- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1893 /
144

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 5 maj 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144 IDUN 1893
Efter en formfulländad bön började sedan för-
höret.
»Vi begynna,» sade biskopen, »med all kunskaps
grundval och ursprung: vår heliga kyrkas lära,
sådan den finnes affattad i vår katekes, och vi
kunna taga till utgångspunkt Herrens bön. Vill
fröken vara så god.»
Han satte sig jämte prosten och skolrådsmed-
lemmarne längst framme i salen. Kerstin darrade.
Hon kände, att hans blickar betraktade henne
I början gick det knaggligt nog. Barnen tycktes
nästan ha förlorat både minne och förstånd, och
deras uppmärksamhet drogs oupphörligen bort till
den allvarliga kretsen därframme vid katedern.
Men så småningom blefvo både de och Kerstin
varma i kläderna, och det gick bra nog. Likaså
när det gällde svenska språket, hvars vikt jämte
religionsundervisningen biskopen i ett litet tal sär-
skildt framhöll.
Förhöret varade goda två timmar, och vid dess
slut gaf biskopen sitt omdöme, hvilket notarien
mellan sina idkeliga snusningar skyndade sig att
uppteckna.
Han hade funnit undervisningen på det hela
taget välbedrifven, hvadan dess resultat i allmän-
het kunde anses godt. Dock var det ett och an
nat som briste. Särskildt hade han tyckt sig
finna, att kristendomsundervisningen företedde en
och annan lucka, och i svaren hade han tyckt
sig finna en och annan anstrykning af seperatism,
hvilket gaf honom anledning att hålla ett strängt
förmaningstal till den församlade meningheten om
vådan af dessa söndringens tider icke bygga på
den enda grund, som var beståndande: den he-
liga, allmänneliga kyrkans. Äfven syntes det
honom som om svenska språket borde ägnas
mera oinsikt. Det vore, hvad religionen utgjorde
för själslifvet, det grundläggande för all sann kun-
skap, men hvad han sålunda anmärkt, ansåg han
till dels bero på det nyligen skedda ombytet af
lärarinna, och han tillförsåg sig, att såväl hon
som skolrådets ärade herr ordförande skulle be-
hjärta de anvisningar han i dessa fall gifvit.
Men hvad han med smärta erfarit var den höga
procenten af utan laga förfall frånvarande skol-
barn, och han uppmanade skolrådet att i detta
fall noga ställa sig skollagen till efterrättelse, hvars
föreskrifter i detta fall voro tydliga nog. Till sist
uttalade han den förhoppningen, att skolrådet
skulle göra allt, hvad på det ankomme, för att
snarligen få småskolan skild från folkskolan, ty
i annat fall skulle undervisningen aldrig kunna
gifva ett fullt tillfredsställande resultat.
Efter ytterligare en betraktelse af religiöst in-
nehåll och afsjungandet af ett par salmverser var
skolbesöket till ända och barnen rusade ut för att
få se ännu en skymt af biskopen, innan han be-
gaf sig till den andra folkskolan, där gossarne
undervisades.
Kerstin kände det, som om en tyngd fallit från
hennes bröst, när förhöret var slut, och inkommen
i sin kammare brast hon i gråt. Det var reak-
tionen efter den nervernas öfverspändhet, hvarför
hon i flere dagar varit utsålt.
Dagen därpå var hela socknen i kyrkan, som
också var pyntad med grönt. Högtidligheten till
ära predikade prosten själf högmässan. När han
började med sin skrofliga stämma, knuffade bond-
gubbarne hvarandra i sidan.
»Känner du igen det, Larsson? Det där ha vi
nu hört i tjugu år på den här dagen.»
