Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 2 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 IDUN 1893
A
id
IH
.5(5
» CO
>4
M
PÎ
>
o
n
»Jag vill läsa mig fram som de andra töserna,»
sade hon.
»Kära Hanna, det skall du gärna få, men jag
kan inte ta emot dig genast. Du måste först gå
något i skola.»
»Jag har försökt, men de vilja inte ta emot
mig. De säga, att jag är tokig, men jag är det
inte.»
»Nå, jag ser ingen annan råd, än att du får gå
till fröken Sangvin ; hon är mycket snäll och
vänlig.»
Däraf kom det sig, att en morgon, just som
Kerstin börjat lektionerna, långa Hanna trädde
inom dörren. Hon stannade skygg och såg sig
omkring med sina djupt ligaande irrande ögon.
Kerstin hade flere gånger sett Hanna, men al-
drig talat vid henne. Hon hade hört, att flickan
skulle vara mindre vetande. Hon gick nu vänligt
fram till henne och frågade hvad hon ville.
»Gå i skola,» fick hon till svar.
»Min flicka, det går nog inte an hos mig; du
hör inte, till församlingen och jag har flere barn
än jag kan sköta.»
Långa Hanna gick. Men under lofstunden kom
hon tillbaka.
»Tag mig i skolan, mamsell,» bad hon. »Jag
vill läsa mig fram som de andra flickorna, och
pastorn sade, att jag skulle gå hit. Mamsell skall
inte tro, att jag är tokig, det ljuger man bara på
mig.»
Kerstin tyckte synd om henne, hade ej hjärta
att neka hennes bön, och nästa lektion satt alltså
långa Hanna på skolbänken.
Då ° de andra flickorna fingo se henne, började
de gråta och påstodo. att de vågade inte gå i sko-
lan tillsammans med henne. De hade hört, att
hon brukade svepa om sig ett hvitt lakan och
springa efter barn med knif i handen för att mörda
dem.
Det flammade i Hannas ögon, när hon hörde
det.
»Det är inte sannt,» skrek hon, »de ljuga det
också, alla ljuga på mig.»
Därpå rusade hon ut.
»Tag henne mte, tag henne inte, fröken!» bådo
flickorna. »Får hon bannor, sticker hon ihjäl
fröken.»
Kerstin talade till dem. De skulle icke säga på
detta sätt, utan de skulle vara snälla mot den
förvildade Hanna och hjälpa sin lärarinna att göra
en snäll flicka af henne ock. Därför skulle de visa
henne, hur lydiga flickor se ut, tala vänligt med
Hanna och aldrig nämna någonting, som kunde
såra henne.
Och så stort inflytande hade Kerstin fått öfver
sina elever, att de, ehuru med synbar fruktan,
förklarade att de ville göra henne till viljes.
Dagen därpå kom Hanna igen och satte sig bland
de andra flickorna. Hon försökte verkligen att
vara snäll. En förebrående blick var nog för alt
få det gulbleka, magra ansiktet blodrödt och komma
henne att ändra en slynaktig ställning.
När Kerstin första gången skulle ha henne fram
till svarta taflan, blef det en liten strid. Hon ville
ej lyda.
»Jag törs inte,» sade hon med sammanbitna
tänder, »flickorna komma att skratta åt mig, där-
för att jag ej kan skrifva siffror.»
»Lyd du bara, Hanna, flickorna sköter jag och
siffrorna skall jag hjälpa dig med,» svarade
Kerstin.
När Hanna såg, att ingen ens drog på munnen
åt hennes klumpiga försök med kritan, brast hon
i gråt, och från den stunden var hon en helt an-
nan flicka. Hon försökte vara så vänlig som möj-
ligt mot dem, deltog i lekarne under lofstunderna
och försökte roa de yngre på allt sätt. Ibland
togo dessa försök dock en egendomlig form. Än
kunde hon klä ut sig på det mest anskrämliga
sätt och agera spöke, så att flickorna tjutande
flydde för henne, än kunde hon huka sig ned på
alla fyra, löpa utefter skolplanen och skälla som
en hund eller bräka som ett får.
(Forts.)
«ß>
Glömmen ej Iduns skollofskoloni!
