Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 18 augusti 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 I DU N i893
När man har ett hem, har man
ett ansvar, och detta ansvar gifver
värdighet och glädje.
S. Kierkegaard.
den uträtta stora ting-, som äro väl värda
att ställas som ett af det fosterländska
arbetets förnämsta mål.
Sofia Grisberg har redan uträttat icke
så litet, men, så vida hon förlänas till-
räcklig hälsa och lifstid, får hon i fram-
tiden sannolikt ett ännu vidsträcktare verk-
samhetsfält. Mycket tyder därpå, men då
det icke står i mänsklig förmåga att yppa
hvad kommande dagar bära i sitt sköte,
endast att därom uttrycka en förhoppning,
vilja vi anföra hvad som tyckes berättiga
till den förhoppningen och för den skull
fästa uppmärksamhet på det förnämsta,
som fröken Gisberg hittills åstadkommit,
samt visa i hvilken riktning hennes ut-
veckling framskridit.
Hon är född den 16 november 1854 i
Sundsvall och dotter af köpmannen där-
städes Per Daniel Gisberg. Efter någon
undervisning i teckning uti den läro-
anstalt, där hon inhämtade sina öfriga
skolkunskaper, begynte hon 1870 en kurs
i litografi vid Litografiska anstalten i
hennes födelsestad. Snart lämnade hon
dock hemorten, begaf sig till Stockholm
och erhöll här 1877 anställning som skrif-
litograf vid Centraltryckeriet.
Detta arbete var likväl icke tillfylles-
görande för den unga flickans verksam-
hetslust lika litet som fullt tillfredsstäl-
lande för hennes konstnärliga anlag. Hon
begagnade därför undervisning i Slöjd-
skolan i frihands- och perspektivritning,
och på tillrådan af öfverläraren vid sko-
lan började hon 1879 deltaga i den kurs,
hvilken vid den från Slöjdskolan till
Tekniska skolan omorganiserade läroan-
stalten då inrättades för utbildande af
teckningslärarinnor.
Därjämte åtnjöt hon konstnärlig under-
visning af den framstående porträttmålar-
innan Kerstin Cardon, och efter ett års
trägna studier vid Tekniska skolan för
kvinnliga lärjungar erhöll hon inträde i
Högre konstindustriela skolan, där kursen
för lärarekandidater tager sin hörjan.
Där genomgick hon treårig kurs, hvilken
afslöts 1883.
Såsom man finner har Sofia Gisberg
idkat grundliga studier, men sådana till-
försäkra likväl icke allltid betryggad verk-
samhet åt kvinnan, och då den från Högre
konstindustriela skolan utgångna skickliga
tecknerskan icke kunde finna lämplig an-
ställning i hufvudstaden, där hon med
rätta ansåg sig böra stanna, gick hon
åter in på tre år vid nyss nämnda afdel-
ning af Tekniska skolan för att erhålla
betyg som mönsterritare, hvilket äfven
tilldelades henne 1886, det första till
kvinnlig elev.
Sofia Gisberg har således varit en ban-
bryterska, kan man säga, för en viktig
del af det nutida kvinnliga arbetet, och
hennes ihärdighet att skaffa sig ett läro-
verks erkännande för genom talang och
flit utvecklad skicklighet har varit af
välgörande inflytande på den kvinnliga
verksamheten i allmänhet inom samma
område.
Under studieåren hann Sofia Gisbergs
arbetsförmåga till för äfven de beställ-
ningar, som man i allt större antal började
göra hos henne. Sålunda utförde hon
ritning till den sköld, som ingeniör B.
Beskow såsom äreminne af Gustaf den
andre Adolf skänkte till Nationalmuseet.
År 1884 lämnade hon, efter uppdrag af
professor Ernst Jacobson, ritning till den
fontän, hvilken staden Sundsvall erhållit
i gåfva af grosshandlaren A. P. Hedbergs
dödsbo. Till denna fontän gjorde fröken
Gisberg först en liten skiss i lera och
därefter nödiga detaljritningar, hvilka i
modell utfördes hos ornamentsbildhugga-
ren H. Nerpin i Stockholm. Gjutningen
af fontänen med dess kandelabrar verk-
ställdes å J. & C. G. Bolinders mekaniska
verkstad.
Utom till ofvan nämnda sköld, har
fröken Gisberg sedan utfört flere ritnin-
gar för hr Beskows ståletsningar å sköl-
dar och andra vapen, albumpermar, lam-
petter m. m. samt till den stora sköld,
hvilken tillhör Nordiska museet.
