej förfelat att till hennes konsert i tis-
dags afton å Musikaliska akademien samla en tal-
rik och med bifall frikostig åhörarskara. Hennes
djupa och varma altstämma är ock af en mindre
vanlig fägring. Bland de nu föredragna numren
tilltalade synnerligen Durantes duo, den vackra
skotska folkvisan, Brahms eldiga zigenarduett och
framför allt den gamla »Per Svinaherde», som ut-
fördes med en eldande kraft och äfven måste bis-
seras. Fru Sterky delade hyllningen, särskildt för
sitt framförande af ett par sånger af Délibes, och
herr Lemon föredrog ett par visor af sin lärare,
professor Hallström, som själf med utsökt smak
skötte ackompagnementet. Vidare bjöds på Bee-
thovens serenadtrio — hrr Nordqoist, Zetterqoist
och Neruda — samt harpsolo af hr Lang. Samt-
liga de framstående artisternas namn borga för det
förstklassiga utförande, som gjorde denna kon-
sert till en af säsongens intressantaste.
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
45 Drottninggatan 46, 1 och 2 tr.
Adalbert von Goldschmidt, är en tysk kompositör,
som i sitt hemlands musikaliska kretsar väckt
mycken och häftig diskussion, särdeles för sina
större verk, operan »Helianthus» och ett s. k. kon-
sertdrama »Gäa», hvilka delat »kännarne» i skarpa
förkättrare, som vilja frånkänna hr G. all förtjänst,
och öfverdrifna beundrare, hvilka höja honom till
skyarna och än högre som en veritabel musikens
Messias. Herr Goldschmidt har tagit det praktiskt
tidsenliga partiet att engagera en god sångerska i
fröken Polna från Hamburg och så gifva sig ut
på en international konsertturné, därvid uppförande
endast sina egna kompositioner. På detta vis
menar han kunna skaffa sig ett vad till en vid-
sträckt och opartisk publik.
Nu har turen kommit till Stockholm, och på
tvänne sångsoaréer under den gångna veckan har
man fått stifta den omtvistade maëstrons bekant-
skap. Sanningen visade sig nu som oftast ligga
ungefär midt emellan de ytterliga öfverdrifterna :
hr Goldschmidt är utan tvifvel en kompositör med
bade uppfinningsrikhet och smak, men af någon
djupare originalitet förmärkas få spår. Det pi-
kanta och graciösa tolkar han bäst; när djupsin-
nigheten och rufvandet öfver världssmärtan söka
tränga sig fram, kan man ej fria sig från intryc-
ket, att de »gå igen», och man nickar bekant åt
gubben Wagner. Fröken Polnas mästerliga subrett-
sang, mäktig den läckraste nyansering och lekfull
grace, bidrog ej heller så litet att stadga den på
bifall frikostiga publikens åsikt, att sådana små
pärlor som »Tanzreim», »Vogelnest», »Nelken» och
,a> den förklarngen var då ganska sökt, men Ker-
” stin märkte det icke, och hur Axel Filén talade,
kände hon sig småningom lugnare. Men hon
kunde dock icke få den där trettioåriga prästdot-
tern riktigt ur tankarna.
Hos skollärare Eriksson blef hon mycket hjärt-
ligt emottagen. Han själf var en reslig man med
stort, ramsvart skägg och svärmiska ögon, hans
hustru en stilla, blid kvinna.
Vid aftonmåltiden kom man att tala om förhål-
landen i församlingen. Eriksson beklagade sig
mycket öfver prosten.
»Han är en så världslig man,» sade han, »och
jag sörjer öfver, att vi skola ha en sådan Herrens
tjänare. På ett par år har han inte satt sin fot
i kyrkan — han tål inte vid luften där, påstår
han. Men han har aldrig ondt af tobaksröken och
toddyångorna hemma i prästgården, när han har
sina spelkalas. Och de ha blifvit allt vanligare
nu, sedan den nya kandidaten kom hit. Han skall
vara en sådan öfverdängare med kortlapparna,
har jag hört. De måtte få lära sig sådant i Up-
sala.»
Så kom det fram, att Eriksson legat mycket i
delo med prosten, till och med erhållit varning
af skolrådet.
»Hvarför?»
»Jo, ser fröken, gudaktigheten är icke stor här
i församlingen, och den som lärt sig älska Her-
ren och hans ord, kan detta icke annat än smärta.
Därför ansåg jag mig för att följa den gode her-
dens maning^ att föda de små lam, som blifvit
anförtrodda at mig, böra någon gång samla bar-
nen till bönestunder kring Guds ord, och där lärde
jag dem att i all enfald utgjuta sitt hjärta för den
himmelske fadren. Och när jag hade tid, samlade
jag både gamla och unga i skolsalen till gemen-
sam andakt. Det där upptogs inte väl; jag till-
sades att sluta upp med mit förehafvande, och
då jag förklarade, att jag ansåg mig mera böra
lyda Gud än människor, fann man på allt möjligt
för att trakassera mig, och en vacker dag fick jag
min skrapa af skolrådet. Jag klagade hos hög-
vördiga domkapitlet, men fick orätt, och just i går
fick jag underrättelse om, att kungl. majestät va-
rit af samma mening som konsistorium. Men det
gläder mig, att jag får lida för Herrens skull.
Och nu fröken, innan ni går till hvila, skola vi
gemensamt bedja vår käre himmelske fader, att
han hjälper och styrker er till det, som i morgon
förestår er.»
Och skolläraren och hans hustru, som nästan
andäktigt lyssnat till mannen, och äfven Kerstin
föllo på knä, och i en brinnande bön anropade
han Gud om kraft och nåd för den unga lärarin-
nan och det värf, som förestod henne.
TIONDE KAPITLET.
Dagen därpå försiggick profvet.. Prosten Thorell,
en lång, mager, hvithårig gubbe, var naturligtvis
närvarande, likaså skolrådets samtliga ledamöter
och en god del af de mera framstående försam-
lingsmedlemmarne. Kerstin kände sig ängslig,
Stor utställning och försäljning af alla slags moderna Möbler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där-
iblaud Smyrna-Mattor samt Gardiner ra. ra. Fullständig eller delvis möblering och dekorering af våningar verkställas stilriktigt
och eleerant. Efftm SniriVar».. nf»h TenntsaravannrlrslKåAs „ 1_____ I I : «—» » i ■ •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