Fortsättning på redovisningen för influtna
medel till Iduns skollofskoloni:
Transport från n:r 20 : kr. 412: 60; Thore och
Erik 1: — ; Celia 1: —; Anna B—n 5:—; Nils
och Barbro, Sundsvall, 2: —; Lizzio och Dagmar
! T. E. A. K., Malmö, 4: —; Fem syskon,
Ostersuhd, 5: —; T. G., Grenna, 5- —; Barnavännen
i Sundsvall 4: —; May 1: —; Lilla Axel h —;
Lydia, Fanny och Anna 5: —; Georg, Stockholm,
2: —; Kusiner K—la 3: —; A. T—m, Stockholm,
10: —; Fru Josefine J. och Ellen S., Göteborg,
5: —; Thecla T., Helsingborg, 2: —; Lillanna 1:—;
Anonym 1: 10; Prenumerant —; 50; Molie 5: —;
Z. I., Stockholms poststämpel, 25; —; E. W. 5:—■
Elvira, Faustina, Norrköping, 5: —; T., Westerås
poststämpel, 5: —; Landtfolk 2: —; E. och I. S..
Halmslad, 2: —; Veris 1: 50; Ella och Bibi 1: —;
Maria och Brita, Laxviken, 4: —; I. L. 2: —; In-
grid, Märta och Gösta 3: —; Bertil, Gunnar och
Elsa i Fritsla 2: 50; C. v. H., Örebro, 5: —; R.
Bursie, Grästorp, 5: —; Emmy Ewert, Sandviken,
3: —; E. G. 1: —; T. Ahlgren, Hällnäs, 5: —; Fem
lyckliga syskon i T—å 5: —; Mila 1: 50; Lisa 2:—;
Ulrika Andersson 1: —; Maja P. N. —: 50; Lille
Gösta, Strengnäs, 3: —; Java, Hildur och Eva,
Hafverö, 5: —; Maria S. 5: —; W. 1: —; Tvååring,
Domnarfvet, 2: Familjen S—g, Luleå 10: —;
Signe, Bertha, Nils och Sixten, Östersund 4: —;
»Einars minne», Falun, 10: —; Axel och Curt,
Sthlm, 10: —; Carl och Tore 2: —; M. och S.
Hm 1: 50; O, E., J. och G., Wret—, 1: 50; »Ko-
lonivänner» i Bjuf 2: —; Lille Erik, Malmö, 1:—;
Från tre syskon, Stockholm, 6: —; Hugo och
Erik, Luleå, 2: —; Till erinran om den 27 maj
93 från G. och F. 20: —, Summa 651: 20.
Innehållsforteekning.
Florence Nightingale; af Gustaf von Bergen. (Med por-
tot ) — På Capri; poem af Daniel Fallström. — Telefonför-
hdllanden; några sidor ur våra arbetande systrars lif. — I
skuggan; berättelse af Ernst Lundquist. (Forts. o. slut.) —
Bevingade vänner. II : Om sällskapspapegojan ; för Idun af L.
E. Björkman. — Om tvättmaskiner och vänner i viken m. m!
Af Mathilda Langtet. — Kökshistoriska notiser. — Ur notis-^
boken ■ Teater och musik. — En lärarinnas roman; en
svensk kulturbild, tecknad pä verklighetens grund för Idun
af Algot Sandberg. (Forts.) — Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
TiåsJörånJ.
Logogryf.
Bland tappra män är jag nog en —
om så jag själf får säga.
En stridens man, rätt god minsann
i farans stund att äga.
Att hus och hem och lif och lem
mot fienden försvara,
mot grym tyrann, som sköfla kan,
min uppgift städs må vara.
I rök och dam jag bryter fram,
där han ses vildsint rasa.
Jag släcker ut hans lif till slut,
som vållar skräck och fasa.
Härnedan er jag småord ger
af mina runor elfva;
af dem jag fått båd’ smått och godt,
som ni må tyda själfva.
Från strand till strand ett band ibland.
I Hickans hår en prydnad.
Hvad alla små behöfva få,
som visa brist på lydnad.
Hvem var, som gaf på okändt haf
en riktig kurs åt skutan?
Hvad ormen har till sitt försvar.
Hvad ingen växt är utan.
För mången sven hans hjärtevän.
Hvad ingen klär att vara.
Föräldrars tröst. Och bäckens röst.
För fiskarna en fara.
Hvad den ju är, som skyr besvär.
