Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 7 juli 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 _____________ I DU N___________ >893
All skönhet utan vänligt behag Ju mer den strålar, vi frysa mer;
Är såsom solen en vinterdag: Den lyser, men dock ingen värme ger.
Louise Mayer.
rf*******************************************************************************************
samt Örebro sparbanks offervillighet nu grun-
dats ett arbetshem för sinnesslöa, hvilket skall
fullständiga skolans kärleksverk genom att om-
händertaga de minst begåfvade och dem bland
skolans före detta lärjungar, hvilka visa sig
icke vara utrustade för lifvets strider. Ett
lif i kärleksfullt, uppoffrande arbete kräfver
sin belöning i en sorgfri ålderdom, men som
bekant är lärarinnekallet ingen guldgrufva.
Fröken Lundell har dock sparat sig ett litet
fridfullt hem i omedelbar närhet af den skola,
hvilken hon nu lämnar, och ärnar med en sy-
ster där framlefva sina återstående dagar. Tack-
samma föräldrar och lärjungar önska henne
härtill all lycka och välsignelse.
K. M.
Det drager en väg långt borta
i världen.
(fmg vill ut ur kvalmet, som hotar mig
^ kväfva,
jag vill fara på vingar i månklar natt.
ftLör, vinden kallar, den midvintersträfva,
med röster, som slockna melodiskt och matt.
flag känner dig, sång ur den stora natur!
fDu nalkas förtroget och gladt till mitt öra,
som ville en kärlig hälsning du föra
från luft och frihet, från gran och fur.
fDct drager en väg lånc/t lorta i världen
igenom en villande ödemark.
fMellan holmande milor och vindfällen lär
den,
mellan mäktiga stammar med frusen lark.
IDär susar den digre tjäderns fivkt,
där rusar det doft ur de tunga grenar.
3 skinande skare kring knottriga enar
ha räf och lo sina fotspår trpekt.
fDit far min själ i den månklara natten,
där vandrar jag fram i den sträfva vind.
-Och snart hör jag dånet af älfvens vatten,
jag står vid den ensliga gårdens grind.
Jill glimmande rutor jag närmar mig:
vid Irasan sitter en åldrig kvinna
och ser på glöder, som Hånande Irinna—
min moder, hur drar mig ej längtan till
dig!
Axel Karlfeldt.
Kvinnan som matematiker.
■
tt matematiken är kvinnans veten-
skap par préférance, är något, som
man i allmänhet icke tror, men det är
dock så, att hon inom denna vetenskaps-
gren alldeles särskildt utmärkt sig. Det
torde helt säkert intressera våra läsarin-
nor att erhålla en kort öfversikt af de
förnämsta kvinnliga representanterna för
denna art af mänskligt vetande.
Hypatia var en kvinna, som lefde i det
fjärde och femte århundradet efter Kristi
födelse. Hon var dotter till den lärde
Theon och studerade filosofi, astronomi
och matematik i Alexandria. Hon läm-
nade därefter offentlig undervisning och
vann därvid ett lysande rykte. Emeller-
tid var hon hedning och ville icke öfver-
gå till kristendomen. På föranstaltande
af patriarken i Alexandria, Cyrillus, slä-
pades hon af en utaf denne uppeggad
folkhop till en kyrka, afkläddes och ste-
nades ; därefter massakrerades hennes
kropp. Så slutade en af forntidens äd-
laste och mest upplysta kvinnor, men
hennes namn har fortlefvat genom år-
hundraden. Såsom bekant har den en-
gelske författaren Kingsley behandlat
hennes lefnadssaga i en äfven på sven-
ska utgifven roman »Hypatia».
Markisinnan du Châtelet, Voltaires cele-
bra väninna, var på en gång astronom
och fysiker. Hon stod på höjdpunkten
af sin tids bildning, öfversatte Newtons
»Principer» och skref själf ett arbete öf-
ver fysikens elementer. Hon var född
den 17 dec. 1706 och dog den 10 sept.
1749.
Samtidigt med henne studerade nulle
Delaunay, sedermera baronessan de Staal,
geometri med stor framgång.
Marie Agnesi (1718—-1799) var född i
Milano. Påfven gaf henne tillstånd att
undervisa i matematik vid universitetet i
Bologna.
