Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 27 oktober 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893 IDUN 343
JLvinnojuryn vid Chicagoutställningen.
För första gången i världens historia se vi nu i
Chicago en af regeringen utnämnd kvinnojury
intaga sin plats bredvid den manliga. Af de un-
gefär 500 domarne äro 100 kvinnor. Och för
första gången är kanske äfven den åtrådda betal-
nings-likställigheten tillämpad i stort, ty trots åt-
skilliga invändningar, som i förväg gjordes här-
emot, ha de kvinnliga prisdomarna fått precis
samma honorar som de manliga. Att experemen-
tet varit i allo lyckadt, erkännes från alla sidor.
ralrepetitioner, utan jämväl till alla föreningens
förberedande öfningar.
Första konserten är afsedd att äga rum i med-
let af november.
Fru Anna Luudbergs mâtiné om söndag i Berns
salong, vid hvilken flere framstående krafter med-
verka, bjuder bland annat på en »première» :
»Skolråttan», ny operettmonolog af Ernst Wall-
mark, musiken komponerad af direktör Nils Th.
Kjellander. Såväl text som musik till »Skolråt-
tan» äro särskildt skrifna för matinégifverskan.
Herr Erik Åkerberg gifver nästkommande torsdag
konsert i Musikaliska akademien härstädes med
biträde af flera framstående förmågor.
Teater och musik.
Kongl. operan utvecklar denna höst en rastlös
verksamhet. Sålunda har man nu återigen ett
nytt program färdigt, upptagande ej mindre än
tvänne nyheter, nämligen »Jolantha» och »Bybar-
beraren». Det nya programmet har varit bestämdt
att gifvas första gången som i afton.
Melbaföreställningarna hafva ånyo framflyttats
samt tillika inskränkts till tre. De gifvas den 31
dennes, då »Romeo och Julia« uppföres, samt den
3 och 6 november med resp. »Lohengrin» och
»Faust».
K. Dramatiska teatern. Ett nytt helaftonstycke af
vår begåfvade oeh ej minst för Iduns läsarinnor väl-
kände författare hr Ernst Lundquist gick i måndags
för första gången öfver vår främsta dramatiska scen.
»Kusin Jacques» bevisade sig vara en angenäm
bekantskap att göra, en stockholmsk familjeinte-
riör af god lokalfärg, med en visserligen något
tunn handling, men med friskt lynne, underhål-
lande dialog och af den nobla ton, som alltid
kännetecknar hr Lundquists författarskap, Publi-
ken mottog nyheten med varmt, om än icke bull-
rande bifall, och torde densamma helt visst komma
att inrangeras bland de godlynta och gedigna sa-
ker, som länge hålla sig stående på repertoaren.
De hemtrefliga scenerna fingo äfven en jämn
och värdig framställning, som väsentligt bidrog
till det angenäma intrycket. Herr Fredrikson ut-
förde titelrollen med ledighet och värme; de
kvinnliga rollerna hade. i fruarna Fahlman och
Rundberg samt fröken Ahlander funnit förträffliga
representanter, och hrr Beckslröm, Hedlund och
Rydgren förtjäna likaledes ärligen erkännande.
Vasateatern, som redan 25 gånger å rad uppfört
»Fogelhandlaren», har nu utbytt denna mot Her-
vés komedi-vådevill »Lili». Närmare härom i nä-
sta nummer.
Marcella Sembrich’s första konsert ägde rum sistl.
lördag i Musikaliska akademien. Ledsamt nog
var publiken ej så talrik, som man för den cele-
bra sångerskans skull kunnat önska. De som in-
funnit sig hade emellertid så mycket större skäl
att känna sig belåtna. Utan att föregås af en
massa braskande reklamer kom fru S. hit och
eröfrade från första stunden publiken med storm.
Också var det mycket längesedan vi här hade
tilfälle höra en så briljant stämma, af ett alldeles
ovanligt omfång och alla register igenom af en
jämnhet, som svårligen torde kunna öfverträffas.
Tonansatsen är absolut säker och klockren och
koloraturen rent af öfverdådig. Med ett ord, sån-
gerskan hör till dessa konstnärsstjärnor, som ty-
värr äro alltför sällsynta, och som därför blända
så mycket mera, då de visa sig på firmamentet.
Att fru S. med hvarje nummer å programmet
framkallade allt lifligare bifall, behöfva vi väl
knappast nämna. Entusiasmen växte som lavi-
nen och kulminerade efter sista numret i en mängd
inropningar, näsduksviftningar och bravorop. Allt
förebådade ett fullt hus till den andra konserten
på torsdagen innevarande vecka.
