Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 8 september 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;» §
i. -
: «
: Hl P*
[■p 3
I1 » 2:
L-o i
: o®
« p>
►i i
t/3 p°
o= **
II)
Î3*
B
{DO
O
1—« EJ
p
4
M"
015
P
PT ca
O o
crt- 4
c+-
CD
4
ttf
CD
015
Jt>: 4
4 O:
»4
*cf
ca
Cl:
•4
»-»■
S
ca P*
pr O
*5
4
ca
P O:
fc* «Ï
ert- <1
O
t-*
IDUN
288
gjort det i hopp att på detta sätt skaffa honom
ett slaganfall.
Onkel Jonas lekte med sin tjocka klockkedja,
lade hufvudet på sned och betraktade med ena
ögat ett bestämdt ljus i ljuskronan; därpå hark-
lade han sig och bad om tillåtelse att få sjunga
en sång till: »Vänskapen.»
Hans repertoar var icke stor; och hvilken i det
stora sällskapet hade icke hört onkel Jonas sjunga
sitt ode till vänskapen ? Men hvar gång han ser-
verade det till desserten vid en af de stora hög-
tiderna, blef det mottaget med samma hänryckning
af sällskapet, och de yngsta barnen väntade som
på en familjehändelse, att deras tur skulle komma
att höra onkel Jonas sjunga.
Alla ansikten voro därför vända mot honom,
medan han reste sig, åter igen harklade sig och
tog sitt glas för att börja.
Utanför rasade stormen med en våldsamhet, som
om den ville rycka taket af byggningen.
Snön kastade sig mot rutorna, som om någon
hade slängt den näftals mot huset. Det ruskade
i dörrarne till Vestibülen, så att man Here gånger
hade gått att se, om de icke hade sprungit upp.
Som på många gamla svenska herregårdar be-
fann sig köket i en af flyglarne, och det var in-
gen lätt sak att i denna våldsamma snöstorm
föra fat och såsskålar oskadade öfver till mat-
salen.
Just dä onkel Jonas skulle börja sjunga, stör-
tade stormen med en sådan kraft mot huset, att
det uppstod en hemsk paus i sällskapet. Naturen
föreföll som en vild, öfvermäktig fiende därutan-
för, som nu i julnatten utförde stora och förfär-
liga ting, medan denna lilla människokrets satt
vid tända ljus och åt smördeg.
Men onkel Jonas hostade igen och började
sjunga »vänskapens lof».
Han hade en liten mjuk, rund stämma, men
som alltid tycktes blifva inklämd af de feta rin-
garne kring hans runda hals och af den breda
halsduk, som var snodd omkring den.
Han sjöng, som man säger, »med smör», men
ju mera rörd han blef, dess mera förälskade han
sig i denna sammansnörda, feta klang, som han,
i likhet med många andra, betraktade som det
högsta uttryck af känsla.
Vid omkvädet i hvarje strof, som ljöd så:
»Vänskap är det ömma band,
Som oss huldt förenar,»
stämde hela sällskapet i.
Baronen kysste sin hustru, barnen skramlade
med gafflar och skedar mot tallrikarne, och alla
sjöngo af full hals.
Det var fjorton verser i visan, och onkel Jonas
hade kommit till den tionde. Han tog just sin
högsta ton i slutet af orden:
»Vänner sjungen gladt med mig!» hvarefter om-
kvädet faller in.
För att bättre fånga detta höga g lyfte sig onkel
Jonas på tåspetsarne och sträckte halsen, så godt
han kunde, upp ur halsduken. Men tonen gick
midt itu i halsen på honom !
En skräll som om blixten hade slagit ned, ljöd
utifrån. Hela huset skakade.
Alla sprungo upp, och de unga damerna blek-
nade.
Dörren, som ledde ut till försalen, slets upp, och
tjutande följde stormen efter; — och nu knackade
det på dörren till matsalen, som om det icke var
mänskliga händer, hvilka slogo den.
Så knackar ödet plötsligt på människans dörr.
Nu kastades dörren upp, och där visade sig en
underlig syn. En af husets folk och en annan
obekant mansperson i resdräkt höllo emellan sig
en högväxt ung man, som knappt kunde hålla sig
upprätt.
