Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 28 juli 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I DU N 235
fru de fätt; hon tycker, att en liten påökning
på lönen ej skulle skada, på hvilket förslag ju
i allra flesta fall fadren går in, då han så väl
som modren gärna ser på sitt barns väl. Och
därmed är tjänarinnans mål vunnet.
Jag må ej betraktas som för sträng, då jag
uttalar som min åsikt, att föräldrarne böra un-
der åtminstone de första åren af sina barns
lif vara så mycket som möjligt hemma; dels
emedan barnen då vänja sig att lyda föräldrarne
mer än jungfrun och att ej betrakta henne som
för mer än far och mor eller som ett skydd,
då de blifva tillrättavisade af föräldrarne. Dels
kunna de då bättre öfvervaka den första grund-
läggningen af deras uppfostran, i det i all syn-
nerhet modren med sin klara blick bör upp-
märksamma sitt barns fel, hvilka i början lät-
tare rättas, än sedan det blifvit inrotade. »En
god krok bör böjas i tid,» säger ett gammalt
ordstäf, som här kan med rätta tillämpas.
Vidare undgår då barnet lättare att höra
dessa för detsamma så skadliga ammhistorier,
hvilka uppskrämma det mottagliga sinnet och
irritera fantasien, så att om, t. ex. barnet en-
samt skall gå genom ett mörkt rum, det i
hvarje ögonblick väntar, att en livit skepnad
eller en tomte skall visa sig.
Nej, må hvar moder vid antagandet af en
barnflicka eller amma strängeligen tillhålla
henne att ej vid något tillfälle förtälja för bar-
nen dessa s. k. ammsagor, som visat sig åstad-
komma mycket ondt.
Gustaf.
Fattigmansarfvet.
En sann skildring ur lifvel för Idun
af O. D.
S
e flesta Stockholmare torde känna till
Sabbatsbergs fattighus. När man om
sommaren går den nyanlagda Odinsgatan
framåt Rörstrand, har man till vänster sfora
gräsbevuxna tomter, och där dessa aflösas af
ursprängda berg, står in på gräset en grupp
lummiga gamla träd, under hvilka arbetare
från grannskapet bruka taga sin middagsrast.
Här börjar inhägnaden till fattighustomterna,
och genom det höga spjälstaketet kan man
stundom se de gamla, som här framlefva sitt
ensliga lif — ensligt bland så många lika
lottade, därför att det är tomt på anhörigas
kärlek.
På den vidsträckta plats, där de få hämta
frisk luft, synas de vanka mest hvar för sig.
Här till exempel en gammal kvinna, som oupp-
hörligt sjunger på en entonig trall, här en
annan, eländig, krumpen och klen att gå, som
röker med synbar förtjusning, drag på drag,
troligen af en hittad eller tiggd cigarrstump;
och här en bakom ett busksnår, som, mum-
lande för sig själf, blandar en kortlek. Hon
lägger ut korten på marken och undersöker
dem ifrigt och så blandar och blandar på
nytt. Stackars gamla! Hennes eget öde tyc-
kes vara afgjordt — är det för en son eller
dotter hon spår?
Och så bruka de tigga genom spjälorna,
passa på att af arbetarne eller folk, som roa
sig i det gröna, få slantar till snus och bränn-
vin eller nämnda njutningsmedel in natura.
Så gjorde de också för åtta år sedan, när
mor Stina ännu lefde kvar där, men aldrig
hade hon varit med därom, nej, »vill inte
mer te!» fastän fattighuset då redan varit
hennes hem i aderton långa år.
Stina var ännu ej mer än på sextiotalet,
men hon hade kommit dit redan i sin me-
delålder. Så mycket värre! Ja, hon hade
blifvit hårdt pröfvad. Efter en svår sjukdom
lam i ena sidan hade hon ej kunnat hjälpa
mannen så som förr att förtjäna till det fat-
tiga hemmet och deras enda barn, utan han
hade måst sträfva så mycket hårdare och
leta efter all förtjänst, som stod att finna.
Sista gången hade han fått arbete vid tim-
merfällning långt ut på landsbygden, hvarvid
han själf en dag blifvit fälld af ett kullstör-
tande träd.
