Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 20 oktober 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DU N ms
3 <5
» »1
O:
b
s»
i=>*
O, g
P OÇ
P
4
»-•■
^5* 02
O O
CT#- 4
" c+-
©
4
W -
©
0? ..
p: ”1
4 O:
►J
M 02
U g=
“ P-
F* CD
fi ta
4
P O:
S- ïf
-
-
-
-
-
O
►J
336
lämna dem, som så grymt hade skiljt henne från
den hon älskade.
Och så tänkte hon på honom! Han, som dock
alltid var den förste, den ende, som ägde hennes
hjärta.
Hon tänkte på hvarje ord han hade sagt henne,
på alla de lyckliga ögonblick de hade tillbragt i
hvarandras närhet. Hon såg hans ögon, hörde
hans röst, som tycktes kalla henne, och då reste
hon sig och gick med lätta steg omkring för att
samla ihop de nödvändigaste saker, som hon
måste taga med på flykten.
Allt hvad hon ägde af smycken, hade hon fått
af onkel Jonas, och ingen af hans gåfvor ville
hon behålla. Icke ens den lilla klockan med pilen
genom de båda hjärtana ville hon bära mera.
Hon lade den i sin låda för att kunna se timmen,
då hon skulle gå bort.
Sedan kundb den gärna få stanna. °
Det var icke svårt för henne att på själfva da-
gen, . som var bestämd för hennes flykt, förklara
sig sjuk.
Hon hade icke sofvit en blund natten förut.
Hon var blek som alabaster med blå ringar under
ögonen, kunde hvarken äta eller dricka och dar-
rade på benen, när hon gick.
Cordelia ville nödvändigt, att hon skulle gå i
säng och dricka fläderté, men hon försäkrade, att
hon icke alls hade någon feber, hon bände sig
endast så trött och önskade att vara ensam så
mycket som möjligt.
Modern kom ett par gånger på dagen och såg
till henne, men sade henne godnatt, innan hon
gick ned till aftonmåltiden.
Cordelia bar upp té till henne på hennes rum
och sade, att hon strax efter aftonbönen skulle
komma upp till henne.
Tony rörde läpparne till tack, men kunde icke
tala. Men då hon såg denna sin mest älskade
syster gå bort emot dörren, greps hennes hjärta
af en förkrossande ångest.
»Cordelia!» ropade hon och sträckte armarne
efter henne.
Systern vände om och böjde sig öfver sängen,
där Tony låg påklädd.
»Cordelia, håller du af mig?» frågade hon.
System svarade endast med att kyssa henne
upprepade gånger.
»Och du skall alltid halla af mig — alltid?»
»Hur kan du tvifla på det?» sade Cordelia
mildt.
»Hvad som än kommer att hända mig?» torttor
Tonv och såg på henne med underliga, förfärade
uguu. i n
»Du är inte frisk, min lilla syster.» sade Cor-
delia ömt. »Lofva mig att genast klä af dig och
gå riktigt till sängs; — jag skall snart vara hos
Tony slog armarne kring hennes hals och lade
sin kind upp emot hennes, så släppte hon henne
och sjönk tillbaka i sängen.
Så snart hon hörde systerns steg förtona i trap-
pan, var hon uppe med ett språng. Under sin
hufvudkudde tog hon fram det lilla bylte med to-
alettsaker, som hon samlat ihop. Längst inne från
sitt klädskåp tog hon ned en lång, vid kappa och
en liten hatt, som hon gömt där inne.
I skymningen, som nu brutit in, såg hon, huru
tjänstfolket bar upp supéen från flygeln, där köket
låg, till hufvudbyggningen. Hon måste vänta, till
dess den åter hade blifvit buren ned. Då läste
baronen aftonbön i matsalen för barnen och allt
tjänstfolket.
Det var en mulen afton. Det hade regnat smatt
hela dagen och var kallt och rått i luften.
Icke en stjärna syntes på himlen, och fuktiga,
sönderrifna skyar gledo hastigt öfver den lilla
bleka månen, som icke spred något ljus.
Nu skulle hon således bort!
