Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 29 september 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=r n —
<* o’—.
c jo p*
cs- pT 3
«/>
CD »
O <g
<0 P
W t
o= 1
$
B o
*■ g
s. »
P o>?
•-f
*-*■
W ui
M
W -
o
05
P: 4
4 O:
»-J
W TO
- £?:
H* P
n.
R co
6
c-1
P
fl
rt- <,
Cl
O:
<0
312
»Jag har aldrig upplefvar något!» sade Tony
med en suck och drog ihop ögonbrynen.
Hon kunde icke riktigt förklara för sig själf,
hvarför hon icke ville tala med honom om onkel
Jonas.
Men en dag hade onkel Jonas varit där till mid-
dagen och tillbragt ett par timmar tillsammans
med flickorna inne vid grefve Magnus’ soffa.
Det var en söndag, och alla hade varit i en
muntep stämning.
Onkel Jonas hade- talat om alla förändringar,
som gjordes borta på Aby, och slutat med att
säga:
»Nu måste ni, flickor, verkligen snart komma
dit öfver. Jag vill rikttgt veta, hvad Tony tycker
om det hela!»
Dagen efter, då Tony kom upp till grefven, mot-
tog han henne med tystnad. Han räckte henne
icke ens handen till god dag. Han låg med ned-
slagna ögon och såg på sina händer, men plötsligt
såg han upp. Hans ögon hade ett mörkt, hotande
uttryck.
»Det är väl inte ert allvar,» sade han, »att ni
vill gifta er med den där gamle komiske herrn!»
»Hvem menar ni?» Tony kände blodet sakta
stiga upp i pannan.
»Naturligtvis han, som var här i går! Honom,
som ni kallade onkel Jonas, och som tog sig den
friheten att kyssa er på pannan, då han gick.»
»Mina föräldrar ha förlofvat mig med honom,»
sade hon sakta. Hon hade en känsla af, att hon
hade en dödssynd att bekänna.
»Och hvarför har ni inte berättat mig detta
förr?» frågade han.
Hon hade aldrig förr hört hans stämma ha denna
hårda klang.
Hon höjde hufvudet och tårarne började droppa
ned.
»Jag vet inte,» hviskade hon sakta, »jag vågade
inte.»
Hon tyckte plötsligt, att det blifvit en oöfver-
sliglig afgrund mellan dem.
Han läg där stel och orörlig; han såg icke på
henne; han sade icke ett ord. Hon tyckte, att
hennes hjärta måste brista, om han icke snart
öppnade sin mun igen och talade till henne. Men
han rörde sig icke.
I U U IN
Då reste hon sig sakta för att gå. Men plötsligt
vände han sig emot henne, grep hennes händer
och betäckte dem med brännande kyssar, medan
hans tårar runno ned öfver hennes fingrar.
Därpå släppte han dem och kastade sig tillbaka
på soffan med händerna för ögonen.
Kunde hon lämna honom så ?
Hon visste icke, hur hon kom ut ur rummet.
Hon fann sig själf ligga gråtande på sin säng
liksom den dagen, då hon väntade onkel Jonas
som fästman.
Nästa dag kom det bref, att hennes föräldrar
snart voro att vänta hem. Friherrinnan Elisabehts
syster, som länge sväfvat mellan lif och död, var
ändtligen utom all fara, och föräldrarne längtade
nu ifrigt att återvända till Arvidsnäs och barnen,
som de så länge hade saknat.
Samma dag hade också läkaren gjort ett besök
och förklarat, att grefven med det snaraste kunde
föras till Stockholm, där hans släktingar väntade
att mottaga honom, och det bief nu en stor oro
på Arvidsnäs för att få allt i ordning till att mot-
taga baronen och hans hustru, som hvilken dag
som helst kunde köra fram på gården.
Ännu en gång innan föräldrarne kommo och
grefve Magnus skulle bort, ville Tony sitta hos
honom, spela för honom och säga honom farväl.
Det var en dag i slutet af mars, en eftermiddag,
då stormskyar ryckte upp på himlen och luften
var blodröd emot solnedgången.
