Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 20 oktober 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN 331
Studiet af främmande språk.
’■fjjlå någon frågade Milton, om ej hans döttrar
3d skulle lära främmande språk, lär denne
T- hafva svarat: »En tunga är nog för en
kvinna.» Däri kunde han visserligen hafva
rätt, men helt annorlunda tänker man i vårt
19:de århundrade. Nu anses en ung flicka
knappt vara bildad, om hon ej kan tala två
eller tre språk utom sitt modersmål. Detta
är dock att ställa fordringarna något högt, ty
huru många hafva väl tillfälle att lära sig
tala ett främmande språk, äfven om de lärt
sig dess grammatik? I en elementarskola för
flickor är antalet läroämnen så stort i jäm-
förelse med antalet lärotimmar, att den tid,
som anslås till talandet af främmande språk,
naturligtvis blir ganska knapp. Icke sällan
häuder det, att en ung flicka, som genomgått
ett 8-klassigt läroverk, med stor lätthet öfver-
sätter rätt kinkiga ställen ur hvilken engelsk
eller fransk författare som helst. Skall hon
däremot meddela sig med en utländing på
hans eget språk, då är hon strax i förlägenhet
och inser, att alla de regler, hon med sådan
flit och möda lärt sig ur grammatiken, äro
henne till ringa nytta, såvida hon ej själf vant
sig vid att uttrycka sina tankar på det främ-
mande språket.
Vare härmed dock ingalunda sagdt, att stu-
diet af grammatiken är att förkasta, tvärtom,
det måste gå hand i hand med konversationen,
så att man ej utsätter sig för att plåga en
utländing genom att allt för mycket rådbråka
hans modersmål. Man kan tänka sig, hvad en
parisisk »Professeur de langue française» kände
då en gång en svenska rekommenderade sig
som elev åt honom med de orden: »AI:lie B.
m’a diré-t-à moi, queje devais irez chez vous.»
Hvem kan undra på, om det skar honom i
öronen att höra sitt vackra och eleganta språk
talas på detta sätt?
Svenskarne äro i allmänhet omtalade i ut-
landet för sin skicklighet i språk. Näst rys-
sarne äro de säkerligen den af Europas natio-
ner, som mest utmärker sig i detta afseende.
Det är förvånande att se, med hvilken lätthet
en svensk äfven utan grammatikalisk under-
byggnad tillägnar sig t. ex. franska språket,
så snart han får vistas ett par månader i
Frankrike — då det däremot händt, att man
påträffat engelsmän, som i 20 år bebott Paris
och likväl ej kunna säga den enklaste sats
utan fel, för att ej nämna deras uttal, som är
under all kritik.
På de senare åren har det blifvit allt mera
vanligt att skicka unga flickor till en utländsk
pension för att fullkomna sig i språk. Men
valet af en sådan pension är ganska svårt, ty
man vill naturligtvis söka så många fördelar
som möjligt förenade på samma ställe. Länge
har man ansett de schweiziska pensionerna
såsom bäst, och dock torde ganska mycket
kunna sägas emot dem. Franska språket talas
där visserligen rent, men långt ifrån med den
elegans och det vackra tonfall som i Paris.
Hvad själfva pensionslifvet angår, så är det
ej alltid det angenämaste. Eleverna behandlas
med klosterlik stränghet, men moralen är där-
för icke alltid sådan som den borde vara.
Lefnadssättet och dieten äro äfven så olika
mot de svenska, att man ibland har rätt svårt
att vänja sig därvid.
När en ung flicka beger sig till utlandet,
har hon vanligtvis slutat sina studier i Sverige
och hunnit till den åldern, då hon anses vuxen
och har rättighet att deltaga i sällskapslifvet.
Att då gå och sätta sig igen på skolbänken
som en 10-åring och trängas in i lèdet af en
lång rad skolflickor, som drifves ut på pro-
menad liksom en afdelning soldater på marsch
— detta kan vara mer eller mindre påkostande.
Det är ju ej för att lära disciplin, ej heller
för att studera geografi, historia och räkning,
som en ung flicka kommer till utlandet, utan
fastmera för att lära sig tala i olika ämnen
på främmande språk samt förvärfva sig de
kunskaper, som förläna sådant behag åt en
bildad konversation. Allt detta uppnås ej
inom pensionslifvets trånga krets; den unga
flickan måste se lifvet i en större skala. Detta
har man ock så småningom kommit till insikt
af, och därför är det numera ganska sällan
som man påträffar unga svenskor i de schwei-
ziska pensionerna. De föredraga att begifva
sig till Paris eller Dresden. Hvar har man
väl bättre tillfälle att förvärfva sig högre bild-
ning än just i dessa två städer?
Vill man riktigt draga nytta af ett vistan-
de i Frankrikes hufvudstad, så tager man sin
boning i »Quartier latin,» som är medelpunkten
för den lärda världen. Härifrån kan man
då med lätthet besöka föreläsningarna i La
Sorbonne och College de France och äfven
få tillfälle till privat-lektioner. Ett alldeles
utmärkt medel att lära sig ett vackert uttal
och tonfall är att ofta besöka teatrarne och
isynnerhet »Théâtre français», där man talar
ett språk, som ljuder likt musik i ens öron.
Studerar man därtill under tiden flitigt den
franska litteraturen samt söker hvarje tillfälle
till samtal med bildade personer, så kan man
vara säker på att inom kort tala alldeles
flytande franska.