När gudstjänsten var slut, trädde biskopen för
altaret. Där stod han, högrest och ståtlig med
sin kräckla af silfver i handen och det gyllene
biskopskorset glänsande i solskenet. När salmen
förtonat från orgelläktaren började han med höjd
stämma:
»Och jag hörde Herrens röst, att han sade:
Hvem skall jag sända? Hvilken vill vara vårt
bådskap? Men jag sade: Här är jag, sänd migl
Och han sade: Gack åstad och säg till detta fol-
ket: hörer och förstår det icke; ser och märker
det icke. Förstocka detta folks hjärta och låt de-
ras öron lomhördt vara och förblinda deras ögon,
att de intet se med sina ögon eller höra med
sina öron eller förstå med sitt hjärta och omvända
sig och varda salige. Men jag sade: Herre, hur
länge? Han sade: till dess att städerna öde varda
utan innebyggare ocb husen utan folk och marken
ligger platt öde.»
Med dessa ord, hämtade ur profeten Esais sjätte
kapitel, kommer jag till eder. Det kan synas eder
ett hårdt tal, men i dessa förstockelsens tider är
det en herrans tjänares plikt att säga ett väckel-
sens ord »
Och så begynte en straffpredikan mot ohörsam-
heten och den andliga kallsinnigheten, så att kvin
norna började snyfta och männen förvånade sågo
på hvaraudra. Prosten skrufvade sig på sin stol,
synbarligen obehagligt berörd. Men så slutade
det långa talet med några tröstens och hoppets
ord, som kommo tårarne att flyta än ymnigare
här och hvar i bänkarne.
Efter visitationstalet steg biskopen ned på slora
gången. Där var fjorårets nattvardsungdom sam-
lad och de förhördes nu skarpt i sina stycken.
Till sist vände sig biskopen till de äldre försam-
lingsmedlemmarne för att med dem samtala om
»salighetens väg». Till grund lades dagens epi-
steltext, hvilken gummorna snyftande fingo läsa
ur sina stora salmböcker.
Allt delta drog ut på tiden, så att vid den
hållna kyrkostämman icke många af gubbarne
voro kvar. Nu upplästes af notarien med knappt
hörbar stämma, då och då afbruten af astmatiska
anfall, protokollet för gårdagens specialvisitation,
och biskopen betonade ytterligare några punkter
däri. Så reste han sig från stolen.
»Jag frågar nu eder herr prost, om ni har nå-
got att anmärka mot församlingens skollärare,
lärarinna och öfriga betjänte?»
Prosten sneglade på skollärare Eriksson, men
svarade bugande nej. Samma fråga ställdes sedan
i samma ordalag till läraren och lärarinnan, till
skol- och kyrkoråd. Men intet svar kom.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Aurora Storckenfeldt ; af C—. (Med porträtt.) — Tre
dîkter; af Huqo Gyllander. — Nollan ; af »—ster». — »Det fir
hälsosamt»: Kroppens vård. —I skuggan: berättelse afErnst
Lundquist. — Just nu! — »Ur.der sitt stånd»; några betrak-
telser öfVer ett anmärkningsvärdt tidstecken af Efraim Ro-
senius. — Pastellmålning; för Idun af S. L. — Litet språk-
ligt om en »Ni-månad»; af »M-vän». — Ur notisboken. —
Teater och musik. — En lärarinnas roman; en svensk kul-
turbild, tecknad pä verklighetens grund för Idun af Algot
Sandberg (Forts.) — Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Signaturer eller namn böra, om de
önskas offentliggjorda, utsättas under
hvart och ett insändt bidrag.
Logogryf.
Och hvad till kungligheten hör.
Hvad barn i skolan böra äga.
Hvad Per och Lisa blefvo sist,
och hvad då hölls till dem förvisst.
Och det som Loke tålde gärna.
Hvad på din klädning lätt kan bli.
Hvad du nog gärna biter i.
Och namnet på en liten tärna.
Hvad som i halkan går så lätt.
Och hvad som sker på många sätt.
Och det som ingen borde vara.
Och så till sist ett mansnamn tag,
och därmed sluta för i dag
vi våra småords skara.
velse är det i kedjan följande ordets
hegynnelsestafvelse, och det sista or-
dets slutstafvelse är det första ordets
hegynnelsestafvelse.
Orden betyda : 1) världsdel, 2) grupp,
3) opera, 4) vetenskapsman, 5) koloni
på Afrikas kust, 6) grekisk fältherre,
7) en af Shakespeares kvinnofigurer,
8) fältherre och statsman, 0) sjö i
Amerika, 10) kvinnonamn, 11) kruk-
växt.
