Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 4 augusti 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 IDUN 1893
Q
>
N
H
m
— « -j.
: w p*
f - S.
CL
F g-
-j <D
re _
n
»
O: p
»i ^
C/3 P°
o= *»
■—«« </>
0)
M
Cfl
W
$
O
u
sa
t3*
{5- »
£» oqr
•i
»-*■
^ ca
W
o
tte
P: N
►4 O:
*-*
t—, m
•ö &»
y
m Qj
»*T* CD
p
g- 31
djur: hennes gamla häst, »Chiaramonte», tvä
hundar och två gazeller.
Hästen Chiaramonte var hennes synner-
liga älskling. Och då han för ej länge
sedan på grund af »hög ålder» blef »obot-
ligt sjuk» och med hennes samtycke medelst
kloroform undfick en »lätt död», skref hon i
en tysk tidskrift en »minnesruna» öfver denna
sin mångåriga trogne följeslagare på många
äfventyrliga färder. Ett litet kort utdrag
häraf meddelar jag här nedan ; det skildrar
en af de utflykter till häst fru von Schwartz
gjorde under sitt första år på Kreta och är
ytterst målande:
»— — — Jag började genomströfva ön
kors och tvärs. En utflykt varade 30 dagar,
och på det obanade Kreta är man under
sådana förhållanden fj sällan i lifsfara och
endast hänvisad till dugligheten hos sin häst,
med hvilken man kamperar både dag och
natt.––––— Vi måste hvarje dag bryta
upp före soluppgången och rasta under den
heta middagstimmen. Det var ett oförgätligt,
idylliskt zigenarlif! Vi uppsökte svala, skugg-
rika platser, där vi uppslogo vårt läger.
Vår första omsorg var att befria våra djur
från sadlar och packning; hästar och mul-
åsnor aflägsnade sig då i bästa endräkt,
Chiaramonte alltid i spetsen, för att uppsöka
närmaste källa eller bäck; vi läto dem gå
allena, och de återvände alltid utan dröjsmål
till lägret, där de visste att rikligt foder vän-
tade dem. — — —
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
»J»
Från Iduns läsekrets.
Fosterlandsvänner, mödrar!
Jag, som skrifver dessa rader, har »en högt ak-
tad signatur» — det läste jag i ett bref senast i går
— men det oaktadt vågar jag ej sätta ut den under
denna artikel. Jag bor näml. i en småstad, och
jag skulle blifva rent af stenad, om sådana där män-
niskor, som taga inackorderingar för att lefva på
dem, finge nys om, att jag hade skrifvit den.
Men — om jag tege, skulle stenarne ropa.
Smålandspostens Sigurd kan handtera den syd-
svenska fårsteken med trädgårdssax och andra verk-
tyg, utan att någon säger ett »sjas» till honom där-
för, ty han är rik och bor i Wexiö. Ack, om han
komme inkognito till denna stad, inackorderade sig
hos någon enkefru eller gammal fröken, som har
skolpojkar eller skolflickor eller andra inackorde-
ringar ! Vi skulle då snart få läsa något riktigt kvickt
i tidningarna.
Man skall ej klema bort det uppväxande släk-
tet, långt därifrån ! Det är dumt att skolungdomen
skall ha kafle på sängen (usch då). Men förderfva
barn och ungdom har man heller ingen rätt till,
och jag skulle kunna taga på min ed, att en stor
del skolungdom förderfvas genom usel föda.
Tron I, mödrar, att det finns en böna — jag me-
nar kaffeböna — i det kaffe, hvarmed en stor del
skolungdom undfägnas — jag talar om inackorderad
skolungdom — visserligen icke! Kaffet kokas på
surrogater såsom : brändt bröd, lejontand, kokt po-
tatis, hvari kli inkn&dats, hvarefter degen skäres i
bönfasoner och brännes . . . Om de ändå kokade
kaffe på rostadt korn, men det faller sig säkert för
dyrt!
Och så är det den eviga potatisen hvarenda mid-
dag, då det ej är torsdag, ty då ätas ärter och fläsk
och plättar, lika bastanta som ärterna. Det är för
väl, att det finnes gymnastikininrättningar––– —
På den starka födan behöfves rörelse.
