Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 25 augusti 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 IDUN 1893
to
0= (u
»-a ~
w
0=
VT
vt
o
Vt
0)
u- 0
H po
o ty
M p
p os
p
Pi ra
o o
F*“ *1
W *
<o
CS ..
p: hj
*i O:
»-J
i_j ra
Î2. p
ra pj
^ £
fi M
4
P O:
tJ
C*- <|
— co
ten, hon svärmade för smärtan och lidandena.
Hon uppsökte ända från sin barndom helst olyc-
kan och sorgen för att kämpa mot dem och för-
svara de svaga mot dem. De lyckliga intresserade
henne icke, och all kärlek ansåg hon som ett
slags galenskap —- naturligtvis med undantag af
hennes föräldrars föhållande till hvarandra. Det
kunde ju icke vara fråga om att jämföra föräld-
rarne med andra dödliga.
Hennes mörka ögon och tjocka, nästan sam-
manvuxna ögonbryn hade ett snart sagdt hotande
utlryck, men de fattiga och olyckliga sågo i dessa
ögon endast fasthet och deltagande, och i hem-
met var hon den, som näst efter husets fru satte
alla i den största respekt.
Men om Cordelia hade gått en ton djupare än
modern i allvar och stränghet, så hade systern
Anne-Sophie i stället gått en ton högre än fadern
i ljus och munterhet
Det var den glada baronens gladaste natur,
som dök upp i hans ljusa dolter. Hon var som
en återklang af hans ungloms alla glada hi-
storier.
Från morgon till kväll var hon full af skratt
och skämt. Hon älskade vackra kläder och ju
flere tillbedjare dess bättre. Hennes mun smålog
alltid litet Hennes kinder voro alltid röda, som
om hon nyligen hade dansat, och hon kunde icke
hälla sina tankar samlade, så länge som hon höll
på alt krusa siit hår.
Medan Cordelia genomgick den vinter, då hon
i Stockholm blef införd i stora världen och pre-
senterad vid hofvet, som man genomgår ett mar
tyrskap, så lefde Anne-Sophie i minnet af denna
lyckliga tid, hvilken hon säg reflekterad liksom
genom en oändlig rad af förgyllda speglar.
Hvad tjänade det till att vara ung, om man
icke fick kläda sig till bal och deltaga i glada
fester I Hon brydde sig icke om bofinkarnes sång
i lindarne kring Arvidsnäs eller böljeskvalpet vid
standen, hon brydde sig om, att artiga, förnäma
herrar stodo bakom hennes stol och hviskade
henne vackra ord om hennes hvita axlar eller
lågo för hennes fötter och tiggde om hennes
kärlek.
Hade hon liksom fadern varit en ung man, så
hade hon nog liksom fadern varit den första vid
jakten och hasardspelet och i många glada äfven-
tyr. Men hon var en väluppfostrad ung dam
under sin stränga mors uppsyn, och det var en-
dast hennes tankar, som kunda flyga vilda och
oregerliga, hvart de behagade; — och de flögo
också!
Hennes mor skulle ha bleknat af förfäran, om
hon hade kunnat se in under de ljusa lockarne,
som hängde ned öfver brodérramen, där Anne-
Sophie satt, och tränga ända in i hennes inre.
Medan hon sakla och försiktigt stack nålen upp
och ned genom broderiet, gick det lusteligen till i
hennes fantasi. Där funnos båda maskerader och
enleveringar och galna historier af alla slag.
Var Anne Sophie en genklang af faderns glada
ungdom, så var den yngsta, Elisabeth-Antoinette,
som i hvardagslag kallades Tony, ett uttryck för
föräldrarnes svärmiska kärlek till hvarandra.
Den var poesien i deras lif, och hon var som
en dikt.
Späd och fin med drömmande ögon och en
drömmande mun såg hon ut som ett barn ännu
då hon var sjutton år. Hon talade nästan aldrig,
men man måste alltid fråga henne: »Hvad tänker
du på?»
Hon deltog i samma undervisning som syst-
rarna, men hon tycktes dock aldrig riktigt närva-
rande. Det föreföll som hon alltid hade några
tankar bakom, hvilka voro viktigare för henne än
hvad hon sysselsatte sig med.
