Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 22 september 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Q
>
Pf
H
Dl
W PK
5T 3
Ii
HT S-
*lî
<3
3= *»
»i* S’
304 DUN 1ÔÔ3
P
■
eu
O
’H
<3
[K
î>
;o
I5U
10
•d
H
m
w
îd
o
b
%■
r B
[ ÏÏ
> CKî
»»
ï* m
> O
*• e»
som möjligt för honom, till dess pappa och
mamma komma hem.»
Tony reste sig långsamt och följde med.
»Hvad du är kall om händerna!» sade Cordelia,
som tagit hennes hand.
»Det blir jag alltid, när jag sitter så där länge
och syr,» svarade hon.
Då de tre unga flickorna kommo in, ville grefve
Magnus resa sig. från chaise-longuen, där han låg
med ett täcke öfver fotterna, men Cordelia lät
honom veta med den befallande torr, hvarmed en
doktor talar till en oförståndig patient, att, om
han icke förhölle sig alldeles lugn och passiv,
skulle man hädanefter icke alls infinna sig för att
förströ honom.
Han satte sig då endast upprest på soffan och
hälsade mycket ridderligt på de unga damerna,
i det han kysste dem lätt på handen, hvarefter
han började utbreda sig öfver, hvilken makalös
sjuksköterska Cordelia hade varit.
Anne Sophie hade i Stockholm gjort några be-
kantskaper i familjer, som också voro grefve
Magnus’ vänner, och de två hade alltså flere be-
röringspunkter.
Hon hade också på den enda säsong hon till-
bragt i hufvudstaden uppnått en ganska stor fär-
dighet i att föra en angenäm konversation, och
hon kände sig riktigt uppmuntrad af att nu ha
fått en vacker ung kavaljer i huset, med hvilken
hon kunde tala om alla händelser inom societeten,
och för hvilken hon kunde kokettera så mycket
hon behagade.
Ty oaktadt hennes val redan var gjordt och hon
hvar afton skref många ark fulla af hjärteutgju-
telser till den unge löjtnanten, med hvilken hon
föresatt sig att en gång gifta sig, fann hon, att
detta ingalunda hindrade henne att göra sig så
älskvärd och vacker som möjligt för den unga
herre, som för ögonblicket var närmast till hands.
Något innehåll måste då de långa vinterda-
garne ha!
Hvad Tony angick, vände sig grefve Magnus
icke en enda gång till henne, och hon märkte
icke heller, att han såg på henne. De flyktiga
blickar, hon vågade kasta på honom, sade henne,
att han såg mycket friskare ut nu.
Visserligen hade hans kinder endast föga färg,
och det mycket mörka håret gjorde, att han såg
blekare ut än andra, men hans grå ögon hade ett
växlande och lifligt uttryck, och han ledsagade sitt
samtal med handrörelser, som tydde på ett rörligt
sinne och påminde om, att han länge vistats bland
ett folk, som icke blott använder ordet, utan också
rörelserna till att åskådliggöra sina tankar.
Nästa dag hade Cordelia mycket att göra i hus-
hållet, och Anne Sophie hade stängt sig inne på
sitt rum för att skrifva. Det var tidigt på efter-
middagen, då Cordelia kom in till Tony och bad
henne gå upp och underhålla grefve Magnus
litet.
»Jag kan inte sitta där jämt,» sade hon, »och
du, som kan spela, kan ju ta din lpta med och
roa honom med att spela någon af dina melodier
för honom.» .
Tony rynkade ögonbrynen, som hon alltid gjorde,
när hon i tysthet opponerade sig, men hon reste
sig dock, tog sin luta och gick upp i det blå ka-
binettet. Solen kastade just sina sista strålar in
i rummet, där grefven låg utsträckt på chaise-
longuen med händerna öfver hufvudet och slutna
ögon.
Tony stannade innanför dörren, men han hade
hört hennes steg och öppnade hastigt ögonen.