Det var då som änka och barn omhänder-
togos af fattigvården. Flickan skildes från
modern för att utackorderas på landet. Men
denna gång var Stina lyckligare än hon i sin
förtviflan kunde tänka — hennes älskling
kom händelsevis till människor, som blefvo
goda fosterföräldrar för barnet.
Allt detta var, som sagdt, vid tiden för
vår berättelse aderton år sedan, och svedan
hade gått öfver. Nu hade hon till och med
fått igen sitt barn, ty Anna tjänade redan
tredje året i Stockholm, och under denna tid
var det, som tvätterskans Hilma, hvilken be-
rättat oss händelsen, blifvit flickans bästa vän,
emedan de respektive herrskap, hos hvilka
hvar och en af dem var ensam jungfru, bodde
midt emot hvarandra i samma förstuga.
Mor Stina var i tillfälle att ofta se sin
skatt, sin enda fröjd på jorden. Annas unga
matmor förstod att värdera en god tjänarinna,
och det bästa hon gjorde flickan var att visa
vänlighet mot mor. Därför var gamla Stina
själfskrifven gäst i köket hvarenda söndags-
middag.
Först släpade hon sig då, stödd på sina
två käppar — prydlig i svarta helgdagskjor-
teln och hvit halsduksrosett — uti högmes-
san i Adolf Fredrik, så till sitt goda middags-
mål och till hjälp både att råskala potatisen
och annat och så, efter allt nigande för frun,
till aftonsången i Adolf Fredrik igen. Gum-
man kom helst i alla tre messorna om sön-
dagen. Se’n gick veckan lättare på fattighu-
set. En del af hennes rumskamrater voro
oförnöjda och ondsinla. »Det är svårt,» sade
hon, »de svärja, när de lägga sig, och svärja,
när de stå upp.» Men Stina hörde psalm-
sång inom sig och var alltid glad och nöjd.
Hon hade sina förströelser ibland äfven under
veckan, ty när stickningen var färdig, släpade
hon sig bort därmed och fick utom sin lilla
betalning mången god kopp kaffe. Hon hade
flere »herrskaper», ty hon var omtyckt för
/ hushållspenningfrågan.
Tretusenkronorstrecket.
IV.
B—m:
(Sista artikeln.)
Ä
f de i tidningen Idun tätt och ofta återkom-
mande uppsatserna i hushållsfrågan synes det
som om denna fråga fortfarande skulle icke endast
tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet, utan äf-
ven på mer än ett håll vålla icke så ringa bekym-
mer och hufvudbry. Då man emellertid läser ige-
nom de många uppsatser, som i denna fråga skrif-
vits, och ser de ofta nog diametralt motsatta åsikter,
som häri uttalats, kommer man ovilkorligen att tänka
på den »blinda och färgen». Då man kommit till
så olika resultat, måste man gifvetvis hafva utgått
från felaktiga premisser och resonerat om förhållan-
den, som ej kunnat med hvarandra jämföras. Vid
en diskussion i hushållsfrågan — i synnerhet om
man eftersträfvar att nå ett resultat som sedermera
för kommande tider skall kunna uppställas som en
allmängiltig regel att söka efterlikna — måste man
taga hänsyn till alla de olika faktorer, som på frå-
gan inverka, såsom prisförhållandena å de olika or-
terna, den sociala ställningen, hvaruti såväl den som
i frågan skrifver som den, för hvilken skrifves, be-
finna sig; ty gifvet är att då lefnadskostnader, hy-
ror, vedpriser m. m. i Stockholm t. ex. äro mycket
högre än i landsorten, detta ovilkorligen skall spela
en betydande roll vid de 3,000 kronornas fördel-
ning; likaså är klart att en handtverkare, som årli-
gen förtjänar 2,000 kr., har lättare att draga sig
fram än en lärare, handlande, militär eller annan
ämbetsman med samma årliga inkomst. De vanor
och lefnadsvilkor, hvaruti jag uppfostrats, äro de
som äfven i framtiden, då det gäller att sätta eget
bo, komma att gifva hemmet sin pregel. Den som
från barndomen varit van vid att arbeta och träla
för födan för dagen medför ut i lifvet billigare och
enklare lefnadsvanor än den, som fått sin uppfost-
ran i ett godt och bra hem. Detta allt måste vid frå-
gans behandling tagas i betraktande, eljes blir fara
värdt att man resonerar om saker som svårligen
kunna jämföras med hvarandra. Den af Idun upp-
ställda hushållsfrågan hade därför kunnat något när-
mare preciseras, särskildt angifvande lefnadsförhål-
landen i Stockholm eller i landsorten, för ämbets-
manna-, handtverkare-, lärarefamilj o. s. v. Som
exempel må nämnas att då man i Stockholm beta-
lar 200 kr. pr rum och 30 kr. pr vedfamn, blefvo
samma summor i den stad insändaren bor uti resp.
