Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. 8 september 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 I DU N 287
àz
Teater och musik.
Kungl. operan uppförde i fredags for första gån-
gen efter tolf års hvila Flotows romantiska opera
»Alessandro Stradella». Libretton är nog skäligen
klen och musiken verkar något förlegad. Att operan
emellertid väckte så starkt bifall, som nu var
händelsen, måste nog tillskrifvas hr Ödmann,
hvars utförande af titelpartiet, om man bortser
från en del brister i memoreringen, verkligen var
briljant. Hela operan hvilar ock så godt som på
detta sångparti, och vi förstå så väl, att hr Ö.
gärna velat inregistrera det på sin repertoar, sme-
kande och melodiöst som det alltigenom är. Det
torde ock komma att räknas till hans bästa.
»Italia, du mitt fosterland» och bönen i tredje
akten föredrogos förträffligt. Dock skulle ytterligare
en något varmare anstrykning af inspiration göra
den senare ännu mera verkningsfull. Hr Ö. un-
derstöddes godt af de medspelande. Fröken Frö-
din utförde sina koloraturer anmärkningsvärdt
säkert och redde sig på det hela taget bra. Bri-
ster förefinnas dock ännu i tonansatsen, och
stämman behöfver égaliseras. Hr Strömberg var
väl på sin plats i Bassis parti. De båda bofvar-
nes roller innehades af herrar Brag och Rund-
berg, af hvilka särskildt den förre, som har tyd-
liga anlag åt det komiska hållet, framställde
en dråplig typ. Uppsättningen är god, baletten
förtjänar särskildt erkännande och det hela går bra
under hr Halléns ledning.
Vid operan har engagerats en dramatisk opera-
sångerska signora Fausta Labia, hvars första
uppträdande äger rum i nästa vecka som Marga-
retha i »Mefistofeles».
Södra teatern, det gouterade lilla konsttemplet
på Mosebacke höjder, har under de gynsammaste
auspicier inledt sin nya säsong. Själfva salongen
har under sommarens lopp genomgått en smak-
full renovering, så att den nu strålar af glada och
harmoniska färger, parkettens sittplatser, som förr
voro ganska trånga, ha blifvit helt bekväma, och
en ny vacker ridå fängslar ögat, medan man vän-
tar på de förnöjelser, den går att aftäcka, så fort
ouvertyrens sista toner förklingat. På premièren
inleddes programmet med en stämningsfull versi-
fierad prolog, som framsades af författaren, di-
rektör Christiernsson, och där i raska drag teck-
nades en historik öfver Södra teaterns trettioåriga
tillvaro och verksamhet. Till denna prolog anslöt
sig en serie väl arrangerade tablåer ur »Herr Dar-
danell och hans upptåg på landet», »Lilla helgo-
net», »Stora Mogol», »Lili», »Hin och smålån-
dingen» samt »Farinilli».
Den senare delen af programmet upptog Geijer-
stams roliga lustspel »Svärfar», hvilket fortfarande
väcker liflig munterhet. Teaterns framstående
komiker, hr Gustaf Bergström, har ock en af sina
glansroller i den kujonerade, men icke förty en
smula lättsinnige professorns kläder och verkar
oemotståndligt med en fin och måtfull komik. Hr
Hirsch gör en dråplig karaktärsfigur af asessor
Pumpendahl, och fru Caspér som den gamla döfva
mormodern är så äkta man kan begära. Fröken
Lindsén är en ny. ackvisition, af hvilken teatern
efter allt att döma bör kunna vänta sig heder, och
fröken Widell gör den munviga pigans korta
scener till ett par af styckets glanspunkter. Det
är en mångsidigt begåfvad och väl samspelt trupp,
Södra teatern nu för i elden, och den kommer
helt visst att uthärda den med segrarens honnör.
