Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 29 september 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att uppfostra är att uppväcka ur sömnen, att gnida med snö
att afkyla det som brinner.
det som är förfruset,
T. v. Hippel.
ville fölia, och som hon nog insåg först
i en egen skola knnde förverkligas. En
sådan var ock hennes önskningars mål,
men för att hinna dit, måste hon själf
utvecklas och få större pedagogisk erfa-
renhet. Denna förvärfvade hon sig dels
som lärarinna i enskilda hem, dels och
förnämligast under de tre och ett halft
år hon förestod den nybildade Familjför-
eningens skola i Göteborg.
Denna lämnade hon i juni 1869, och
den 5 augusti samma år öppnades hen-
nes egen. Början var anspråkslös. Af
tjugufem anmälda elever voro endast tio
närvarande och fingo deltaga i den bön,
hvarméd den kände missionären, d:r P.
Fjellstedt, invigde den nya skolan.
Bönen har blifvit hörd, och Guds väl-
signelse har så hvilat öfver arbetet, att
elevantalet i allmänhet uppgår till mellan
1G0—170, inrymda i fröken Rudebecks
eget hus vid Bellmansgatan.
Dit ber jag nu att få föra mina lä-
sarinnor, icke för att se skolarbetet, hvil-
ket nog försiggår på samma sätt som i
andra fullständiga kvinnliga elementar-
läroverk, utan för att deltaga i annat,
som inom skolans väggar erbjudes, och
hvilket, på samma gång det trycker sin
prägel på denna, karaktäriserar förestån-
darinnan själf.
Redan kort efter skolans början frå-
gade fröken Rudebeck sina små elever,
om de ville bilda en barnamissionsför-
ening, hvars ändamål skulle vara att i
skolorna på Fosterlandsstiftelsens mis-
sionsstationer i hednavärlden underhålla
en eller flere små flickor.
Barnen omfattade förslaget med glädje,
och jag skall nu, om I tillåten det, in-
bjuda er till en missionsafton.
Vi inträda i gymnastiksalen, för kväl-
len möblerad till sällskapsrum. I grup-
per vid borden sitta små och stora flic-
kor ifrigt sysselsatta med sina handarbe-
ten. En och annan mamma eller för sa-
ken intresserade damer ha tagit plats
bland de små. Missionssänger klinga,
bref från skyddslingarna i de fjärran
landen uppläsas, och ordföranden, kyrko-
herde E. Österman, eller någon annan
för tillfället närvarande missionär, håller
ett kort föredrag.
Vår och jul anordnas försäljningar af
de i allmänhet mycket praktiska arbe-
tena och leksaker förfärdigade af små-
flickorna.
Det var ett godt omen för skolan, att
den invigdes af en missionär, ty få sko-
lor i vårt land torde så ingripa i och
skörda frukterna af missionsarbetet som
denna.
Resande missionärer, in- och utländske,
ha ofta sitt stamhåll hos fröken Rude-
beck och uppträda då vid andaktsstun-
derna eller hålla ett och annat, vanligen
mycket intressant föredrag om land och
folk, hvarest de verka.
Så vidgas redan i späd ålder blicken
ut öfver mänskligheten, men om någon
med anledning däraf tror, att barnen
blifva så fjärrskådande, att de icke kunna
se och omfatta det närmaste, tager han
miste. Intresset för hednamissionen för-
svagar icke kärleken till hem och foster-
land, den tvärtom stärker den, och som
bevis härpå ber jag att få införa er på
en försvarsfest.
Förra våren kom högsta klassen och
bad så vackert om lof att få fira en så-
dan. Fröken Rudebeck, alltid vaken för
tidens rörelser, gaf sitt samtycke med
villkor att flickorna anlitade sina egna
krafter. Som festen anordnades samti-
digt med Upsala möte, lofvade dock sko-
lans kristendomslärare att om denna hi-
storiska händelse hålla ett kort föredrag,
och en sångerska gaf också löfte om
några solonummer, men eljes var allt
flickornas eget verk från de smakfulla
dekorationerna till de fosterländska talen.
Och när de på platformen under gra-
narna framträdde i nationaldräkter och
talade, sjöngo och deklamerade ungdom-
ligt och barnsligt, och när till sist alla
reste sig och deltogo i folksången, fick
man det intryck, att då budet : älska Gud, i
ära konungen, här inpräglas, sker det på
ett sådant sätt, att det icke lätt utplånas.
