Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 20 oktober 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 1893
IDUN
Så himmelskt säll är ingen veklings sömn
På rosors bädd i myrtenträdens skugga
Som dygdens hvila efter mödans kamp.
E. J. Stagnelius.
Marcella Sembrich, hvars verkliga namn
är Paxede Marcelline Kochanski, föddes
den 25 februari 1858 i Wiesnevczyk i
Galizien. Sembrich är mödernenamnet.
Hon hade redan hunnit sä långt både i
violin- och pianospel, att hon stod i be-
grepp att debutera som virtuos å ettdera
af dessa instrument, då några musikvän-
ner i Wien upptäckte, att hon var i be-
sittning af en skön stämma och lagade så,
att hon sändes till sångläraren Lamperti i
Milano. Från sitt sextonde till sitt nit-
tonde år arbetade hon nu med den största
ihärdighet på stämmans utbildning och de-
buterade 1877 å italienska operan i Athen
såsom Elvira i »Puritanerna». Yid samma
tid ingick hon äktenskap med sin förste
lärare i piano, Wilhelm Stengel i Lemberg.
Sedan den unga sångerskan förvärfvat
tillräckliga kunskaper i det tyska språ-
ket och satt sig in i den tyska reperto-
aren, antog hon 1879 engagemang vid
hofteatern i Dresden. Här koin hon dock
ej att stanna länge på grund af intriger,
som ledde sitt upphof från hennes rival,
fru Schuch, på hvilken Marcella Sem-
brichs vänner efter sin favorits afgång
hämnades genom att på scenen inkasta
en kolossal begrafningskrans.
Marcella återvände till Milano och fi-
rade där sannskyldiga triumfer i Lucias
parti. Sommaren 1880 begaf hon sig till
London och erhöll där genast engagement
vid Cowentgarden, å hvilken scen hon
äfven dé närmast följande åren uppträd-
de, alltid med stor framgång. Anställd
vid italienska operan i Petersburg och
Moskwa, väckte hon i dessa båda städer
formlig ’entusiasm. Därpå företog hon
ett triumftåg genom de större tyska stä-
derna med Wien och Berlin i spetsen.
I den senare staden uppträdde hon för-
sta gången år 1885. Sedan dess har hon
i den tyska rikshufvudstaden firat sina
kanske förnämsta triumfer. Bedan för
fem år sedan var hon på väg till norden,
men på grund af en tillfällig indisposition
måste hon afbryta denna turné i Köben-
havn.
Hvad man beundrar hos denna sånger-
ska är ej endast hennes högt uppdrifna
strupfärdighet utan, och det ej mindre,
hennes betydande musikaliska intelligens.
Då en bedömare i sistnämnda stad för-
klarar sig öfverraskad öfver, att hon sjun-
ger en Mozartaria så stilfullt och med en
sådan innerlighet, som om hon aldrig
studerat italienska rullader, går han emel-
lertid uppenbarligen för långt. Det är
en ganska vidt utbredd, men grundfalsk
åsikt, att strupvirtuositet verkar häm-
mande på det musikaliska uttrycket i
sång. Alldeles icke, den förädlar det, för
så vidt musikalisk begåfning öfverhufvud
är till finnandes, hvarpå otaliga koryfeer
inom den äldre och äfven den moderna
italienska sångskolan lämnat otvetydiga
bevis, och den utvecklar förmågan att i
sångfrasen distinkt efterbilda skiftnin-
garna i textens innehåll. Just därför att
Marcella Sembrich genomgått en så grund-
lig italiensk sångkurs, är bon i stånd att
på ett öfverlägset sätt behärska alla faser
i sin konst och låta sin musikaliska in-
telligens verka i dess fulla prakt.
Sembrichs repertoar omfattar företrä-
desvis sådana uppgifter som Mozarts
kvinnokaraktärer Zerlina, Susanna, Con-
stance m. fl., hjältinnepartierna i Flotows
operor Martha och Stradella förutom en
hel del italienska koloraturpartier, Gilda,
Amina, Lucia o. d. Af utländska omdö-
men får man det intryck, att hon visser-
ligen ej kan mäta sig med de yppersta
sångerskorna i närvarande och förflutna
tid, men att hon likväl intager en myc-
ket upphöjd ställning bland operasånger-
skor. Och i den trollmakt hon utöfvar
lär hennes personlighet medverka. Hen-
nes ansiktstyp är ej af klassiskt regelbun-
den skönhet, men hennes lifliga bruna
ögons lijärtevarma blick, leendet kring
hennes mun och det enkla naturliga be-
haget i hela hennes uppträdande lära
verka mer vinnande, än endast skönheten
förmår.
På väg till Stockholm konserterade Mar-
cella Sembrich förliden lördag i Köben-
havn med storartad succès.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