Vasateatern har ock börjat sin kampanj med lof-
vande krafter. Millöckers bekanta operett »Stac-
kars Jonathan» går hvarje kväll för pukor och
trumpeter. I herr och fru Castegren har operett-
genren, som ju uteslutande odlas på denna scen,
också fått ett ypperligt stöd. De äro både intelli-
genta artister och förträffliga sångare. Den först-
nämnde genomför i titelrollen en hurtig och ori-
ginell typ, och en sådan Harriet som Hilda
Castegrens har hufvudstadspubliken ej förr sett
eller hört. Af den gamla stammen bibehåller frö-
ken Ekström sitt välförtjänta favoritskap. Hen-
nes Molly var så pikant och strålande som någon-
sin. Direktör Warberg som den mångfrestande
impressarion återsågs ock med odeladt nöje. Om
hr Rönnblads Vandergold kan däremot dess sämre
ej detsamma intygas. Sommarhvilan tyckes föga
ha botat på röstens skavanker. Det hela går
emellertid med lif och lust, och den vackra sa
longen genljuder hvarje afton af det muntraste
bifall.
Filharmoniska sällskapet börjar som vanligt sina
öfningar i september.
Det är meningen att vid en af arbetsårets tre
konserter utföra Beethovens stora Missa solennis
i^d-dur-mässan), detta sublima verk från mästarens
sista period, hvilket aldrig hittills utförts i Sverige.
En gammal historia.
Af Helena Nyblom.
(Forts.)
f
an klappade ömt dessa mjuka, ljusbruna loc-
kar och hviskade:
»Min stackars lilla dufva, hvad sörjer du
öfver?»
»Öfver att de vilja gifta mig med dig,» hviskade
hon med ömklig röst.
»Ja, du kan naturligtvis inte bry dig om en
sådan gammal ful och skallig gubbe som jag,»
sade han, »Jag har alltid varit ensam och allena,
och du tycker, att det just kan vara godt nog åt
mig att fortfara med att lefva mitt ensamma,
glädjelösa, lif till dess jag dör.»
Tony svarade endast med att trycka armarne
hårdare omkring hans hals. Det fanns i alla fall
ingen i världen hon höll så mycket af som onkel
Jonas.
»Är det någon annan du håller mera af?» frå-
gade han.
»Nej, jag vill inte ha någon. Jag känner ingen.
Jag vill inte gifta mig,» sade hon.
Hon kunde knappt hålla ögonen öppna längre.
»Vill du inte heller vara hos mig?» frågade
han och tryckte en sakta kyss på en af hennes
smala händer, som glidit ned från hans hals.
»Jag kan vänta! Jag kan vänta till nästa vår,
till nästa sommar, om du vill. Du får gärna resa
in och roa dig i Stockholm först, om du bara vill
komma tillbaka till mig igen. Skulle du helst al-
drig vilja se mig mer?» tilläde han mildt.
»Nej, hos dig är godt att vara; — bäst!» sva-
rade Tony sakta och satte sig riktigt till ro.
»Jag skall vara så god emot dig,» sade han.
»Jag skall göra allt, hvad du vill. Om du bara
vill stanna hos mig alltid. Vill du det, Tony?»
»Ja,» hviskade hon. »Jag vill stanna — här
hos dig.»
Hennes läppar stodo ännu öppna, men hennes
ögon hade tungt slutit sig, och sakta föll hon i
sömn på hans knä.
Då modern i två timmar väntat på ett lifstec-
ken från gula salongen, förlorade hon tålamodet.
Hon öppnade försiktigt dörren och såg onkel Jonas
sitta djupt nedsjunken i en af de gula sidenlän-
stolarne, och hopkrupen på hans knä satt Tony
och sof.
Onkel Jonas lade leende fingret på munnen, och
friherrinnan Elisabeth försvann lika ljudlöst som
hon kommit och sade till om champagne till
middagen.
Den dagen drack man på Arvidsnäs förlofnings-
skålen för onkel Jonas och Tony.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