Musikföreningen, som med denna höst börjat sitt
fjortonde arbetsår, kommer under instundande
vinter att gifva tre konserter under kapellmästa-
ren Franz Nerudas anförande och enligt följande
program: första konserten: Anakreonuverlyr af
Cherubini, »Rosa rörans bonitatem» af Norman
och messa i C dur af Beethoven; andra konser-
ten: »Årstiderna» af Haydn; tredje konserten:
»Paulus» af Mendelssohn. Programmets gedigna
beskaffenhet och hr Nerudas öfverlägsna anförare-
förmåga skola tvifvelsutan komma att göra dessa
konserter till lika utsökta konstnjutningar som de
musikföreställningar, hvilka af musikföreningen
under samma anförare de senare åren blifvit gifna.
Teckning för abonnement kan när som helst verk-
ställas i Looströms bokhandel vid Norrbro. Abon-
nent äger tillträde ej blott till konserter och gene-
En gammal historia-
Af Helena Nyblom.
(Forts.)
är gömde hon sig bakom gardinen, hvarifrån hon
såg, hur man bar bort de sista sakerna från
kvällsbordet, och hur tjänstfolket kom upp genom
hufvudingången för att vara med vid aftonbönen.
Nu I — nu måste hon bort ! Hon föll på sina
knän midt på golfvet med händerna för an-
siktet.
»Min Gudl» stönade hon, men ingen bön kom
öfver hennes läppar, ingen tanke rörde sig längre
inom henne. Hon hörde blott sitt eget hjärta slå
som på en jagad fågel, och hennes händer ska-
kade.
Hon hade en lång korridor att gå genom och
så nedför den breda trappan. Det berodde på,
att fadern ännu läste inne i salen, så att ingeu
af tjänstfolket mötte henne.
Hon hörde hans klara stämma på andra sidan
dörren, då hon gick förbi.
»Jag fattig, syndig människa, som med synd
född» —–––-
Det var, som om hon bief jagad ut ur huset
med en förbannelse. Hon sprang nedför de sista
trappstegen och öppnade den stora dörren, som
gick ut till gården.
I den skumma aftonen låg allt grått i grått.
Icke en människa syntes till; hon kom lyckligt
förbi den flygel, där gästkamrarne lågo, och där-
ifrån var hon strax inne i parken.
Det var nästan mörkt under de höga träden,
och i den långa lindalléen var det alldeles
dunkelt.
Dagen förut hade det varit varmt sommarväder,
men som det ofta händer omkring midsommartiden,
hade vädret plötsligt slagit om.
Luften var kall som på en höstafton. Det reg-
nade visserligen icke mera, men dagens regn
droppade i hårda droppar ned från löfvet.
Tony snafvade öfver trägrötterna, som sträckte
långt ut i alléen, hvarje prassel i löfvet fick hen-
nes hjärta att stå stilla af ångest.
Var det någon som spionerade på henne och
förföljde henne?
Hon, som hade tänkt sig som den lyckligaste
timme i sitt lif den dag, då hon med sin älskade
skulle draga ensam ut i världen; — hon tyckte,
att hon nu gick som till en afrättning. Hela
hennes kropp darrade och underliga ljusa blixt-
rar sköto förbi hennes ögon och förvirrade henne.
Då hon närmade sig det ställe i muren, där
dörren var, såg hon, att den var stängd, men ett
ögonblick därefter öppnades den, och mot den
bleka natthimlen såg hon skepnaden af en hög-
växt man afteckna sig, inhöljd i en kappa.
Han sträckte armarne emot henne och hviskade:
»Tony, var inte rädd, — det är jag!»
»Genom den öppna dörren såg hon en postvagn
förspänd med fyra hästar.
Djuren skrapade otåligt i jorden, och kusken
hade all möda att hålla dem stilla.
»Kom, älskade! Skynda dig!» hviskade åter
den älskade stämman, men i det samma hörde
hon sitt namn ropas från motsatta sidan af par-
ken. Det var faderns röst. Den ljöd genomträn-
gande och ängslig.
»Tony, Tony! Hvar är du?»
Hon stannade ovillkorligt och tog ett par steg
tillbaka.
»Skynda dig, Tony! Vi ha icke en minut att
förlora,» hviskade åter grefvens stämma. »Om ett
ögonblick kunna de vara här, och allt är för-
loradtl»
Han sträckte ut armarne som för att gripa
henne, men nu ljöd åter faderns stämma, närmare
och starkare och denna gång med ett sådant ut-
tryck af ångest och förtviflan, att blodet stod
stilla i hennes hjärta.
I det samma såg hon ljus röra sig bakom löf-
vet. Man bar en stor lykta ned genom alléen,
och flere personer följde efter. Hon kände det
omöjligt att röra sig och slöt ögonen i en makt-
lös svaghet.
»Tony, min älskade!» det ljöd som om hennes
kärleks stämma ännu en gång kallade henne, men
benna gång svag och klagande, liksom långt
dorta.
Därefter uppsteg omkring henne ett brusande
som af ett haf, som plötsligt sätter sina vågor
i rörelse.
»Nu dör jag,» tänkte hon svagt och så förlorade
medvetandet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
