Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 38. 22 september 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I D U N 203
J.683
detta höjer premierna endast obetydligt. I sådant
fall återfår man alla erlagda premier, om den
försäkrade aflider före utgången af det 20:de året.
Detta forsäkringssätt för barn är af stor vikt
ocn allmänt intresse, och vi torde snart få anled-
ning att återkomma till detsamma. Vi bafva nu
endast velat påpeka dess tillvaro.
Den yngsta lilla grefvinnan af Visborg
är nu döpt. Förliden fradags middag vid tolftiden
var den kungliga familjen samlad bos prins Berna
dottes för att öfvervara hennes döpelseakt. Kron-
prinsessan hade själf erbjudit sig att vara den
lillas gudmor och kom enkom in från Tullgarn på
morgonen för att till dopet bära den lilla, som
därvid erhöll namnen Elsa Victoria.
Utom den kungliga familjen voro äfven prin-
sessans mor och närmaste släktingar inbjudna
jämte sjöministern, statsrådet Cbristerson, de kung-
liga personernas uppvaktning samt några enskilda
vänner. Hofpredikanten Beskow förrättade döpel-
seaklen, och faddrarne voro, utom kronprinsessan
Victoria, som bar barnet, konungen och drottnin-
gen samt friherinnan Munck.
*
Ännu en kvinnlig läkare ha vi erhållit,
därmed att fröken Anna Stecksén, stockh., i dessa
dagar aflagt medicine licentiatexamen vid Karolin-
ska institutet.
&
Teater och musik.
Kungl. operan uppförde onsdagen den 13 dennes
för första gången Ad. ådams komiska opera »Gi-
ralda», Om denna opera ej uppgår mot de här
förut kända af samme kompositör, »Konung för
en dag», »Nürnbergerdockan», »Alphyddan» och
»Postiljonen från Lonjumeau», har hon dock så
pass stora förtjänster, att hennes upptagande
å spellistan ej behöfver anses oberättigadt. De
nyssnämnda operornas melodirikedom återfinnes
äfven här; dock kan man ej undgå att märka,
det musiken i »Gira!da» på flere ställen verkar
föråldrad. I Scribe’s text har kompositionen
emellertid lyckats få ett godt underlag, fylld med
lustiga förvecklingar som den är.
Operan väckte vid premièren ganska mycket
bifall bos den väl besatta salongen, men skulle
nog hafva gjort det ännu mera, om utförandet
på vissa händer varit bättre. Fröken Frödin, ti-
telpartiets innehafvarinna, gör mycket erkän-
nansvärda försök att på bästa sätt lösa en upp-
gift, som nog ännu ej så lilet öfverstiger hen-
nes ungdomliga förmåga. Fröken F. har många
förutsättningar att kunna blifva en god dramatisk
sångerska. Hennes stämma och sångkonst äro
dock ännu för outvecklade, för att det skall vara
rådligt för henne att åtaga sig det ena fordrande
partiet efter det andra. Ännu kräfvas allvarliga
och grundliga sångstudier, om ej den unga sån-
gerskan skall dela samma öde som flere andre
bland våra lyriska artister, det att stanna på halfva
vägen. Hvad nu föreliggande parti närmast be-
träffar redde hon sig som sagdt ganska bra, sär-
skildt med koloraturen, och stämman klingade
varmare än vanligt, om också ojämnheterna här
och där framträdde. Och i betraktande af den
ringa scenvana fröken F. äger, måste hennes spel
anses som ganska tillfredsställande och prägladt
af god uppfattning. — Hr Lemon innehar som don
Manoel det manliga hufvudpartiet, hvars utförande
dock lämnade rätt mycket öfrigt att önska, sär-
skildt beträffande sången. Och vi måste tyvärr
instämma i en ärad kollegas åsikt, att hr L. sna-
rare synes hafva gått tillbaka sedan förra spelåret
än framåt. Tonansatsen visar betänkliga brister
och en sväfvande osäkerhet gör sig i allmänhet
märkbar. Den ton af gråtmildhet, som ofta bre-
der sig öfver stämman, borde ock kunna bortar-
betas. Skäl torde ock för hr L. vara, att, medan
tid är, genom grundliga studier i utlandet söka
utbilda det röstmaterial, hvaröfver han förfogar. —
Bäst på sin plats vid denna operapremière var i
alla afseenden fröken Holmstrand, hvilken med
värdighet uppbar sin drottningroll och lät sin denna
afton mer än förut välklingande stämma göra all
rättvisa åt det i vokalt hänseende mindre bety-
dande partiet. Äfven hr Johanson hade som
prinsen en ganska lyckad afton. Hr Strömberg
fyllde likaledes godt sin plats som drottningens
löjlige kammarherre don Japhet. Båda dessa roll-
innehafvare hade välanlagda masker. Ginez’ roll
utfördes naturligtvis af hr Rundberg, hvilken nog
gjorde sitt bästa. Den komik hr R. utvecklar,
förefaller dock tämligen krystad och uppskrufvad.