Af egen lust öppnade hon aldrig en bok eller
tog ett handarbete, men hon spelade på luta med
sina smala hvita fingrar och sjöng därtill med en
mjuk, beslöjad stämma. Det var hennes fars
störsla nöje att lyssna till henne, och när han
om vinteraftnarne s»tt vid kaminen, lät han Tony
hämta sin luta och sjunga franska romanser. Han
sade om henne, att hon hade en röst »som blå
sammet». När hon sjöng, slöt han ögonen, och
när hon hade slutat, suckade han och sade:
»Ack ja! Då man var sjutton år!»
Tony var också som född till att dansa, men
hon dansade helst ensam, slöjdansen och dansen
med dolken. Det var egentligen ett slags drama-
tisk dans, som med gester och pantomimer ut-
tryckte en hel historia.
När det vid jultiden var främmande vid Arvids-
näs och alla gäster sutto församlade i de stora
salarne, då var det festens glanspunkt, när baro-
nen satte sig vid pianot och Tony kom sväfvande
in i sin smala hvita klädning och med en blå
slöja slingrad kring halsen och dansade slöj-
dansen.
De gamla fruarne runkade sakta sina turbaner
med paradisfåglarne ; de gamla herrarne gräto,
snusade och torkade ögonen; barnen stodo och
gapade i andlös förvåning, och de unga herrarne
i sina kortlifvade frackar och stora krås flockade
sig i dörrarne och hviskade till hvarandra.
Tony var för dem icke en ung flicka, utan ett
andeväsen; men de tyckte mera om att dansa med
Anne Sophie. Hon var roligare och hade kvicka
svar på allt hvad de sade.
De tre systrarna lefde egentligen hvar för sig
sitt eget lif, då de inbördes voro så högst olika,
men i en sak förenades de alla, det var i sin kär-
lek till onkel Jonas.
Onkel Jonas var en kusin till deras far, en ogift
äldre ungkarl, som bpdde en mil från Arvidsnäs
på det glada vackra Aby.
Onkel Jonas var lika vänlig och välgörande
som naturen omkring hans hem. Han var en
liten kortbent, fet och frodig herre med ett
rundt, rödblommigt ansikte som ett lindebarns.
Hans stora, blå, alldeles runda ögon utstrålade
välvilja och deltagande för alla människor och
fylldes vid minsta anledning till rörelse mycket
hastigt med klart vatten. Kring hans starkt röda
mun lekte alltid ett lilet leende, som tycktes fort-
sätta ända ned i hans isterhaka, hvilken drunk-
nade i hans pipade krås kring hans nankinväst.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Augusta Nycander (med porträtt). — Flyende sommar;
poem af E. N. Söderberg. — »Att göra godt. . .»; några be-
traktelser af Erny. — Den gamle vaktmästaren ; skiss af Eli-
sabeth Ruylenstiema. — Nålpenningar ; fortsättning på en
gammal flickas funderingar; af S. T. — Kvinnlig skönhet. —
Intryck från Betlebem; för Idun af A—î—a (Adelaide Ehrn-
rooth). (Slut från föreg. n:r.) — Ur notisboken. — Teater och
musik. — En gammal historia; af Helena Nyblom. (Forts.) —
Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
En allas vän, mitt första gör sin dans
kring land oeh rike bland sä mången,
mången ;
men ej så lätt den spjufvern ger sig
fången,
där oss den dårar med en fager glans.
Och din mitt andra är den stackars
slafven —
låt vara liten och helt nätt han är —
som, kvick utaf sig, bjälper dig på
trafven
och fram på stråten genom världen
bär.
Af silfver mången, hvad jag döljer här,
men vi af guld — en gyllne grundval
— äga; _
åt dig, sä klipsk, jag endast det törs
säga,
ty nu på spåret du mitt hela är.
P. L.
Ifyllningsgåta.