Han var klädd i en lång slängkappa med Here
kragar, den ena öfver den andra. Där ofvanpå
reste sig en hög björnskinnskrage, som var upp-
vikt i nacken. Han hade ingenting på hufvudet,
och hans långa, mörka hår hängde ned öfver
pannan och kinderna. Hans ögon stirrade fram-
för sig med en underligt förstenad blick ; han var
likblek, och från hans ena tinning rann blodet
sakta droppande ned öfver kinden och klibbade
fast håret.
Då dörren öppnades för honom, kastade snön
från förstugudörren en lång strimma snö efter
honom in på det bonade salsgolfvet. Han försökte
gå ett par steg framåt, men plötsligt uppgaf han
en stönande suck och sjönk ned på golfvet.
I ett ögonblick var salen nästan tom.
Damerna hade förskrämda sprungit sin väg. Elt
1893
par af dem voro nära att svimma, och luktsaltet
och hufvudvattensflaskorna togos fram.
Matsalen, där allting nyss varit så festligt och
gladt, såg ut som ett läger, där soldaterna plöts-
ligt blifvit anfallna af fienden.
Stolar lågo kastade på golfvet, duken var till
hälften rifven från bordet, glas och tallrikar med
till hälften uppätna desserter stodo i oordning
om hvarandra, och på ett hörn rann rödvinet i
en sakta ström från en kullstjälpt karafin och
droppade ned på golfvet. En liten gosse, som
begagnade sig af den allmänna förvirringen, stod
på tårna och sträckte sig fram öfver bordet för
att nå äpplena och drufvorna på fruktskålen.
Annars funnos inga andra inne än friherrinnan
Elisabeth och Cordelia, som stod och baddade den
afsvimmade unge mannens hufvud med kallt vat-
ten. Den ene af de män, som hade följt honom
in, och som tydligen var hans betjänt, hade jäm-
rat sig och gråtit så högljudt och utgjutit sig i
i en sådan ström af ord på franska språket, att
baronen hade tagit honom in på sitt eget rum
för att i fred få höra hans förklaringar på hvad
som händt.
Bakom en portière, som hängde mellan matsa-
len och kabinettet, stod Tony och tittade in. Hen-
nes hjärta slog upp i halsen. Hon vågade icke
komma närmare, men hon ville dock se, hvad
som tilldrog sig i saien.
(Forts.)
’^*e
Innehållsförteckning.
Jetta Liedbeck (med por-trätt); af H. -4. Ring. — Om-
bord på »Sibylla»; poem af Daniel Fallström. — »Fin de
siècle» ; af L. B. — En fråga för dagen ; af Amanda Leffler.
— »Underkänd. ; skiss för Idun af Elsa Lindberg. (Slut från
föreg. n:r.) — Några spörsmål till ödet från en husmor ; af
Cordelia. — Iduns skoilofskoloni 1893; af D:r Carl Flensburg.
— »Att göra godt . . .» Några betraktelser af Erny. (Slut
frän n:r 34.) — Litteratur: För akvarellmålarinnor. — Ur no-
tisboken. — Teator och musik. — En gammal historia; af
Helena Nyblom. (Forts.) — Tidsfördrif.
Tiåsförånf.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Som mycket tjusande jag ansedd är,
och praktfull, härlig är den dräkt jag
bär.
I guld och purpurglans den strålar
klar
hvar morgon ny och lika underbar.
Se, skuggor, dimmor vika för min glans,
och bleknad flyktar himlens stjärne-
krans.
Det finns bland jordens barn, när jag
mig ter,
ej en som mig ej gladt en hälsning
ger.
Af tusen skalder jag besjungen är,
dock ännu sångaren mig håller kär,
och säkert ännu mången, mången gång
jag blir beskrifven uti dikt och sång.
Af fjorton delar små mitt namn består,
och utaf dessa nu du bilda får
ord tjugutvå: nämn först nu hvem det
var
som här i lifvet först dig älskat har!
Namn på en gud, som uti forna dar
af nordens folk ofantligt hyllad var.
En tid på dygnet mellan natt och dag.
Ett tillstånd, som dig skänka kan be-
hag,
när du befinner dig däri. Ett bindeord.
Hvad göra kornen fort på bördig jord ?
Och hvad sågs lilla Frida göra, när
ung Axel sade han höll henne kär?
En stad uti Italien. En flod
i Ryssland. Hvad är motsatsen till
god?
Hvart föll din sykorg, när du släppte
den?
En egenskap, som finns hos tappre
män.
En fågel, som på vattnet simma kan.
Hur var den gärningen, som bifall
vann?
