Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 42. 20 oktober 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3S5
I DU N
föremålet öfverlämnades en minnesgåfva, som in-
köpts genom frivilliga bidrag rundt om i socknen.
På främmande jord. I Baden-Baden afled
den 10 dennes friherrinnan Catherine von Gayling,
en syster tili landshöfdingen grefve Douglas.’
Grefvinnan var född 1852 och dotter till öfverste-
kammarjunkaren grefve Carl Douglas och hans
maka, född grefvinna af Langenstein. Den aflidna
sörjes närmast af make, baron Heinrich Gayling
von Altheim, och två barn.
Nj/ kvinnlig läkare. Vid Karolinska insti-
tutet aIlades i lördags medicine kandidatexamen
af fröken Bertha Skog, göteb.
*
Svenska lärarinnornas pensionsfond har,
enligt fröken Carolina Wilhelmina Lundströms
testamente, erhållit en gåfva af 3,000 kr.
*
Mot gratisläsning af tidningar, en för
vart land säregen sjukdom, som de senare åren
erhållit rent af häpnadsväckande utbredning, har
i dagarne vidtagits en kraftåtgärd, som man hop-
pas rätt snart skall bringa det onda ur världen.
Utgifvarne af alla i Stockholm utkommande dag-
Bga, vecko- och halfveckotidningar samt i huf-
vudstaden mera lästa landsortstidningar ha näm
hgen till samtliga tidningskontor och distributörer
utfärdat förbud mot all slags uthyrning eller ut-
laning af tidningsexemplar, som inlämnats till för-
säljning. Dessa bestämmelser komma dock —- då
man ej velat gå allt för brådstört tillväga —■ att
träda i kraft först den 1 april nästa år, och öf-
verträdelse mot desamma kommer att straffas
med att inga tidningar mera öfverlämnas å kon-
toret till försäljning.
Att »tjufläseriet»,. som i hufvudstaden urartat
till ett verkligt »nationalfel», på detta sätt kommer
att stäfjas, kan ej vara annat än till gagn för så
väl publiken som tidningarna själfva, och framför
allt är det en akt af rättvisa att likställa den
litterära produkten med hvarje annat arbete ge-
nom att göra den till en saluvara och ej till ett
långods.
Teater och musik.
Kungl. operan har återupptagit Maillarts komiska
opera »Villars’ dragoner», hvilken ej gifvits under
de senaste sex åren. Rollbesättningen är alltige-
nom ny med undantag af Rose Briquet’s parti,
hvilket nu liksom vid förra reprisen innehafves af
fru Sterkg, som här då hade sin debutroll. Af
den unga debutanten har nu blifvit en mogen
konstnär. Både i spel och sångkonst har den in-
telligenta sångerskan gått betydligt framåt. Och
om rösten fortfarande förefaller något tunn, så är
därmed ej sagdt, att den ej vidare kan utvecklas
och blifva fylligare. I nu förevarande opera höjer
sig emellertid fru S. i alla afseenden öfver sina
medspelande. Närmast henne stå fröken Karlsohn
(Georgette) och hr Lundmark, för hvilken Sylvains
parti tyckes ligga synnerligen fördelaktigt. Men
afven hrr Grafström (Thibaut) och Johanson (Be-
laniy) förtjäna erkännande. Operan går med ett
ord i sin helhet bra under hr Halléns anförande,
och publiken tyckes intresserad af att hafva för-
nyat bekantskapen med den nätta och melodiösa
operan.
I morgon lördag gifves »Aida» med anledning
af hr C. F. Lundqvists 25 årsjubilum med operan.
Som bekant har hr L.t hvilken nyss återkommit
från sin Amerika-turné, i denna opera ett af sina
förnämsta partier.
Första Melbaföreställningen har blifvit framflyttad
till den 28 dennes, emedan den berömda divan
till dess är förhindrad infinna sig.
Första abonnementsföreställningen gafs i onsdags,
hvarvid uppfördes »Leonora» med hufvudsakligen
ny rollbesättning.
K. Dramatiska teatern är redan färdig med ännu
ett nytt program, nämligen »Kusin Jacques», lust-
spel i 3 akter af Ernst Lundquist. Det nya pro-
grammet gifves första gången på måndagen i nästa
vecka.
