Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 26 maj 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 I DU N 1893
Thorells kjolar hastigt försvinna bakom en sido-
dörr.
Kerstins harm lämnade snart rum för den bitt-
raste sorg. Det var, som om denna hennes ljuf-
vaste hjärtehemlighets hårdhändta framdragande i
ljuset skulle ha tagit bort någonting från henne
— hon visste ej hvad. Åh, hvad hon kände sig
bedröfvadl Ack, om hon nu haft Axel hos sigl
Om han bara kunnat hviska till henne ett enda
litet’: »jag älskar dig,» skulle hon ha varit lyck-
lig och icke alls brytt sig om prosten eller den
obehagliga Anette.
Fröken AnetteI Hon tyckte sig bestämdt ha
hört henne skratta, när hon dolde sig bakom den
stängda dörren. Hon hade säkert lyssnat.
Harmen steg åter inom henne. Var det månne
meningen att röfva Axel ifrån henne 1 För första
gången kände hon svartsjukan uppstiga inom sig.
Hon sade sig själf, att det var styggt att vara
svartsjuk, men hon kunde ej hjälpa det.
Kerstin hade för flere dagar kommit ur jämn-
vikten. Till allt det andra kom också, att hon
icke besvarat Axels bref. Hon tyckte, att hon
kunde det ej, utan att på samma gång villfara
hans däri uttalade begär, n. Att endast skrifva
kärleksfulla ord föreföll henne som att bjuda ste
nar i stället för bröd.
Så fick hon då åter gå tunga steg och föröd-
mjuka sig inför den myndige skolrådskassören ge-
nom att begära ett förskott. Hon fick icke tveka,
hon gjorde det icke heller. Och efter tårar och
mycket som var henne svårt att svälja lyckades
hon, men när det väl var gjordt, kände hon sig
ånyo glad, och det var med lätta steg hon vand-
rade ner till järnvägsstationen med brefvet. Icke
ett ord fanns däri, om hvad dess innehåll kostat
henne. Men där stod en bön om, att han, när
han skref till henne, skulle sända brefven posto
restante. Det vore bättre så.
Aldrig hade någon sommar förefallit Kerstin
Sangvin så lång. Hon var så ensam i sin lilla
bostad i skolhuset, och hon hade det så smått
och bekymmersamt. Men det fick icke slå ned
modet pä henne. Med fast förtröstan väntade hon
bättre dagar.
Kerstin läste mycket denna sin fritid. Det var
mest böcker af religiöst innehåll. En bok, som
nu mycket slog an på henne, var »Kristens resa»,
hvilken hon visserligen redan som flicka läst fler
än en gång, men då som en vanlig berättelse.
Nu blef den något annat för henne. Nu förstod
hon, hvilket djup där fanns i denna enkla bok.
Och mången gång, när hon kände sig mera ned-
stämd än vanligt, flydde hon till den och fann
alltid något, som vederkvickte henne.
Hon begynte tänka på åtskilliga religiösa spörs-
mål, och ju mer hon grubblade, desto mera bör-
jade hon finna, att där fanns något i allt detta,
som hon ej riktigt förstod, men som hon anade
kunde göra en människa lycklig. Hittills hade
det jordiska intagit det första rummet i hennes
tankar och planer. Men det fanns ju dock nå-
got, som stod högt öfver allt detta: det himmelska.
Och hon kunde ibland känna sig förkrossad, öfver
att hon hittills så mycket försummat »det enda
nödvändiga». Det var icke nog med att hafva
religionen såsom blott och bart ett undervisnings-
ämne likt alla de många andra ; nej, det var en
hjärtesak. Ack, att den kunde så blifva också
för henne.
Mången ljus och fager sommarnatt, då sömnen
flydde hennes ögon, kommo alla dessa tankar på
henne. Hon kunde ej reda dem, hon kunde ej få
någon hållpunkt. Om hon ändå haft någon att
tala med, att fråga! Men där fanns ingen. Och
så anlände kanske en dag då hon kände sig mera
vek till sinnes än vanligt, ett bref från honom,
och då blef det en omstörtning. Det stormade
inom henne, hon var nära att fattas af förtviflan.
O, att hon skulle vara så ensam!
Hon kände sig glad, att skolan ändtligen bör-
jade. Det regelbundna arbetet skingrade något
hennes grubblerier. Hon trifdes bland sina barn.