I denna kalla, hemska natt skulle hon resa bort
med en främmande man; — hvarthän visste hon
icke. Hon förstod blott, att i detta ögonblick
gällde det att icke längre vackla, men att handla
hastigt ocn själfständigt. Hon såg sig om i det
lilla rum, där hon hade bott i så många år, och
det hade aldrig förr förefallit henne så kärt. Det
var som ett lefvande väsen hon skulle skiljas
från.
Hon gick in i Cordelias rum bredvid hennes.
Där låg systerns förkläde kastadt på en stol,
hennes bönbok på bordet vid sängen.
Tony öppnade psalmboken, och hennes ögon
föllo på följande vers:
»Ej mer likt en förlorad son
Jag drifs kring fjärran länder,
Min själ, som längtar här ifrån
Till fadern glad hemvänder!
Han möter mig» — —
hon slog igen boken och suckade.
Kom det någon? — Nej allting var stilla om-
kring henne.
Hon gick in i Anne Sophies rum. Där låg pa
ett bord en hel mängd handdukar, märkta med
Tonys och onkel Jonas namn, slingrade i hvar-
andra inom en blomsterkrans. Hon skyndade sig
tillbaka till sitt eget rum.
(Forts.)
R ä 11 e ls e.
Genom ett missförstånd vid uppgiften om Elsa
Borgs hem vid Hvita bergen har ett fel insmugit
sig i biografien i förra numret, som härmed rättas.
Barnhemmens antal är tillika med bibelkvinno-
hemmet och skyddshemmet sju, hvartill nu senast
kommer äfven ett missionshem. Således äro barn-
hemmen endast fem.
L. S.
Innehållsförteckning.
En dubbelstjärna; af H. G. S. fined 2 porträtt.) — Melan-
koli ; af Edv. Hammarstedt. — Studiet af främmande språk ;
af Pussic.— Försvar för finsmakeriet; af Efraim Rosenius.
— Pärlor; skiss för Idun af Sophie Linge. — Marie Antoi-
nette ; 1793—16 oktober—1893. Poem af Charlotte Lindholm.
(Med porträtt). — Friherrinnan Rappes reseberättelse. — En
svensk osed ; några ekonomiska funderingar af Ellen Berg-
ström. (Forts.) — Ur notisboken. — Teater och musik. —
En gammal historia; af Helena Nyblom. (Forts.) — Rättelse.
— Tidsfördrif.
Ticisförciri
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Hela världen är det arbetsfält,
där jag trägen flitens slända ställt.
Hyddorna, palatsen
måste lämna platsen
där i hast jag spänner upp mitt tält.
Jag är hemma uti mark och skog,
och vid sjö och strand jag finnes nog,
styr för fulla segel
öfver hafvets spegel:
hemmastadd i hvarje vrå och fog.
Jag i listens skickligt spunna nät
är en medelpunkt i hemlighet,
lägger, full af ränker,
säkert mina länker :
världen vill bedragas, som du vet!
Men när lifvets lag ju järnhård bjöd,
att den enes död en ann’ ger bröd:
kan man väl ej säga,
att jag går tillväga
annorlunda än som var af nöd.
Verket mitt nog lofvar att bli rundt,
men, gunâ’s, det håller likväl tunnt;
hur jag det må smycka,
skall man ändå tycka,
att det bara är besvärlig strunt.
Du nu tycker nog på samma sätt,
se’n du fann min dolda gömma lätt.
Hvad jag sökt förvärfva,
vill du strax fördärfva,
ty du har, tyvärr, ej bättre vett.
Men ditt eget slarf, min värda vän,
ger mig stofl till nya värf igen.
Ingen tid att sörja!
Jag vill genast börja
sätta hop midt i förargelsen. —
Hvad nog mången utan skäl guna’s
gör vid lifvet — stackars dumma gås!
Hvad en sådan vriden
säkert tror att tiden
gått utur — till hans fördärf förstås.
Hvarmed bister vinter klär vår jord.
Hvad då kommer häftig, kall från
nord.
Plagg som då kan värna,
och hvad du då gärna
sköter om att i en hast få gjord.
Hvad han hette, bygdens speleman,
och hvarmed han nu sin nödtorft fann.
Hvem på gården grönskar
ju så grann man önskar.
Hvad som är din ögonsten minsann.
Hvad ju Amor ganska många har,
och hvad riktning mången sådan tar.
