Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 9 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 I DU N i«
Q
î>
N
M
(O
tf> su:
■ ET 3^
• (/) oi
■■g 2;
rt> *u
fi
3 a.
HcJ«
O: B)
H ’V
W -
O:
s*r
s
3
ugp
? Ci
F g-
b JJ
IS
* Ci
Ci
Kl
£ ®
L s=
£ “
~ fi.
5 «
=- 3S
ï S
SS
B
Kl
(0
•d
H
0)
U
îd
o
b
L ÏÏ
i CP?
S»
I
4
d -
)
5 ^
S O-
»4
fi w
I. g:
L P*
C (o
; ta
!
t i-j,
>- <1
- O
►i
Första dagen Kerstin kunde sitta uppe, kom
Hanna och lade i hennes knä tvänne bref med
välkänd handstil. Hon såg på dem och blef om
möjligt ännu blekare. Hon kände som ett sting i
hjärtat, men hon hade icke en tanke på att öppna
dem.
Ty under sjukdomens sista lid, när hon legat
där vid full sans, hade hon under sömnlösa nät-
ter gjort upp sitt rnellanvarande med sig själf.
Detta, som hon upplefvat på sin ödesdigra resa,
förekom henne såsom en hemsk dröm. Och så
småningom klarnade det för henne: det hade varit
en Herrans tuktan för hennes världslighet. Den
jordiska kärleken hade kommit henne att glömma
idet enda nödvändigai. Nu gjorde sig den him-
melske brudgummen påmint. Ja, hon ville bilfva
hans. Allt utom honom var ju endast fåfänglig-
het. Visst sträfvade det arma, syndiga hjärtat
emot, men det fick böja sig, förödmjuka sig. Och
omsider kunde Kerstin stilla sig och tacka Gud,
för det han befriat hennes snärjda fot ur jägarens
snara.
Och nu kommo dessa bref och refvo upp det
ännu dock stundom svidande såret. Hon måste
vara stark, och därför, när hon kom så långt, att
hon hade krafter därtill, slog hon in Axels båda
bref i ett kuvert, skref med darrande hand utan-
skriften — åh, hur väl hon mindes den nu —
utanskriften hem till honom ! När hon sändt bref-
vet i väg, var det som om hon för alltid slagit
i hop en älskad, men farlig bok. Aldrig mera
skulle hon läsa en bokstaf i den.
Kerstin kunde icke på ett par månader sköta
sin skola, utan måste skaffa sig vikarie. Detta
var en bekymmersam fråga, men till hennes glädje
redde den sig dock för henne bättre, än hon hade
väntat.
I en af grannsocknarne fanns nämligen en gam-
mal skollärare, som hette Blom. Han hade tjänst-
gjort i orten i öfver trettio år och hade endast
haft ett par år igen till pensionsåldern. Socknen
var folkrik, och han, som i sin skola haft rum
endast för några och tjugu barn, hade haft nära
tvåhundra stycken inskrifna. (Forts.)
Från Iduns läsekrets.
»Franska seder och svenska.»
Herr Redaktör 1
Anhålles om plats i Eder ärade tidning för föl-
jande lilla bemötande af artikeln: «Franska seder
och svenska» i ett af Iduns senaste ri:r.
Ins. hyser personligen all sympati för franska
folket, hvilket ju nordbon i allmänhet gör. Ar-
tikel-förf. gör det ock, som synes, ehuru det sätt,
hvarpå hon »parlerar» för detta — eller isynner-
het för dess kvinnor ur en viss klass — på de
våras bekostnad och hennes inkonsekvent upp-
dragna paraleller mana till opposition.
Jämförelser blifva ju alltid haltande bevis, och
hvad som passar för en, passar ej för en annan.
Begreppet »lättsinne» är, som så mycket annat
här i världen, relativt. Hvad en anser som så-
dant, gifver en annan ett mera oskyldigt namn,
beroende af den rådande »tonen» på platsen eller
bedömarens personliga åsikter. I det ena landet
anses det vara god ton, när en ung flicka ej val-
sar på en bal, i ett annat land finner man intet
olämpligt däri. Samma goda ton bjuder somliga
trakters ungdom att i sin konversation, de olika
könen emellan, ej indraga ett eller annat ämne
— till exempel barnmorsketjänsten eller familjens
väntade tillökning med en liten skrikhals — andra
finna blott häri ett bevis på hjärtats oskuld. Till
och med det att unga kvinnor ägna sig åt sjuk-
vård, och hvilket ju af de flesta anses som en
vacker och religiös handling, betraktas af somliga
— ej insändaren — med baktanken att det sker
för — läkarens skull. På detta sätt kunde man
framdraga en hel del exempel och dock blott finna,
att det är bäst taga seden dit man korpjner.