Hvad pilten blir omsider.
Hvad kan helt visst en humorist.
Ett värn i forna tider.
Ett paradis på sätt och vis
på öknens vida slätter.
Vid vattendrag ett buskeslag.
Hvad sjöars gudom heter.
Ett instrument, af läkarn kändt.
En nattens sköna gåtva,
Hvad »hon» och »han» så ömt hvarann’
för hela lifvet lofva.
För mången man en sträng tyrann,
en fiende förfärlig.
En arfvejord. Och på vårt bord
en krydda, oumbärlig.
En hård metall. Ett farligt fall.
Ett verk af män’skohanden,
som höjer opp mot skyn sin topp.
En dykare vid stranden.
Ett skogens djur. En hälsokur.
Ett alla flickors nöje.
Vid städer tre — hvad heta de —
i Sverige nu vi dröje.
P. L.
Charader.
i.
Dig Kalle kan jag af kärlek gifva
ej en »mitt första» — du det förstår! —
I den »mitt andra» du ej får blifva
att jag med dig uti brudstol går.
»Mitt tredje» dricker du utan måtta–––
Då afbröt Kalle: »Nej stopp nu, Lottal
»Mitt bela» du dricker med samma smak;
om än förädladt det är samma sak I»
—a N.
II.
»Mitt första» gör du, när du står
uti »mitt andra» eller går.
»Mitt hela» ren och ny och klar
rätt mångens ofärd vållat har.
Roma.
Bokstafsgåta.
A S V E D E L E
N O A L A Ö A A
D N L D G N T N
Tag bokstäfverna i de lodräta rader-
na i ofvanstående figur och ordna dem
i de tre vågräta raderna på sådant
sätt att hvardera gifver benämningen
på en större landsträcka.
C. Richard.
Aritmogryf.
1 8 3 4 5 6
2 11 2 6 4 2
3 4 5 1 8 9
4 2 9 12 13 9
5 ö 14 8 6 10
6 5 1 2 6 15
7 8 16 2 8 6
8 3 17 5 3 4
9 18 3 3 19 20
10 6 8 21 2 9
1) Kvinnlig släkting, 2) stad i Por-
tugal, 3) mansnamn, 4) land i Asien,
5) mansnamn, 6) hudåkomma, 7) mö-
bel, 8) mineral, 9) järnvägsstation, 10)
soldat.
Begynnelsebokstäfverna bilda ett
namn som bör vara oss alla kärt.
P. B.
Urg-åta.
1, 2, 3, 4 = stad i Palästina,
2, 3, 4, 5 = flicknamn,
5, 6, 7 = gammalt mått,
7, 8, 9 = fiskredskap,
8, 9, 10 = verb,
9, 10, 11 = konkret substantiv,
11, 12 = konkret substantiv.
Talvi.
Lösning:ar.
Logogryfm: Fyrbåk; yr, får, bär, fyr, byrå
åryr’å bJk’ bry’ by’ br&k’ fyrk’ äl’ fä’ kär’
Tändsticksuppgif’terna. I : Tre stickor läg-
gas i triangel pä bordet och de tre öfriga
ställas pä denoa triangels spetsar och resas
mot hvarandra. II: 4:an lägges tvärs öfver
l:an, 6:an öfver 9:an, 8:an öfver 3:an, 7:an
öfver 10:an och 2:an öfver ö:au.
Ifyltningsgåta:
G E E N N A
U S E D O M
s A H A E A
T I 8 T E L
A N A E K I
F E O S S A
Geografiska diamantgåtan:
Räkneuppgiften. Svar: 7. Ty första gän-
gen sålde hon 3l/*+1/2=i, hon hade då 3
höns kvar. Andra gången sälde hon lVs+Vz-
= 2, hon hade då 1 böna kvar. Tredje gån-
gen sålde hon Va + Va-l, och någon hade så-
ledes ej behöft delas.
Bokstafsgåtan: Kyssland, Kasan, Praga.
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
46 Drottninggatan 46, 1 och 2 tr.
Stor utställning och försäljning af alla slags moderna Möbler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där-
ibland Smyrna-Mattor samt Gardiner m. m. Fullständig eller delvis möblering och dekorering af våningar verkställas stilriktigt
och elegant. Egna Snickare- och Tapetserareverksläder. — Reel behandling. — Billiga priser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
