Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 28 juli 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 IDUN 1893
sin noggrannhet med arbetet. Också blef
man behagligt stämd, när man såg den lilla
glada, rena gumman, med sin ljusa hufvud-
duk, som alltid såg nystruken ut, och när
hon skrattade af förnöjsamhet, visande ett
par tandrader, som skulle gjort en ungmö
heder. Om det var något i olag i köken, när
hon kom, eller något brådskande ärende, så
visste man Stina alltid villig att vara »te hjäl-
pens», och i fråga om att uträtta ett bud till
punkt och pricka var hon så god som ett
försegladt brefkort och svar med omgående.
Hon stöttade sig i väg på käpparne och kom
fortare än mången annan. Sådant inbringade
också då och då en silfverslant.
Hvar jul fick Anna också bjuda mor till
sig. Det var en glädje och en högtid. Mor
var hennes allt, fast hon visst hade rum i
sin kärlek äfven för fosterföräldrarne.
Hon hade allt rum också för en annan vän,
som hon lofvat hjärta och tro, det visste både
mor och herrskapet, men han var ingen be-
svärlig fästman, ty han lefde nu i Amerika.
De hade varit »bekanta», ända se n hon bodde
på landet, och Anders hade grundat på att
det skulle bli »för långsamt», om han fort-
fore att »gå dräng», utan när han »fick utväg»
så reste han, fast besluten att snart skicka
henne biljett. Inte gick det så fort, men un-
der tiden var Anna ej ledsen, det tyckte hon
sig ej ha skäl till, utan hon frodades, var
tjock och rosig och duktig i sina göromål.
Sista julaftonen hade Stina fått fem kro-
nor i pengar af det rara herrskapet, och hos
herrskapet midt emot, där Hilma tjänte, hade
gumman också varit inbjuden och fått jul-
klapp. Nu skulle hon kunnat köpa till ny
bomullsklädning, men det gjorde hon ej —-
»vill inte mer te!» Hon såg ändå alltid snygg
ut i de gamla kjolarne. »Botade» voro de
visserligen, men därför höllo de också ihop,
och mor Stina var den som ej aktade besvä-
ret. Mest arbete hade hon dock med den
gamla stickstubben, ty den var så ofta botad
att hon rätt kunde skämmas för den. Hon
försökte alltid få vara ensam, när hon skulle
dit med en ny »bot». Men nu var det slut
med att längre hålla ihop dessa världsliga
trasorna, ty Stina blef sängliggande, och fast
ej Anna ville tro, att mor skulle dö, trodde
hon det själf. Hon låg länge och hennes
älskling fick besöka henne. Sista gången
Anna kom var en söndag fram på vintern.
Hon hade ledigt att gå i kyrkan på förmid-
dagen och så äfven Hilma midt emot, men
Anna kom in och bad henne i stället följa
med till fattighuset. Gumman blef så glad,
när hon såg dem, och de sutto kvar under
hela kyrktiden. »Nu får jag nog aldrig se
dig mer,» sade hon till Anna. Innan de
skulle gå, satte hon sig upp, matt som hon
var, famlade under hufvudgärden och drog
fram någonting, som befanns vara en gammal
stickstubb, tjock och stel af lappar, troligen
ditlagd för att höja den enda halmkudden.
»Den vill jag du skall ta’,» sade hon.
De bägge flickornas förvåning kan tänkas
— eller rättare deras bestörtning, ty hur stod
det väl till med den sjukas hufvud?
»Hvad skall jag med den?» sade Anna.
»Jo, jo, du skall ha’ den,» envisades gum-
man.
»Men, mor, jag kan inte ens bära hem
den midt på söndagsförmiddagen.»
Hilma satt och undrade, att gumman ej så
godt kunnat välja en snygg bomullskjortel.
För öfrigt skola de dödas kläder tillfalla fat-
tighuset.
De andra hjonen skrattade och sade, att
gamla Stina blifvit alldeles kollrig.
»Jo, jag vill, att du skall ta’den,» hviskade
Stina, »för när jag är död, får du den inte.
Den kan bli dig till nytta.»
»Ack, inte skall mor dö nu,» sade Anna,
»och mor behöfver den bäst i kylan, när mor
kommer upp.»
Nej, det hjälpte ej, hon måste taga den,
och de andra gummorna, roade af denna lilla
förlustelse, skaffade henne ändtligen en gam-
mal tidning för att så mycket som möjligt
skyla den för kyrkfolket. Och hon gick, följd
af moderns kärleksblick och säkert af mången
tyst, välsignande bön.