Franska seder och bruk i all ära, men hvarmed
har artikelförfattaren egentligen bevisat, att »franskt
lättsinne och ytlighet» öfverträffas af svenskt. Att
den ogifta franska öfverklass-kvinnan är så strängt
vaktad, bevisar i bästa fall endast tillvaron af en
påtrugad dygd, men möjligen också medvetandet
af något farligt national-lyte, som epdast kan be-
kämpas genom en bevakning, hvilken i grundlig-
het ej lämnar något öfrigt att önska, och som på-
minner mig om en fransk anekdot, den jag tager
mig friheten att meddela här. En fattig landtman,
på väg till en närbelägen by, tillfrågades af en
mötande person om hvad han hade för godt i de
båda stora korgar han hade hängande öfver axeln,
en fram och en bak. Bonden svarade, att det var
tvänne nyfödda barn, som skulle till kyrkan för
att döpas, och tilläde, att de voro hans unga, plikt-
förgätna dotters, hvilken så hade kommit all hans
vaksamhet på skam. Den andre frågade om bar-
nen voro flickor, hvarpå bonden vresigt genmälde
att han bara kunde svara för den han buritfram-
för sig.
Enligt författaren ha de »hederliga» kvinnorna
i Frankrike ingen roman i sitt lif. Det är tvifvel
underkastadt, om de ha det i något land, såvida
ämnet skall vara i den frivola genren, hvilken ju
är.nästan typisk för de franska författarne. Och
hvarför duga ej de stackars änkorna till hjältin-
nor? I England och många andra länder göra
de det, oaktadt de ogifta damerna där — enligt
författaren — lämna tillräckligt romanstoff. Och
den dygdiga franska hustrun, fåfängt lockad eller
tubbad, är ju ett ämne ej att förakta. Men månne
ej författarne känna sitt folk bättre än så ! De
vilja blifva lästa och — veta bäst, hvad de skola
servera sin egen nation.
Esse.
Innehållsförteckning.
Nanna Hoffman ; af Thore Blanche. (Med porträtt ) — I
skogen ; poem af Tor Hedberg. — Urarfning ; af Ave. — Brit-
mässesommar ; en trädgärdsstudie af Mathilda Lönnberg. —
Värna; af Max. — Hos moderna vestaler ; ett besök hos Sa-
lesinernunnorna på Palatinen i Rom i sällskap med vär kron-
prinsessa, af S. W. — Hvad motsatserna lära ; af Richard
Bergström. — Ur notisboken. — Teater och musik. — En
lärarinnas roman; en svensk kulturbild, tecknad pä verklig-
hetens grund för Idun af Algot Sandberg. (Forts.) — Från
Iduns läsekrets. — Tidsfördrif.
V v
e\ •
Sûromi
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
»Tänk på mitt hela,» Idun vackert ber,
»och gif en skärf till den, om än så
ringa!»
Ät månget barn med bleknad liten
kind
den hälsans fagra rosor hoppas bringa.
O, hvilken glädje, när från dammig
stad
den troppar af, den lilla muntra rad
för att få tumla om på ängar gröna!
Snart har vi sommarn här i all sin
glans.
Känn, huru ljuft ren västanvinden sme-
ker !
Dit ut, dit ut vi lockas med all makt,
till skog och sjö snart hela högen leker.
O, må mitt hela vidgas mer och mer!
Tänk uppå den, jag nu så vackert ber!
Din egen glädje dubbelt skön då blif-
ver.
Nu låtom oss vår tanke öfva!
Säg först en växt med ljufva blommor
blå,
och något, som man lätt kan halka på!
Ett vanligt gift, som oss till döds kan
söfva !
Hvad slites uti dansen yr?
Hvad fröjdar liten munter fyr?
Hvad kan repslagarn göra?
Hvad vill så lätt bland folk uppstå,
Och det om lumpna saker små ?
Hvad är ej trefligt höra?
Ett tilltalsord, så vanligt nu.
Ett leende, ej vackert ju ?
Hvad uppå land ej trifves.
Ett djur, ej propert just minsann,
och något som det äta kan.
Ett tal som ofta skrifves.
Ett namn med klang från forna dar.
