Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 19 maj 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 IDUN 1893
Kl
d s
h|
«I
Ü“
hl
^ bo
u s
(Ili
0
K
î>
o
m
Ett sådant erbjöd sig snart.
Erikssons vana hade alltid plägat vara att om
sommaren under ferierna hålla söndagsskola med
socknens barn. I början hade icke många kom-
mit, ty saken var nymodig och föräldrarne hade
satt sig däremot. Men han höll i sig. De unga
blefvo allt mer intresserade. Skolläraren hade ett
sätt att så liffullt och tilldragande berätta och ut-
lägga för dem den bibliska historien, att han så
småningom vann dem, och så gåfvo föräldrarne
med sig.
Kerstin blef nu medlärarinna i söndagsskolan.
Om middagarne, när gudstjänsten var förbi, sam-
lades man i folkskolesalen, sjöag och samtalade
under något öfver en timmes tid, och när barnen
gingo hem, fingo de vanligen med sig ett num-
mer af »Barnens Vän» eller någon annen barn-
tidning.
Men skollärarens allt mera framträdande fana-
tism började särskildt denna sommar göra sig mer
än vanligt gällande i söndagsskolan. Han nöjde
sig icke längre med, att barnen skulle höra och
lära. Nej, de skulle själfva personligen deltaga i
denna form af andaktsöfning. Det var nu ej längre
fråga om att utlägga bibeltexter. I stället höll
Eriksson långa exlatiska böner, med utrop och
suckar, ägnade att lifligt röra barnakänslorna, och
hvarje gång han kunde få någon af gossarne eller
flickorna därhän, att de började gråta, uppsände
han tacksägelser till Gud, som låtit sin kraft för-
nimmas i deras hjärta. Och han fick ned den
ene efter den andra på knä.
»Bed, bedl» ropade han, »bed att Herren må
komma och taga sin boning hos dig! Bekänn
dina synder, anropa honom om nåd och barm-
härtighet.»
Och där bads. Detta svärmeri grep barnen
epidemiskt. Under dessa söndagsskoletimmar smälte
de i tårar, deras darrande läppar stammade ord
utan förstådd mening. Här ropade en, i känslan
af sin stora syndaskuld, om förlåtelse, där jublade
en mun i visshet om, att de blodröda synderna
blifvit snöhvita. Och de djupare anlagda barnen
tog skolläraren in till sig och fortsatte där med
det ändlösa bedjandet.
Kerstin var en sundt religiös natur, och hon
kände verklig fasa för detta sätt att behandla bar-
nen. Hon talade med skolläraren därom, men han
sökte öfverbevisa henne om, att det endast »var
Herrens lifgifvande andes fläkt som börjat blåsa
öfver förtorkade tegar.» Hon protesterade. Bar-
nen måste taga skada af detta känslorus, och hon
ville ej längre deltaga i söndagsskolan.
Det dröjde naturligtvis icke länge, förrän man i
hemmen kom under fund med, hur det gick till i
skolhuset på söndagsmiddagarna. Barnen kommo
hem rödgråtna och upprörda, några af dem blefvo
rent fysiskt sjuka. Man klagade för prosten, och
han tog skolläraren i förhör. Eriksson förnekade,
att han behandlade barnen orätt. Så^ öfvervar
prosten en söndagsskolelektion. Men då gick det
till på vanlig sundt och förnuftigt sätt. Skollära-
ren förklarade sedan, att han kännt sig »bunden i
anden» genom prostens närvaro.
Föräldrarne förbjödo sina barn att besöka sön-
dagsskolan, men en sådan makt hade Eriksson
fått öfver många af dem, att de smögo sig från
hemmen på andra-tider för att bedja tillsammans
med sin lärare.
Då tog prosten Thorell i med hårdhandskarne.
Han förbjöd söndagsskolan, och Eriksson kallades
inför skolrådet. Han infann sig, och prosten sökte
bevisa honom, att Herren alltid far fram som ett
stilla väder och icke på det orkanlika sätt som
han. Men skolläraren försvarade sig energiskt.
Ingenting, som någon kunde förbjuda, hadeförsig-
gått i söndagsskolan. Då kallades Kerstin in som
vittne. Ja, hon kunde ej säga annat, än att hon
på sista tiden tyckt, att Eriksson burit sig ovisligt
åt, och följden blef, att Eriksson af skolrådet er-
höll en skarp varning för oförstånd i sin tjänst
och för att vidare gå öfver sin befogenhet som
skollärare.
Han kände sig nu som en förföljd man. Först
klagade han hos domkapitlet i en lång skrift öfver
varningen. Men konsistorium fann ingen anled-
ning att upphäfva densamma, utan tilläde dess-
utom en skarp tillrättavisning. Då gick han vidare
— till kungs. Icke heller där fick han sent om-
sider rätt.