»Fruktsoppor» förekomma mycket ofta för inac-
korderingarne, blodpudding till förrätt, blåbärssoppa
till efterrätt är mycket vanligt.
En mycket sannfärdig gosse, som blef sjuk på sin
inackorderingsdiet, försäkrade mig, att det var med
»köttbulleköttet som med arsenik, det blef liggande
helt i magen» — — —.
Mödrar, nu tillstundar höstterminen ; pojkar och
flickor skola till staden för att genomgå de välsig-
nade läroverken. Många blifva inackorderade i så-
dana hus, där de få det alldeles för bra, men många
komma till matställen, där de få magkatarr, svälia
sig fram, blifva sjukliga och förderfvade. Det är
verkligen något att tänka på, detta, och då Idun
är »damernas egen tidning» och är spridd från Fal-
sterbo till Torneå, har jag sändt in min varning i
Idun, viss att den då skall beaktas.
Jag ser hundrade pojk- och flickögon, som tack-
samt lyftas emot mig för min lilla tarfliga artikel, ty
magen är hufvudsaken här i världen — det trodde
jag aldrig lörr. — Går man illa åt den, förslöres
hela organismen. Innan jag nedlägger pennan, an-
ser jag mig böra nämna, att jag för ett par år se-
dan talade vid en sjuk yngling — han svalt ihjäl
— han var iackorderad hos sin faster. »Jag tror
allt, att det är fasters mat, som förderfvat mig,» sa-
de han. »Kaffesump med litet sirap i till grötdopp
var alltid frukosten, och gröten var kall, lämnad
från kvällsmålet dagen förut; och så pannkakan,
som var en stående rätt, rifna fallfrukter, rifna kokta
potatis, lingon, uppblandade med några skedblad
blå mjölk, uppkokt gång på gång — o, hvad jag
många gånger var sjuk af fasters mat. Nu har jag
varit hos doktorn, och här har jag fått ett recept
mot magkatarr.» Det var så dags!
Skall Sverige räddas åt svenskarne, så, fosterlands-
vänner, börjen med att rädda Sveriges unga magar !
Känd i landet.
Innehållsförteckning.
Emilie Borgström ; af Charlotte Lindholm (med porträtt).
— Morgonridt; poem af Edv. Hammarstedt. — Kvinnofrågan
och vetenskapen; af Kate Sc.hirmachtr. I. — »Bergtagen»;
skiss af Elin Ameen. — Stockholms pensionatlif ; en liten väg-
ledning för hufvudstadbesökande damer, för Idun af C.B.H.
— I hushållspenningfrägan : Reflexioner med anledning af de
prisbelönade täfliDgsskrifterna i hushållsfrågan. — Bevingade
vänner. III: inhemska burfåglar; för Idun af L. E. Björk-
man. — De ungas tidning. — Ur notisboken — Teater och
musik. — Elpis Melena, »Kretas välgörarinDa» ; af Cecilia
Bååth-Holmberg. (Forts.) — Från Iduns läsekrets : Fosterlands-
vänner, mödiar ! Af Känd i landet. — Tidsfördrif.
TtåifotSrif,
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Omkastningsgåta.
Ibland om det händer din pilt visar
brist
på sanning och lydnad och renhet i
seder,
mig rättfram med allvar han bör då
helt visst,
ty så fostras ungdom till sanning och
heder.
»Mitt första» om sommarn
i hagen ses gå.
»Mitt andra» vi göra,
när glädje vi få.
»Mitt tredje» i sagan
styr blånande haf.
»Mitt hela» : en fasa,
för mången en graf.
Ulla B.
Diamantgåta.
E E E
N ! N
N , R ! S
T i T
Om flitig han varit och snäll som sig
bör,
jag bakfram åt honom ett nöje bereder ;
jag drömmande tankfull och tyst ho-
nom gör,
till soliga nejder}jag gladt honom leder.
P. L.
Geometrisk uppgift.
En pappersremsa har utseende af en
i 36 kvadrater delad rektangel.
1 ! i ! ! IM
! 1
1 1 ! 1
Huru skall man dela denna pappers-
remsa i två lika stora delar, så att
dessa, lagda på hvarandra, bilda en
kvadrat ?
Bokstafsgåta.