Hennes stilla, mjuka väsen hade gjort henne äl-
skad af flickorna, och det värmde upp henne. Ibland
om aftnarne plägade hon bedja ett par tre af de
mera försigkomna att med föräldrarnes tillstånd
stanna hos henne ett par timmar. Då kände hon
sig glad till sinnes. Hon styrde om kaffe och
smörgåsar åt sina flickor, och kring hennes lilla
lampa sntto de, när det blef mörka kvällar, och
arbetade under förtroligt samspråk. Men när de
sedan gått, kände hon sig mera allena än nå-
gonsin.
Dock, hvarför behöfde hon vara så för sig själf.
Det fanns ju så godt om folk i församlingen till
och med på mycket nära håll, och Kerstin visste,
att hon nog skulle ha varit välkommen på både
det ena och andra stället. Men hon gick icke.
Hon förebrådde sig själf, att hon ej kunde sym-
patisera med dem, bland hvilka hon fått sin verk-
samhet. Det var nog ett fel hos henne. Icke var
det så, att hon höll sig för fin. Men hon plåga-
des af dessa samtal kring kaffekopparne om alla
dessa landtliga ämnen, som hon aldrig lärt sig
begripa. Och den simpla tonen hos nämndemans-
och kyrkovärdaremororna stötte henne. Hon pas-
sade bestämdt inte på landet, sade hon sig ofta.
Hon kom att tänka på den enkla, präktiga Rosa
Vallin, bonddottern. Hon hade varit som skapad
för lärarinnans kall på landsbygden, men icke
hon, Kerstin. (Forts.)
Från Iduns läsekrets.
»S. T.»
Eder utmärkta uppsats i tidningen »Idun» för
19 maj d. å. angående »Akta män och hushålls-
pengar» har undertecknad m. fl. med största intresse
läst — och motse vi med samma intresse den
fortsättning Ni benäget lofvat införa.
Som oändligt mycket mer är att säga i ämnet,
skall undertecknad sedermera yttra sig angående
sina erfarenheter under ett 15-årigt äktenskap och
nu senast ett 8-årigt dito.
Fru H. v. K.
Innehål1sförteekning.
Alexandra Bildt; af Daniel Fallström. (Med porträtt.) —
Undine; poem af Anna Knutson. — Franska seder och sven-
ska; af Inéx Vigert (Ib.) — Kvinnornas världsutställning; bref-
kort från Iduns Chicagokorrespondent; af Signe Ankarfelt. —
I hushållspenningfrågan. — Hvita mössan ; en norrländsk vår-
bild af J F—lm. — Före sommarferierna. — Bevingade rän-
ner. I : Några ord om kanariefågeln och dess vård ; för Idun
af L. E. Björkman. (Forts.) — I skuggan ; berättelse af Ernst
Lundquist. (Forts.) — »Gif ett soligt morgonminne. . .» Ett
upprop för Iduns skollofskoloni af —r. — Ur notisboken. —
Teater och musik. — En lärarinnas roman; en svensk kul-
turbild, tecknad pä verklighetens grund för Idun af Algot
Sandberg. (Forts.) — Från lduns läsekrets. — Tidsfördrif. ,
J w
Tiåiföråri
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
En stjärna lik i vinterkvällen
du ser mig nog på lifvets stråt.
Ej sitter jag på himlapällen,
fastän jag oträfvar däruppåt.
Jag söker gagna mân’skors skara
och lyser med det ljus jag fatt.
Jag frälsat mången ifrån fara,
då han min le Ining ej försmått.
Väl är min strålglans ganska ringa,
man ser den icke vilt omkring,
men kan jag hjälp till någon bringa,
jag bättre är än ingenting.
Ack män’ska, må ett råd du höra:
förakta ej de pund du fått!
Kan du ej storverk genomföra,
kan du dock göra mycket godt.
Med delar sex kan du mig skrifva.
Du hör hur anspråkslös jag är!
Jag icke mycket har att gi va,
men hvad jag har, jag bjuder här.
Hur är du nog i barndomsdagar,
då sorgen dig ej hunnit har?
Hvad betar uti bondens hagar
och mager kost tillgodo tar ?
Hur kallas plär vårt sista läger,
förr’n man i grafven hamnat har?
Hur man åt skytten ofta säger?
För kläder ju ett godt förvar.
Hvad är den gamle, då han åren
förutan kink och krämpor bär?
Hushållsbestyr båd’ höst och våren.
Hvad plär man dig för »vännen kär»?