För en helt ung flicka är dock ett års
vistande i Dresden att föredraga framför en
pariser-sejour. I Dresden finnas utmärkta pen-
sioner- för vuxna flickor, där lifvet göres dem
både nyttigt och angenämt. De skickligaste
professorer från universitetet hålla föreläsningar
i litteratur och konsthistoria, en af de för-
nämsta skådespelarne från stora teatern under-
visar i deklamation o. s. v. Utom i tyska
öfvas eleverna äfven i fransk och engelsk
konversation under ledning af infödda lära-
rinnor.
Dock, det är ingalunda nödvändigt att
resa utrikes för att lära sig främmande språk :
utmärkta tillfällen därtill erbjuda sig äfven
i vårt hemland. Om vår uppväxande skol-
ungdom visste, hvilken rik källa till njutning
man bereder sig genom studiet af främmande
språk, så skulle den säkerligen göra detta till
ett af sina favorit-ämnen.
Pussic.
Försvar för finsmakeriet.
J
/land mycket unga och mycket idealt an-
/B lagda flickor påträffar man stundom
[ den föreställningen, att ätandet är nå-
gonting prosaiskt och ovärdigt, som man bör
inskränka till ett minimum, åtminstone i säll-
skap, och då unga herrar se på. Smånin-
gom komma de dock till insikt om det hopp-
lösa i att få folk att tro, att något mänsk-
ligt väsen, om än så ljuft och poetiskt, kan
lefva uteslutande på romantik och månsken,
och sedan de en gång beslutat sig för att
äta, tror jag de i allmänhet ej visa sämre
aptit än uppväxande telningar af det prosai-
ska starkare könet.
Hunna något längre i tillväxt och omdö-
me, vordna snälla fruar och duktiga husmö-
drar, lära de sig kanske laga god mat, men
-— på få undantag när — finsmakare blifva
de icke. Finsmakeriets berättigande lära sig
ytterst få kvinnor förstå.
Det är väl icke många, vare sig män el-
ler kvinnor, som befinnas helt och hållet lik-
giltiga för, hur maten smakar, som de för-
tära. Och de som mest förnumstigt orda om det
föraktliga i att hängifva sig åt materela njut-
ningar, måhända de ändå, när allt kommer
omkring, icke äro så goda att tas med, då
soppan blifvit försaltad eller puddingen vid-
bränd. God, sund, väl lagad mat i tillräck-
lig mängd kan man ha rätt att fordra, om
man för öfrigt har råd att tillfredsställa så-
dana önskningar, men läckerheter — nej!
Inte heller får man yara för nogräknad med
afseende på lagningen, och det är riktigt
motbjudande, säga dessa den goda husmans-
kostens vänner, att se en sådan där riktig
«matgud», hur han sitter och vädrar med
näsan och kryddar och profvar, innan han
får anrättningen just precis sådan som han
vill ha den. Och då han får någonting ut-
sökt läckert, som kan »kittla» hans »öfver-
retade» gom, hur han då skiner som en sol
öfver hela ansiktet och spetsar läpparna: de-
liciöst, åh, deliciöst! Man kan förlora apti-
ten blott af att se en dylik herre, försäkra
de, som hålla på den enkla, sunda kosten,
och mena, att man icke bör göra för stor
affär af hvad man äter.
Ar denna opinion riktig?
Jag tror, att den helt enkelt bör betrak-
tas såsom det mindre utvecklade sinnesorga-
nets fåvitska dom öfver det högre utvecklade.
Man dömer så gärna såsom öfverdrifter de
högre utvecklingsgrader, man själf icke upp-
nått eller saknar förutsättningar att uppnå.
Vi äga som bekant fem yttre sinnen, sy-
nen, hörseln, lukten, smaken och känseln, af
hvilka dock de fyra förstnämnda ingenting an-
nat äro än differentierade former af det sist-
nämnda. Dessa sinnen äro icke hos alla
människor lika fint och väl utbildade.
Musiksinnet till exempel! Man kan ha »öra»,
så att man sjunger rent och är känsligt mot-
taglig för melodier, utan att man därför mäk-
tar uppfatta ett stort orkesternummers har-
moniska rikedom och instrumentala finesser ;
man kan t. o. m. vara en grad mera mu-
sikalisk än mängden, utan att någonsin, med
bästa vilja i världen, kunna lära sig sentera
skilnaden i stämning och klangfärg tonar-
terna emellan.
Eller färgsinnet! Jag skall ej tala om
den absoluta färgblindheten, för hvilken allt
är grått i grått; den motsvaras på smakom-
rådet af den förhindrade nervverksamhet, som
vid snufva låter oss tycka, att all mat sma-
kar ungefär på samma sätt. Men äfven nor-
mala ögon skilja sig åt i en mer eller min-
dre fullkomnad uppfattning af färgerna. Me-
dan den ene endast ser grundfärgerna, rödt,
blått o. s. v. med deras mörkare eller lju-
sare skiftningar, särskiljer sig för den andres
bättre konstruerade och kanske flitigare upp-
öfvade syninstrument en stor mängd mellau-
toner, blandningsfärger, äfven sådana, för
hvilka språket ännu icke hunnit skapa be-
teckningar. Nya färgnamn, visande att vissa
mellanfärger blifvit för medvetandet fixerade,
tillkomma oupphörligt, ej minst genom mo-
dernas inflytande, och allt flere och flere lära
sig säkert uppfatta de nyanser, som fått nam-
nen lilas, rosa, lax, prune, merdois o. s. v.
Säkerligen utbildas samtidigt känslan för
harmonisk färgsammansättning. Och det fal-
ler ingen människa in att här tala om »öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