Då Tony kom in, blef hon stående innanför
dörren. Hennes hjärta sammansnördes, ty grefven
såg ut liksom den julnatt hon första gången hade
smugit sig upp för att se på honom. Han låg
med slutna ögon, blek som en död och med hän-
derna slyft utsträckta framför sig.
»Gud i himlen, han är död!» flög det genom
hennes själ, men så såg hon, att han rörde ögon-
brynen, och hon gick fram och satte sig sakta
bredvid hans soffa.
Han öppnade ögonen.
»Jaså, det är ni,» sade han i förvånad ton.
»Får jag inte spela litet för er,» frågade hon,
»det blir nog sista gången.»
(Forts.)
1893
Slutredovisning för Iduns
skollofskoloni
år 1893.
Inkomster:
Behållning från förra året ... 336: 17
»Iduns» grundplåt________- 100: —
Insamlade medel enligt re-
dovisning i »Idun» ........... 735: 15
Respengar betalda af en del
barn.-.___________ ______ 18: —
Räntor..–––––––––––––- 6: 72
Kr. 1,196: 04
Utgifter:
Omkostnader för koloniens sommarvistelse enligt
lämnade verifikationer: •
Hyra och respengar–––––- 119: —
Mjölk ....................................... 95: —
Smör, ost, ägg ....................... 82: 88
Mjöl och bröd ....................... 78: 50
Potatis och grönsaker–––– 16: —
Kött ocb tläsk ................. — 87: 24
Specerier och viktualier....... 153. 44
Diverse utgifter........ .............. 143: 59 775: fin
Behållning till nästa år ....... 420: 39
Kr. 1,196: 04
Stockholm i sept. 1893.
Iduns redaktion.
JS/K
Innehållsförteckning.
Sigrid Rudebeck; af Amanda Leffler. (Med porträtt.) —
Höstkväll pä Skansen ; en stockholrasbild af Anna Knutson.
— Sällskapslifvets offerväsen. — Fyra hundra kronor åt
Eugeniahemmet. — Nisse ; en bild ur »konstnärslifvet» af
Ernst Lundquist. (Forts.) — Boklän; af Bibliofalen L. H. —
Också en kvinnofråga ; af Cecilia hååth-Holmberg. — Yi fästa
vära läsarinnors uppmärksamhet ... — Termometern i bus-
hållet ; af Marie H — Teater och musik. — En gammal hi-
storia; af Helena Nyblom (Forts.) — Slutredovisning för
Iduns skollofskoloni. — Tidsfördrif.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Den, som först fann sagan upp om
juden,
hvilken vandra får till domedag,
gaf — oaktadt jag bär fjäderskruden —
min biografi i korta drag:
äfven mig en inre oro drifver
öfverallt i rastlös cirkelgång;
oförklarlig dragningskraft mig gifver
fart att vandra natt som dagen lång.
Som ett tidsspörjsmål jag stått i lifvet
nu för alla, många Herrans år,
och man allmänt synes ta’ för gilvet,
att jag hörer till den värld, som går.
Ja, uråldrig är jag, oomtvistadt,
lyder som allt timligt tidens lag:
se hvad runor tidens hand har ristat
i mitt anlete med skarpa drag!
Knagglig visdom tidens skola gifvit —
ofta blef den präntad in med slag.
Jag vid dess tentamen kuggad blifvit,
men blef visare ju dag för dag.
Stundom utaf tiden förbigången,
stundom före — kvarterslånga steg —
tager jag mekaniskt blott ut sprången
på min knaggliga och nötta väg. —
Jag i själfva verket gått tillväga
uppåt väggarna, det märkas tör:
pä minuten du mitt namn kan säga,
sekunderad af hvem helst det hör.
En, hvars hela uppgift bär i lifvet
tvifvelsutan är att göra rätt.
Hvad han kan helt utmärkt — det är
gifvet
(eller blott en smaksak rätt och slätt).
Hv*d för honom, som för mången
annan,
ofta nog kan göra lifvet hett.
Hvad han stundom lägger öfver pannan
under arbetets besvär och svett.
Medel att bli upphöjd här i världen
(eljes till din undergång bestämdt).
En utaf de platser där visst flärden
tycks med sjukdomen ha möte stämt.
Nämn ett smidigt djur, helt grymt och
listigt,
hvilket dväljas plär i nordisk skog !