A N
G N|
R j P
1 1
1 R 1 G
1 N S
R F
De 24 tomma rutorna i ofvanståen-
de kvadrat skola ifyllas hvar och en
med en bokstaf sålunda, att de 6 våg-
räta raderna utgöra bekanta ord. Or-
den, men i annan ordningsföljd, be-
teckna: en dryck, en stad i Sverige,
en fågel, en socken i Dalarne, ett
fångstmedel, en järnvägsstation.
Ille.
Figurgåta.
fågel, 2) sydfrukt, 3) kvinnonamn, 4)
evangelist.
Sedan alla orden äro riktigt funna
och bokstäfverna skrifna i rutorna,
skjutas de båda figurerna tillsammans,
så att en dubbelfigur bildas. Den af
hvita rutor bestående horisontala mid-
telraden gifver namnet på en stad.
Louise.
Aritmogryf.
Figur I.
|x ggj 4-
■ + nm x im X
x S x M +m + m +
, m + \m
+ ms + life
+n X ü X
Mis + ff 4-
i iif
LJ LÜLÜ
Figur II.
Fl Fl 11 FL
§ëë@i 4. |@ëëë| v
°m\ + M x X i^l X W
x M x
üi x m + Hl + IHI+ IS
mi+isi+ S + S x H
i + IS x S xS+r
~m1 + 8
aaaaabbcdehiiiiiik
kkllllmmnnoooprrrrr
s s stttttuuö. Ofvanstående 18 vo-
kaler skola skrifvas i 8t. för x och 30
konsonanter i st. för + i dessa båda
figurer, så att de lodräta raderna bilda
ord med nedanstående betydelse :
Fig I: 1) Egyptisk gudomlighet, 2)
stad i Sverige, 3) militärterm, 4) stad
i Italien, 5) träd. Fig. II: 1) fång
2 12 20 6 3 11
1 4 5 12 3 6
11 1 7 8 1 11
11 9 20 20 2 10
13 11 14 12 5 11
15 16 17 2 18 5
3 6 12 19 5 12
11 12 12 6 12 11
17 16 j 5 21 12 19
1) Trädgårdsblomma, 2) gossnamn,
3) troll, 4) järnvägsstation, 5) insjö i
Sverige, 6) däggdjur, 7) vattenfall, 8)
bibliskt namn, 9) stad i Ryssland.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en berömd sångerska.
Nanny och Signe.
Lösningar.
Logogryfen: Skuggbild; skuld, lugg, kli, lik,
bud, guld, du, blus, id, sik, il, disk, Gud, kid,
is, kil, duk, blid, bild, bi, gul.
Den franska gåtan: L’oiseau (fågeln).
Aritmogryfen: Herman, Island, London,
Dragon, Eufrat, Gondol, Ananas, Rafael,
Droska — Hildegard.
Den geografska förvandlingsgåtan : 1) Bre-
men, 2) Ätran, 3) Trosa, 4) Tanger, 5)Ronne-
hy, 6) Engelholm 7) Falster, 8) Lemberg, 9)
Ystad, 10) Ädelfors, 11) Nebraska, 12) Im-
meln, 13 Lysekil, 14) La Plata, 15) Amiens,
16) Florens, 17) Älfsborg, 18) Kartum, 19)
Thames, 20) Arboga — Bättre fly än illa
fäkta.
Den tjufaktige betjänten: De förändringar,
som den oredlige tjänaren vidtagit, voro föl-
jande :
I. II.
4 6
3 6
6 4
88 flaskor. 84 flaskor.
5 I 6 I 3 I 6 I 5
6 I i I I6
3 I I J[I
6 I J I j 6
5 I 6 J 3I 6 I 5
80 flaskor.
Räkneuppgifterna: 1. De tvä fäderna och
tvä sönerna voro endast tre personer, nämli-
gen en farfar samt en far och son.
2. På följande tre sätt :
a) 749/is b) 783/ö
253/e 2145/9q
100 100
3.
O O o O
o o o o
o o o o
Ordgåtan: Ester, Liège, Idun, Avasaxa,
Sergel, Senap, »Euklides», Helgoland, Lissi,
Sydbrabant, Tom, Edessa, Dnjepr, Tolf —
Elias Sehlstedt, framtidsplaner.
c) 97
1
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
