Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 23 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 IDUN 1803
Hi
«!
öffl
00
M
Pi
>
o
n
kvinna, som skrifvit det, förstår du, ty vi kvinnor
äro ännu så tillbakasatta, att en aning härom
kunde göra de manliga prisdomareua partiska.
Vill du höra första sången, den är inte lång?»
Hon började läsa. Kerstin var icke vidare kri-
tiskt anlagd och förstod sig föga på poesi, men
så mycket insåg hon dock, att det var svulstigt,
onaturligt och knaggligt. Hon passade på att gå,
innan Klara Noréus hann börja med flere sånger,
ty hon befarade starkt, att dä skulle hon bli tvun-
gen att lyssna till alltsammans.
Det gick som Kerstin förmodade, och efter nå-
gon tid blef Klara Noréus sjuk. Skolrådets ord-
förande kom upp till häradshöfding Valde med
förfrågan, om hans guvernant icke kunde få sköta
skolan blott några dagar, tills man hann få någon
vikarie. Jo, det hade häradshöfdingen icke något
emot. Hans egna barn kunde ju få lof istället,
och man fick söka reda sig. Ja, det skulle icke
bli länge!
Lärarinnans sjukdom var hysterisk. Den ytt-
rade sig först så, att hon trodde sig skola dö.
Hon tog farväl af alla, ty hon kände döden nal-
kas. Sä förlorade hon medvetandet under några
timmar. När hon vaknade igen, yrade hon, talade
osammanhängande om sina dikter, deklamerade
långa strofer under de vildaste gestikulationer för
att sedan falla i dvala. Så småningom öfvergick
detta till hvad man kallar predikosjuka. Hon
»predikade», så att det hördes öfver hela huset,
svetten rann om henne, bröstet häfdes och hen-
nes ansikte var blodrödt. Det var omöjligt att
stilla henne, förrän hon af mattighet själf slutade.
En dag kom kyrkoherden för att se om henne.
Just då hade hon en af sina predikoattacker. Han
blef alldes förskräckt, trodde henne döende och
sade till Kerstin, att han skulle hålla förbön för
henne nästa onsdag vid passionspredikan, om
hon då lefde. Klara hörde det, reste sig och
ropade :
»Ja, ja, gör det, gör det.»
Dagen efter kom en vikarierande lärarinna, och
Kerstin befriades från sin tjänst, som varit allt
annat än behaglig. Efter någon tid tycktes Klara
Noréus blifva fri från sin predikosjuka, men hen-
nes hysteri visade sig nu på annat sätt, som själf-
mordsmani. Än klagade hon öfver, att någonting
osynligt dref henne att hänga upp sig i spjäll-
snöret, än att dränka sig i ån. Ibland smög hon
sig ut och försvann, och det var dä att leta efter
henne i skog och mark, enär man befarade, att
hon verkligen skulle göra sig själf något ondt, om
hon finge tillfälle. Det såg dock nästan ut, som
om hon roat sig med dem, som vaktade henne,
ty alltid kom hon tillbaka för att snart nog ånyo
sätta dem i fruktan genom en ny rymning. Hon
blef slutligen så svår, att man på eftervintern måste
sända henne till hospitalet, där hon icke många
månader efteråt afled.
(Forts.)
Från Iduns läsekrets.
Något om sulläder.
Mina damer — och herrar skulle jag vilja till-
lägga, om icke det senare endast vore en tom fras,
då det gäller ett område, där de knappast äro repre-
senterade, nämligen kyrkan.
Jag ville säga, att jag verkligen mot min vana
i söndags var i kyrkan. Det är nu en gång så att
jag icke hör till det täcka könet, som kan sitta så
comme il faut som helst och höra en predikan af
sin favoritpräst och sedan lika lugnt som vanligt
under veckans lopp begå sina förtjusande gemen-
heter. Jag har en generande förnimmelse af, att
om jag ginge dit och finge höra någonting sällsynt,
t. ex. en som själf varit i elden, hvilket lär höras
på tonen i kommandoorden —- att jag dä skulle
kunna bli på något sätt störd i mina trefliga vanor,
eller tvungen att afstå något af hvad jag anser nöd-
vändigt såsom hörande till — om också blott yt-
tersta svansändan af societeten. Dessutom har jag
alltid varit rädd för dagg, ordet må nu användas
såsom sjö- eller landsterm, den må nu falla på eller
omkring en, vara kall eller varm, såsom t. ex. ho-
ningsdagg, hvilken är i stånd att skrämma mig ända
till Sibirien, där den nu icke lär förekomma.
