Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 27 oktober 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 IDUN
0
Ï»
W
M
01
”0 =
= «O JÄ
o. 5T 3
o» ^
W5T
0= s
■-I ^
C/3 su°
0= »
O
b
sm
&■ i»
& 5
»» oç
►J
*±:
PT VI
O O
e*- »-J
“ «T*
O
4
W -
o
o?
p: 4
4 O:
4
M M
M B:
H’ P
“. »2*
PT o
a
1R93
Hon sprang upp från sitt arbete så fort, att
hon välte omkull korgen med alla sina silkeshärf-
vor, och slog armarne kring hans hals.
»Du är den raraste och bästa onkel i hela
världen!» utbrast hon.
Han kysste henne på handen och såg lika
lycklig ut som hon öfver att ha beredt henne en
glädje.
Och nu började förberedelserna till resan.
Ingenting var fint eller godt nog till Tony, och
livad hon icke fick färdigt att taga med sig, kunde
ju allra bäst köpas i Paris.
Resan med segelfartyg och postvagn var på
den tiden en lång historia, men ingenting tröttade
Tony.
Hon var vaken tidigt om morgonen och somnade
icke förr än sent på natten af ängslan, att något
af allt det nya och obekanta skulle undgå hennes
uppmärksamhet. Kejsaren var i Paris, och där
försiggick en mängd fester till hans ära, men onkel
Jonas och Tony gjorde inga ansträngningar för
att bli presenterade vid hofvet. De höllo sig på
afstånd som främmande åskådare.
Allt som för resten fanns att se och höra upp-
sökte Tony från morgon till kväll, och hon hade
endast en önskan ouppfylld. Hon hade ännu
aldrig sett kejsaren. Hvar gång det hade varit
tillfälle därtill, hade ett eller annat hinder kommit
emellan.
Men vid en stor föreställning på operan hade
det nu lyckats onkel Jonas att genom svenska
ministern få två biljetter i en loge, hvarifrån
Tony obehindradt skulle kunna sitta och betrakta
den store härskaren, från det han kom till dess
han gick.
Hon hade klädt sig med mycken omsorg i hvit
silkestyll och äkta perlor. Kring håret hade hon
en krans med skära rosor, och med sina späda
bara armar och sitt lilla, fint formade bufvud såg
hon ännu ut som ett barn på sexton år.
Hennes hjärta slog, så att hon hörde det ända
upp i halsen, då hon vid onkel Jonas sida tog
plats i de röda länstolarne i logen.
Teatersalongen var helt och hållet besatt af
herrar och damer i stor toalett. Tusentals vax-
ljus brunno öfverallt, och det gick en sakta sus-
ning ’genom hela den brokiga församlingen, som
alltid när många människor äro i feststämning
och vänta på ett imponerande ögonblick.
Plötsligt reste sig alla. Orkestern började spela,
och allas ögon vändes mot den kejserliga logen,
hvartill dörrarne slogos upp, och där kejsaren i
generalsuniform, följd af sin stat, trädde in.
Han stannade ett par ögonblick orörlig med ett
buttert uttryck, som icke upplystes af det ringa-
ste lilla småleende. Efter ett par knapphändiga
hälsningar åt alla sidor satte han sig, och alla
andra intogo sina platser.
Onkel Jonas vände sig till Tony för att fråga
henne, om hon nu var nöjd. Men hon såg icke
alls emot kejsarens loge. Hon stirrade stelt fram-
för sig, som om hon såg syner.
Hon hade blifvit krithvit i ansiktet, läpparne
öppnade sig, och utan att veta hvad hon gjorde,
lade hon sin hand på sin mans arm och tryckte
den så hårdt, att det gjorde ondt.
Han följde hennes blick, och alldeles midt emot
dem, på andra sidan det haf af hufvuden, som
fyllde salongen, såg han i en loge en ung man,
som han genast igenkände. Det var grefve Dolgas.