(Forts.)
Glömmen ej Iduns skollofskoloni!
Fortsättning på redovisningen för influtna
medel till Iduns skollofskoloni:
Transport från N:r 18: Kr. 271:90; En Iduns
läsarinna, Sorsele, 0: 40; Sture, Albin, Joel och
Samuel, Skåne, 2: — ; Bamvän 1: —; C. W., Tock-
arp, 3: —; Lars, Linköping, 1: 50; E. & A., Hemse,
3: —; Sigrid Carlberg, Ställdalen, 1: —; Gummorna
2: —; A—e, Snaflunda, 2: —-; Från barnavänner
i Lund 5: —; Kolonivän Mellannel(?) 1.—; Lilla
Emma Å. 0:90; A. W., Stockholm, 3:—; I. H.
1: —; M. A., Oscarshamn, 1: 50; F. B. 5: —; Tunst
1: —; Itta 1:—; H. Ä-, Gustafsberg, 5: —; Tutte o. Aina,
Luleå, 2: —; Några syskon vid Robertsholm 5: —;
Wen...., Eskilstuna, 1:—; Lille Börje 1:20; M.
B., Visby, 1:85; Fyra små syskon, Sköfde, 2: —;
Folke B—n 5: —; Fnurre, Visby, 5: —; Karl och
Anna, Strengnäs, 5: —; Barnavän, Karlstad, 1: —;
M. C. S., Uddevalla, 2: Edla och Albert, Sala,
25: —; Anonym, Westerås, 2: —; Nenna, Hapa-
randa, 5: —; Tre små bröder, Falun, 3: —; Eva,
Sköfde, 3: —; Am. Petterson, Upsala, 3:60; Ham
1: 50; A. L., Hjorted, 2: 25; Ponte, Mörsil, 5: —;
»Pu>, Falun, 1: —; Ine Lb., Alingsås, 3: —; Fru
Carolina Wedberg, Ystad, 5: — ; 10 moderlösa,
Helsingborg, 10: —Summa kronor 412: 60.
Med förra veckans nummer af Idun följde priskurant n:r 4
från Percy F. Luck & C os Handelsaktiebolags välkända affär,
och vll|a vl särsklldt fästa ärade husmödrars uppmärksamhet å
densamma.
Innehållsförteckning.
Julia Håkanson; af Georg Nordensvan. (Med porträtt.) —
Herkules’ stöder; poem af Fredrik Nycander, — Äkta män
och hushållspengar ; en gammal flickas funderingar i en hus-
lig fråga, af £. T. — De ungas bästa vän. — Böhmiska folk-
bilder; tecknade för Idun af Sigrid Elmblad. IV: Förlorad.
— Bevingade vänner. I: Några ord om kanariefågeln ooh
dess vård; for Idun af L. E. Björkman. — I skuggan; be-
rättelse af Ernst Lundquist. (Forts.) — Ur notisboken. —
Teiter och musik. — En lärarinnas roman; en svensk kul-
turbild, tecknad pä verklighetens grund för Idun af Algot
Sandberg. (Forts.) — Redovisning.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Öfverallt, dit män’skor samlas
till att prata, dansa, le,
till att nästan sin förtala,
skyndar jag att mig bege.
Där jag fattar spiran genast,
jag är allas herre, jag,
uti slott så väl som koja
härskar blott min envåldslag.
Än så är jag stel, högtidlig,
allvarsam och cer’moniös,
än så är jsg glad och munter,
än rätt mycket religiös.
Så som jag bör alla vara.
Den, som mot mig brutit har,
blir af många tvärt begabbad,
ty till bån är man ju snar.
Jag består af tolf bokstafver —
ordna dem nu till ett ord,
och ett namn du då skall finna
på en makt så stor på jordl
Hvad mången gubbe blir med åren.
Hvad som vi plågas af om våren.
En ort, där mängen lisa finner.
Ett pris för den, som målet hinner.
En halfö högt, högt upp i_ Norden.
Ett land långt söderut på jorden.
Hvad intet Bkepp kan byggas utan.
Hvem som för in i hamnen skutan.
Hvad tiggarn gärna vill förvärfva.
Hvad som en maträtt kan fördärfva,
om man för mycket däraf tager.
Hvad junkern ville flickan fager.
Hvad vilden fienden beröfvat.
Hvad mångens tålamod har pröfvat.
Ett mål, man länge sökt att hinna.
Hvad som i hafvet man plär finna.
En bjälp att styra ystra hästar.
Hvad blir lätt den, som mycket festar?
En sten, som ganska högt man skattar.
Hvad kan förstöra fina hattar ?
Hvad alltid till en fästning börer.