Och så är det andra orsaker, som kunna vara be-
tänkliga nog: man kommer tidigt och blir inpassad
mellan vildt främmande damer, som ge — nej ! som
man generar sig för. Eller man kommer sent, sitter
ytterst och känner frihetens härliga luft —- å ena
sidan. Senare ändå kommer en dame d’un certaine
dge. »Finns det möjligen plats?» Det gör det syn-
barligen ej, utan man stiger upp och förblir stående
till benäget påseende — Nu hade det händt ett par
söndagar med en viss mellantid att min göde vän
och sällskapsbroder v. Felsen icke haft tid med mig
på f. m.: han skulle gå och raka sig. Ja — därtill
skulle väl icke hela f. m. gå åt. Nu såg jag honom
med fasta steg försvinna i Storkyrkobrinken samt
därifrån in i kyrkan. Ja! Nu en vacker sommar-
dag finns där nog rum att sitta, inga systrar och
kusiner och tanter, som likasom hålla kontroll på
en sedan med ledning af det sagda, och så är det
blott en timme.
Nu var det blott eu timme, och den syntes mig
förvånande kort, jag bekänner det: men det oaktadt,
och oaktadt alla förutsättningar som kunde hålla en
kvar, lyckades detta ej med en del unga damer, som
midt under predikan gåfvo vittnesbörd om, hur fast
sulläder kan vara, då det kommer i beröring med
stengolf i en efter akustikens fordringar väl afvägd
kyrka.
Nu kan då ingen villigare än jag erkänna, att
hälsan går framför allt, och att dess bud böra åtlydas
— men icke är det gärna tänkbart, att sju unga,
starka damer samtidigt så angripas, att en hel för-
samling måste störas af deras försvinnande.
Att nu tala om ogrannlagenhet mot predikanteii
i ett sådant förfarande vore kanske ej på sin plats
af en lekman. Jag antar, att han måste finna sig i
allt ! — Men jag skämdes.
Impoli.
jm*.
Innehållsförteckning.
Erkehertiginnan Stephanie af Österrike. (Med porträtt )
— Midsommarvaka ; poem af Fredrik Nycander. — Valet af
yrke ; en studie för Idun af B. O. — Födelsedagar. — Span-
ska flickor; tecknade för Idun af C. H. E. R—y. — En knyp-
pelkonstnärinna. (Med porträtt.) — I hushållspenningfrågan.
Feimonhundrakronorstrecket. I SofieLe Moine, f. Brandt Iduns
skollofskoloni. — Om fotvandringar; för Idun af A. K—m.
(Forts, och slut.) — Ur notisboken. — En lärarinnas roman;
en svensk kulturbild, tecknad på verklighetens grund för
Idun af Algot Sandberg. (Forts.) — Från Iduns läsekrets :
Något om sulläder; af Impoli. — Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Jag är en jätte, som slumrar än,
men drömmer bragdrika drömmar
vid dystert hviskande furors sus,
i norrskensfiammande himlens ljus,
vid dån från forsande strömmar.
Jag är en jätte, som rufvar på
en skatt, den jag skulle vårda.
Jag gömt den undan i flodens sand,
jag gömt den undan för girig hand
bak bergets stenväggar hårda.
Ett väderstreck utaf de fyra.
Hvad rimmar mycket bra med hand ?
En liten stad i Svealand.
Ett flicknamn slutande likt Tyra.
Hvad ligger mellan tvänne berg?
Hvad kallas det, att kind får färg?
Ett mått hvari man plägar mäta jor-
den.
Hvad bör ej skådespelarn falla ur?
Säg ett af skogens smidigaste djur?