Han var klädd i en skarlaksröd frack och en
hög hvit halsduk med en rosett af spetsar. Det
mörka håret låg i en tupé öfver pannan och hängde
i lockar ned på halsen. Under ena armen hade
han en liten trekantig hatt med guldgaloner, och
han höll handen instucken i sin korta väst.
Men den andra handen, som var prydd af en
hvit handske, gestikulerade han ifrigt, medan han
böjde sig öfver och talade mod en ung dam, som
såg ut som en spanska, klädd i gult siden och
juveler, och som med stort intresse tycktes lyssna
till hvad han sade.
Den oafbrutet stirrande blick, hvarmed Tony be-
traktade honom, tycktes träffa honom genom allt
det myckna, som för resten omgaf honom. Han
lyfte hufvudet och sökte med blicken, som om
han ville finna orsaken till den känsla han erfor
af att någon betraktade honom.
Då hans ögon funno Tony och hennes orörliga
blick, häjdade han sig med ett sådant uttryck af
förlamande förvåning, som om han icke förstod,
icke kunde tro, att det var hon.
Han hörde icke längre, hvad den sköna damen
vid hans sida sade till honom. Han stod alljämt
och stirrade bort emot den loge, hvari Tony satt,
som om han såg en ande.
Hans dam slog honom lätt med solfjädern på
armen, och det såg ut som om han vaknade ur
drömmar. Han tilltalade henne åter, men blef
därpå plötsligt tankspridd, satte kikaren för ögo-
nen och stirrade ett par minuter, utan att röra
sig bort emot Tonys plats.
Hon hade blifvit blekare och blekare, och onkel
Jonas trodde, att hon skulle svimma.
Nere i orkesten spelades uvertyren med pukor
och trumpeter. Ridån gick upp, och man började
sjunga inne på scenen.
Tony hvarken såg eller hörde.
Det föreföll henne, som om allt omkring henne
upplöstes i en stor, blå, varm dimma, full af tusen
gnistor, och hvari en mängd hvita, oformliga an-
sikten trängdes om hvarandra.
»Du mår inte bra, min vän,» hviskade onkel
Jonas. »Vill du gå?»
Midt under bruset af orkestern och sången från
scenen märkte blott de allra närmaste, att den
lille tjocke herrn reste sig och förde sin unga
dotter till hälften afsvimmad därifrån.
Han gjorde henne icke en fråga, häntydde icke
med ett ord på orsaken till hennes plötsliga illa-
mående.
Han bar henne upp i vagnen, insvepte henne i
hennes stora skinnpäls och fick henne i säng med
samma omsorg som en mor skulle lägga ett sjukt
barn till ro.
Nästa morgon förklarade Tony, att hon nu var
trött af att se så mycket nytt, hon längtade efter
hemmet, och så reste de.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Anna Lundberg ; af Daniel Fallström (med porträtt). —
Motvikt; poem af Sigrid Elmblad (Toivo). — »En kritisk dag
af första ordningen;» några ord i jungfruflyttningen för Idun
af Zéro. — Pärlor; skiss för Idun af Sophie Linge. (Slut fr.
foreg. n:r). — Ànnu är tid. — Från Iduns läsekrets: »Skapt
som en guvernant .. .»; af X. Fattiga barns boklån; af El-
len. — En svensk osed ; några ekonomiska funderingar af El-
len Bergström. (Forts.) — Ur notisboken. — Teater och mu-
sik. — En gammal historia; af Helena Nyblom. (Forts.) —
Tidsiördrif.
Springaregåta.
väl
vän-
skap lifvets skål nog en för för
uti sången ofta vin bål ej den då
sången gifven för de botten
män’-
skan sötma ödet
och hålla och helsan som
i-
skänkt
tömin-
om
dryc-
ken
under och
mån-
gen
blif-
ven svår fången af den
vårt vin är töm en din är så
tryck den af för till tömma sig dryck
vän-
skap lif
mun-
nen blott lär
säll-
sam bägare att
Ah.
Korsgåta. Lösningar.
TiåsjMnJ.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charader.
I.
Den som mitt första är,
man ofta orätt lycklig prisar,
om lyckan också leende sig visar,
det ej pålitligt vara plär.