Operan tycktes i sin helhet vara väl inöfvad och
lände kapellmästaren för aftonen, hr Strandberg,
till all heder.
— Operaföreställningen torsdagen den 14 dennes
blef ett verkligt evenement. »Mefistofeles» upp-
fördes, och i Margareta-Helenas dubbelparti upp-
trädde för första gången signora Fausta Labia.
Salongen var fullsatt till sista plats och förvänt-
ningarna spända. Man hade hört så föga om den
nyengagerade sångerskan. Var hon ung? Var
hon vacker? Sjöng hon bra? Intet visste man
med hestämdhet. Det enda man egentligen hört
var, att hon hade Italien, sångens land par pré-
férence, till hemland. Att en viss nyfikenhet denna
afton rådde, var sålunda ej att undra på.
Ridån går upp för prologen, i hvilken hr Söder-
man på ett verkligen erkännansvärdt sätt löser
sin uppgift ; himlakörerna aflösas af folkets väx-
lande körer utanför stadsporten; »Öfver skog och
öfver äng» har hänförande klingat från Faust-
Ödmanns läppar, ridån går upp till andra akten,
och först nu trippar Margareta-LaWa in på scenen.
Hvar enda kikare i salongen riktas mot den unga
sångerskan — ty hon är verkligen ung, knappt 21
år säges det — och man får ej undra på, om hon
i förstone känner sig en smula förvirrad, ansikte
mot ansikte som hon står med en för henne full-
komligt okänd publik långt bort i ett främmande
land. De första tonerna röja ock en lätt rädsla.
Snart klingar stämman dock fulltonig och skön,
och ju längre det lider, dess mera värmes mf n
af densamma, på samma gång man förvånas öf-
ver dess ovanliga volym och tjusas af dess här-
liga klang. Ty den är verkligen ovanligt omfångs-
rik, vacker och jämn på ett par toner när i mel-
lanregistret, hvilfea förete någon ojämnhet. Det
var dock först i tredje akten, den fordrande fän-
gelsescenen, som man till fullo fick höra de fram-
stående egenskaperna hos signora Labias såväl
stämma som sångkonst. Här har man godt till-
fälle att iakttaga den italienska sångskolans före-
träden. Andhämtningen och fraseringen äro för-
träffliga, tonerna komma fram runda och fylliga,
de högsta såväl som de lägsta tagas utan minsta
ansträngning och utan att inverka på klangskön-
heten.
Redan efter sitt uppträdande i andra akten
hälsades den unga främlingen med det lifliga-
ste bifall och inropades flere gånger. Hennes
utförande af fängelsescenen framkallade formlig
entusiasm. Gång på gång måste hon framträda
och mottaga publikens hyllning, synbarligen för-
vånad öfver det entusiastiska mottagande hon rönte.
Men det var nog ej endast hennes sång, som tog
publiken. Hela hennes uppträdande präglades af
denna naiva oskuldsfullhet, som bättre än något
annat passar för denna roll. Det ungdomliga an-
siktet med de stora, strålande ögonen är ock syn-
nerligen tilltalande. Mot spelet kan nog en och
annan anmärkning göras; det har dock en stor
förtjänst, nämligen att med små medel kunna
åstadkomma god effekt, hvilket sångerskan flere-
städes i fängelsescenen visade. Mimiken är ock
god.—Likaledes förtjänar sångerskan erkännande
för sitt utförande af Helenas parti, och hon skör-
dade äfven det lifligaste bifall för detsamma.
En och annan har klandrat k. operans dir. för
att en utländsk sångerska inkallats. Då emellertid
operan onekligen behöfver en förstärkning bland
solosopranerna och en sådan af acceptabelt slag
ej kunnat fås här hemma, anse vi, att direktionen
gjort rätt i ett se sig om efter en sådan på annat
håll. Om också signora Labia ännu ej är en fullt
ntvecklad konstnärinna, så synes hon dock hafva
alla förutsättningar att snart bli det, och kommer
hon att fylla efterföljande partier lika godt som
det första, skall hon varda af stor nytta för k.
operan. Vi afvakta med intresse hennes nästa
parti.
Dramatiska teatern har nu fått upp sin första
nyhet för säsongen, nämligen »Kronans kaka»,
komedi i 5 akter af Vittorio Bersezio, öfversättning
från italienskan af Ernst Lundquist. Stycket skall
vara mycket underhållande; men som vi ännu ej
sett detsamma, kunna vi ej meddela något när-
mare därom förrän i nästa nummer.
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
En gammal historia.
Af Helena Nyblom.
(Forts.)
«
an kurtiserade kammarjungfrun, hjälpte hus-
jungfrun att servera samt blef snart allas fa-
vorit, med undantag af den svenske betjäntens,
som i honom påg en farlig rival.