Nicole-Reine Lepante (1728—1801) var
mycket hemma i astronomi och gjorde
bland annat beräkningar öfver tiden för
den Halleyska kometens återkomst.
Karolina Herschel (1750—1848) upptäckte
sju kometer och utgaf en förteckning öf-
ver nebulosorna.
Jeanne Lefrançaise de Lalande föddes om-
kring 1768 och var likaledes en fram-
stående astronom.
Sofie Germain (1776—1831) erhöll fran-
ska vetenskapsakademiens stora pris i ma-
tematik.
Under de senaste årtiondena har ett
stort antal kvinnor med mycken framgång
studerat matematik. I främsta rummet
må nämnas den för oss alla väl bekanta
Sofie Kowalewski, men vid sidan af henne
kunna äfven många andra framhållas.
Sålunda har Mary Sommerville (död 1872)
utgifvit ett märkligt arbete »Mechanism
of the heavens». 1868 lämnades i Sor-
bonne det första »licencie’diplomet» åt en
kvinna, Emma Chenu, som i Frankrike så-
lunda öppnade portarne till det kvinnliga
universitetsstudiet. En af de första kvin-
nor, som erhöll »licencié ès-sciencesdi-
plom» i matematik var fröken Bortmecker,
som därefter blef lärarinna i ett lyceum.
Frankrike har gått i spetsen för kvin-
nornas studier i matematik, och många
äro de främmande kvinnor, som där häm-
tat sina kunskaper. Bland dessa kvinnor,
må nämnas fru Bichlichev, som efter slu-
tade studier i Sorbonne erbjöds en lära-
replats i Frankrike; hon föredrog emel-
lertid att återvända till Ryssland, där hon
anordnade matematiska lärokurser.
I England har miss Maud Meyer gjort
sig känd. I Amerika är mrs Franklin med-
arbeterska i »American Journal of ma-
thematics». Det torde ock förtjäna näm-
nas, att observatoriet i Paris vid Yenus-
passagen för några år sedan lät kvinnor
utföra en mängd astronomiska beräk-
ningar. — — —
Såsom afslutning på denna lilla öfver-
sikt, vilja vi anföra hvad en fransk för-
fattarinna yttrat om kvinnornas metod i
studierna. Hon skrifver: »I våra dagar,
då vi börja att göra själfständiga ar-
beten, tager man till förevändning för
sin oppositionde metoder, som vi använda,
och som icke alltid äro desamma som
männens. Man anklagar oss för att filo-
sofera, hvilket i vissa mäns mun vill säga
detsamma som att vi göra utvikningar.
Men kvinnorna, som betrakta naturen
med kvinnans hjärna, kunna icke be-
skrifva densamma på samma sätt som
männen, hvilka betrakta den med en
mans hjärna. Det är icke möjligt för
dem att använda männens metoder för
att framlägga kvinnliga uppfattningar.»
U ngkarl.
Skiss för Idun af A. W—ff.
(Forts.)
»Får jag komma in?» ropade en klingande
röst, och Nils’ strålande ansikte visade sig i
dörröppningen. »Nils!» ropade Bob och reste
sig i glad öfverraskning, »är det verkligen
du, min käre vän!» och i nästa ögonblick
skakade de hjärtligt hand med hvarandra.
»Det var genom din värd vi fingo höra,
att du var så här eländig,» sade Nils, »ty
när du ej lät höra af dig, blef jag orolig och
skref till honom. När så hans bref kom,
beslöto vi att resa hem med ens, och i mor-
gon skall du flytta ut till oss på landet; Ada
är en utmärkt sjuksköterska och skall göra
dig frisk i en handvändning. Får hon komma
in?» och utan att vänta på svar, skyndade
Nils ut ur rummet, och innan Bob hann hämta
sig från sin öfverraskning, hade Nils redan
presenterat sin hustru.
»Stig inte upp, herr Falk,» sade en mild,
blyg röst, och en liten sval hand lades i hans
feberheta. »Vi hafva varit så ledsna öfver
er sjukdom, Nils och jag, och hade vi bara
vetat det, skulle vi ha kommit hem förr.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