I »fosterland» det vinnande bland or-
den.
Hvad heter motsatsen till god?
Hvad fröjdar alltid adligt blod?
Hvad kallas det att mäta djupa vatten ?
Ett namn, som ju i bibeln står.
Ett mått, som mer ej brukas får.
Hvad göra väl patrullerna om natten?
— Men nog! Ty jättens namn är gan-
ska lätt
och gissas snart, om du förstått mig
rätt.
hans håg är så sorgsen, så bitter hans
tår,
och underligt vek är den ton, 6om
han slår.
r. L.
ir.
Mitt första öfver land och haf
samt berg och dalar går,
och ofta, ofta det dig gaf
båd’ glädje, sorg och tår.
Mitt andra på den klara sjö
kan svalla högt ibland
och sorgsen hvila sig och dö
mot fjärran klippig strand.
En viktig sak mitt hela är,
det ej förnekas kan.
Mitt första därpå läggas plär ;
då röns, om det går an.
S.
för många herrar nyttigt ting, 3) järn-
vägsstation i Sverige, 4) tid af dygnet,
5) flod i Sydamerika, 6) stad i Italien,
7) ett slags verkstad.
Milan.
Kryptogram.
EIONAFOPET
Lösningar.
Logogryfen: Råttorna ; tårta, or, råtta, rå,
tant, tårar, natt, ton, år, ro, oit, tå, åror, tro,
ornat, Tor, Ran, rar, rånat, rot, rotar, Aron,
tår, trår, torn, Arno, oart, rått, rån, torr.
Gåtan: Spa, asp, a, sa’, apa, pass.
Bokstafsgåtan : Arenaria, prest, Gurli.
Räknegåtan:
Jag är en jätte med sköld af stål
kring senfulla armen knuten,
men dock så värnlös, att skydd man
ber,
af svenska kvinnor, ja, just af er,
för jätten i dvala sluten.
Jag är en jätte, som, engång väckt
af släggklang i mina salar,
åt flitens söner med riklig skatt,
som legat dold under seklers natt,
så tacksam ert skydd betalar.
Om jättens namn du ej kan finna,
så fall ej genast allt ditt mod för det,
men sök, så finner dn min hemlighet 1
Säg först, hvad söker seglarn hinna?
Hvem tror sig ständigt vara klok?
Hvad läsa vi i hvarje bok ?
Ett träd, som finns i våra skogar.
Hvad plär man göra med en båt?
En fågel, som ej alls blir våt.
Säg, hvartill brukas liarf och plogar?
Ett mansnamn, vanligt såsom Per.
Hvem lurar under blinda skär?
Character.
I.
An ligger mitt första så tyst i sin boja,
än dansar det fritt och hörs yrande
stoja ;
högt ljuder ‘dess sång då i Bprittande
lek,
än bullrande yr och än smältande vek.
Blott den, jag förmenar, är verkligt mitt
andra,
som trygg och som säkert sin bana ses
vandra,
som handlar med kraft och som står vid
sitt ord
och kämpar för sanning och rätt på
vår jord.
En tjusande eångarekung är milt Itela,
som lockar med trollmakt, när helst han
hörs spela ;
Sehackgåta.
n i a t a s a
c t : 0 s y a t
e r u i i i e
a å g p t e m
0 i s i e r i
v n e ! i k
1 1
i 1
•
r v t d i i a
Med begagnande af hästens gång i
schack bildas af bokstäfverna i ofvan-
stående kvadrat 7 ord med 7 bokstäf-
ver i hvarje, hvilka sedan insättas i
kvadratens rutor så, att orden läsas
vågrätt. Aro dessa riktigt funna, gif-
va deras begynnelse- och slutbokstäf-
ver latinska namnet på en blomma.
Orden äro: 1) biflod i Sachsen, 2) ett )
4 . ... 7 .... 10
S ti
il . . . . lä . . . . t
s
Lyra-aritmogryfen: Richard Wagner; Ma-
rie, feriers, och Athen, schakal, Spree, ejder,
Tower, Abraham, Belgien, fnn, smeka, Ame-
rika.
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
