Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 16 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 IDUN 1893
A
lAà
<h’
S —M i£
|Pîs
Ï0"
m
"h
H
IH
£01
©
5p:
’o
’igs
*.d.d
; o o
s O -
3:*“
2 d O
. M a
s bcp<
4*fl o
a fl OT
J-gS
äga
rgS
i a
y. Ci
>3“
n*» H
i zB ö
» a 0 .
! eô oi S
l U 02 9.
’U ta Zi
,<H «M
„„’OT?
I 02 M
IS-a
Sj^
1 ©M-fl
*dS
I © t> O
‘-Oïl
’S ö
i g fl s
;§*,»
’paS
• fl*î
I fl SS «g
IsScsg
bât, och då den lilla Ester Janson redan i folksko-
lan röjde ett sällsynt gry, kunde dock från det an-
språkslösa hemmet ej mycket göras för att bereda
utveckling åt hennes anlag. Emellertid togo sig
goda människor henne an, hon kom in i Normal-
skolan för flickor, och vid den ovanligt tidiga åldern
af 16 år har hon just nu i vår med lysande betyg
afslutat densamma. Hon röjer ovanligt rika och
mångsidiga gåfvor, ej minst artistiska och litterära.
Det vore synd, om ej framtiden skulle banas för de
unga fötter, som redan tagit så vackra steg. Eller
hvad tycka rduns goda läsarinnor?
Som ett litet prof följa här några verser, som
Ester Janson författat till en fest, hvilken nyligen
hölls af de afgående kamraterna. Det är ju icke
dålig klang i de tonerna ur ett knappast sexton-
årigt bröst?
Afsked till skolan.
Nu har den nått sitt slut, den kära tiden,
bland lek och läxor ömsom den förrann,
en rosensky, från hvalfvet långsamt skriden,
där regn och sol i växling barnet fann.
En annan tid står för den ungas öga
och väntar på en fostrad andes dåd.
Hvad lifvets uppgift blir, betyder föga.
Hvar lefnad, ädelt riktad mot det höga,
här nere är en högre sällhets förebåd.
Yi sutto ifriga vid skolpulpeten,
och läxor skredo fram i ändlös rad,
och kunskap, tidens ljus bland mänskligheten,
vi sökte rastlöst uppå bokens blad.
Ack, det var pröfning för den unga hjärna
att hålla vetandets idévärld kvar!
Ty fantasiens sågo vi så gärna
som på ett. molnfyldt hvalf en vacker stjärna,
och dubbelt svår vår läxa därför ofta var.
kamraters lif skall icke mera råda;
af lifvets strid ocb äflan trängs det bort till slut..
Väl 1er det kommande i hoppets strålar:
vi vänta glädje, icke sorg däraf.
Vår fantasi med luftig pensel målar
en gyckelbild, som lyckan färger gaf.
En annan bild står kvar med färger bjärta
uti vår själ, men bleknar mer och mer :
det är vår skoltid med sin fröjd och smärta,
det är kamraterna, som i vårt hjärta
en plats behålla än, där vårligt solljus 1er.
Och I, som ledden huldt det unga sinne
på vägen till dess mål, ett odladt vett,
i tacksam hågkomst stån I för vårt minne,
en kostbar skatt er varma sträfvan gett.
Ett tack, ett bjärtevarmt vi bringa eder.
Förlåten, hvad som brast i håg och flit!
Den tid, som tar oss mot i sina leder,
skall se de frön, som lades hos oss neder,
få sköna frukter genom edert ädla nit.
Och slutligen — till vänners glada skara
ett hjärtligt tack för sammanlefda år!
Ett språk, mer rikt, jag ville mäktig vara
att tolka känslan, som ur hjärtat går.
O, det känns bittert att bakom sig lämna
en värld, där hem och skola voro allt!
Det onda oftast hann blott till att ämna,
och bröto vi, var felet lätt att jämna,
och smärtan, delad ömt, för vänskaps värme smalt.
Nu har den dagen grytt, som gränsen drager
emellan taxornas och lifvets tid.
Ack, förr vi sågo den i glädjens dager
och ställde lycklig frihet där bredvid!
Ja, friheten finns kvar — men nu vi skåda
med saknad det, vi längtat från förut.
Ett annat skede tycks oss stunden båda:
Vi logo nyss ett löfte af hvarandra
att råkas åter här om trenne år.