80 kr. och 14—16 kr. Att detta och dylikt på de
3,000 kr:s fördelning spelar en stor roll är klart.
Enligt min uppfattning och erfarenhet böra de
3,000 kr. fördelas enligt, följande tabell, hvilken jag
vill bedja att punkt för punkt — så vidt det af Idun
begränsade spaltutrymmet medgifver — få ytterligare
förklara. De anförda siffrorna äro tagna dels ur
egen kassabok och dels ur från andra håll insamla
de uppgifter. Familjen består af i prisfrågan
omnämnd personal samt en tjänare och en yngre
flicka (som går till och från). Siffrorna afse förhål-
landena i landsorten och i en ämbetsmannafamilj.
Hushållet......................................................... 1205
Mannens toalett, kläder m. m.................... 150
Fruns » » » » .................... 250
Barnens » » » » .................... 200
Tjänstefolkets konto .................................... 140
Hyra................................................................. 350
Ved ................................................................. 120
Läkarevård, medikamenter_____________ 56
Tidningar, böcker, skrifmaterialm. m. ... 50
Skatter, assuranser........................................ 120
Nöjen, julklappar, presenter m. m........... 159
Diverse utgifter, reserverade medel.......... 200
Summa 3,000
Hushållet: Då denna fråga är den som i hemmets
konsert spelar l:sta fiolen, vilja vi börja med den
och i sammanhang härmed nämna några ord, huru
i stora drag sedt hushållet bör vara ordnadt, Gifvet
är, att man med så stor familj och med angifna
3,000 kr. i årlig inkomBt ej får tänka på att lefva
öfverflödigt, utan tvärtom måste se noga på hvarje
krona som ges ut. Att stänga sig inne och lefva
klosterlif är emellertid ingalunda behöfligt, man kan
mycket väl umgås med och se sina vänner hemma
bos sig, blott man äfven härvid iakttager enkelhet,
ej den tarfliga, utan den finare enkelheten. Nöjena
utomhus hvarken få eller kunna blifva af dyrare
slag i en landsortsstad ijjämförelse med hvad de gå till
i Stockholm ; de få tillfällen som bjudes på konsert,
teater, föreläsningar m. m. behöfver man dock ej
försumma.
Hvad bvardagslifvet beträffar, så ställer det sig
olika för hvarje hem, beroende på hvars och ens
förmåga att göra det angenämt, trefligt och billigt.
Våra måltider äro frukost kl. half 10, bestående af
kaffe, smör, bröd, ägg, något kallskuret eller lättare
varm rätt, middag kl. 4 å half 5, två rätter mat,
öl samt, beroende på matens kraftighet, äfven smör-
gås med ost eller anjovis, hvarpå mannen i familjen
ofta nog sätter värde, isynnerhet om en »snaps»
medföljer. Till middagen serveras vanligen kött och
fiskrätt, soppa och kött och desseit, kött eller fisk
samt gröt o. s. v. Efter middagen serveras ofta nog
kaffe. Supéen består af te med smör och bröd samt
något kallskuret, ost eller anjovis ; en och annan
gång något varmt såsom en omelett o. s. v.
För barnen serveras samtidigt som för familjen
och i de flesta fall samma mat, utom för den yng-
sta, som ännu uteslutande får lefva på mjölkmat.
Till frukost få de andra barnen mjölk, välling eller
gröt, hvarjämte vid |12-tiden serveras dem mjölk
och smörgås. Hufvudintresset i afseende på matlag-
ningen bör koncentreras på middagen och därnäst
på frukosten. Min man äter till supén sällan mera
än en kopp te och en smörgås, och bör detta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