Louise.
Rebus.
Till nya tiders »sport» jag hör,
och ung som gammal jag berör,
ja, alla älska migl
Jag glans i öga, lif i håg
ju väcker hos båd’ hög och låg,
hos alla som hos dig.
Att nöje sprida är min sak,
ocb falla litet hvar i smak
jag visat att jag kan.
Och om just ej min karaktär
förutan vank »alldeles» är,
hvems är väl det försann?
Jag roat er, och med besked
en eller annan gagnat med,
det nekar ingen till.
På tio fötter fram jag går.
Af dem ju mycket smått du får
om du försöka vill.
En modets drottning i vår tid.
Ett vapen, brukadt förr i strid.
Och så ett namn på bondens piga.
En rätt, som är kinesen kär,
och hvad han såsom prydnad bär.
Hvem som i rang så högt månd’ stiga.
Det, hvari kommer lätt din häst.
Och hvad han, tröttad, älskar mest.
Säg hvad, som vårsol lätt föröder,
och hvad till stålet passar b"a.
Hvad kan ock vara bra att ha’.
Och det, hvarpå sig gubben stöder.
Hvad flyter lätt på vattnet fram ?
hvad aldrig någon får för skam.
Ett namn för gosse du kan säga.
Hvad på en metref sättas bör.
Cbarad.
(Med lösning på franska.)
Mitt första ett pronomen är
personligt, fler än en, ma cbére.
Mitt andra är ett utrop blott.
Mitt tredje minus n har fått
af list och grymlet mycket nog
och smyger lömskt omkring i skog.
Mitt fjärde nunnans fristad är.
Mitt hela vackert ljuda plär.
Amalia.
Triangelaritmogryf.
1 2 3 4 1) Mansnamn.
2 6 1 5 2) Adjektiv.
3 1 5 3) Husdjur i pluralis.
4 5 4) Ytmått.
5 5) Konsonant.
Q cL
Joan.
Palindrom.
Rättfram jag är en fågel, som sjunger
helt nöjd
hvar morgon min lofsång med jublande
fröjd.
Bakfram jag är ett bohag, du nyttjar
hvar dag,
men äfven ett vapen, förbjudet i lag.
Ordgåta.
Af 4 bokstäfver bildas 5 ord af föl-
jande betydelse: 1) gud, 2) stad, 3)
smak, 4) socken, 5) kalif.
Louise.
Chifferuppgift.
Kedjegåta.
A, a, a, be, cel, de, des, go, go, ka,
le, let, li, li, li, me, mo, o, on, na, po, ra,
ri, ri, ri, ri, ri, ris, ta, te, ti, to, vi.
Af ofvanstående 33 stafvelser skall
en ordkedja, bestående af 11 fyrstaf-
viga ord bildas. Hvarje ords slutstaf-
Ågelucjssä dmwc pytöråråjssä, uael
xdnwcsäfo pywcfosäxdfowc dmsälufowcs-
äfo gpnwsäirfo, mvnwråqzjssä dmwc
gpqzcl.
Tolkas chiffern rätt, gifva dessa bok-
stäfver början på en bekant strof.
Hvarje bokstaf i lösningen motsvarar
två i chiffern.
Mosaikuppgift.
e k å n
n !d n 0
å t a 6
t r a r
Dessa sex figurer skola ordnas till
en kvadrat, så att de vertikala raderna
bilda samma ord som de horisontala.
Orden äro: 1) En bostad, 2) en ka-
nal i människokroppen, 3) en metall
och 4) en flod i Italien.
Dodo.
LOsningar.
Loqogryfen: Postbärare.
Gåtan: Bristol.
Fyrkantgåtan: Elia, Lodi, Idol, Nils.
Bokstafsgåtan
12 3 4
5 6 7 8
Räknegdtan : 301 eller 721 »t.
Nu inkommet fullständigt sorteradt lager i allra modernaste façons och tilLft/ffi-
gaste pris i Stockholm hos AA Lamberg, AA
TT VestertanggiUon ’ ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free