Södra teatern har med sitt senaste program be-
redt hufvudstadspubliken en viss öfverraskning,
för öfrigt en sådan af ganska angenäm art. Från
den repertoar af farser och lustspel, som man vant
sig betrakta som denna scens egentliga, har nu
direktionen gjort ett undantag — visserligen dock
ej det allra första — och frestat en repris af
Zumpes täcka operett »Farinelli». Man måste
erkänna, att denna slog lyckligt ut. Samtliga de
förnämligare rollerna voro nämligen godt före-
trädda, och den sceniska uppsättningen vårdad
och vacker. Den nybildade kören lämnade nog
på premièren rum för åtskilliga berättigade an-
märkningar, men härom är mindre att säga, då
man bör kunna hoppas att ytterligare vunnen öf-
ning under en så skicklig dirigent som hr B.
Halidén snart afhjälper de värsta bristerna. I
titelpartiet debuterade en ung hr Svensson, som
befanns inneha ej just så alldagliga förutsättningar
för att med samvetsgrant arbete kunna bli något
framstående inom operettfacket: en jämn, klang-
full tenorbaryton, goda ansatser i så väl det mu-
sikaliska som det dramatiska föredraget och ej
oäfvet, ehuru ännu något ungdomligt omoget yttre.
Publikens varma bifall bör vara honom en upp-
muntran till allvarligt fullföljande af detta akt-
ningsvärda uppslag. Fröken Lindsén fängslade i
Manuelas roll oemotståndligt med sin täcka appa-
rition, sitt graciösa spel och en behaglig liten
kammarröst, som verkade fågelkvitter. Några
näktergalstoner visserligen icke, men hemtrefliga
lärkdrillar — och det är vackert så! Fröken
Lindegrén — donna Elisabeth — har operatradi-
tioner och häfdade dem med heder; kanske nästan
något för mycket af »storstil» för att gå in i ope-
rettramen. Fru Forneils drastiska öfverhofmästar-
rinna väckle mycken munterhet liksom hrr Ander
och Wagner som teaterdirektören och hans re-
gissör. Den yngre hr Wagner gaf en god bild
af den olycklige kung Fernando.
Första kammarmusiksoaréen i tisdags var besökt
af så många åhörare, som Vetenskapsakademiens
hörsal bekvämligen kunde rymma. Det alltigenom
synnerligen intressanta programmet, upptagande
Beethovens mästerliga stråkkvartet (a-moll), Ber-
walds genialiska pianokvintett (a-dur) och Verdis
pikanta stråkkvartett (e-moll), erhöll af den Aulin-
ska kvartetten ett på det hela taget förträffligt ut-
förande, missödet i Verdis svåra fugasats från-
räknadt. Bifallet var ock lika lifligt som hjärt-
ligt. Fröken Sigrid Pettersson förtjänar särskildt
erkännande för sitt delikata utförande af piano-
stämman i BerwaMs komposition.
Gretvinnan Mathilda Taube, f. Grabow, gifver tors-
dagen den 23 nästkommande november en musi-
kalisk soaré, en underrättelse, som säkerligen
skall glädja hela den musikaliska allmänheten.
Fru Teresa Carenno hitkommer i början af no-
vember och gifver den 6 s. m. konsert i Musika-
liska akademiens stora sal.
Fru Marcella Sembrich gifver som bekant i mor-
gon lördag sin första konsert i Musikaliska aka-
demien. Vi taga för gifvet, att våra läsarinnor i
hufvudstaden ej skola försumma tillfället att få
höra den celebra artisten.
En gammal historia.
Af Helena Nyblom.
(Forts.)
{jRindarne stodo fulla af blommor, och bien svär-
: made osynliga omkring däri och frambragte ett
beständigt enformigt surrande, som ljöd likt en
dämpad orgelton. Då och då sköt en solglimt
in genom löfvet, men försvann igen och efterläm-
nade en dämpad, doftande skymning i den be-
skuggade allén.
Tony gick sakta fram och tillbaka.
Hon var klädd i en hvit klädning med korta
ärmar och till hälften urringad. Öfver axlarne
hade hon kastat en liten ljusblå långsjal, som
vecklade sig kring hennes armar med de långa,
gula handskarna. På hufvudet bar hon en myc-
ket stor halmhatt, som var uppvikt framtill och
visade en mängd små lockar, som krusade sig
kring hennes panna.
Hon gick med nedslagna ögon och plockade blad
på blad af en prästkrage, som hon höll i handen,
i det hon sakta rörde läpparne och hviskade:
»Il m’aime, pas du tout, beacuoup, passionné-
ment!»
G. S. JGaaerström
Hon tänkte egentligen ingenting vidare därvid.
Det var blott som om hon ännu hade kvar orden
af de tankar, som så länge hade sysselsatt henne
och tärt på hennes hjärta, och medan hennes
små fingrar plockade af allt flera och flera blad,
fortfor hon att hviska:
»Il m’aime,––– il ne ma’ime pas.»