Hvad det har, som vore riktigt kvistigt
råka ut för — det är säkert nogl
Nämn ett annat djur — men tungt och
fredligt,
rakt en motsats till det förra just!
Och hvarunder böjd det går beskedligt,
undergifvet — om ock ej med lust.
Hvad onekligen du borde vara
för att här i världen hafva tur.
Tvänne utrop så i fröjd som fara —
alltför ofta hörda, eller hur?
Hvad dig skalkar säkert ville göra,
men hvad du nog alltför mycket var.
Tonsteg, du i skalan kan få höra.
Träd, som skuggar öfver källan klar.
Hvad i milorna de göra pläga.
Hvad han heter, grannas raske dräng.
Nu ett kort abverb du kan mig säga!
Och en sorts rätt allmän visrefräng !
Något som dig dufvans hvithet gifvit,
om så korpens färg du ägde rätt.
Hvad i mängd af dig förbrukadt blifvit,
när du lackat i ditt anlets 6vett.
Hvad man mullvadsmessigt nog inrättat
för att förebygga sjukdomsfall,
och som skulle för Herkules lättat
rensningen af mytens gamla stall. —
Har du ordnat mina fjädrar lätta
i ursprungligt skick på nytt, min vän,
så vill genast jag i gång mig sätta
med irrsinnig fart på stund igen !
L—a.
Ifyllningsgåta.
De 40 tomma rutorna i nedanstå-
ende figur skola ifyllas med en bok-
staf i hvarje, så att orden, lästa från
vänster till höger gifva: I) Ett land i
Europa, 2) ett fruntimmersnamn, 3) 2
hvad man om våren kan få se på haf-
vet, 4) stad i Afrika, 5) stad i Kyss-
land, 6) ett fruntimmersnamn, 7) ett
mansnamn som förekommer i alma-
nackan, 8) land i Europa.
K E
1 A A
L K
1° 0
T ! A
u A
A |R
N N
Äro orden rätt funna, gifva begyn-
nelseboksläfverna namret på en apa.
C. Richard.
Räkneuppgift.
e j o t y
d i n 8 X
c h m r w
b 8 e q V
a 1 f k p u
Inskrif i dessa fält talen 1—25 på
sådant sätt, att summan af talen i
hvarje vågrät och lodrät, äfvensom
summan af talen i diagonalfälten a, g,
m, s, y och u, q, m, i, e blir den
samma !
Geografisk bokstafsgåta.
Tag 4 a, 3 b, 6 e, 1 f, 2 g, 1 h, 1 j,
k, 1 1, 1 m, 5 n, 5 o, 7 r, 5 s, 1
t, 1 y, 1 å, 2 ö, och bilda af dessa
bokstäfver namnen på 8 svenska stä-
der, hvilkas begynnelsebokstäfver, lästa
uppifrån och ned, bilda namnet på en
svensk stad.
—rs.
Rebus.
Lösningar.
SK3
Logogryfen : Kattepanna; anka, pank, pen-
na, Kanaan, naken, an, ek, kanna, fena, kan,
eka, AnDa, panna, fana, ana, fe, peka, neka,
enka, af.
Schackgåtan :
I sällaie dagar, hur svällde min barm,
hur glödde min kind, o, hur bloden rann
varm !
Charaden: Väfsked.
Ordgåtan: 1) Eslöf, 2) safir, 3) Arpi, 4)
igelkott, 5) Ali, 6) Salerno, 1) Turgenjef, 8)
Elsass, 9) gnejs, 10) Narova, II) Enköping,
12) reseda — Esaias Tegnér, Fritiofs saga.
Bokstafsxigxagen :
Ty evigheters symbol är en ring
med samma former, hur man än den vänder.
Yi nämna nya alla gamla ting,
som möta oss i tidens dunkla gränder.
"’Lainarqne
• • ett rödt Bordeaux-viu af 1884 års skörd, i saknad af tillbörlig syrlighet
’ ’ i smaken och garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom
ett synnerligen godt och hälsosamt s. k. bordsvin. Vinets pris är kr.
1,20 pr butelj, och dess försäljning sker endast hos
Stockholm, Stureplan n:r 2.
Itikstelefon. Allm. telef.
K. A. Nydahl & Co
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