Ser man fröken Rudebeck omgifven af
sin barnskara, tänker man på en gam-
mal, vänlig mormor, men hör man henne
tala om dessa barn och lifvet i vår tid,
tror man det är den yngsta föreståndar-
innan för våra flickskolor, så nya och
friska, för att icke säga före sin tid, äro
hennes idéer.
På senaste fiiekskolemötet i Lund or-
dades mycket om flickornas danande för
det husliga lifvet.
Fröken Rudebeck satt leende och hörde
på. I sex år hade hennes åttonde klass
haft sin kökskurs, och lika länge hade
den sysslat med klädsöm och andra hus-
liga arbeten.
Då vi befinna oss i en för kokkonsten
så intresserad tid som vår, må det kan-
ske förlåtas mig, att jag från den poeti-
ska försvarsfesten för er direkt upp i kö-
ket. Det är förlagdt till tredje vånin-
gen och inrättadt för ändamålet. Här
få de unga damerna först och främst
lära passa upp sig själfva, tvätta golf,
handdukar, grytor, med ett ord göra rent,
hvad de begagna. De få laga frukost
och middag till fröken Rudebecks stora
hushåll, baka och, då kursen vanligen
slutar nära julen, göra tillrustningar för
denna. Kassan skötes i tur och ordning,
och utgifterna beräknas noga. Alla in-
köp ske under lärarinnans ledning, och
flickorna få själfva bära hem det köpta,
såväl från fisktorget som andra ställen.
Kursen afslutas med en supé, där de
unga
»sitt kokvett församlingen visa
med ståtlig välfägnad och mat.»
Till denna inbjudas deras föräldrar,
skolans forna elever, någon eller några
klasser, samt vänner och gynnare. Flic-
korna, iklädda prydliga förkläden och
näpna små mössor, taga emot och servera.
Vid dessa supéer bjudes man lika fri-
kostigt på andlig som lekamlig spis. Ung-
domar utföra det ena musik- eller sång-
numret, deklamationsstycket (svenskt och
utländskt), bygdemålsberättelsen och före-
draget efter det andra, tills måltiden blir
färdig. Den börjar med ett rikligt för-
sedt smörgåsbord, där särskildt de många
och lyckade brödsorterna vinna erkän-
nande. Öfriga rätter äro så smakfullt
upplagda, att man drar i betänkande att
störa harmonien i dessa illusoriska blom-
sterbuketter, hämtade ur köksträdgården.
Dock, så mycket andlig näring behöf-
ver sitt underlag af materiell, och som
rätterna äro lika goda som vackert prydda,
liknar bordet snart ett afspeladt schack-
bräde.
Den angenäma, lärorika aftonen slutar
med gemensam bön.
Ni har nu, så att säga, sett fröken
Rudebecks skola i dess offentliga lif, åter-
står att se henne själf mot hemmets bak-
grund. Detta borde ju dock vara frid-
lyst, men äfven här lefver hon för an-
dra och tänker hon först och främst på
de många hon under sitt tak bereder hem
och trefnad; och för alla, som söka hen-
ne, har hon tid och deltagande ; få torde
också de vara, hvilka från en stund i
hennes lilla kabinett ej medföra något
ovanskligt intryck. Hit, omgifven af olje-
målningar, porträtter och minnen af alla
slag, drar hon sig stundom tillbaka, me-
dan därute i salongen lärarinnorna och
de små glada inackorderingarna läsa, språ-
ka och arbeta. Lampan lyser så klar ner
på de vänliga ansiktena och ut öfver det’
stora rummet, hvilket också det bär tal-
rika spår af tacksamma lärjungar.
Så lefver och verkar en kvinna, hvars
dag börjar med bön och därför får sluta
med välsignelse.
Amanda Leffler.
jiöstäpäll pa jSIçanseii.
En stockholmsbild.
stkvällen mörk sig sänker
ned öfver Skansens berg.
Vårdkasen tänds och skänker
nejden fantastisk färg.
Där på en klipplikt tornad
stenhög står fjällens ren,
finpälsad och hehornad,
badad i nyckfullt sken.
Gråsälens hufvud glimmar
käckt ofvan böljesvall.
Svanen i snöskrud simmar
fram öfver mörk kristall.
Dungen med sagor fylles.
Se, hur i flammans spel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