När flickorna kommohem, visade Anna den
besynnerliga gåfvan, och hennes unga glada
fru tog den, bredde ut den öfver själfva pia-
not och kunde ej se sig mätt därpå.
»Hvem vetl — i sådana gamla plagg har
man kunnat hitta en hel förmögenhet,» skäm-
tade hon.
»Åh, så frun talar,» sade Anna. »Undrar
hvar mor skulle fått den ifrån med sin lilla
stickning, hon behöfde nog sina slantar på
fattighuset;» och slutet blef att hon hängde
stubben på vindskontoret — långt undan, ty
hon var angelägen att ha alla underplagg fina
— och gick till sina göromål med tankarne
ofta hos den älskade, som låg därborta, som
sagt, att hon kanske ej skulle se henne mer.
Ja visst såg det underligt ut! Hon som all-
tid förr varit så redig, ordentlig och klok!
Dagen därpå kom också verkligen bud från
fattighuset, att mor Stina fått sluta.
Här var intet för dottern att göra, ingen
bouppteckning, ingen kvarlåtenskap att taga
om händer. Men hon fick af frun en hel
tyllklädning till vacker svepning — och så
följde hon mor till grafven.
Så var allt åter i sin jämna gång, och un-
der det göromålen gingo som ett urverk,
drömde hon om både nytt och gammalt,
tänkte på all moderns kärlek, på hennes långa,
ensamma lif, på att nu var det förbi med
glädjen att kunna bereda henne bättre dagar
i en framtid. I en framtid, ja! När? —
När skulle hon komma till sin Anders?
Ett par månader hade väl gått. Frun var
borta, de lätta göromålen gjorda. Anna hade
tid på eftermiddagen och sade till Hilma, att
hon tänkte ta och lappa sitt stora mörka
köksförkläde. Helt skulle åtminstone allting
vara, men hvar få liknande lappar! — tyst
— de där storrutiga blå på mors stubb voro
ej olika. — Stackars älskade mor!
Anna gick upp efter stubben, jämförde och
att underlätta arbetet för tjänarne allra helst serve-
ras inne i hvardagsrummet på ett serveringsbord;
sköter frun själf om sitt tekök, gör detta det hela
ofta nog mycket angenämare och trefligt. Då man
äter middag så sent som half 5, behöfves icke heller
någon kraftigare supé. Sön- och helgdagar serveras
till middagen alltid en liten efterrätt. Då några
vänner helsa på om aftnarne göres ej annan skilnad
än att man möjligen serverar kaffe med dopp, punsch
och vatten samt till supén ett rikligare smörgåsbord
samt litet små biffar, kotletter eller dylikt därtill.
Ytterst sällan hafva vi serverat särskildt lagad kött-
rätt till kvällen, och åtminstone inom de yngre fa-
miljerna börjar allt mer och mer försvinna uppbul-
landet af en massa mat, så snart någon kommer och
helsar på.
Hvad tjänarne beträffa, så få de kaffe, smör och
bröd till frukost, middag kl. 1 bestående af något
från föregående mål öfverblifvet, fläsk, pannkakor,
sill, ärter o. s. v., på eftermiddagen kaffe med skor-
por, på kvällen mjölk, smör ocb bröd. Gifvet är
att då ärter, kål o. s. v. serveras, få tjänarne vänta
med sin middag till kl. half 5. Har man en gam-
mal bepröfvad kokerska, så bör ej vara riskabelt att
till henne öfverlämna skafferiet, och är det dessutom
nästan nödvändigt, då husmodern har alla sina tre
barns kläder m. m. att tänka på, hvadan hon svår-
ligen hinner att ständigt springa ut och in för hvarje
småsak. Jag har åtminstone icke märkt någon skil-
nad i utgifter, då jag själf eller tjänaren haft nyc-
keln. Detta hindrar icke att jag i särskildt skåp
för mig har förvaradt kakor, socker (tjänarne få sär-
skildt), sylter o. s. v.
I afseende på mina inköp så får jag hvarje lör-
dag 15 kr. till uppköp för veckan ; alla specerier,
såsom kaffe, socker, te m. m., äro billigare ooh
bättre att på en gång för 2 à 3 månader i sender
köpa kontant från någon större firma i Stockholm,
då man får bättre och billigare varor än i landsor-
ten samt därjämte i de flesta fall får allt levereradt
fraktfritt. Särskildt är det mig ett nöje att i den
vägen få till husmödrars i landsorten hågkomst re-
kommendera firman Percy F. Luck & Comp, i Stock-
holm, hvilkas utförliga och praktiska priskurant 2 k
3 ggr på året medföl; er till Iduns hela läsekrets.