För vatten just ej bra förvar.
Hvad öfvas ej af skolbarn snälla?
Ett kreatur med lugnt humör.
Hvad hvarje män’ska vara bör.
För värme just en präktig källa.
En hal figur i skogens snår.
Och något som af ved man får.
Hvarmed man stundom gäss plär mätta.
Ett skiljetecken nog så bra.
Hvad rymlig plats åt sig vill ha.
Hvad är ej bra i handen sätta?
Hvad röjes öfver allt i vårens dag?
Af verktyg nog så nyttigt slag.
Hvad finnes uti alla länder?
Hvad husmor noga aktar på,
att det så vackert puttra må.
Hvad aktas bör för småbarns händer.
Hvad oxen tåligt bära får,
där han så trygg för plogen går.
Hvad prydes stundom af en grimma?
Och nu är bäst att säga stopp;
ni nog förstått, så är mitt hopp,
för hvad jag denna gång sökt rimma.
E—e.
Charad.
När sommar är, vi syskon sitta
rätt många kring en älskad far
och tysta på hvarandra titta,
ty tala ingen lärt oss har.
Dock hviskning svag, en suck sig banar
i stilla kvällen ur vårt bröst;
den känslige hos oss då spanar
naturens vemodsfulla röst.
Vår fader ger oss riklig föda,
till tack hans dräkt bekosta vi
och spara därvid ingen möda,
att denna må rätt prydlig bli.
Men höststorm grymt oss alla jagar
långt bort från vänligt hem att dö,
fast ingen af oss sig beklagar;
vår svepning blifver vinterns snö.
»MitcVörsta» -detta om sig säger
«ch däruti full rätt nog får,
ty sanningsenlighet det äger
för den, som bildspråk ju förstår.
Man öfver uppställd sats orerar,
då den »mitt andra» syftar på,
så framt polis ej protesterar
mot tal, som icke hållas få.
Visst lagen straf! åt tjufven gifver,
ty han »mitt tredje» har begått,
men någon synd ej detta blifver,
om närmst förut ett »mål» har stått.
Man för »mitt hela» skall sig akta,
det åstadkommer skada lätt,
en hvar bör därför det betrakta
som stridande emot all rätt.
W. ,nb .. g.
Palindrom.
Rättfram ett mansnamn jag är;
omvändt: ofta till mycket besvär.
Anna W.
En räknelek.
Bed en person skrifva upp ett tal,
hvilket som helst (A). Drag från detta
tal sjffran 2 och sätt den framför det
ursprungliga talet. Skrif upp detta
nya tal (F) på ett afskildt ställe. Bed
sedan en annan person skrifva som
addent under det ursprungliga talet
ett nytt (B), som väl får innehålla
färre, men ej flere siffror än det för-
sta. Skrif själf under denna addend
en ny (C), som adderad med den sam-
ma ger lika många 9-or som det ur-
sprungliga talet har siffror. Denna
operation upprepas en gång mad sam-
ma vilkor (D, E). Låt sedan någon
addera ihop de 5 addenderna. Sum-
man blir lika med det afskilda talet
som börjas med 2.
Expempel:
A 17342 I F 2173à0
B 5496
O 94501
D 27184
E 72815
217340
Pamfilo.
Lösningar.
Logogryfen: Brandsoldat; bro, ros, bas, lots,
tand, rot, Tora, ond, barn, sorl, not, lat,
stor, roa, lans, oas, al, Ran, sond, ro, tro,
last, odal, salt, brons, ras, törn, and, lo, bad,
dans, Trosa, Sala, Nora.
Charaderna: I, Smultronpunsch. II, Spår-
snö.
Bokstafsqåtan: Svealand, Götaland, Norr-
land.
Aritmogryfen :
F a s t e r
0 1 p o r t I 0
1
S t e [ f a n
T 0 n
k i n
E r J h * r d
R e 1 f 0 r m
L a 1 v 0 a r
A s b e s t
N ä S 8 j ö
D r a g 0 n
Urgåtan: Nain, Aina, aln, nät, äta, tak, ko.
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
45 Drottninggatan 45. 1 och 2 tr
Stor utställning och försäljning af alla slags moderna Möbler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där-
ibland Smyrna-Mattor samt Gardiner m. m. Fullständig eller de)vis möblering och dekorering af våningar verkställas stilriktigt
ocb oleganl Egna Snickare- och Tapetserarovoikstäder — Reel behandling. — Billiga priser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