I sjukrummet fick han icke lof att slippa in, så
länge där skulle vara fullkomlig tystnad, ty det
enda han icke hade anlag för, var att tiga. Cor-
delia vakade öfver grefven med en doktors och en
sjuksköterskas hela samvetsgranna stränghet, och
inom familjen var man så van vid, att hon åtog
sig alla sjuka, som skulle vårdas, att icke ens
den stränga fru Elisabeth såg något stötande
däri.
Emellertid skiljdes snart julgästerna åt.
Då snöstormen upphörde, drog en hvar hem till
sitt, och strax därefter måste till och med baronen
och friherrinnan lämna hemmet för en oväntad
händelses skull.
II.
Fru Elisabeths syster, som var gift i Göteborg,
hade blifvit dödligt sjuk och önskade sin systers
närvaro.
Det sattes icke i fråga, alt baronen skulle låta
sin hustru företaga en resa ensam, allra minst
om en sådan resa vore på något sätt af sorgligt
slag, och sålunda lämnade herrskapet på Arvids-
näs sitt hem tidigt på nyåret och sina tre döttrar
ensamma under beskydd af hushållerskan, åtskil-
liga tjänare och onkel Jonas, oaktadt denne senare
befann sig på något afstånd.
Anne-Sophie hade denna månad husbållsmånad,
Tony sydde på sin utstyrsel, och Cordelia skötte
grefve Magnus, som alltjämt låg tyst i sin säng
och stirrade på de hvita konvolvolusrankorna på
de gröna tapeterna.
o Ungefär hvarannan dag kom onkel Jonas från
Aby för att se till sina flickor, men fastän han
gjorde allt för att vara dem i både fars och mors
ställe och litet till, fann han icke sitt gamla mot-
tagande på Arvidsnäs.
Cordelia, på hvilken husets ansvar låg under
moderns frånvaro, och som dessutom var den
sjuke grefvens sköterska, hade fullt upp att göra
från morgon till kväll.
Anne-Sophie fann ögonblicket passande att nu,
då hon icke hade föräldrarnes stränga myndighet
i närheten, med fördubblad ifver föra en hemlig
brefväxling med en ung löjtnant, som hon året
därpå blef offentligt förlofvad med; ett parti, som
i allt motsvarade familjens fordringar.
Hvad Tony angick, sydde hon så ifrigt på sin
utstyrsel, att hon knappt hade tid att lyfta sina
beslöjade ögon från sitt arbete, och när hon ibland
förmådde sig därtill, hade hennes blick något un-
derligt främmande, kallt och kritiserande, som
onkel Jonas hade en otydlig förnimmelse af, utan
att rätt kunna förklara.
Det tvang honom dock att en dag vänligt fråga
henne:
»Du är väl inte ond på mig, mitt socker? Är
det något, som jag kan ha misshagat dig med?»
Men han fick blott till svar:
»Nej, visst inte, livad skulle det vara?»
Dessa ord uttalades likväl i en så förargad ton,
att han nästan ännu tydligare fick en känsla af,
att Tony icke var nöjd med honom.
Dagarna började bli något ljusare, snön något
tunnare, och den osynlige grefven, som Tony icke
sett sedan den julmorgon, då hon smugit sig till
hans rum, hade nu af doktorn fått lof att bäras
in på en chaise-longue i det blå kabinettet, som
låg bredvid familjens vanliga samlingsrum.
Här låg han hela dagen och hvilade eller läste,
och då och då underhöllo flickorna honom och
ibland onkel Jonas i sällskap, när han var där
på besök.
Första dagen grefve Magnus flyttade in i kabi-
nettet, kom Cordelia in till systrarna, som sutto
och sydde, och sade dem, att de skulle följa med
henne. Hon önskade, att de skulle hälsa på fa-
miljens säst.
Anne Sophie reste sig så häftigt, att hon slog
omkull sitt syskrin, och började ordna sina lockar
framför spegeln, men Tony fortfor att sy med
dubbel ifver och förklarade, att hon alldeles icke
hade lust att gå upp till grefven.
»Hvad är det för ett infall,» sade Cordelia.
»Nu först kan han börja umgås med familjen, och
det är vår plikt, att alla göra lifvet så trefligt
■•"Mattor, Möbeltyger, Gardiner, Pqrtiérer Stoßert Sfitzinger
1 fitÖarrQ TirTTfl1 OrtTn "fein V5Î 11 o*« «ÄT Virt« 72 Vpsfprlânnnaion I anor n h 1 n 9
rs
-cS
O
CCS
«
CL>
ca
CCS
Ost tfi
©
cd CO
-4—« T3
cö E
©5 :cö
C/5 C/5
0*5 CD
© -£2
S_ cä
03 cr>
en
05
°CÖ
-J
OC
fn jh ®
j ® t
Cd bo o
C/2 ed bo
©
“ö
cd
:cd
&
C/5
:©
jsc:
£-
O
<M C/5
04 —
Q.
cn
as
-o
C/5 E
:aJ
©
SL-
05
CD
S35 CT5
©
cc
05
•co
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0307.html