»Ah, är det ni!» sade han lifligt och räckte
båda händerna emot henne, »hvad det var snällt
af er att komma!»
»Cordelia tänkte, att det skulle kunna uppmuntra
er, om jag spelade och sjöng litet för er,» sade
Tony med nedslagna ögon.
»Hvad er syster är klok,» svarade han, och i
det han sträckte ut händerna för att flytta en stol
närmare sin chaise-longue sade han:
»Jag har une belle passion för musik. Ingen-
ting får en till den grad att glömma sina sorger
och bekymmer, som när man lyssnar till stränga-
spel och i synnerhet till en kvinnoröst. Sätt er,
min sköna fröken, och förlåt en stackars invalid,
som inte kan resa sig för er och göra er tillbör-
lig honneur. Ni ser,» tilläde han och sträckte
ut handen öfver sin kropp, »jag är ännu bunden
vid sjukbädden.»
(Forts-.)
’°0%5
Från Iduns läsekrets.
Oekså en matfråga.
Då jag läser det förslag till matordning, som
hvarje vecka är synligt i Idun, är det alltid en
sak som faller mig i ögonen, ett förhållande in-
för hvilket jag alltid stannar i eftertanke och —
förundran : till söndagens middag stå upptagna
icke mindre än 4 rätter mat, under det för de
andra dagarne endast finnas 2, och äfven de mån-
gen gång ganska lätta och tarfliga.
Hvarför skall det vara nödvändigt att på den
dagen äta en måltid så olik de öfriga veckans
dagar? Huru mycket besvär och arbete måste ej
därför både husmoder ech tjänarinna draga, just
på en dag afsedd till hvila och vederkvickelse.
Heter det icke : »På det att din oxe och din åsna
må hvila, på det att din tjänare och tjänarinna
må hvila.» Och är det icke hjärtlöst och orätt
att beröfva tjänarinnorna den frihet, de eljes den
dagen kunde äga, då Gud själf i sitt förnyade
sabbatsbud visat oss, att han tänkt på de arbe-
tande och betungade?
Tant Lina.
&
Innehållsförteckning.
Emma Leffler, född Leffler. (Med porträtt.) — Tjocka;
poem af Bernhard Risberg. — Läsning för unga flickor ; dialog
af Efraim Rosenius. — Kvinnornas världsutställning : bref-
kort från Iduns Chicagokorrespondent, Signe Ankarfelt.—
Nisse; en bild ur »konstnärslifvet» af Ernst Imndquist. (Forts.)
— En bibliografiBk kvinnobragd ; af Birger Schöldström. —
Från kvinnans arbetsfält ; studier från Stockholms horisont
af G. Gullberg. XII: Guvernanter, lektriser och sallskaps-
damer. — Teckning med blyerts och svartkrita ; for Idun af
S L. (Slut från föreg. n:r.) — Vi fästa vära läsarinnors upp-
märksamhet ... — Ur notisboken. — Teater och musik. —
En gammal historia; af Helena Nyblom. (Forts.) Frän
Iduns läsekrets. — Tidsfördrif.
jm*
%ånf.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
O:
Ml
ta
&■
Ê*
P-
o
ca
o:
3*
o
Logogryf.
Hvilken har väl såsom jag förmått
att det täcka könets ynnest vinna?
Hvilken har väl såsom jag förstått
att behaga nästan hvarje kvinna?
Jag ock är en riddare som få,
utan fruktan liksom utan tadel.
Jag i elden för hvar dam kan gå,
därpå igenkänner man min adel.
Jag mitt blod, så sydländskt sjudande,
för de sköna hvarje stund vill gjuta,
och jag vet att de det gärna se
och förtjusta af mitt offer njuta.
Manlig afundsjuka söker nog
att på alla sätt och vis mig svärta,
men jag tror ej, att man därmed drog
bort från mig ett enda kvinnligt hjärta.
Blank som solen är, trots allt, min
sköld,
ingen skall mig undanpeta våga.