Hvad mor vid slakten sammanrörer.
En större led på män’skokroppen.
Hvad mången är på hufvudknoppen.
Hvad är väl den som lyckan funnit.
Hvad ofta utnötts, då man målet hun-
nit.
Hvad modet tvingar damer bära.
Hvad barnen sig i skolan lära.
Hvad man till smörgås gärna äter.
Ett mått hvarmed man nu ej mäter.
Hvarpå en tum gör allt för mycket.
En del utaf teaterstycket.
Tre djur för landtbor mycket kära.
Hvad för enhvar är tungt att bära.
Hvad finns på både slott och kojor?
Hvad hörs från den som lagts i bojor ?
Hvad under fotterna man sätter.
Och en bland husmanskostens rätter.
Hvad nu på rim jag ju har blifvit
se’n hela kvälln jag flitigt skrifvit.
Ag— Ha— Li.
Charad.
En våg »mitt första» i tidens haf,
en sakta bölja, som snabbt försvinner ;
men ack 1 åt tusen, förr’n den förrinner,
uti sitt sköte den ger en graf.
»Mitt andra» vet du, om blott du vet,
att genast riktigt mig bär nu säga,
hvad trädet säges gemensamt ega
med skarpa yxan, som fäller det.
»Mitt hela» ser du på vattnets bölja,
när i din julle på våg du far,
än öfver ytan ett spräng det tar
och än därunder det vill sig dölja.
P. L.
Råknegåta.
Under de gamla ståndsriksdagarna
med adelsmän, prester, borgare ocb
bönder hölls en suskriberad middag,
bvari några (= flere än två) medlem-
mar af hvarje stånd, men af alla till
inbördes olika antal, deltogo. Hvarje
adelsman skalle betala 5 daler, hvarje
prest 3 daler, hvarje borgare 2 daler
och hvarje bonde 1 daler för kalaset.
Deltagarnes antal utgjorde tillsammans
50 stycken och hela anrättningen ko-
100 daler. Bönderna voro talrikast
representerade: icke så, att de ensam-
ma, såsom nu för tiden i riksdagen,
hade majoritet per capita öfver alla
de andra stånden tillsammans, men så,
att hvilket annat stånds medlemmar,
som förenade sig med bönderna, gaf
dessa absolut majoritet. En skämtare
anmärkte också, att församlingen un-
der så fatta omständigheter »var så
litet bondaktig, den kunde blifva», d.
v. s. innehöll minsta möjliga antal
bönder. Huru många voro deltagarne
af hvarje stånd? Geomdra.
Aritmogryf.
1 1 11 4 11 3
2 2 12 12 2 5
3 3 4 13 14 11
4 3 15 5 6 14
5 2 16 14 17 18
6 4 13 1 2 13
7 5 6 19 19 11
8 6 20 4 6 11
9 7 2 14 11 4
10 8 11 21 20 5
1) En af franska revolutionens män,
2) flicknamn, 3) stad i Sverige, 4) land
i Asien, 5) stad i Sverige, 6) hjälten
i ett bekant skådespel, 7) stad i Frank-
rike, 8) kvicksilfvergrufva, 9) en ro-
mersk kejsare, 10, musiker.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet
på en stadsman.
Fyrkantgåta.
12 3 4
1 2 3 2
2 3 5 6
3 5 6 7
2 6 7
00
1) Ett verb, 2) ämne, som fås ur
mineralriket, 3) en stad i Sverige, 4)
ett väsen.
Lösningar.
Logogryfm: Vårdkase ; åsar, v&r, ek, kräs,
eka, kase, ed, Eva, vas, sär, >kra», ers, ved,
åker, år, åder, Svea, vers (ark), dåra, åra,
vräk, åkare, vek, rask, ask, så, ras, drake,
list, kar, »rek», vak, skrå, åska, sårad, dåre,
vrak.
Bokstafsgåtan:
1 2 3 4 5 6
B I Ä
A N
Schackgåtan :
Hur gladt när han kommer, den leende vår,
som ljuset och lifvet förnyar,
dä sippan bland smältande drifvor står
och solen bland glesnande skyar,
då böljan sliter sitt silfverband —
men än ser iag snö på äng ooh strand,
på Ijäll och skär,
och hvem vet n£r
i kalla norden d’ßt våras.
(UraDet våras» af E. Björck.)
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
46 Drottninggatan 46, 1 och 2 tr.
Stor utställning och försäljning af alla slags moderna Möhler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där-
ibland Smyrna-Mattor samt Gardiner m. m. Fullständig eller delvis möblering och dekorering af våningar verkställas stilriktigt
och elegant. Egna Snickare- och Tapetserareverkstäder. — Reel behandling. — Billiga priser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