»Passionnément!» sade en främmande stämma
bakom henne.
Hon vände sig om med ett halfkväfdt rop och
fick se en underlig figur, som stod i den öppna
dörren, hvilken ledde ut till fälten.
Det var en kvinna med svart hår, ett stort
huckle öfver hufvudet, klädd i kjol och sjal och
med en korg hallon på armen.
I första ögonblicket trodde Tony, att det var en
sigenerska eller kanske en trollkvinna. Men hon
tyckte, att hon sett dessa ögon förr, den krokiga
näsan och munnen, som var klädd med ett par
mörka mustacher.
»Gaston, — hur har ni kommit hit?» hviskade
hon ängsligt. — »Hvar är grefven?»
»I Stockholm,» svarade han och räckte fram
hallonkorgen, för att, om någon på afstånd obser-
verade dem, det skulle få utseende af, att det var
en bondgumma, som handlade med Tony.
»Hvarför skrifver han aldrig?» frågade Tony,
som med skälfvande händer lyfte de gröna bladen
från korgen.
»Aldrig? — Han har skrifvit bref på bref, för-
säkringar och böner. Han älskar er till vanvett;
han dör hvarje dag af längtan efter er!»
»Jag har intet bref fått,» svarade Tony. Hennes
hjärla upprördes af vrede och hat emot dem, som
bedragit henne.
»Och nu, — hvart skall han nu resa? Hvad
tänker han nu göra?»
»Han måste tillbaka till Frankrike. Posthästarne
äro redan beställda till i morgon natt. Men han
reser denna väg förbi. Klockan tio i morgon afton
stannar hans vagn utanför denna dörr. Var då
här nere. Jag skall se till, att ingen är i närhe-
ten. Det gäller nu endast att fly; — fly från
dem allesamman! – Får jag säga honom, att ni
kommer?»
Tony skakade öfver hela kroppen.
Nu, i detta ögonblick, skulle hon bestämma hela
sin framtid, skulle hon våga ett steg, hvars följder
hon icke hade begrepp om.
»Jag skall försöka,» svarade hon sakta. »Jag
skall försöka att få mod. — Men om jag inte
skulle kunna komma . ..»
»Så dör han,» svarade Gaston. »Han har lidit
afgrundens kval.»
»Jag kommer!» svarade hon plötsligt med be-
stämd röst. »Jag kommer säkert!»
»Och hvilken hälsning får jag med? Får jag
säga honom, att ni ännu älskar honom?»
»Passionnément!» svarade Tony och räckte ho-
nom prästkragen, hvaraf hon plockat det sista
bladet.
Det syntes någon därborta i allén, och Gaston
försvann genom dörren i muren.
Fru Elisabeth kom med sin majestätiska gång
och bad Tony komma upp och känna, om det
var tillräckligt med fjäder i sängdynorna.
Den dag och den natt, som nu följde, tillbragte
Tony i det mest upprörda och hjälplösa tillstånd.
Hon tänkte också nu ett ögonblick på att anför-
tro sig till onkel Jonas, men det var endast ett
ögonblick.
Han var nu mera så säker på sin sak, och
ville hon rymma, måste det också ske utan hans
vetskap.
Hennes tankar kastades fram och tillbaka i en
evig kretsgång. I ena ögonblicket fann hon, att
det skulle vara henne omöjligt att nu bedraga
onkel Jonas, och hon slöt ögonen och kved in-
värtes vid föreställningen om all den sorg och
förtviflan hon skulle bringa öfver sina föräldrar,
sina syskon och alla, som hade älskat henne i
hemmet.
Men så tänkte hon på, huru de hade bedragit
henne; huru man hade hindrat henne mottaga de
bref hennes älskade sändt henne, och hon före-
ställde sig all den smärta oeh ångest hennes ögon-
skenliga likgiltighet måtte ha förorsakat honom.
Onkel Jonas hade icke varit med om att narra
henne. Honom misstänkte hon icke ett ögonblick,
och hon hade orsak till sin obegränsade tillit till
honom; — men fadern, modern, kanske systrarna!
Hvem kunde veta, huru de med listiga konster
hade bevakat henne och uppspårat och förstört
de bref, som voro bestämda till henne, — ja,
kanske läst de dyra kärlekseder och ömma för-
säkringar, som endast voro skrifna för hennes
ögon! Vtd dessa tankar uppstod i hennes hjärta
något, som hon aldrig känt förr, något, som lik-
nade hat. Hon ville hämnas, hon ville för alltid
18 Humlegårdsgatan 18
-f « SN •• * » rv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:26 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1893/0339.html