Hvad som vid bakning utaf mjöl be-
reds.
Hvad är det, som gör bonden väl
tillfreds,
när åkern länge slått där ful och torr?
Hur namnes ofta de längst upp mot
norr
belägna landen? Ett pronomen gif!
Ett djur, hvars gift har skördat mån-
get lif.
Fin buskart, som i backar växer mest.
Hvad gjorde gossen på sin ystra häst?
Till sist hvad säkert du nu brister ut,
när du på dessa frågor vill ha slut.
Nog många flera ord vi kunna få,
men nu för denna gång det räcka må.
Anni.
Aritmogryf.
13 17 2 11 1 14 3
2 6 19 22 3 2 5
6 14 25 26 4 4 3
5 14 20 8 7 8 2
11 17 23 10 3 14 3
20 17 14 3 11 3 14
17 25 20 8 22 1 23
13 2 1 10 17 23 11
14 0 3 4 3 11 3
3 7 2 0 10 17 23
14 3 2 19 6 23 23
23 6 25 13 9 8 2
8 25 8 13 3 14 11
14 Ô 10 17 11 6 14
Stafvelsegåta.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 1011 12 13 1415
lii-bi själ-bäck-dos-sa-er-le-te-ven-land-ri-by-vast-sea-borg-svärd-bon-ne-ab-sjö-en-
garn-fors-aine-ba ang-si-älf-tull-lorr-orre-sand-al lis-ra-burg deen-gö-bar.
Af dessa 40 stafvelser bildas 15 ord, som insättas i de uppifrån och
nedåt gående rutraderna så, att en bokstaf kommer i hvarje ruta.
De 15 orden äro : 1) land i Asien, 2) dansk ö, 3) svensk älf, 4) lust-
slott, 5) järnverk i Göta rike, 6) station i södra Sverige, 7) bekant kloster,
81 stad i Hannover, 9) stad i Portugal, 10) en af de små Antillerna, 11) stad
i Skottland, 12) fransk provins vid Medelhafvet, 13) ort, bekant från Gustaf
I:S tid, 14) engelsk ö, 15) svensk stad.
Äro orden funna, bilda de bokstäfver, som komma i de med punkter
utmärkta fälten i ofvanstående figur, ett bekant ordspråk.
Begynnelsebokstäfverna bilda en be-
römd upptäcktresandes namn, de våg-
räta linierna: 1) gudinna, 2) mansnamn,
3) verb, 4) flod« Ryssland, 5) stad i
Spanien, 6) bibliskt namn, 7) del af
en lampa, 8) måltid, 9) vattenfall, 10)
stenfrukt, 11) lökväxt, 12) mineral,
13) djur, 14) gift.
Ingeborg.
Lösningar.
Logogryfen: Areopagen ; o, ge, gro, Ane,
Aron, erg, gropen, Kan, en, aga, Nero, neg,
Per, Pan, por, pro, gen, par, ren, Arno, ope-
ran, rep, page, egen, gren, agera, ropa, grepe,
Nora, arg, noga, apa, rena, ogen, ro.
Charaden: Korståg.
Jfyllningsgåtan : Näckros, smörask, lung-
sot, laxrygg, flundra, general, aseptin.
Aritmogryfen: I) Halsband, 2) Euklidea, 3)
motbjuda, 4) Snoilsky, 5) Öregrund, S) brud-
stol, 7) osmaklig, 8) rusdryck, 9) nötkärna.
10) Alvarta — Hemsöborna.
Bokstafsgåtan: 1) Sala, 2) Pregel, 3) Arlöf,
4) Ningpo, ö) Indien, 6) Elsass, 7) Nebo —
Spanien, Alfonso.
Breflåda. Wdm, Umeå. Med anledning
af eder förfrågan om tiden för insändandet af
svar å tankeuppgifter fästa vi er uppmärk-
samhet på, att afdelningen »Tidsfördrif» en-
dast är afsodd till just tidsfördrif, således in-
gen pristäfling. Att offentliggöra namnen på
dem, som likaväl skulle vilja insända lösnin-
gar, skulle inkräkta allt för mycket på det
knappa utrymmet.
skeppadi af firman Cockburn, Smithes A C:o i Oporto och härstädes lagradt i flere
år samt aaranteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom synnerligen utmärkt
till pris af kr. 2,10 pr but. Riks- o. Allm. tel. K. A. Nydahl & C:0, StMffi, StUröjlläll 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