Hvad man på landet brukar finna.
Ett räknesätt, bland många fler.
Hvad litet hvar vill gärna vinna.
Hvad går och kommer aldrig mer?
Ett litet verb vi äfven finna.
Benämning som ej en kan få.
Hvad brukar genom dalen rinna?
Hvad mången ännu tror uppå.
/. Z-s.
Tändsticksuppgifter.
I.
Bilda af sex tändstickor fyra lika
stora, liksidiga trianglar. Hvarje sida
skall ha en tändstickas längd.
II.
Lägg tio stickor bredvid hvarandra
och bilda af dem fem kors så, att vid
bvarje flyttning två stickor öfverhoppas.
Hildur Wiking, Amerika.
Förvandlingsgåta.
1) Jöns Lirom : skogsväxt. 2) Ren
i dag: träd. 3) Blå bu getter ; ängs-
blomma. 4) Träbarn : kärrväxt. 5)
Sätt ner Elsa!: ogräs. 6) Log Ni,
Sir N.?: skogsväxt. 7) Då vi kerna:
vildblomma. 8) Malmöbroms : ängs-
blomma.
B-gynnelsebokstäfverna bilda nam-
net pä en småländsk socken, där ofvan-
nämnda blomsterbukett är plockad.
Virdar.
Ifyllningsgåta.
De 30 tomma rutorna i ofvanståen-
de kvadrat skola i fyllas hvar och en
med en bokstaf så, att de sex vågräta
raderna utgöra bekanta ord. Orden,
men i annan ordningsföljd beteckna :
En stad i Sverige, en ö, en öken, en
politisk benämning, en sjukdom. Be-
gynnelsebokstäfverna bilda ett goss-
namn och slutbokstäfverna ett flick-
namn.
T. L.
Geografisk diamantgåta.
Bokstäfverna i ofvanstående figur
skola ordnas så, att den lodräta mid-
telraden lyder som den vågräta midtel-
raden och de sju mellersta vågräta
raderna utgöra geografiska namn.
Orden äro : 1) En bokstaf. _ 2) Kan-
ton i Schweiz. 3) Stad i Österrike.
4) Provins i Spanien. 5) Världsdel.
6) Provins i nämnda republik. 7)
Biflod till Wolga. 8) En bokstaf.
Kalle P.
En liten räkneuppgift.
Det var en hönsgumma, som gick
till torget för att sälja lefvande höns,
hvilket tillgick på följande sätt: Först
sålde hon hälften utaf de hon hade
och en half, sedan sålde hon hälften
af de hon hade kvar och en half och
tredje gången ytterligare hälften utaf
de hon då hade kvar samt en half.
Hönsen voro då slutsålda, ocb natur-
ligtvis hade hon ej kunnat dela någon
höna. Huru många höns hade gum-
man, när hon kom till torget?
Norrköpingsbo.
Bokstafsgåta.
S I Y
Bokstäfverna i ofvanstående figur
äro att ordna så, att den vågräta ra-
den gifver namn på ett land och de
båda lodräta namn på två städer i
samma land.
C. Richard.
Lösningar.
Logogryfen: Sällskapston; kal, slask, Loka,
pokal, Kola, Kap, spant, lots, slant, salt,
äkta, skalp, kält, pol, säl, kapson, pank, opal,
stänk, skans, palt, knä, slät, säll, sko, släp,
läsa, ost, stöp, näsa, akt, sto, ko, so, ok, tak,
knot, pall, kallops, läns.
Charaden: Årblad.
Räknegåtan: 6 adelsmän, 6 prester, 18 bor-
gare, 21 bönder.
Aritmogryfen: Metternich; Marat, Ellen,
Trosa, Tunis, Eksjö, Romeo, Nizza, Idria,
Cesar, Haydn.
(I aritmogryfen står det tyvärr Asien i st.
f. Afrika, kejåare i st. f. fältherre och stads-
man i st. f. statsman.)
Fyrkantgåtan: Tala, alun, Lund, ande.
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
AR ’nrnt.t.ninc’ffjit.nn AR 1 n/>h Q t.r
Stor utställning och försäljning af alla slags moderna Möbler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där-
ibland Smyrna-Mattor samt Gardiner m. m. Fullständig eller delvis möblering och dekorering af våningar verkBtällas stilriktigt
och elegant. Egna Snickare- och Tapetserareverkstäder. — Reel behandllne. — Billiea orlser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