Hur lång kr då den väg, vi hunnit vandra?
Vi veta ej ; i Herrens råd det står.
Men hvilken post vi fått att troget vakta,
låt oss med osläckt glöd uti vår själ
vår skoltid som ett heligt minne akta,
kamraters krets med samma blick betrakta
som fordom inom skolans dörr. Farväl, farväl !
Glömmen ej Iduns skollofskoloni!
Fortsättning på redovisningen för influtna
medel till Iduns skollofskoloni:
Transport från n:r 22 : kr. 651: 20 ; I. K., Stock-
holm, 5: —; H. M. 1: —; I. E. D. 2: —; Brita, Sär
Beata, Nicolaus och Erik Person 2: 50; R. B. Ve-
stervik, 2: —; M. A., Karlshamn 5: —; H. E., Kungs-
backa 10: —; »Innevånarne på Paradisudden» 4: —;
Anonym 1: — ; Lilla Ast. Winther 1: — ; A. W.
1: —; J. W. 5:—; Prenumeranter i Trollhättan
10: — ; Th. Ekberg, Svenstorp, 5: — ; Märta och
Gösta, Stockholm, 2: — ; »28 maj 93», 5: —; Lilla
Gösta, Sundsvall, 2: 50; Gösta Ohlsson, Borg-
holm, 2:50; Fyra syskon 5:—; C. R., prenu-
merant i Karlstad, 5: — Två små systrar, Öster-
sund, 5:—: Från skolflickor 3: 20; Anonym, Elf-
ängen, 1: —; Märta L., Nora, 1: —; Ynnaf 1:—;
Tre syskon, Sandviken, 2: —; Skolflickstidningen
D. T. K., Arboga, 10: —; N. P., Kalmar, 2: —;
V., Wara, 1: 10; Tre små friska barn, Arboga,
5: —; H. Sundelin, Åsele, 2: —; »d. 14:de juni»,
2: — ; E. 2: 50 ; Anna, Kärrgrufvan, 3: 25. Summa
768:75.
Innehållsförteekning.
Signe Ankarfelt. (Med porträtt) — Sommar; poem af
Charlotte Lindholm. — Om fotvandringar; för Idun af A. K—m.
— Kvinnornas världsutställning; brefkort till Idun frän Chi-
cago af Signe Ankarfelt. — Kamraten. — Solljus; skiss af
Elisabeth Kuylenstierna. — I hushållspenningfrågan: Täflingens
utgång. Tretusenkronorstrecket I; af Hanna Kamke. — Ur
notisboken. — Teater och musik. — En lärarinnas roman;
en svensk kulturbild, tecknad pä verklighetens grund för
Idun af Algot Sandberg. — Från Iduns läsekrets. — Redov.
för Iduns skollofskoloni. — Tidsfördrif.
mb
■.H CL) U
ci fl d
ä »-i
3 fl
U t
î> ci ui
o-fltî
Ut3*Q
fl rrt
fl © 3
- 0*3
Ö o >
© n
0;o ri
<D m
3 © fl
a-2 a
3£;
fs
1-«
aa
IgM
-4 (H .
•ö M
3 ö •
5 fl o
W
-cô-fl
> fen P*
» bO
5 rt -
)S3
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I fall det finnes uppå vår planet
ett hem, helt fritt ifrån vår muntra
skara,
så är bland oss det ingen hemlighet,
det, mänskligt ’dömdt, lär ganska lyck-
ligt vara
Dock ganska föga kommer det oss vid,
hvad män’skors barn oss säga uppå
»baken» ;
om blolt de lämna oss tillräcklig tid,
vi ta’ oss fram, och det är hufvud-
saken.
Och som exempel stå vi för dem fram,
hos oss ej energi’n, trots motstånd,
mattas ;
visst är att vara »mörkrets barn» en
skam, -
men slika också ej bland män’skor fat-
tas.
På åtta fötter fram vi träda nu,
och modigt får ni gå oss in på lifvet,
om när nu här vi styckas så itu —
ni gissa skall allt, hvad af oss är blifvet.
Hvad som ett barn nog ej försmår.
Och hvad i ost kan finnas.
En misses ovän, ful och svår,
som visst ej lätt kan hinnas.
Hvad säkert mången trott sig se
i skogens mörka sköte.