Jag vill nu med några ord beröra de särskilda
hushållsposterna och rar därför uppsatt följande spe-
cificerade tabell öfver fördelningen af ofvannämnda
1205 kronor. pr år. pr vecka.
Ågg .........................- .................. 52: — 1: —
.................... 36: — 0: 70
Mjölk–––––––––- .................. 105: 56 2: 03
Kött ................ ...... .............. 230: — 4: 42
Fisk ______-............ ..1............... 36: — 0: 70
Smör . ––– –––––- ................... 144: — 2: 76
............... 36: — 0: 70
Grönsaker, bär m. m..................... 42: — 0: 80
Mjöl, gryn––– –––- ............... 83: 20 1: 60
Socker ...................... .................... SO: — 1: 54
Kaffe ........................ . ..................... 42: — 0: 80
Te.......................... .................. . 17: 20 0: 33
Öfriga specerier ...... .................. - 54: - 1: 03
Ost_______________ .................... 15: 60 0: 30
01, spirituösa m. m. .............. . 112: 44 2: 16
Ljus, fotogen _____ ..................... 36: — 0: 70
Tvätt........ ........... ..... ............... 50: — 0: 96
Diverse...................... ..................... 33: — 0: 62
Summa 1205: — 21: 17
Ägg. Beroende på äggprisen, hvilka här på orten
variera mellan 2 kr. pr tjog vintertiden och 60 à
80 öre öfriga tiden, blir åtgången inom hushållet
större eller mindre, men åtgå i allmänhet 4 ägg pr
dag, däraf 2 beräknade för frukost och öfriga 2 till
hushållet. Genom att på de tider, då äggen äro bil-
ligast och fås för till och med 50 öre tjoget, lägga
in dem i kalk eller salt, kan man förvara dem för
att användas under de tider, då priset pr tjog upp-
går till öfver 2 kr. Härigenom kan man använda
mera ägg till hushållet — och specielt för barnen —
än om man för hvarje vecka skulle köpa, efter gängse
priser. Inläggning af 20 å 30 tjog för vintern bör
vara tillräckligt.
Bröd bör man söka baka hemma; det blir onek
ligen det billigaste sättet, och bör bakningen ske
hvar tredje dag utaf finare bröd och 1 à 2 gånger
1 månaden af grofbröd. 1 vårt hem köpas endast
2 franska bröd till frukost hvarje morgon samt torrt
bröd. Allt„öfrigt bakas, äfven tebröd.
Mjölk. Åtgången häraf beräknad till 2 liter söt
och 1| liter skummjölk; en och annan gång mer,
ibland "mindre. Prisen här på orten 10 öre för den
förra och 5 öre för den senare, allt pr liter.
Kött. Häraf köpes i regeln 3 kg. oxkött samt
dessutom för 2 à 3 kronor annat kött, allt pr vecka.
Priset för oxkött här på orten under olika tider 60,
65, à 80 öre pr kg.
Salt kött, surstek m. m. är gifvet att man själf
nedlägger. I allmänhet ätes i vårt hem kött 4 gån-
1 ger i veckan ; åt tjänarne serveras färskt kött hvarje
söndag. De tider, då det vilda håller sig billigt här
på orten, billigare till och med än kött, är det ut-
räkning att köpa upp större kvantiteter för att för-
vara för framtiden. Då all korf göres hemma, blir
vid de tillfällena köttåtgången större än eljes.
Fisk serveras 1 ä, 2 gånger i veckan och då all-
tid tillsammans med någon mäktig soppa eller kött-
rätt.
Smör. Åtgången bäraf beräknas till 11 kg. i vec-
kan (f kg. mejerismör it 1: 55 och f kg. bondsmör
å 1: 23 pr kg.), mera naturligtvis vid bakning af
tebröd, bjudningar m. m.
Viktualier. Häri inberäknas rökt skinka, som kö-
pes färsk och saltas in i hemmet, litet rökt lax, ox-
kött, renstek, m. m. för att serveras till smörgås-
mat m. m.
Grönsaker, bär. I oktober göres uppköp för vin-
tern af alla rotsaker och grönsaker, som kunna för-
varas öfver vintern genom nedläggning i sand. All
syltning och saltning måste göras i hemmet, och i
rätt stor skala, då jag funnit uträkning i att ofta
använda saft till soppor och gröt. Då vi ofta nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