Bukstäfverna omflyttas så, att den
vågräta och lodräta midtlinien bilda
namnet på ett kräldjur. Den första
vågräta linien betecknar ett maskulint
ord, den andra namnet på en vind,
den tredje namnet för aflälling, den
fjärde = lodräta midtellinien, den
femte en bok, den sjätte undervisnings-
anstalt och den sjunde en fornnordisk
konung, N. A. M. Ullevi.
Följande bokstäfver, rätt samman-
ställda, bilda 8 ord, hvilkas begynnelse-
bokstäfver utgöra namnet på ett ko-
nungarike i Europa samt slutbokstäf-
ver nedifrån och uppåt namnet på
dess hufvudstad.
ö a, 1 b, 1 d, 3 e, 1 g, 2 i, 2 1,
4 m, 5 n, 6 o, 2 p, 5 r, 3 s, 4 t, 2
u, 1 v.
Orden beteckna: 1) ett konunga-
rike i Tyskland, 2) ett sund i Italien,
3) en geometrisk figur, 4) en stad i
Svealand, 5) en planet, 6) ett mineral,
7) en vetenskap, 8) en välluktande
t! ädgårdsväxt.
S—e.
Aritmogryf.
7 14 15 21 2 8
19 ö 1 21 15 21
10 7 18 1 6 2
6 15 7 9 12 14
14 5 8 6 15 16
1 14 21 2 13 18
16 1 7 2 20 21 15
17 11 2 21 19 2
14
4
7 18 3 17 20
12 14 1 15 7 2
5 2 20 12 14 2
8 6 19 21 14 12
1) En stor ö, 2) stad i Sverige, 3)
del af en ångmaskin, 4) stenfrukt, 5)
mansnamn, 6) järnvägsstation, 7) namn
på en grotta, 8) ett illa omtyckt namn,
9) hvad man kan finna i skogen, 10)
hufvudstad, 11) land, 12) en rättvi-
sans handhafvare.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på ett förbud. J. W. B.
Små räknekonster.
Två personer, A. och B., göra följande
aftal. Ett något så när stort tal bestäm-
mes först ; A. nämner därpå ett mindre
tal, som ej får öfverskrida en likaledes
på förhand bestämd storlek, t. ex. nå-
got af talen 1—10. Därpå nämner
B. ett mindre tal, som ej heller får
öfverskrida den bestämda storleken.
De båda talen adderas tillsammans, A.
nämner så ett nytt tal, B. åter ett,
hvilka adderas till den förut erhållna
summan, o. s. v. Den som då kom-
mer i tur att nämna det tal, genom
hvars tilläggande till den erhållna sum-
man det först bestämda, större talet
uppnås, har vunnit. Hur skall man
alltid kunna vinna?
1. Bestäm 100 såsom det tal, som
skall uppnås, och att det tal, som
hvar och en har att nämna, ej får
vara större än talet 10.
2. Talet 120 skall uppnås; valet
mellan talen är fortfarande 1—10.
3. Talet 100 skall uppnås, men de
tal man får nämna, få ej gå högre
än till 10.
4. Lägg 30 stickor (marker, slan-
tar eller dyl.) på bordet. Två perso-
ner skola nu omvexlande taga bort
ett antal därifrån; antalet för hvarje
gång är efter behag inom talen 1—6.
Den, som tager bort den sista stickan
har vunnit. Hur skall man börja, om
man vill vinna?
5. Gör samma experiment med 15
stickor och bestäm antalet för hvarje
gång till högst 4. För omvexlings
skull kan ju den förlora, som får den
sista stickan.
Lösningar.
Logogryfen: Skidtäflan ; tid, tänka, stil,
disk, staf, älf, finba, klint, lat, län, il, din,
älska, kind, stal, dans, slända, is, lif, and,
släda, kli, äta, knif, kast, flik, sand, ilska,
ans, land, dika, last, salt, säd, skal, list, fat,
nät, fläsk, flink, tak, saft, tal, dal, tia, slida,
kif, finska, Stina, diska, säf, lind, ask, lin,
lida, fin, al, fil, läsa, kal.
Gåtorna 1. De båda männen hade två
döttrar, och efter sina hustrurs död hade de
gift sig med hvarandras döttrar.
2. Två elaka pojkar.
3. Näsan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