Dödens, vapen gamla.
Hvart det föll, som ramla’.
Hvad förhäckladt jämt och ständigt var.
En förkastlig afart utaf skämt.
Tilltalsord, som borde brukas jämt.
Hvad man borde svära
endast vid sin ära.
Hvad man kallar Nalles bo, bestämdt.
Hvad en hvar ju sin beskärda fått.
Hvad nog tiden blef för mången blott.
Hvad man nog kan göra,
fast man ej får röra.
Hvad nog tiden var, när solen gått.
Buske, som du såg i skogen stå.
Hvari rikedomens döttrar gå.
Hvartill alltid lillen
tager, när han vill en
sak, som han ej strax på stund kan få.
Nu har jag ej längre tid med dig.
Du skall blott pronomen få af mig:
två demonstrativa
tvänne possesiva. —
Nu farväl, ditt byte närmar sig!
L—a.
Charad.
Mitt första döljes djupt i bergets salar,
I Sveas fjäll, dess sjöar och dess dalar.
Till bön och hvila högt dess toner kalla,
när mäktigt genom rymdens hvalf de
skalla.
Om svanegossens sjö, där liljor gunga,
om sunnanvind man läst i dagar unga.
Vill du dem söka, fjärran må du vandra,
och finner du dem får du se mitt andra.
Till sist milt htla! Jag mig fullt för-
vissat,
du utan bryderi det redan gissat.
Att lyckan säkert dina spår må följa,
jag säger dig, det sköljs af Sundets
bölja.
Göran.
Aritmogryf.
1 2 6 4 5 12 13 2 14
2 23 15 22 21 5 5 11 10
3 10 14 3 9 10 17 8 9
4 18 10 14 4 16 9 8 8
5 4 19 22 9 18 20 9 z
6 12 12 15 17 15 9 2 11
7 2 9 10 15 7 18 2 5
8 ö 4 11 15 2 11 5 4
9 10 14 9 10 5 3 10 17
10 21 13 2 4 20 2 11 7
Begynnelsebokstäfverna, lästa uppi-
från och ned, samt slutbokstäfverna, ned-
ifrån och upp, bilda tvänne i »Tdun»
mycket omskrifna ord.
De vågräta orden beteckna: 1) Bo-
ställe på landet, 2) del af ett ångfar-
tyg, 3) stad i Nordamerika, 4) stad i
Sverige, 5) stad i Persien, 6) husge-
rådssak, 7) stad i Tyskland, 8) sub-
stantif, 9) musik-term, 10) postför-
sändelse.
T—r.
Förvandlngsgåta.
1) Lag, en, se: ett land i Afrika.
2) Kara, ta: ett berg.
3) Sal, vi, o: en stad.
4) Mört, rest, ge: en skådespelare.
5) Os, sky, lin: en skald.
6) Ej, mera, is : en profet.
7) Neg, tö, nos: en kroppsdel.
8) Mera, lock, bak : en handtverkare.
9) Keta, nit, mes, i: ett politiskt
parti i Tyskland.
10) Gam, rad : ett namn.
11) Nät, ren, ge: ett adjektiv.
12) Gny, rå, as, ned: en högtidsdag.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet
på en svensk badort.
Caro.
Lösningar.
Logogryfen: Konkurrens; krukor, sken, ko,
eko, skrek, kur, nos, skur, knorr, kuse,
konkurs, kor, ruskor, skurk, ren-ko, krok,
unken, krus, kurre, kurs, runor, ros, reson,
resor, orre, koksen, Kuno, ek, sko, klar,
enkor, kork, rusk, ur, sork, Nore.
Charaden: Aftonbön.
Jfyllningsgåtan: 1) Langeland, 2) Immer-
inann, 3) Nikolajev, 4) Klopstock, 5) Öster-
sund, 6) Partilled, 7) Ulyrikum, 8) Neder-
land, 9) Gräshoppa — Linköping.
9
skeppadt af firman €ockl>urn, Smithes & C:o i Oporto och härstädes lagradt i flere
år samt garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom synnerligen utmärkt
till pris af kr. 2,10 pr but. Riks- o. Allm. tel. K. A. Nyd&hl & C:O, StlllDi, StlFfipM 2«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