Ett ödsligt land mitt andra är,
där vandrar’n icke gärna dröja plär,
men skyndar framåt i sitt lopp
att bättre trakter hinna opp.
Hvad skall jag om mitt tredje säga?
Jo, lycklig den som dig får äga
och njuta af ditt sällskap alla da’r,
ej bättre önskan någon har.
Det som mitt hela är
plär sällan omtyckt blifva,
och nu jag slutar just så här,
då jag ej mera har att skrifva.
II.
Mitt hela plär man kalla en riktig
»dummer Jöns»,
det duga kan till föda åt folk och »fä»,
ja, höns.
Mitt första plär man finna på många
middagsbord,
mitt tredje och mitt fjärde man ta’r till
samma ord :
hvar människa det äger,
fast stundom dock man säger,
hon fått uppå sin lott
detsamma mindre godt. —
Moster Emma.
III.
»Nu är det för galet,» så ropar en gäst,
»jag äter ej mera så här uppå månad,
ty magen far illa, det känner jag bäst,
och kassan den blifver ju riktigt som
rånad.
Nog är jag med tarflig mitt andra helt
nöjd,
och icke i otid jag brukar att gräla;
men nu har er snålhet allt hunnit sin
höjd.
Min bästa mitt första är detta mitt
hela ?»
Aja . . .
Figuruppgift.
1. 2. 3.
Af tre pappbitar skurna i den form,
som fig. 1 angifver, samt en enligt fig.
2 och 3 hvardera skall ett kors bildas.
Stafvelsegåta.
Am, an, be, be, bi, de, der, do, do,
e, el, el, fel, fie, ge, ha, ha, hem, i, in,
kar, ko, ko, ma, mil, mus, ness, ci, nie,
nu, phi, ra, re, ri, rich, ro, so, ver.
Af ofvanstående 39 stafvelser skola
11 ord sammanaättas, hvilka i annan
följd betyda: romersk fältherre, stad i
Skottland, en Jesu vän, mansnamn,
krydda, ett förhoppningarnas idealland,
urvärld enligt den nordiska gudasagan,
konung i Juda, hertigligt slott i Tysk-
land, sorgespel af Racine, slott i Sverige.
Äro orden riktigt funna och ställda
i rätt ordning, gifva deras begynnelse-
bokstäfver namnet på en framstående
nordisk författare och deras slutbok-
stäfver namnet på ett af hans arbeten.
Louise.
I
Lodrätt jag stiger från slagfältet opp
och skingras af vinden som krigarns
hopp.
Vågrätt jag höll uti hvita handen
den gyllene skål, fylld med äpplen till
randen.
E. O. Burman.
Logogryfen: Spindel; leds, led, is, il, pels,
eld, Nils, spel, lind, lins, pil, sned, lie, ned,
lin, spe, ni, ed, ide, del, spild, se, sen, en,
siden, lipen, de, den, din, sin.
Charaden: Malmö.
Aritmogryfen : 1) Prästgård, 2) rökhytten,
3) Idianola, 4) Sundsvall, 5) Tschubar, 6) ägg-
kokare, 7) Frankfurt, 8) läsekrets, 9) andan-
tino, 10) nyårsbref — Pristäflan, foster-
land.
Förvandlingsgåtan: 1) Senegal, 2) Ararat,
3) Lovisa, 4) Tegerström, 5) Snoilsky, 6) Je-
remias, 7) ögonsten, 8) blockmakare, 9) an-
tisemit, 10) Dagmar, 11) enträgen, 12) nyårs-
dagen — Saltsjöbaden.
«
larnne99 ett rödt Bordeanx-vin af 1884 års skörd, i saknad af tillbörlig syrligliet
i smaken och garanteradt fritt från främmande tillsatser, rekommenderas såsom
ett synnerligen godt och hälsosamt s. k. hordsvin. Vinets pris är kr.
i 90 nr biitfili och dess försälininz sker endast hos
K. A. Nydahl & Co
Stockholm, Stureplan n:r 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