Elakheten möter jag med köld,
men för könet är jag eld och låga. —
Om du något af Sibylla är,
kan du i det stoff, mitt inre döljer,
finna, utan allt för stort besvär,
mången hemlighet — som nedan följer:
Nämn mig namnet på en simkonstnär,
(stundom medarbetare i pressen).
Hvad gu’nâs så visst, om man det är,
nog en stackare kan göra ledsen.
Vapen, hvarmed mången häftig strid
kämpats ut, och som kan såra grufligt.
Land, hvars namn ju bådar endast frid
och för mången klingar himmelskt Ijuf-
ligt.
I hvad utstyrsel man kommer hit,
prinsen liksom stackars tiggarungen.
Litet ord, som tyder på kredit.
Hvad du kanske finner bort i dungen.
En reservoir af mindre sort.
Fortkomstmedel — ej att torrskodd
vandra.
Och ett verb i presens, kort och godt.
Liten farkost ibland alla andra.
Kvinnonamn, som säkert käns igen.
En som ofta nog har ångan oppe.
Och för hvad nog säkert krigaren
offra vill sitt blod till sista droppe.
Hvad ju mången kan en händelse —
(hör till själens gåtor outredda).
Hvem i sagan plär sig alltid te
skön och mäktig att de svaga rädda.
Hvad på andras fel du icke bör,
ty du har nog själf däraf tillräckligt.
Hvad, när du den armes böner hör,
du ej kan — det vore oursäktligt.
Kvinna, makalös. -— Preposition.
Och nu tror jag, att af det framfarna
min kanhända mystiska person
börjar inför dina ögon klarna.
L—a.
Schackgåta.
(Efter hästens gång i schack.)
Bokstafs-zigzag.
g| a I Ä I O I H NE*
Y I 8 I B M N T
B 8 I *
E S M
n[sIt j k I a
M ITU
k!mIÄla IN
R
Ä N I V I R
K I L I 8
N L L
A G
D MIS
Hvad läses här? Begynnelsebokstafven är T.
E. O. Burman.
h u a e a i m b
ä d u r h a d a
h r i g m r n r
i v b r ä u i e
i 0 d e a i s r
e m s i r i n ö
d 0 n r d V g i
i n n a k m d n
J. T.
Charad.
Mitt första tillverkas i mängd hvarje
dag
af många, ja många, ja tusende slag,
af ull och af lin,
af bomull så fin.
Om hemmet är fattigt och nöden är
stor,
mitt andra dock finnes för visso jag
tror ;
om ej annat man har,
utaf trä man det tar.
Mitt hela tillverkas i Dalarnes trakt,
är enkelt och trefligt förutan all prakt.
Moster Emma.
Ordgåta.
Arilmogryfen: 1) Valnöt, 2) Irland, 3) Kal-
mar, 4) turkos, 5) Ossian, 6) reseda, 7) isberg,
8) aborre — Viktoria.
Följande ord, rätt uttagna, bilda
med begynnelsebokstäfverna namnet på
en svensk skald och med slutbokstäf-
verna namnet pa ett af hans förnäm-
sta arbeten. Orden äro :
1) En järnvägsstation i Sverige.
2) En ädelsten.
3) En sånganförare.
4) Ett däggdjur.
5) Ett mansnamn (tre bokstäfver).
skeppadt af firman Gockburn, Smithes <& C:o i Oporto och härstädes lagradt i flere
år samt aaranteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom synnerligen utmärkt
6) En stad i Italien.
7) En rysk författare.
8) En tysk provins.
9) En bergart.
10) En flod i Kyssland.
11) En stad i Sverige.
12) En blomma.
Lösningar.
Viola.
Logogryfen: Almanack; mak, al, alm, aln,
ack, makan, man, Alma, an, mal, mala, kal,
kam, dam, maka, lama, Nacka, mana, lakan,
lakan, kana, ana, lack, lacka, kala.
Bokstafsfyrkanten:
BOTA
ODIN
TIGA
ANAR
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