Hon har också allt sedan 1884 gjort
ritningar till alla de praktband i läder-
mosaik och läderplastik, som utgått från
bokbindarfirman F. Beck & sons atelier
i Stockholm och väckt uppmärksamhet
både inom och utom Sverige. För öfrigt
har hon som mönsterritare utvecklat lika
stor som talangfull verksamhet och läm-
nat ritningar till möbler, silfverarbeten,
textilföremål m. rn. samt till och med
utfört sgraffito-orneringar i den storlek,
hvaruti de anbragts på byggnader.
För Handarbetets Yänners räkning har
fröken Gisberg komponerat ett stort antal
mönster till högsätesbeklädnader, fanor
m. m. och i synnerhet till kyrkliga före-
mål, såsom antependier, kormattor o. s. v.,
alla utmärkt vackra och värdiga det
ändamål, för hvilket de afsetts. Hvad
hon uträttat genom sina mönsterritningar
för den textila konstslöjden är af stor
betydenhet. Hon erhöll också 1891 af
Handarbetets Vänner Sophie Adlersparres
pris, hvilket föreningen utdelar till den
kvinna, som genom sitt arbete synnerligt
främjat svensk textil konst.
De af fröken Gisberg verkställda text-
ningar och illumineringar äro lika talrika
som vittnande om verkligt konstnärskap.
Det första af sådana arbeten, hvilket
väckte mycken uppmärksamhet, var titel-
bladet i den främlingsbok, som kronprin-
sessan Victoria skänkte till sin moder,
storhertiginnan af Baden. Därefter har
fröken Gisberg utfört textningar till en
mängd släktregister, titelblad och adresser,
af hvilka inom Sverige kunna nämnas
Karl den trettondes-riddarnes adress till
konung Oscar den andre på hans 60-åriga
födelsedag samt Leijonhufvud-släktens till
general A. G. Leijonhufvud på hans 80-
åriga födelsedag, hvilken sistnämnda adress
bestod af icke mindre än sex stora per-
gamentsblad.
Adresser textade och utförda i färger
af Sofia Gisberg ha från Sverige skickats
till många främmande orter och bidragit
att där göra vårt land heder, t. ex. till
Frankrike adressen från Stockholms hög-
skola till medicinska högskolan i Mont-
pellier och adressen till amiral Gervais
från Vaxholms invånare, den senare ut-
förd efter motiv af svenska allmogemön-
ster; till Danmark adress till konung
Kristian den nionde från i Stockholm
bosatta danskar; till Österrike hedersleda-
motskort från Handarbetets Vänner för
hofrådet Jacob von Falke i Wien, hvil-
ket komponerades efter svenska textil-
mönster.
Dessutom ha adresser, komponerade och
utförda af fröken Gisberg, afsändts till
Tyskland, England, Amerika och — Siam.
Alla äro de utmärkta för rikedom i upp-
finning och konstnärlig smak i utförandet.
Att en sådan konstnär uppmärksammas
och uppmuntras af det fosterländska ar-
betets målsmän är icke öfverraskande,
men därför ej mindre glädjande, och det
är med tillfredsställelse man erinrar sig,
att Sofia Gisberg 1886 af kommers-
kollegium erhöll stipendium som mönster-
ritare. Att föreningen Handarbetets Vän-
ner, alltid vaken då det gäller den foster-
ländska konstslöjdens främjande, också
förstått att uppskatta hennes verksamhet,
intygas bland annat af det ofvan nämnda
tilldelandet af Adlersparreska priset, men
dessutom däraf, att hon 1886 valdes till
suppleant och i år till ordinarie ledamot
af föreningens styrelse. På den platsen
kommer hon otvifvelaktigt att uträtta
mycket godt, liksom det är i konstslöjdens
intresse glädjande att veta, det hon sedan
1887 verkar som lärarinna vid Tekniska
skolan i Stockholm, där hon sedan 1890
är bland de ordinarie öfverlärarnes antal
och undervisar i ornamentsteckning, text-
ning samt konstsömnad. Själf underlåter
hon ej heller att begagna alla tillfällen
för att ytterligare förkofra sig såväl i
eget arbete som i konsten att undervisa
andra, och hon har för det ändamålet
också gjort flere studieresor till Tyskland
och Österrike.
Ännu har Sofia Gisberg sannolikt icke
på långt när uppnått höjdpunkten af sin
konstnärliga verksamhet, men hon har
redan uträttat mera än hvad de flesta
vid hennes ålder medhunnit, och hon har
gjort det för ett stort och fosterländskt
ändamål, icke blott till eget, utan för-
nämligast till det allmännas gagn. Därför
äger hon redan nu rätt att betraktas som
en förebild för de unga, hvilka vilja inträda
i det fosterländska arbetets tjänst.
Claës Lundin,
Hvilken är, enligt eder åsikt, den märk-
ligaste kvinnan i er provins?
Glömmen ej, kära läsarinnor, att ifylla
formuläret i n:r 32 och insända det till
Redaktionen af Idun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