För barn en snäll och gifmild fé,
som gladt de gå till möte.
Hvad smärtan nog kan tvinga ut,
och ilskan ock hos mången.
Det, som tar vid, när da n tar slut.
Ocb hvad man hör i sången.
En liten del af seklet blott.
Hvad grafven män’skan gifver.
En vikt, som nu ur modet gått.
På hvad du stundom klifver.
När som du färdas skall på sjön,
hvad brukar du i båten?
Säg, hvad gaf ynglingen åt mön?
Hvad tillhör kyrkoståten?
En gud, som stark och väldig var —
den har du nog i minne!
Och så en gudom som ju har
ett falskt och elakt sinne.
Hur var väl lillan, när hon snällt
och villigt modren lydde?
Hvad hade karlen väl beställt,
när han helt hastigt flydde?
Hvad har väl säkrast hvarje last
uti en män’skas hjärta?
Hvad hvarje träd nog gör sig fast
i allas moder, Herta.
En man, hvarom du läsa fått
i Israels historia.
Hvad, som med »på» framför är godt,
fast ej utaf cikoria.
Hvad gör väl flickan, när hon ser,
att »lilla vännen» dröjer?
Det, som i krigstid trygghet ger
och som så stolt sig höjer.
En flod uti det sköna land,
där drufvans frukter glöda.
Och så för oss ett syndens band,
i denna världen snöda.
Hur ganska säkert skämtet var
den gäng, det dig ej smakat.
Och så, hvad du nog ätit har,
och som du kanske bakat.
När gossen slyngelaktig var,
hur var han ej »bak örats?
Farväl! — mitt bästa gjort jag har
och kan ej bättre göra’t. —
Bea.
Bokstafsgåta.
T
G
|r N A A 1 L J
U
E
I1 T R A 1 R 1
P
I
Gåta på tre bokstäfver.
Nämn mig ett kändt ortnamn, hvars
tre bokstäfver genom omkastning kun-
na bilda: ett träd, ett utrop, ett för-
kortadt verb. Med ett lånadt a: ett
djur; med ett dito s: ett dokument.
Ebon Hoi.
Bokstäfverna i denna figur äro att
ordna så, att den lodräta raden gifver
namn på en blomart. Den öfre våg-
räta namnet på ett yrke ; den nedre
vågräta ett fruntimmersnamn.
Milan.
Råknegåta.
i
3 . .... 4 .... 5
10 ... 11
12
De tolf talen i ofvanstånde figur skola
ordnas så, att summan af de fyra talen
från den ena spetsen till den andra
alltid blir 26.
Louise.
Lyra-aritmogryf.
rrrru 11 FT
6 5 3 4 5 3 7
□ 8 i) 10
11 10 5 12
13 9 10 2 14 2 15
13 16 8 5 5
5 17 18 5 3
11 8 19 5 3
2 20 3 2 10 2 1
1 20 5 15 21 4 5 12
4 12 12
13 1 5 14 2
2 1 5 3 4 14 2 1
Den mellersta vertikala raden beteck-
nar namnet på en berömd kompositör;
de horisontala raderna beteckna: 1)
Ett kvinnonamn, 2) substantiv i geni-
tiv form, 3) konjunktion, 4) stad i
Grekland, 5) rofdjur, 6) flod i Preus-
sen, 7) sjöfågel, 8) bekant byggnad i
London, 9) bibliskt namn, 10) land i
Europa, 11) biflod till Donau, 12) verb,
13) världsdel.
Lösningar
Logogryfen: Skollofskoloni; lin, is, os, sko,
skollof, sno, kif, klink, ni, flin, fisk, so, ollon,
nio, Olof, sil, skolk, ko, klok, sol, snok, kol,
kli, kolon, koloss, flis, lif, fil, folk, kok, knif,
ok, nos.
Charaden : Löftesbrott,
Palindromen: Axel—lexa.
«
Carl Johansons
Möblerinas-Affär,
Stor Utställning och försäljning af alla slags moderna Möbler, Sängar och Sängkläder, Möbeltyger, Mattor, där-
ibland Smyrna-Mattor samt Gardiner m. m. Fullständig eller delvis möblering och dekorering af våningar verkställas stilriktigt
nvnronfolr ci X ,1 rvv DûûI hohanrlllncr Rillifya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
